Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Österrikisk klassanalys

Idag presenterar vi en artikel skriven av Hans-Hermann Hoppe, som beskriver liknelserna och skillnaderna mellan den Marxistiska och den Österrikiska klassanalysen.

Den Marxistiska klassanalysen fokuserar på antagonismen mellan arbetaren och kapitalisten, medan den Österrikiska klassanalysen istället fokuserar på antagonismen mellan skattekonsumenter (den politiska klassen) och skattebetalare (den ekonomiska klassen). I det senare fallet, skattekonsument mot skattebetalare, finns en verklig antagonism, och verklig exploatering existerar, då den ena faktiskt tjänar på den andres bekostnad, till skillnad från det Marxistiska begreppet om arbetaren mot kapitalisten. Arbetarens och kapitalistens intressen är inte antagonistiska utan i harmoni.

[Arbetaren] går med på [att arbeta åt kapitalisten] eftersom hans lön motsvarar nutida varor – medan hans arbete endast motsvarar framtida varor – och han värderar nutida varor högre. Trots allt kunde han också bestämma sig för att inte sälja sitt arbete till kapitalisten och då skörda det ”fulla värdet” av produktionen själv. Men detta skulle förstås innebära att han skulle vara tvungen att vänta längre tid innan alla konsumtionsvaror blev tillgängliga för honom. Genom att sälja sitt arbete demonstrerar han att han föredrar en mindre mängd konsumtionsvaror nu än en eventuellt större mängd senare. Å andra sidan, varför skulle kapitalisten vilja göra upp med arbetaren? Varför skulle han vilja ge nutida varor (pengar) i förskott till arbetaren i utbyte mot tjänster som endast ger frukt senare? Uppenbarligen skulle han inte vilja betala ut, till exempel, 100 kronor nu om han skulle få samma summa om ett år. I så fall, varför inte bara behålla pengarna i ett år och erhålla den extra fördelen av att ha faktiskt bestämmande över dem under hela tiden? Istället måste han förväntas få en större summa än 100 kronor i framtiden för att vilja ge upp 100 kronor idag i form av lön betald till arbetaren. Han måste förvänta sig att tjäna en vinst, eller mer korrekt en ränteåterbäring.

Marx exploateringsteori kan således anses vara felaktig, och alla de teorier som kan härledas ur denna måste vara felaktiga, eller ha härletts felaktigt. Den Österrikiska klassanalysen fokuserar istället på det antagonistiska förhållandet mellan skattekonsument och skatteproducent.

Exploatering karakteriseras av förhållandet mellan slav och slavägare och träl och feodalherre. Men ingen exploatering är möjlig under ren kapitalism. Vad är den principiella skillnaden mellan dessa två fall? Svaret är: erkännandet eller icke-erkännandet av inmutningsprincipen.

[…]

Givet är att exploatering, om det definieras på det sättet, är en väsentlig del av människans historia. Man kan tillförskaffa sig och öka sitt välstånd genom inmutning, producerande, sparande eller kontrakterande, eller genom att expropriera inmutare, producenter, sparare eller kontraktörer. Det finns inga andra sätt.

Detta förbises dock väldigt ofta, se bara inlägget från igår om Mona Sahlin och högre skatt, och som Hoppe skriver i en fotnot:

Trots all socialistisk propaganda om motsatsen visar sig falskheten i den Marxistiska beskrivningen av kapitalister och arbetare som antagonistiska klasser i vissa empiriska observationer: Logiskt sett kan folk grupperas in i klasser på ett oändligt antal sätt. Enligt ortodox positivistisk metodologi (som jag anser vara falsk men är villig att här acceptera för argumentets skull), är de klassifikationssystem bättre som hjälper oss att förutspå bättre. Men klassifikationerna av folk som kapitalister eller arbetare (eller som representanter av olika grader kapitalist eller arbetare) är i praktiken oanvändbar för att förutspå vilken hållning en person kommer att ta i fundamentala politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Skilt från detta är den korrekta klassifikationen av folk som skatteproducerande och reglerade mot skattekonsumenter och de som reglerar (eller som representanter av olika grader av skatteproducenter eller skattekonsumenter) verkligen ett mäktigt förutspående verktyg. Sociologer har huvudsakligen missat detta eftersom de nästan alla universellt delar Marx förutfattade meningar.

Om man istället antar den Österrikiska klassanalysen, blir historien,

korrekt berättad, en historia om härskarnas vinster och nederlag i sina försök att maximera de exploaterat tillförskansade inkomsterna, samt historien om de exploaterades försök att motstå och vända denna trend.[…] Historien måste istället berättas i form av frihet och exploatering, parasiterande och ekonomiskt utarmande, privat egendom och dess förstörande – annars berättas den falskt.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *