Hej!
Jag har nyligen, via CDON, inhandlat Rothbards Man, Economy, And State, då jag finner det för svårt att läsa den online (svårt att koncentrera sig). Jag började att läsa om den från början, och upptäckte snart en sak jag faktiskt inte tänkt på. Rothbards argument för varför människor föredrar varje given nytta så snart som möjligt verkar inte hålla. Han skriver;

"A fundamental and constant truth about human action is that man prefers his end to be achieved in the shortest possible time. Given the specific satisfaction, the sooner it arrives, the better. This results from the fact that time is always scarce, and a means to be economized. The sooner any end is attained, the better. Thus, with any given end to be attained, the shorter the period of action, i.e., production, the more preferable for the actor. This is the universal fact of time preference. At any point of time, and for any action, the actor most prefers to have his end attained in the immediate present. Next best for him is the immediate future, and the further in the future the attainment of the end appears to be, the less preferable it is. The less waiting time, the more preferable it is for him."

Jag kan förstå om man vill att det ska krävas så få tidsenheter som möjligt för att tillverka en nytta, eftersom att desto mindre tid man spenderar på att göra på något, desto mer tid har man över till något annat, men jag kan inte förstå varför man nödvändigtvis vill konsumera en produkt så snart som möjligt. Låt mig ge ett exempel; Låt oss säga att på ett år så kan jag producera två stycken värmeljus, som jag ämnar värma mig med (låt oss också säga att jag har ett lika stort behov av att värma mig oavsett vilken dag på året det är, så att ni inte tror att jag gör ett gammalt is-på-vintern-vs-is-på-sommaren-argument). Låt oss också säga att jag kan välja mellan dessa båda alternativ: Antingen så kan jag producera ett ljus under ett halvår, för att sedan konsumera det, och därefter tillverka ytterligare ett ljus som jag sedan använder, eller så kan jag tillverka båda ljusen i rad, för att sedan konsumera dem i rad. Oavsett vad jag än gör så får jag båda nyttorna under ett år, men det ena alternativet gör att jag får lite av nyttorna så snart som möjligt, medan det andra gör att all nytta kommer relativt sent. Förstår ni min kritik?

Med vänliga hälsningar
FriendoftheBlueAngel

Post edited 14:31 – 17 februari 2012 by Klaus Bernpaintner

Hello Angel,

problemet är att ditt exempel inte uppfyller ceteris paribus, dvs. "allt annat lika". Du varierar inte bara tidpunkten för konsumtionen av varan utan ÄVEN fördelningen av tiden för arbetsinsatsen.

För att få ihop det måste du anta att du får varorna mot exakt samma arbetsinsats, t.ex allt arbete i början av året. Med tanke på osäkerhet för framtiden vore det med detta antagande lite egendomligt att inte ta båda varorna nu på en gång, istället för en nu och en i den osäkra framtiden.

Så fort du inte håller "allt annat lika" blir det till att värdera två alternativ mot varandra och det hela övergår i en subjektiv värderingsfråga.

För att tänja lite mer på tankebanorna kan du fundera över följande. Alla använder vi dasspapper. Låt oss anta att du enligt kontrakt får obegränsat med dasspapper (för personligt bruk) helt gratis oavsett när du hämtar ut det. Kontraktet är behäftat med den sedvanliga osäkerheten om framtiden. Rothbard påstår att du skulle föredra att hämta ut tiotusen rullar idag, istället för lite då och då under de nästkommande 50 åren. Skulle du göra det? Om inte, så varför inte?