Att säga att fria krafter gör det självt, ja jag är i grunden för frihet och mindre för överstatlighet, men problemet löses inte med vilket styre man har eller om man inte har något statligt styre alls. Anledningen till att folket inte accepterar anarki i dagens läge på bred front är att det uppenbart finns en fiende någonstans som måste bekämpas – uppenbart att denne ska bekämpas – vår kära ”fria” media förser oss med vad vi ska tro på, och tyvärr övertygar den än så länge många. Du måste ändra den verklighet vi lever i nu, inte vänta på att folk ska tro att farorna blir mindre om vi bestämmer att staten ska bort. Det går att göra något det även under dessa omständigheter, med ett korrupt styre.

Ja, det jag säger är att det är fel ordningsföljd. Du måste först ha en fungerande lösning för oetiskt handlande innan du kan ha och uppleva full frihet, utan styrning.

När någon undlåter att vara etisk, då tar gruppen tag i den individen, med rättsliga åtgärder. Det kallar jag utövande av rättvisa.

Moral är de regler, nedtecknade eller ej, som utvecklats genom de samlade erfarenheterna av vad som av den gruppen anses vara bra eller dåligt agerande.

I ett oetiskt samhälle förvrängs ofta vad som är moraliskt och propagandaapparaten expanderar och förvirrar och förblindar många människor, så de varken vet ut eller in till sist.

Sanningen är det enda som kan förgöra oetiskt handlande. Varje gång man (råkar) göra något oetiskt, för det händer i stort sett alla, så tenderar vi att vilja undanhålla sanningen. Har man begått allvarliga brott har man svårt för att verkligen kunna njuta av livet. Det blir till en kamp mellan att undanhålla fakta och bevara tillräcklig makt för att klara sig undan. Om man har svårt att vara ärlig och rak, kan du vara säker på en sak – personen har något att dölja som denne inte vill avslöja, med risk för straffpåföljder eller tappat förtroende bland vänner och övriga. Därför ändrar i grunden bestraffning sällan individens betéende.

Man måste göra det möjligt för individer att istället, utan risk för förnedring, kunna göra sig fri från sina ”synder”, för så länge dessa är oavslöjade och man inte tagit personligt ansvar för sina missgärningar, kommer man inte att vara fri. Man behöver utbilda den oetiska personen i etik osv. för att individen ska se och förstå vad ens egna handlingar åsamkat andra. Sedan måste personen ges möjlighet att skriva ned sina missgärningar. Det görs till personen känner sig lättad från brott och undanhållanden. Sedan får personen ta ansvar för sina handlingar, kanske inte direkt mot den som lidit skada nödvändigtvis, men att göra handlingar som avslöjar andras uteetik och markera att man officiellt tar avstånd från att fortsätta på den linjen med dessa personer som fortsätter bete sig oetiskt och som man tillhörde, etc. Nu kan personen ofta bättre lyckas ändra sitt betéende och leva mer etiskt än när man bara förvarar dem inlåsta och inget mer sker.

Men för de verkligt stora syndarna fungerar detta sällan, för de är helt oförmögna att se fel hos sig själva. Om man själv inte ser skillnad på vilka personer man kan lita på och vilka man inte bör tro på rätt uppochner, så ser vi inte den verkliga fienden. Kunskap om detta är centralt för att försvara sig och att inte inlåta sig i en konflikt. Den onde, om jag får benämna denne så, står i kulisserna och drar i trådarna och förser den ena eller båda parterna i konflikten med störande ”sanningar” om den andre. Konflikten blir ett faktum, så länge denna tredje part inte upptäcks av båda parter och dennes utspel och bakomliggande syfte avslöjas. När så sker upphör konflikten och mer civiliserade medel brukar tillämpas.
Svarar det på din fråga?

1) Förutom den moraliska biten att man vid brott med största sannolikhet blir utfryst från vänner och gemenskap så finns det faktiskt mycket starka ekonomiska incitament att inte strida. Fredligt samarbete har nämligen visat sig vara det överlägset bästa vis att bygga rikedom och välstånd med.

2) Att bedriva privat armé med syfte att plundra kostar extremt mycket pengar. Till skillnad från idag skulle det inte finnas någon möjlighet att finansiera dubiös verksamhet via sedelpressen eller tvångsskatt varför det blir mycket svårt, om inte omöjligt, att hitta finansiering.

3) Den överväldigande majoritet som inte vill leva genom att plundra kan enkelt anlita diverse säkerhetsföretag för beskydd. Precis som med beskydd skulle det även finnas efterfrågan på rättsväsende.

Det fina i detta är också att de som inte känner sig trygga utan något de kan kalla ”stat” mycket enkelt kan gå ihop och frivilligt utse egna företrädare som kan styra över dem, bara de inte tvingar någon annan att delta.

Problematiken som du lyfter, att de tar över staten och utnyttjar den i namn av folket, och utsätter andra mindre rustade, likt Libyen, etc., ja, det sker och det har skett tidigare också i historien.

Det enda som tar död på falska incitament och anledningar till krig, etc. är att förstå de verkliga orsakssambanden till det ena kriget eller det andra, eller till den ena eller andra skatten, ekonomiska system som förespråkas osv. De som arbetar för att avslöja de dolda agendorna och med faktiska bevis presenterar och visa människor vad som händer – dessa människor riskerar sina liv före att ge upp sin rätt till frihet och de gör det genom att sprida sanningen bakom kulisserna, med syftet att höja gemene mans medvetenhet. Detta är en av metoderna för att förändra rådande läge. Ingen diktator eller stat fungerar i längden utan folkets stöd. Dessa personer behöver vårt stöd.

Makthavarna, inte politikerna utan de verkliga makthavarna, använder alla metoder för att tysta ner och passivicera befolkningen, både med gifter och med underhållning – allt för att få folk att inte bry sig. Vår uppgift är inte att bråka om det ena eller det andra styret, eller ens om vi ska ha ett styre eller ej! Det kommer att växla och gå i perioder så länge vi inte löser det grundläggande problemet – oetiskt handlande.

Så länge vi som folk låter oss förblindas av vem som har den verkliga makten, kan dessa mycket få individer med megaresurser styra folket bakom de politiska kulisserna. Det är där en stor del av problemet ligger, enligt min mening, och det är där alla samhällssystem står eller faller, oavsett namn.

Hela ursprunget till någon form av folkvalt styre ligger historiskt i att övergrepp på människor alltid sket av maktlystna och oetiska individer, förr mer öppet och nu mer dolt. Folk kommer att ty sig till någon ledare oavsett, med syfte att skydda gruppen mot en yttre fiende, och så uppstår ett styre.

Men som det är nu har staten, istället för att bara använda resurser på att försvara individens frihet, istället börjat ägna sig åt att skydda individen från sig själv, vilket resulterar i att vår frihet har begränsats. Detta är den infiltration som en liten elit av extremt kapitalstarka och maktlystna individer lyckats med, i namn av skydd mot yttre fara, om vi bara är beredda att överge lite av vår frihet för detta skydd. Detta är det stora problemet, som jag ser det. Här gör Ron Paul ett hästjobb i att upplysa folket om detta, tillsammans med andra framsynta individer.

Endast en person som förstår orsakssambanden, hur planeten (eller vad det än gäller) styrs politiskt, ekonomiskt, etc., direkt eller indirekt, och som är etisk kan leda en grupp framgångsrikt för alla i den gruppen. Så våra gemensamma ansträngningar bör gå emot att finna lösningar och svar på hur man åstadkommer etiskt handlande. Endast då kan vi skapa förutsättningar för att leva tillsammans utan maktmissbrukande ledare lyckas ta friheten från andra, vare sig det sker i namnet av anarki, staten, etc.

Historiskt sett, kanske vi kan vara överens om att de runt 200 Miljoner som dödats av stater på 1900-talet skulle föredra att vi experimenterade med privata armeer istället….
Dessutom, är det någon som tror att det är lönsamt att kriga om man spenderar sina egna pengar???

Lite kort skulle man kunna säga att bara för att det inte finns någon stat så betyder det inte att människor per automatik kommer att leva rövare. Förutom den moraliska biten att man vid brott med största sannolikhet blir utfryst från vänner och gemenskap så finns det faktiskt mycket starka ekonomiska incitament att lägga ned stridsyxan. Genom fredligt samarbete byggs nämligen absolut störst välstånd, då stora tekniska och innovativa framsteg kan göras – som aldrig hade varit möjliga att uppnå utan fredligt samarbete. Att bedriva privat armé är verkligen inte gratis och dessutom riskerar man att stöta på våldsamt motstånd.

Troligtvis kommer det dock finnas några få som missköter sig och därför kommer det sannolikt att finnas en efterfrågan på polis- och rättsväsende, med enda skillnad att sådan verksamhet kan att bedrivas i privat regi. Detta skulle ge möjlighet till större säkerhet och mer rättvisa jämfört med den statliga verksamhet vi ser idag.

Det fina är också att de som inte känner sig trygga utan stat mycket enkelt kan gå ihop och frivilligt utse egna företrädare som kan styra över dem.

En motfråga: Hur hanterar du betydligt mer sannolika scenariet att det inträffar MED ett politiskt styre där det politiska styret sätter upp en armé, effektivt finansierat via skatt, och ger sig på mindre rustade, som t.ex Libyen mfl. Eller för all del scenariet där det politiska styret ger sig på minoriteter och avvikare inom sitt territorium.