Entreprenörer och dynamisk effektivitet

I dag publicerar vi en artikel som är ett utdrag ur det tal som Jesus Huerta de Soto höll vid konferensen ”The birthplace of economic theory” i Salamanca, Spanien, 2009.

I talet, som publiceras med titeln 400 år av dynamisk effektivitet, tar de Soto upp de två sätten människor har att tillgå för att ekonomisera sina tillgångar. Det klart mest framträdande sättet i konventionell ekonomi är det som de Soto kallar ”statisk effektivitet”, och det rör det sunda förvaltandet av den redan befintliga (givna) egendomen.

I kontrast till detta står det dynamiska effektivitetsbegreppet, som istället rör entreprenörsaktiviteter, dvs. sökandet efter nya inkomstkällor, spekulation, och utökandet av sina tillgångar.

Det är uppenbart att om man endast tar i beaktande det statiska effektivitetsbegreppet blir vår tids stora samhällsfråga hur man distribuerar de redan givna resurserna mellan folk. De Soto menar dock att det är felaktigt, och helt bortser från det dynamiska effektivitetsbegreppet. Om detta skriver de Soto

”Vidare ledde det dominanta, statiska, synsättet till slutsatsen att resurser på ett sätt är givna och kända, och därför att det ekonomiska problemet gällande deras distribution var skilt ifrån, och annorlunda än, frågan rörande deras produktion. Det kan erkännas att om resurser är givna är det livsviktigt att söka efter det bästa sättet att allokera både de tillgängliga produktionsmedlen och konsumtionsvarorna som resulterar från dem, till olika människor.

Hela denna ansats kollapsar dock som ett korthus om vi håller fast vid begreppet om marknadsprocessernas dynamik, teorin om entreprenörskap, och uppfattningen om dynamisk effektivitet […] Från detta perspektiv har varje människa en unik kreativ kapacitet som kontinuerligt gör det möjligt för honom att varsebli och upptäcka nya vinstmöjligheter. Entreprenörskap består av den typiskt mänskliga förmågan att skapa och upptäcka nya mål och medel, och det är den mänskliga naturens viktigaste kännetecken.

Om mål, medel och resurser inte är givna utan kontinuerligt skapas från ingenting som ett resultat av människors entreprenörshandlingar, blir det tydligt att det fundamentala etiska problemet inte längre är hur man rättvist distribuerar vad som redan finns, utan istället hur man främjar entreprenörskreativitet och koordinering.

Som en konsekvens av detta landar vi, inom området samhällsetik, vid den fundamentala slutsatsen att idén om människor som kreativa och koordinerande aktörer implicerar det axiomatiska accepterandet av principen att varje människa har en naturlig rätt att lägga beslag på allt det som resulterar från hans entreprenörskreativitet. Det vill säga, att det privata tillägnandet av entreprenörsskapandets och upptäckandets frukter är en grundsats inom naturrätt.”

Avslutningsvis tar de Soto upp de principer som driver ett samhälle framåt, kopplar samman det med de dynamiska effektivitetsbegreppet, och menar att det främst är genom religion och familjen som människor historiskt sett har lyckats internalisera bra, moraliskt, beteende. Upprätthållandet av detta beteende leder till en ökad dynamisk effektivitet och rättvisa.

”Faktum är att det finns moraliska principer av stor vikt för varje samhälles dynamiska effektivitet, som är underordnade följande skenbara paradox: misslyckandet att upprätthålla dem på en personlig nivå medför stora kostnader i dynamisk effektivitet, men försök att tvinga fram dessa moraliska principer genom att använda statens makt genererar än mer allvarliga ineffektiviteter. Således behövs vissa samhälleliga institutioner för att sända ut och uppmuntra efterlevandet av dessa personliga moraliska principer, som av naturen inte kan tvingas fram med våld och tvång, men som trots det är av stor vikt för varje samhälles dynamiska effektivitet.

Det är främst genom religion och familjen som människor, generation efter generation, lyckats internalisera dessa principer och således lära sig att behålla dem och sända ut dem till sina barn.
[…]
[S]om jag redan har poängterat är detta en sorts paradox. Hela ramverket av personliga moraliska principer kan inte tvingas fram genom våldsamt tvång. Påläggandet av moraliska principer genom våld eller tvång skulle bara ge upphov till ett stängt, inkvisitoriskt, samhälle som berövade människor individuella friheter, vilket utgör grunden för entreprenörskap och dynamisk effektivitet.

Vi kan dra slutsatsen att, allt annat lika, ju fastare och mer bestående ett samhälles personliga moraliska principer är, desto större kommer dess dynamiska effektivitet att tendera att vara.”

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *