En artig twitterdiskussion om begreppet frihet

3 Författare:
Publicerades 2016-07-11 13:49

Sedan vi startade Skatt är stöld har jag varit med om en, även för mig, ovanligt hög dos konversationer som börjar typ ”utan skatt skulle vi inte ha råd med sjukvård” eller ”vill du ha det som i USA?” (vad nu det betyder, speciellt med tanke på att de har skatt i USA). Dessa diskussioner slutar sällan i att någon av parterna har lärt sig något alls och de slutar allt för ofta med otrevliga tillmälen.

Så, om det inte vore för kallet jag har skulle jag ha slutat för länge sedan. Även som det är drar jag efter andan och förbereder mig mentalt för besvikelse när dessa konversationer startar. Jag försöker påminna mig själv om att jag själv varit där. Jag har betraktat alla som ifrågasätter skattesystemet som giriga eller onda eller dumma i huvudet eller oftast en kombination av allt detta. Jag försöker komma ihåg vad det var för sorts bemötande som gjorde att jag själv började lyssna och verkligen vrida och vända på argumenten. Jag försöker vara den sortens diskussionspartner som är trevlig att vara oense med och som man får ut något av att prata med.

Det här är extra svårt på Twitter, med sin idiotiska 140-teckensspärr. Ibland tryter mitt tålamod och jag blir en usel samtalspartner som bara spyr ur sig sarkasmer. Jag har börjat lära mig att tveka en stund innan jag trycker skicka, vilket skapar ett hälsosamt filter och ibland gör att jag hittar mycket konstruktivare sätt att fortsätta diskussionen.

För någon vecka sedan fick jag ytterligare lektioner i hur man kan föra diskussioner, även på Twitter, på ett artigt och mer lärande sätt. Huvudpersonerna i den diskussionen var Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) och Joakim Ohlrogge (@johlrogge). Själva tankeutväxlingen slutade så här:

Jag repeterar slutrepliken:

”Tack för ett givande samtal. Allt gott.”

Nej, ingen hade bytt ståndpunkt. Ingen hade blivit konverterad. Det bör aldrig vara målet i en diskussion om dessa frågor. Att försöka få någon att byta ståndpunkt är ociviliserat. Allt vi kan göra är att försöka svara på frågor, informera oss om vad den andra verkligen undrar över och presentera vårt sätt att se saken. Och när någon annan gör samma för oss bör vi ta emot det som den generösa gåva det är. Håller ni med?

Nog snackat. Här är hela (nåja, inte hela, den sprang iväg på en hel del andra tangenter som inte kom med i denna sammanställning) konversationen. Inga stora upptäckter. Men ett väldigt trevligt exempel på hur man kan föra en diskussion fast man har dramatiskt skilda ståndpunkter och utgångspunkter.

Jag upprepar rekommendationen att undersöka konversationen på Twitter för att se mer av vart den tog vägen.

Hoppas på att få vara med i många diskussioner som denna framöver. Här på bloggen, på Twitter, Facebook, IRL och överallt.

Hälsar Skatt är stöld-apan.

Uppdatering: Jag såg i en kommentar att det möjligen kan se ut som att jag håller med om att sanningen ligger någonstans och svävar mellan att skatt är stöld och att skatt är något fint och bra. Så är det naturligtvis inte. Skatt är stöld hur man än vrider och vänder på frågan. Det jag finner uppmuntrande med konversationen och hur den slutar är hur trevligt den hålls och hur målet är att försöka förstå den andre.


Fantastiskt med demokrati av Rushing Greed

0 Författare:
Publicerades 2016-07-09 15:41

Det finns hopp om frihet i vår tid. Jag tänker på den saken lite mer än jag borde för min mentala hälsas skull. Min törst och längtan, min hunger och min åtrå efter frihet är stark! Allt mina sinnen förnimmer projiceras mot denna duk och leder antingen till att mitt hopp stärks eller till att det försvagas. Nej det var fel ordval, det leder snarare till att hoppet tänds eller släcks. Ni kan kanske förstå att det inte är helt behagligt att åka i denna bergochdalbana, men nu är jag som jag är.

Just nu är jag alltså inne i en period där det känns hoppfullt. Det pågår så många projekt drivna av människor med frihetslängtan. Såväl stora satsningar som små. Både med många personer inblandade och små enmansband. Till den senare kategorin uppfattar jag att Rushing Greed hör. Bokstavligt, till och med. 😃

Rushing Greed hör även till en kategori av projekt som jag tycker ger extra mycket anledning att tro att frihetsrörelsen i Sverige börjar bli något att hoppas på. Kulturen. Detta har ju våra motståndare alltid fattat och de har medvetet tagit kontrollen över kulturen och styrt den och via den undersåtarnas tankar. Så jobbar ju inte vi. Spontan ordning är mer i vår stil. Så då måste det till någon slags kritisk massa av frihetligt tänkande innan det börjar blomma av kulturyttringar i vår del av tankevärlden. Först då dyker initiative som Poesi för ankor och Rushing Greed upp. De inte bara roar oss och skriver saker som resonerar skönt mot den klangbotten som vår längtan efter frihet utgör, de representerar även hoppet om frihet i vår tid med sin blotta närvaro!

Lyss.

Med statliga stöd och belöningsystem
så skapar vi våra egna profeter
och med kontroll över allt från media till kultur
blir val rena formaliteter
Det är är så fantastiskt
med demokrati
spelar du korten rätt
så finns det bara ett parti

Massan måste få rösta ibland
så att dom tror att det är dom som bestämmer
och gör man rätt är det ingen risk
även om tanken skrämmer
Det är så fint
med demokrati
det får den mest snärjda träl
att tro att hon är fri

Och om någon ifrågasätter
vad vi säger
då vet vi att vi kan lita
på våra trogna lakejer
för varje hobbykommissarie
i vår makalösa armé
slår pliktskyldigt ned
varje äventyrlig idé

Centralisering är vår melodi
för att öka våran makt
Stalin skulle blivit grön av avund
om han såg hur våra zombier går i takt
Det så praktiskt
med demokrati
Med blott majoritetens stöd
så tvättas vårt gränslösa svindleri


FF 2015 video: Jon Karlung, Bahnhof internet

0 Författare:
Publicerades 2016-07-07 04:13

jonNedräkningen till Freedomfest Stockholm 2016 har börjat. Har du inte reserverat lördagen den 27 augusti i din kalender redan så gör det nu. All information hittar du på www.freedomfest.se.

För att bygga upp stämningen kommer vi fram till Dagen F bjuda på några upptagningar från FF 2015.

Först ut är Jon Karlung, VD på Bahnhof internet. Hör honom berätta om siu hjältemodiga kamp för att skydda sina kunders privatliv mot statens omättliga lust att glutta på undersåtarnas kommunikationer, åsikter och bankkonton. Han berättar om hur han spelade in säkerhetspolisens hot mot honom och publicerade deras hotfulla uppträdande. Han berättar också hur han, när han vid ett tillfälle till slut blev tvungen att utlämna viss information gjorde det i form av ett dokument med sovjetiskt typsnitt som inte gick att scanna, lagrat på en cd-skiva krypterad med DDRs säkerhetschefs namn som lösenord. Men han påpekar att inte bara staten är ett hot. Han varnar också för hur att den stora mängd personlig information som företag som Google och Facebook samlar på sig kan vara ett hot mot den personliga friheten. Och mycket annat superintressant.

OBS Nyhet! Man måste föranmäla sig till lunchen på Freedomfest men INTE till själva evenemanget. Se hemsidan.


Freedomfest Stockholm 27 augusti, det närmar sig!

0 Författare: Klaus Bernpaintner
Publicerades 2016-07-06 07:14

Vi har just uppdaterat sidan www.freedomfest.se med den senaste infon. De sista två talarna kommer inom kort att annonseras men låt inte det hindra dig från att blocka lördagen den 27 augusti i din kalender med en stor fet penna (eller den elektroniska motsvarigheten).

En del följer det inövade mönstret, men OBS: SOMLIGT ÄR NYTT.

Gå genast till sidan och ta en titt så du inte missar något viktigt.


Säg hej till armbandet ”Eliasson”

1 Författare:
Publicerades 2016-07-01 06:20

Ett nej är ett nej när det sägs med ett armband. Därför tänkte vi testa om detta fungerar för att hålla fogden borta från det som är vårt.

Aja, baja, inget tafsande!

Än så länge är det bara en idé och vi pejlar in intresset. Vi kommer behöva beställa ganska många armband så det blir en stor kostnad vi måste ta initialt, varför det behöver komma in en viss mängd beställningar innan vi sparkar igång produktionen.

Armbanden kan komma att se lite annorlunda ut än på bilden. Det beror på vad leverantören kan åstadkomma.

Om du vill ha ett eller flera armband ”Eliasson” för 50 kronor styck, exklusive frakt, beställer du det via detta formulär:

Jag vill ha armbandet ”Eliasson”

Din beställning kan vara den som får detta armband att komma till världen!


Uppdatering den 6 juli: Det här kommer bli av. Men det blev lite dyrare att producera än vi tänkt oss. Skynda beställa innan vi höjer priset.

 


Bortom all värdighet: Reaktionerna på Brexit

5 Författare:
Publicerades 2016-06-25 23:41

Går libertarianism att förena med nationalism? Svaret beror givetvis på hur man definierar begreppen. Om nationalism enbart betyder en idérörelse som kan spåras till nationalstatens framväxt, den franska revolutionen och Herders tyska romanticism så är nationalism oförenligt med den klassiskt liberala traditionen. Om nationalism är en kollektivistisk idé som vilar på ”völkish romantik”, socialdarwinism, socialism och en auktoritär stat är begreppet diametralt motsatt samma klassiskt liberala tradition. Endast om begreppet snarare har att göra med en primordial form av nationalism där nation ses som födelse, samhörigheten med ett landskap och ett lokalt kulturarv är begreppet ett uttryck för något naturligt, frihetligt och organiskt än att vara ett samlingsnamn för en ”stor berättelse” eller en ideologisk vision som skall  förenas med det statliga tvångsmonopolet. Om exempelvis smålänningar, dalkarlar, jämtlänningar och gutar lokalt på sina håll och utan att tvingas till det av en stat utvecklar lokala sedvänjor, traditioner, klädesplagg, dialekter, smideskonst och mentaliteter och identifierar sig med samma landskap och seder, har de då begått ett brott mot någon annan? Har de då kränkt någon? Nej, knappast. Dock väcker själva frågeställningen associationer om skuld och en misstänksamhet? Vad är jag egentligen ute efter? Svaret på den sista frågan är helt enkelt att kunna identifiera vad som är förenligt med frihet och vad som inte är det, samt att bejaka de kulturer som individer utvecklat i frihet eller att åtminstone acceptera dessa så länge de inte kränker någon annan.

I dagarna har nämligen de som röstade för Brexit anklagats av etablissemang och media för att vara just nationalister, fascister, rasister och bakåtsträvare. Tydligen är det kontroversiellt att en majoritet britter vill styra sig själva. Det är ironiskt att det land som besegrade nazismen, skrev Magna Charta och genomförde den Ärorika Revolutionen anklagas för fascism av grupper som själva ser socialism och federal auktoritarianism som bättre alternativ än brittisk lokal demokrati och parlamentarism. Det hela går inte ihop intellektuellt, men det kanske inte bekymrar opponenterna. Därför behöver inte vi heller bekymra oss ett uns om deras glåpord. Det säger nämligen väldigt lite om en person idag anklagas av någon för ”fascism”. Det känns helt enkelt lite retro och kan betyda i stort vad som helst. Och eftersom det kan betyda vad som helst så betyder det helt enkelt: ”Du håller inte med mig, alltså är du ond.”Småbarn resonerar på liknade vis, men inte mogna personer som är intresserade av solida argument. Alltså kan vi med rätta ignorera vänsterns och etablissemangets hysteriska utspel om 52 procentenheter av Storbrittanniens befolkning. De är inte nazister. De är britter. Och i den mån de dessutom är nationalister är de flesta britter nationalister i den frihetliga mening jag beskrev ovan. De vill inte invadera Bryssel eller Berlin. De vill bli lämnade ifred av Bryssel och Berlin.

Och vem vill förvägra dem detta förutom de som inte erkänner värdet av frihet och de naturliga konsekvenserna av en frihetlig kultur? Personligen är jag, liksom många andra med mig, förbannade på etablissemanget för förstörelsen av våra länder, förlusten av våra fri- och rättigheter och användningen av våra skattemedel för politiska projekt många av oss skulle vara beredda att betala för att vara utan om någon hotade oss med dem. Det är denna vrede som måste bli politisk och användas för ett framtida Swexit. Vi har rätt att vara arga, mycket arga, och visa detta. Brexit borde därför inspirera och inge hopp. Politik är inte något ödesbestämt utan något individer kan förändra åt ett frihetligt håll om de bara hade tillräcklig stark vilja.

 

 


Innebär Brexit mer frihet?

1 Författare: Joakim Fagerström
Publicerades 2016-06-25 23:04

brexit_ben_garrisonKnappt har dammet lagt sig efter Brexit innan vi snabbt har fått lära oss ett antal sanningar utav media. Inget av detta är egentligen särskilt förvånande och hade gått att lista ut i förväg. Anledningen till att Brexit vann i omröstningen beror nämligen på följande:

  • Brexit-kampanjen baserades inte på fakta – till skilland ifrån Remain-kampanjen så baserades inte Brexit på fakta. Om väljarna bara hade fått ta del av korrekt objektiv fakta så hade utgången blivit en annan.
  • De som röstade på Brexit är främlingsfientliga – tydligen var många av anhängare av Brexit inte nöjda med hur EU har hanterat de migrationspolitiska utmaningarna.
  • Anhängare av Brexit är nationalister – en variant av ovanstående, media och även andra har svårt att göra en distinktion på begreppet nation och nationalstat. Det går alldeles utmärkt att vara för mindre nationer och gemenskaper utan för att den sakens skull vara för någon nationalstat.
  • Det var den äldre generationen som röstade bort den yngres framtid – media har under dagen intervjuat frustrerade yngre människor som menar att de äldre har röstat bort de ungas framtid i Europa. Detta styrker man genom att visa på att äldre väljare i större omfattning röstade på Brexit. En ledtråd, kontrollera valdeltagandet i de yngre och äldre grupperna.
  • Anhängare av Brexit stödjer Putin, Le Pen och Trump – även flera s.k. svenska frihetliga har idag spritt en bild med en applåderande Putin, Le Pen och Trump. Logiken bakom ska tydligen vara att om du stödjer Brexit så stödjer du Putin, Le Pen och Trump och är alltså en Putin-kramare. Jag tror inte att den här typen av frånvaro av intellektuell argumentation behöver några ytterligare kommentarer men det säger något om desperationen.
  • Anhängare av Brexit förstår inte att utan EU så kan vi inte ha frihandel eller fri rörlighet – jo det går alldeles utmärkt. Det är fullt möjligt att att teckna avtal länder emellan utan att bygga upp en enorm överstatlig organisation i form av EU.

Bilden av den genomsnittlige Brexit-röstaren är tydlig: felinformerad, främlingsfientlig, nationalistisk, Putin-kramare och allmänt obildad.

Många proffstyckare avlöser varandra i media och påminner om att vi måste lära oss något av detta. Vi måste lyssna mer på folket och vad missnöjet består i. Här kan man ana en strimma av hopp men naturligtvis ska man inte lyssna på folket för att förändra sin politik utan man ska lyssna för att kommunicera annorlunda och utbilda den obildade pöbeln att rösta rätt nästa gång.

Ett annat skrämmande inslag är att media konstant och konsekvent sätter ett likhetstecken mellan EU och Europa. EU är inte Europa, Europa existerade långt innan EU och kommer att fortsätta att existera efter det att EU har kollapsat vilket det förr eller senare kommer att göra.

Nu har vi en lång och krånglig byråkratiskt process framför oss som inte ens politikerna själva verkar förstår. Många frågor väcks, kan de verkligen bara gå ur? Då kan man undra varför de vid huvudtaget valde att hålla en omröstning. Det är viktigt att komma ihåg att folkomröstningen endast är rådgivande och parlamentet behöver fatta beslut om att artikel 50 ska aktiveras för ett utträde ur EU enligt Lissabonfördraget. Det är också oklart hur denna röstning ska gå till i och med att en majoritet av ledamöterna i parlamentet är för EU, ska de då tvingas att rösta emot sin övertygelse?. Cameron har deklarerat att han inte kommer att aktivera artikel 50 utan överlåter detta åt sin efterträdare. I och med att han själv menar att han avgår först om 3 månader men innan oktober så kan det alltså dröja innan denna process startar. Själva förhandlingen kan sen ta upp till 2 år eller mer. Jag kan bara konstatera att demokrati är svårt.

I och med den byråkratiska processen finns så klart flera risker att Brexit inte blir av. Över en miljon människor har skrivit på en protestlista om en ny folkomröstning (över 100 000 röster så måste parlamentet ta upp frågan för diskussion), argumentet ska tydligen vara valdeltagandet och att bara en tredjedel av den totala befolkningen röstade för Brexit. Det borde ha funnits en spärr och omröstningen måste göras om. Att valdeltagandet var högre än de senaste parlamentsvalen är tydligen oviktigt. En annan möjlighet är att parlamentet väljer att ignorera folkomröstningen men det kommer knappast att vara populärt.

Kommer då Brexit att ge mer frihet? Det är inte säkert, vi kan lika gärna få mer protektionism och större ingrepp i folks frihet i Storbritannien. Faktum kvarstår att Storbritannien fortfarande består av en gigantisk statsapparat. Men ett utträde ur EU är ett bra steg mot ytterligare decentraliseringar. Att rösta har dock sällan löst något oavsett hur hårt valboskapen röstar.

Men låt oss nu njuta åt att politikeradeln och andra anhängare i media sitter med pannan i djupa veck och är bekymrade. Detta var en ordentlig käftsmäll som de uppenbarligen inte var beredda på speciellt med tanke på det smått förvirrade läget efter omröstningen. Förr eller senare så kommer politikeradeln att formera om styrkorna och gå på med förnyad kraft men låt oss ha roligt åt detta så länge det varar. Ett tips är att ni tar del av ledare och alla program i P1 som t.ex. Konflikt, stor underhållning utlovas!


Brexit och globalismens kris

0 Författare:
Publicerades 2016-06-24 23:58

Midsommarfirandet tycktes på något sätt ljusare i år  än på länge. Nyhetssidorna svämmades över av artiklar om folkomröstningen om Brexit och att en majoritet om 52 procentenheter röstat för utträde. En del kommentarer var negativa och menade att detta kommer innebära slutet för Storbritannien som land och för det europeiska samarbetet och frihandeln i Europa. Andra lade an en mer realistisk ton och påtalade fördelarna med att Storbritannien nu slipper EU-byråkratin och kan fortsätta samarbeta med andra, sannolikt mindre tvingande, medel. Personligen fann jag en viss säregen glädje över Peter Wolodarkis mörka kommentarer om Brexit i DN. Det är ingen hemlighet att det svenska etablissemanget tycker om ordning och reda i överstatligheten och vill driva sina ideologiska projekt i fred från obekväma opinioner. Nu hoppas jag på att de löften som utfärdades före Brexit kommer att infrias och att Skottland således kan komma att återuppta frågan om en separation från England och Wales.

Låt oss därtill lägga an en djupare analys. Vad är EU om inte en samling idéer och ideal? EU är ingen naturnödvändighet utan en konsekvens av ett flertal ideologiska projekt som realiserats via politiska beslut. EU är således, liksom globalismen, inte något som följer av en lagbunden politisk utveckling. EU vilar på subjektiva preferenser vilka är uttryck för idéer och politiska drömmar om hur verkligheten borde se ut. Och som idéer existerar de på en marknad av idéer. Individer kan därför välja att tro på dem men kan lika gärna välja att omfatta andra,  kanske rentav bättre, alternativ. Problemet med globalismen liksom med EU-federalismen är å andra sidan att det endast är intellektuella och politiska minoriteter som företräder dem på idémarknaden. De har aldrig haft en djupdemokratisk tyngd och det är därför som globalister och EU-federalister (de är ofta samma personer) är pigga på att använda tvångsmedel för att genomföra dem. Som överstatligt projekt kan EU liknas vid en hammare som slår in direktiv i medlemsländer med förvissningen om att idéinnehållet i dessa aldrig hade uppstått spontant på den fria idémarknaden. Det är således med EU och globalismen som med många vänsteridéer. De saknar representation av en kritisk massa och måste därför förenas med skolplikt, värderingsplikt och i vissa länder dessutom röstplikt även om andra, kanske frihetligare, idéer inte finns representerade partipolitiskt. De som misstror lokal självbestämmanderätt och ytterst individuell autonomi, tycker om att beslut fattas av representanter och inte av marknader. Detta är lika sant för ekonomiska som för politiska beslut. Människor får inte själva bestämma över sina liv och de får inte själva i grupp bestämma särskilt mycket lokalt. Även om EU högtidligt förkunnat subsidiaritetsprincipen är den i praktiken åsidosatt av allsköns regelverk och undantagsbestämmelser.

En annan fråga är om Brexit kan leda till Swexit? Även om en strimma av hopp numera väckts, får man komma ihåg att folkomröstningar i Sverige endast är rådgivande och att etablissemangspolitikerna i vårt land är pigga på federalism och överstatlighet då de helt enkelt saknar andra politiska perspektiv. De enda som är av annan åsikt är dessutom partier som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Nej Storbritannien har inte övergivit friheten och Europasamarbetet utan har tvärtom återtagit frihetsmandatet för en bättre form för Europasamarbete än EU. Åtminstone har man tagit ett steg i rätt riktning. Och det intressanta är  därmed att globalisternas förhoppningar mött sitt första reella bakslag. Vi får därför hoppas på att Brexit kommer leda till något större – som bäst ett frihetligt paradigmskifte.

 

 

 

 

 


85: Keir Martland om Brexit

9 Författare:
Publicerades 2016-06-13 11:30

Studion gästas av Keir Martland från den brittiska Libertarian Alliance. Han berättar om läget inför folkomröstningen, hur han tror den kommer sluta och spekulerar i vad som sedan kommer hända. Att träda ut ur EU är en början för europeiska länder, det behövs mer.

Radio Mises: iTunes | acastYoutube | RSS

Play

Freedomfest 27 augusti 2016

2 Författare:
Publicerades 2016-06-08 16:42

Det blir Stockholm Freedomfest i år!

Den går av stapeln lördagen den 27 augusti på Östra real.

Mer information och talarlista kommer inom kort!


Orientering: Mjölkkrisen

2 Författare:
Publicerades 2016-06-07 07:05

Mycket har sagts och mycket har skrivits angående den rådande krisen för mjölkproduktionen. Många verkar tycka att det är svårt att förstå och många analyser kommer till felaktiga slutsatser. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det inte något märkligt som har hänt. Jag ger här min alldeles egna analys av läget. 

För att förstå mjölkkrisen måste vi backa bandet till år 2007.

Finanskrisen hade ännu inte inträffat och världsekonomin gick på högvarv. En lång trend av ständigt fallande priser på jordbruksprodukter bröts och priserna steg kraftigt. Det finns flera förklaringar till det som hände.
Det ökade välståndet i det befolkningsrika asiatiska länderna, med Kina i spetsen, ledde till att efterfrågan på spannmål, kött och mejeriprodukter ökade.

Priset på vete. Notera den kraftiga uppgången under 2007.

Priset på vete. Notera den kraftiga uppgången under 2007.

Kina, som är en stor aktör på världsmarknaden köpte under en kort tid upp stora mängder spannmål. Detta ledde till att lagren tömdes fort och många blev nervösa över att de inte skulle hinna köpa innan lagren var tomma. Många köpare agerade därför panikartat vilket ledde till att prisuppgången drevs på ännu snabbare.

Europeiska genomsnittliga mjölkpriser.

Europeiska genomsnittliga mjölkpriser.

Även för mjölken bröts en lång nedåtgående trend år 2007. Både spannmålsbönder och mjölkbönder upplevde en situation som de aldrig hade varit med om tidigare. Spannmålspriserna var så höga att någon svensk bonde faktiskt sade att kalkylen gick ihop, även utan EU-stöd.

Som ni ser var de höga priserna ganska kortvariga och de följdes av en lika snabb nedgång. Nedgången sammanföll med finanskrisen och det fanns naturligtvis ett samband. Den globala efterfrågan sjönk samtidigt som de höga priserna hade gett en signal till världens bönder om att öka sin produktion.

De kraftigt stigande priserna 2007 ledde dessutom till att världens politiker fick upp ögonen för det faktum det inte är säkert att det alltid finns billiga livsmedel att köpa på en global överskottsmarknad. Det som många hade förutsett, att välståndsökningen i Asien skulle leda till ökad efterfrågan och ökade priser på livsmedel, hade nu hänt – och det var för många ett tecken på att detta skulle vara ett nytt ”normalläge” för jordbruksprodukter. Många länder började ”se om sitt hus” genom att vidta åtgärder för ökad inhemsk livsmedelsproduktion.
De kraftiga stimulanser som centralbankerna vidtog för att försöka lindra effekterna av finanskrisen – låga räntor – gjorde det också billigt att låna för att investera i ökad produktionskapacitet inom lantbruket.

Inom EU fanns ett kvotsystem som begränsade varje lands mjölkproduktion. Om något land översteg sin kvot drabbades de av böter. Detta system satte ett tak för den totala mjölkproduktionen inom EU, vilket givetvis höll uppe priserna. Systemet med mjölkkvoter avskaffades dock 2015. Flera länder som hade ”bromsat” sin mjölkproduktion för att inte överskrida sin kvot släppte då på tyglarna och lät mjölken flöda. Ett exempel är Irland som har en politisk agenda att öka sin livsmedelsproduktion. De har sedan några år en politiskt beslutad livsmedelsstrategi med ett stort produktionsfokus.
Sverige har aldrig varit i närheten av att överskrida sin nationella mjölkkvot.

Kvoternas avskaffande sammanföll med handelskriget mellan EU och Ryssland. Som ett led i detta stoppade Ryssland, som tidigare var en stor importör av europeiska mejeriprodukter, stora delar av sin import.
Kina, har inte heller ökat sin import av mejeriprodukter (framför allt mjölkpulver) i den takt som de tidigare gjorde.

Dagens situation på marknaden är alltså ett resultat av ökad produktion och ändrade handelsmönster på världsmarknaden. Den ökade produktionen kan förklaras av nationella satsningar i flera länder för att öka sin produktion, låga räntor, och den optimism som skapades av de kraftiga prisuppgångarna kring år 2007.

Sverige är en del av den globala handeln med jordbruksprodukter. Även om en ganska liten del av den volym som produceras verkligen säljs via de internationella börserna så sätts hela volymens pris till stor del utifrån världsmarknadsprisets utveckling.

I Sverige och Danmark har vi en tradition av kooperativa mejeriföreningar. Bönderna har sedan länge sett värdet av att äga sina egna förädlingsindustrier och särskilt viktigt har det varit inom mjölksektorn. Mjölk är ju som bekant en färskvara som inte går att lagra ute på gårdarna. Varje, eller varannan dag, måste någon komma och hämta mjölken och därför har mjölkbönderna varit noga med att säkerställa leveranstrygghet. 

Den kooperativa grundtanken – att ingen annan ska lägga beslag på vinsterna i förädlingskedjan – må vara sund ur ett ekonomiskt perspektiv. Men många glömmer bort att förädlingsindustrin är kapitalkrävande. Det finns förvisso vinster att göra, men det krävs också mycket kapital för att hänga med i den stenhårda konkurrensen. Det krävs ständigt produktutveckling, innovation och effektivisering.

Just kapitalförsörjningen kan vara lite knepig i traditionella kooperationer. För att vara medlem i en kooperation måste man betala en insats. En insats som ur kooperationens perspektiv får räknas till det egna kapitalet. Insatserna är ofta en ganska liten del av det totala egna kapitalet och därför måste det kooperativa företaget få in kapital för investeringar på annat sätt. En kooperativ förening har inga aktieägare så det går givetvis inte att göra en nyemission av aktier. Men givetvis kan man finansiera sig genom obligationslån, förlagslån och banklån. Dessa typer av finansiering är dyra i förhållande till att ge ut nya aktier. På lån behöver man betala ränta även om vinsterna inte kommer, aktieutdelning gör man bara när investeringen har burit frukt.

Medlemmarna, det vill säga ägarna av kooperationen, kan också förse sin förening med kapital genom att man låter en del av vinsterna stanna kvar i föreningen istället för att betalas ut som ett högre mjölkpris.

Det senare skapar en del problem, särskilt i tider av låga priser. Ur bondens perspektiv behövs pengarna alltid bättre hemma på gården än i den gemensamma kassan hos mejeriföreningen. Den kooperativa ägarformen skapar en konflikt mellan bondens två roller i sin förening – ägarrollen och leverantörsrollen. Det är lätt att hamna i ett ”moment 22″: Om det inte finns lönsamhet ute på gårdarna så försvinner bönderna och då går det inte att driva föreningen vidare och om inte föreningen har ett eget kapital för satsningar och investeringar så försvinner snart föreningen och då har bönderna ingenstans att leverera sina varor.

Många gånger motiveras, som sagt, den kooperativa modellen utifrån det felaktiga perspektivet att en kapitalist enbart tar vinster – vinster som man själv istället borde kunna få. Det som ofta glöms bort är allt det kapital som behöver riskeras för att skapa vinsten.

Det är en tuff uppgift för de förtroendevalda i styrelsen för en bondeägd kooperation. Deras uppdrag och ansvar ligger i att förvalta den gemensamma tillgången – det kooperativa företaget – så bra som möjligt. Under tuffa tider, som det är nu, ser de dock själva hur tufft det är ute på gårdarna – de är ju själva bönder. På medlemsmöten ställs de mot väggen av kollegor som med rätta är frustrerade och desperata över det låga mjölkpriset.

Den största bondeägda mejerikooperationen heter Arla och har sedan ganska många år haft som strategi att bli en global aktör. Tanken har varit att kunna skapa kanaler för att kunna ”lyfta ut” mjölk på världsmarknaden för att hitta alternativ till den inhemska marknaden. Det är en affärsmässigt sund tanke då motparterna – livsmedelskedjorna – vet att Arla faktiskt har ett alternativ. I varje prisförhandling lyckas den bäst som har flest alternativ.
För att bli en global aktör så måste man ha stora volymer mjölk att handla med och därför har Arla inte bara leverantörer i Sverige och Danmark, utan även i länder som Tyskland och England.

När röster höjs för att Arla borde höja mjölkpriset till sina mjölkleverantörer så måste man inse att Arla inte har några andra pengar än böndernas egna pengar. Om en bondeägd kooperation ska betala mer för mjölken än vad som kan genereras på marknaden så innebär det att föreningen måste ta av det kapital som var avsett för satsningar inom förädlingsledet. Det är alltså inte av girighet eller elakhet som Arla inte betalar mer än vad de gör för mjölken.

Den internationella satsningen har stundom varit omtvistad bland medlemmarna. Men det är den strategi som Arla har valt. Jag tror att det var nödvändigt. Ute på världsmarknaden finns flera aktörer som gärna vill sälja sina varor på den svenska marknaden. Svenska bönder måste ha någon kanal för att kunna skapa ett flöde i motsatt riktning.

Förutom den nu rådande lågkonjunkturen för mejeriprodukter så finns det ytterligare utmaningar för Arla. I ganska snabb takt har Arla fusionerat med och köpt upp mejerier i flera olika länder. De kulturella skillnaderna är stora och det är inte lätt att hitta en gemensam syn på hur medlemsdemokratin ska fungera i en gemensam förening.
I Sverige har vi till exempel en tradition av att ha valberedningar som kommer med förslag på vilka som ska sitta i styrelsen. I Danmark har man inte den traditionen. I Danmark är varje ledamot av den högsta styrelsen också ledamot av alla styrelser från lägsta nivån och uppåt. Den som sitter som dansk representant i koncernstyrelsen är alltså också vald som ledamot i det lokala kretsrådet och i regionstyrelsen. Om personen i fråga inte blir omvald hemma i sin krets, så kan han eller hon inte heller sitta kvar i regionstyrelsen och inte heller i koncernstyrelsen.
Detta är bara ett exempel på kulturskillnader som gör det utmanande för en internationell kooperation. Lägg där till att de engelska representanterna kommer från den anglosaxiska kulturen när det gäller bolagsstyrning som ytterligare skiljer sig från den svenska och danska.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns stora likheter mellan oljesektorn och mjölksektorn. En period av höga priser som – tillsammans med artificiellt låga räntor och politiska agendor – ledde till stora investeringar i produktionskapacitet, åtföljdes av en period av sjunkande efterfrågan. Detta ledde till kraftiga prisfall och dålig lönsamhet. Men lönsamheten har hittills inte varit så dålig att det producenterna har förlorat mer på att fortsätta att producera än vad det skulle ha gjort på att lägga ner produktionen och då helt tappa kassaflöde.

Vägen ur krisen kommer troligtvis att vara en kombination av ökad efterfrågan – kanske Kina åter gör entré som en stor köpare – och minskad produktion. Just nu pågår ett chickenrace där ingen vill vika ned sig och sluta. De producenter som har de högsta kostnaderna är de som kommer att få sluta först och här ligger svenska bönder inte så bra till. Vi har vissa klimatgivna nackdelar men vi bär också oket av förhållandevis höga skatter och lönenivåer.

 

 

 


Veckan som förgick, v. 22

2 Författare:
Publicerades 2016-06-05 08:46

hatespeechVi blundar, håller för näsan och sänker skopan i den gångna veckans dy och petar runt i det vi fiskar upp.

EU och facebook mot ”näthat”

Veckans lätt mest orwellska läsning. EU-staten och många EU-länder har den senaste åren vidtagit en del åtgärder som undersåtarna blir allt mer missnöjda med. För att råda bot på missnöjesyttringarna har man nu bestämt att hårdare reglera missnöjesyttringarna. ”Tillsammans” med Facebook, Twitter, YouTube och Microsoft  har man beslutat att införa en uppförandekod mot olagligt näthat. Här är en av många fenomenala formuleringar:

The IT Companies and the European Commission, recognising the value of independent counter speech against hateful rhetoric and prejudice, aim to continue their work in identifying and promoting independent counter-narratives, new ideas and initiatives and supporting educational programs that encourage critical thinking.

Företagen åläggs att rapportera till myndigheter och stänga av konton som sprider ”näthat”.

Som vanligt frågar vi oss: What could possibly go wrong?

Des Staates DNA-register öppnas för Polizei

Vi låter SVT föra talan:

Regeringen vill se över möjligheterna att använda det så kallade PKU-registret för ”brottsutredande ändamål”, enligt en utredning. Miljontals svenskar finns i forskningsregistret som innehåller blodprover från alla som är födda 1975 eller senare.

Dessa blodprover skulle tas enbart tas för forskningsändamål, men nu vill staten tänja lite på sitt löfte. Låt oss påminna om några andra flexibla löften.

– Vi lovar att ditt PKU-DNA endast ska användas i medicinskt syfte
– Vi lovar att vägtullkamerorna aldrig ska användas av polisen
– Vi lovar att enbart utländsk datatrafik ska avlyssnas
– Vi lovar att ni får sjukvård om ni ror hit stålarna
– Vi lovar att ge tillbaka era pensionsmedel om 40 år – med ränta!
– Vi lovar att fosterbarn som misshandlats av staten ska få ersättning
– Vi lovar att ni ska få ha yttrandefrihet
– Vi lovar att grundlagen ska respekteras
– Vi lovar att EU, FN, Nato,…

Det börjar likna ett mönster när det gäller statens löften.

(Tips, du kan ännu begära att få ditt PKU-prov destruerat. Googla hur. Passa på innan det är för sent.)

Och avslutningsvis lite utländsk dårskap

Från våra utrikeskorrespondenter har vi fått in följande två pärlor.

The California Climate Science Truth Act of 2016

Politiker har röstat och vetenskapen är nu ”settled”. Vi bara lägger ut den här för läsarens eget nöje.

http://leginfo.legislature.ca.gov/faces/billCompareClient.xhtml?bill_id=201520160SB1161

Tonårspojke vinner friidrott för flickor

I Alaska avhölls nyligen en friidrottstävling för flickor. En pojke deltog som flicka och tog flera priser. Några av flickorna var inte roade. En av löperskorna, Peyton Young, försökte formulera sitt missnöje på acceptabelt vis:

“I don’t know what’s politically correct to say, but in my opinion your gender is what you’re born with,” she told the Alaska Dispatch News.

“It’s the DNA. Genetically a guy has more muscle mass than a girl, and if he’s racing against a girl, he may have an advantage.”

Det låter som Peyton och de andra flickorna inte riktigt hänger mé. Kanske skulle de vara hjälpta av att gå EU:s utbildning i kritiskt tänkande och mot näthat.

Ny vecka, nya stolleprov. Vi ses i andra änden!

Om vi plötsligt försvinner från Facebook utan förvarning så vet ni varför. Antagligen sitter vi på kurs och pluggar kritiskt tänkande under överinsyn av EU-certifierade utbildare.