Hej Toffe, 

Kort sagt kan man säga att Mises argument är som följer (och jag har skrivit om det här http://www.mises.se/2011/10/26…..socialism/):

"Subjektiva värderingar ger upphov till objektiva marknadspriser på marknaden då folk byter sin privata egendom mot andra människors privata egendom. Grunden för socialismen är att alla produktionsmedel skall vara offentligt ägda. Eftersom detta innebär att en entitet (oavsett vad denna entitet är) ”äger” produktionsmedlen, finns det ingen marknad. Således finns det heller ingen möjlighet för folks subjektiva värderingar att ge upphov till objektiva marknadspriser, inget prissystemet uppstår, och ekonomisk kalkylering blir omöjlig."

Det argumentet visar är alltså att i avsaknad av privat egendom av produktionsmedlen är ekonomisk kalkylering, vilket är nödvändigt för att kunna allokera resurser effektivt och korrekt, omöjligt.

Du undrar hur detta drabbar konsumenten? Det drabbar konsumenten på en mängd sätt, och inte enbart relaterat till produkten x utan till hela ekonomin som helhet, just eftersom resurser allokeras felaktigt.

I grunden blir dock all mer avancerad produktion, över en sorts hushållsnivå, omöjlig att genomföra och slutföra. Det kommer att finnas för mkt av något och för lite av något annat osv. Dessa gigantiska diskoordinationer gör att hela det moderna produktionssystemet bryter samman. 

Argument gäller för total socialism och för delvis planerade ekonomier, och även för företag (se ex. Kleins artikel http://mises.org/journals/rae/…..e9_2_1.pdf).

Argumentet som sådant handlar inte nödvändigtvis om Socialism, utan det handlar om avsaknaden av marknader. Orsaken till att "delvis" planerade ekonomier eller företag kan allokera resurser bättre är att det fortfarande finns externa marknader, och man kan så att säga hämta priser därifrån. Även i Sovjetunionen hämtade man priser från andra, friare, ekonomier, ex. Hong Kong. 

Vidare säger argumentet egentligen inget om omöjligheten av Socialism som sådant, utan snarare att levnadsstandarden kommer att bli vansinnigt mycket lägre, såpass låg att samhället som sådant helt slutar att fungera. 

Njae, kalkylproblemet som sådant handlar inte om att någon misslyckas med att _förutse_ framtida priser, utan att dessa priser, i avsaknad av en marknad, _inte ens existerar_ (faktiskt inte ens kan existera, vilket var det jag försökte förklara ovan med hänvisning till min tidigare artikel). 

Det är detta som är grunden i Mises argument om omöjligheten att kalkylera i en socialistisk ekonomi.