Inte lätt att vara journalist

3 Författare:
Publicerades 2017-01-21 09:05

Ekonomi är så enkelt att alla tycker att de förstår det. Och därmed går det också så enormt fel ganska ofta. Som t ex den här utrikeskrönikan av Erika Bjerström, som vi bjuder på godbitar från nedan. Hon vet nog inte vad hon säger, men det gör inte saken bättre. För problemet är att hon upprepar myter och dumheter och därmed hjälper till att förleda ytterligare en generation ekonomiskt okunniga och oförstående.

Krönikan har rubriken Trump har redan nått politiska framgångar och är förvånansvärt saklig och neutral vad gäller den politiska analysen, bortsett ifrån det lilla tillägget att en språkanalys av twitterinlägg tydligen inte bara visar utan ”vetenskapligt bevisar” (vilket för en vetenskapsman framstår som ett orimligt starkt uttalande) Trumps språkliga nivå.

Det stora problemet är att krönikan givetvis innehåller en del genvägar och helt onödiga kommentarer om ekonomi, som för den som är bara minimalt kunnig i ekonomi gör krönikan oerhört frustrerande att läsa. Här är några axplock med förklaringar (ifall, mot förmodan, en journalist läser detta):

Ett statligt stimulanspaket med löfte om stora investeringar och jobb kommer i alla fall på kort sikt bädda för flera år med ekonomisk tillväxt.

Nja. Det höjer BNP för att det är så det beräknas, men en större siffra i beräkningen betyder inte att ekonomin faktiskt blivit mer värdeskapande och produktiv. Problemet är att BNP är ett oerhört dåligt mått på en ekonomis ”storlek”, vad nu det är. (Jag skriver varför i bl a Observer här.) Och faktum är att det inte tas på allvar av ekonomer, som använder måttet eftersom det är det ”enda” som är tillgängligt (vilket inte är sant, för Mark Skousen har föreslagit det mycket bättre måttet Gross Output). Men man kan använda ett dåligt mått till bra saker om man använder det korrekt. Och om man gör klart att måttet är rätt dåligt, men att det erbjuder begränsat analytiskt värde så som det används. Men det vet förstås varken politiker eller journalister något om. De tror att ekonomin än BNP och därmed gör fifflande med siffrorna att vi blir rikare och ”större”.

Men vi ska förstås vara rättvisa. stora statliga investeringar leder givetvis till BNP-tillväxt. Dock inte ekonomisk tillväxt (vilket är fenomenet som BNP är en dålig ”proxy” på).

En lång rad av de beslut han lovat driva igenom under sina 100 första dagar som president bygger på att skapa ett ekonomiskt starkt, men mer isolerat USA.

Något säger mig att Bastiat och i stort sett alla ekonomer som inte bara är usla statistiker spinner hejdlöst i sina gravar eller mår fysiskt mycket dåligt (beroende på om de är vid liv eller ej, förstås) av att läsa detta. Att isolering – dvs isolering från värdeskapande handel – skulle göra något land ekonomiskt stark är en myt som motbevisats så många gånger att det inte längre går att hitta en bra källhänvisning. Det finns helt enkelt så många, som fokuserar på så många aspekter att det är ett gytter av bevis. Riktiga bevis, alltså – både sund deduktiv teori och induktiva statistiska evidenser – inte en språkanalys av tweets.

Det som gör någon ”stark” ekonomiskt är ökad produktivitet, som leder till bättre levnadsstandard. Produktiv blir man genom specialisering, som kräver att man handlar med andra som också är specialiserade. Det kallas arbetsdelning. Givetvis har frivillig handel samma godartade och värdeskapande effekt för parterna oavsett om de är Kalle och Pelle på Storgatan eller om de är storföretag eller ”länder”. Isolering betyder att Kalle och Pelle vägrar handla med varandra och därmed får de det bättre? Dumheter.

För övrigt är det inte svårt att gissa att samma journalist säkert också kan rapportera om handelssanktioner som ett straff. Men det klart, isolering inifrån gör dig ekonomiskt stark – isolering utifrån gör dig svag. Det är medie- och den politiska logiken. Häng med om ni kan!

USA har världens mest konsumtionshungriga hemmamarknad. Förutsättningarna för att USA ett bra tag ska klara sig utan resten av världen är ganska goda.

Det här är svårt att kommentera på, för de två meningarna är så uppenbart varandras motsatser. Fast om man svalt lögnen att konsumtion är det som ”driver” en ekonomi (vilket givetvis är nonsens) så blir kanske en ”konsumtionshungrig hemmamarknad” en fördel för ett land som stänger sina gränser för import av det som konsumeras. Men som det är skrivet är det ju tydligt att det inte kan stämma.

Men det ska erkännas att kräver en viss talang att kunna skriva keynesianska trossatser som vore de sanna men ändå göra helt klart för läsaren att slutsatsen är helt uppenbart falsk.

Det finns forskare som menar att Trumps anti-globaliseringspolitik är visionär. Att det negativa ordet protektionism kan bytas ut mot närhetsprincip, för att beskriva hans politik att skapa jobb och behålla produktionen i hemlandet.

Det här är utan tvekan sant, men vi kan ju gissa vad det är för någon slags forskare (vilka de är får vi förstås inte veta). Min gissning är att det är någon inom ekonomihatarvänstern som lyckats med konststycket att skaffa sig en doktorshatt, som får uttala sig i SVT-krönikan. Eller möjligen någon med examen av lägre rang som ändå fått jobb på universitet eller tankesmedja och pillar med statistik (för då är man Nationalekonom, serru!).

Men visst är anti-globaliseringspolitiken visionär! På samma sätt som Chavez var visionär i Venezuela och Castro på Kuba. De är visionära isolationister.

Trumps isolationistiska politik kommer att skapa nya konflikter i en globaliserad värld där definitionen av ordet globalisering är, eller var, närmare varandra. Men ekonomiskt tyder det mesta på att USA kommer att stå starkare, i alla fall på kort sikt.

Bastiat noterade för länge sedan att ”om inte varor korsar gränser så kommer trupper att göra det” (parafraserat). Sant. Att sluta handla med sina grannar gör att man får sämre förståelse för dem och givetvis har mindre nytta av dem. Det verkar nästan som att Bjerström inser detta på slutet av krönikan, men det är nog snarare ett exempel på blind-höna-hittar-ett-korn. Eller ett resultat av alltför hastig redigering av texten.

Trump har också deklarerat att han inte är riktigt lika blodtörstig som Obama (den mest krigiska presidenten hittills, tillika fredspristagare) eller som Hillary Clinton. Isolationism militärt är inte alls dumt, men isolationism ekonomiskt är motsatsen (vilket Bastiat kärnfullt uttrycker). Problemet är att det senare gärna leder till det förra. Så det återstår att se vad som händer. Framtiden är oviss.

Det man däremot kan hålla för sant även framöver är att journalister kommer att fortsätta uppvisa sin okunskap om ekonomi. Det verkar vara en naturlag snarare än ett olyckligt tillstånd. Fast det är förstås inte ”vetenskapligt bevisat” i språkanalyser.


Per Bylund i WakeUp Call

0 Författare:
Publicerades 2017-01-20 11:58

Institutets senior fellow Per Bylund medverkar i den libertarianska podcasten WakeUp Call. Tema för avsnittet och intervjun är reglering, vilket också är ämnet som avhandlas i Pers senaste bok: The Seen, the Unseen, and the Unrealized.

Avsnittet finns att lyssna på här.


Allt kan köpas, utom detta.

0 Författare:
Publicerades 2017-01-15 14:50

Här kommer vår studieguide till det femte kapitlet av Ludwig von Mises bok Mänskligt handlande. Ni som följer nyhetsbrevet kommer få kapitlet som pdf på tisdag och resten får på med att vi släpper en del av kapitlet varje torsdag en månad framöver.

Det finns ett ordspråk som lyder: Allt kan köpas, utom tid. I det femte kapitlet i Mänskligt handlande, som är det sista kapitlet med en liten mer filosofisk inriktning, tittar Mises närmare på vad tid är.

Tid är någonting vi måste hushålla med. Alla människor är dödliga och vi har bara ett begränsat antal saker vi kommer hinna med under våra liv. Det vi inte hinner med under den perioden kommer vi aldrig bli färdiga med, så på så sätt är vår tid något vi måste hushålla med. Men Mises noterar att hushållningen med tid är av ett annat slag än annan hushållning. Varför det? Jo, för att tidens gång är oåterkallelig. Det finns ingenting som kan stanna tiden.

När vi pratar om tid har vi alla massa olika talesätt i bakhuvudet som vi tänker på. Det kan förvirra oss i vårt tänkande, eftersom de ganska ofta är felaktiga (den här artikelns rubrik är dock ett undantag). Sådana felaktigheter har till och med akademiker, och mer specifikt en doktor Paul Cwik som vänt sig emot Stephan Kinsellas ståndpunkt i frågan om intellektuell upphovsrätt. Kinsella är av åsikten att allt som är knappt kan ägas och då borde inte upphovsrätt eller patent få finnas eftersom det rör saker som inte är knappa. Cwik frågar då slugt om tid kan ägas, eftersom ”time is scarce”? Han tror att han har hittat ett hål i Kinsellas kritik av intellektuell upphovsrätt, men det hela är bara ett missvisande talesätt. Tid är knappt på det sätt Mises beskriver det ovan, att vi bara har ett liv och att det inte varar för evigt, men den här knappheten är av ett helt annat slag än den knappa tillgången på tomater i världen och det har att göra med det vi sa ovan om att tidens gång är oåterkallelig. Det är på grund av det här som vi inte kan köpa tid och det inte heller finns något pris på tid. Exempelvis är det ytterst oklart hur man skulle gå tillväga för att spara lite tid idag och använda lite mer av den imorgon.

När vi diskuterar tid bör vi även nämna att tid är en nödvändig beståndsdel av österrikarnas perspektiv på ränta. Även i det området finns det några vanliga talesätt som leder fel. Det vanligaste är att ”ränta är priset på pengar”, men även ett påstående som att ”ränta är priset på tid” skulle vara missvisande eftersom det inte finns något sätt att köpa till sig tid. Ränta är istället ett förhållande mellan priserna på två olika sorters varor, de som vi har tillgång till nu och de som vi får tillgång till senare.

Att tid är av den här speciella karaktären förklarar också varför Mises tar upp det i början av boken, i den del som är lite mer filosofisk. Det är för att tid, precis som kausalitet, är någonting som ständigt omgärdar oss och inte bara är relevant i vissa speciella fall. I takt med att boken fortsätter granskar Mises vissa olika speciella omständigheter som inte alltid finns, exempelvis samhällen med pengar, men här i början har vi mest att göra med sådant som alltid är relevant.

Vill du fördjupa dig ännu mer i det femte kapitlet? Gå igenom de flashcards vi har lagt upp på Quizlet!


94: Gott slut 2016

3 Författare: Radio Mises
Publicerades 2016-12-29 13:33

Det gångna året har bjudit på osedvanligt många höjd- och lågpunkter. Det har också varit ett storartat år för den frihetliga rörelsen. Hör Klaus, Per och Ola diskutera några av sina favorithändelser och avslöja sina önskningar inför 2017.

Radio Mises: iTunes | acastYoutube | RSS


Vad borde Human Action heta på svenska?

5 Författare:
Publicerades 2016-12-03 11:48
Det första namnet vi hade bestämt oss för
Det första namnet vi hade bestämt oss för.

När vi lanserade det här projektet för två år sedan var det mycket diskussioner om vilket namn boken skulle få. Den engelska titeln är som bekant Human Action. Hur översätter man det bäst till svenska? Bland många förslag stack Mänsklig handling, Mänskligt handlande och Den agerande människan ut. Även om det sistnämnda kanske är det mest poetiska bestämde vi oss ändå för det första och lanserade en kampanj för att översätta Mänsklig handling till svenska. Men detta mötte starka protester och vi bytte till Mänskligt handlande.

Det mötte i sin tur även ett visst motstånd. Folk påpekade bland annat att handlande dels kan vara agerande, men också utbyte (handel). Det är förvisso rätt, men det är faktiskt något man kan tycka är lite snyggt. Som vi lär oss i bokens fjärde kapitlet är alla handlingar faktiskt handel, eftersom handlande innebär att man byter ett mindre önskat tillstånd mot ett mer önskat tillstånd. Agerande är handel och handel är agerande. Denna konnotation finns inte i den engelska titeln, men är inte det deras förlust?

Till slut bestämde vi oss för Mänskligt handlande. Här på en tidigare version av omslaget.
Till slut bestämde vi oss för Mänskligt handlande. Här på en tidigare version av omslaget.

En kort poäng från boken
Reklam kan inte tvinga människor att köpa produkter de inte vill ha. Om det hade varit så skulle affärsmän lagt alla sina pengar på reklam, men det fungerar inte så. Ingen vettig människa tror att den bästa reklamaren i världen hade kunnat skydda ljusmakarna från glödlampans konkurrens. Marknadsföring lönar sig när konsumenten vill köpa mer efter att ha testat produkten en gång.


93: Mänskligt handlande kap 1 – Benjamin Juhlin

3 Författare: Radio Mises
Publicerades 2016-11-29 21:55

Det stora projektet med översättning av Human Action till svenska har börjat ge resultat. Benjamin Juhlin berättar om sin upplevelse av projektet, vad han lärt sig och hur mycket som återstår. Dessutom en genomgång av det första kapitlet.

Projektsida: http://www.mises.se/manskligt-handlande

Radio Mises: iTunes | acastYoutube | RSS


Ola Nevander deltar i Freedom under Fire

0 Författare:
Publicerades 2016-11-29 21:54

Institutets egen Ola Nevander deltog för inte så länge sedan i ett avsnitt av serien Freedom Under Fire, producerad av den polsk-amerikanska Foundation of Education and Economic Development. Resultatet blev en 20 minuters video där, utöver Ola Nevander, bland annat Martin Eriksson från Bubb.la deltar. Ämnet som detta avsnitt avverkar är den svenska myten.

Ni kan se videon här:


Libertarianerna är en kult

0 Författare:
Publicerades 2016-11-27 13:56

”Dom är lite jobbiga va.” Det är vad Jonny Lander tycker om Misesinstitutet. Icke desto mindre gick han motvilligt med på att berätta om vad libertarianism är för något – det är en skrämmande bild som målas upp när vi får inblick i denna kult.


Libertarianism och religioner utan kyrkor

0 Författare:
Publicerades 2016-11-20 12:00

nassim-talebDen romerska kejsaren Julianus Apostata försökte återgå till hedendomen efter att hans fars kusin, Konstantin den store gjort kristendomen till en statsreligion nästan 50 år tidigare.

Problemet är dock att han växte upp som en kristen, och således föreställde sig att hedendomen krävde samma strukturer som kyrkan, så han försökte skapa hedniska biskopar, församlingar och så vidare. Han insåg inte att varje hednisk grupp hade sin egen definition av en religion, att varje tempel skiljde sig åt i sitt utövande, att hedendomen per definition var utspridd med avseende på utförande, ritualer, kosmogoni, utövande, och ”tro”. Hedningar hade inte en kategori för hedendom.

Julian, som var en fantastisk general och en modig krigare, dog i en strid mot perserna, så drömmen om en återgång till de äldre värderingarna tog slut med honom.

Samma sak gäller för libertarianismen. Den passar inte in ett politiskt ”parti”, utan enbart på en decentraliserad politisk rörelse. Själva begreppet trotsar en sammanslutning med en stark partilinje eller en enad politik med avseende på, till exempel, var domstolar ska lokaliseras eller hur vi ska förhålla oss till Mongoliet. Politiska partier är hierarkiska. De har skapats med syfte att ersätta någons egna beslutsfattande med ett väldefinierat protokoll. Det fungerar inte med libertarianer. Den nomenklatura som är nödvändig för att ett parti ska kunna fungera, kan inte existera i en libertariansk miljö som är full av griniga och otroligt självständiga människor.

Trots detta delar vi libertarianer en minimal uppsättning trosuppfattningar: vi vill ersätta ett auktoritärt styre med ett styre baserat på lag. Vi tror tror på komplexa system. Eftersom libertarianismen är en rörelse, kan den fortfarande existera som splittrade grupper inom andra politiska partier.


Ett kapitel om identitetspolitikens föregångare

0 Författare:
Publicerades 2016-11-14 21:14

Mises rycker ut till förnuftets försvar i det tredje kapitlet. Han avvärjer angrepp mot det och går hårt åt de som försökt smutskasta människans tankeförmåga.

I detta kapitel tar Mises itu med det han benämner polylogism, vilket var särskilt populärt mellan 1800-talets andra halva och 1900-talets första. Det är föreställningen om att det skulle finnas flera olika typer av logik för olika grupper av människor. Vad som är rätt för en människa av en viss ras eller viss klass skulle alltså kunna vara fel för en annan människa med en annan bakgrund.

Mises spårar detta tänkande till den historiska situationen som föregick 1900-talet. Ekonomerna hade stött på hinder (vatten-diamant-paradoxen) som gjort att de inte kunnat utveckla sin egen lära fullt ut, men innan detta hade de lyckats smula sönder socialismen. Varenda människa med sunt förnuft kunde läsa vad ekonomerna skrivit och inse att socialism bara skulle bringa olycka. För att skydda socialismen från denna förödande kritik attackerade Marx logiken som sådan, och även ekonomerna fick sig en känga (de är bara ute efter att gynna borgerligheten).

Det är sällan Mises berättar om olika idéers historiska uppkomst. Han är av åsikten att det är idéerna och argumenten som ska bemötas, och det är det som han brukar lägga sina textmassor på. I det här kapitlet får vi dock höra om hur Marx inte publicerade någon volym av Kapitalet efter marginalnytterevolutionen och om hur inkonsekventa polylogismens anhängare är – Marx var son till en förmögen advokat, Friedrich Engels hade tjänat ihop en förmögenhet som textilfabrikör och Adolf Hitler såg knappast särskilt arisk ut. Jag tror det beror på att Mises ville visa att han också kunde spela deras spel. På samma sätt som ekonomernas bakgrund kan tas till intäkt mot deras teorier (om man vill det) kunde marxisternas bakgrund vridas emot deras teori. Men efter att ha gjort det under det första underkapitlet återgår han till det han är bekväm med och går igenom de viktigaste delarna av polylogismen och avfärdar det.

Problemet med denna lära är dels att den inte tydligt beskrev hur en viss logik gjorde att man kunde komma fram till felaktiga läror. Det är sant att Ricardo var britt, men varför gör det hans slutsatser ogiltiga för tyskar? Ett annat problem är att det blir oerhört svårt att förklara varför det finns meningsskiljaktigheter mellan medlemmar av samma klass. Ingen kan påstå att konflikten mellan Stalin och Trotskij var en klasskonflikt, så varför bröt den ut? Här står polylogismens anhängare svarslösa.

När det gäller raspolylogism besvarar Mises något vi sällan hör idag, nämligen påståendet om att afrikanska människor inte alls är underlägsna för att de har det sämre ställt, utan att det enbart är deras ras som gör att de har andra önskemål än rikare människor. Mises avfärdar detta. Dessa människor har strävat efter samma saker som europeiska människor, men har inte lyckats nå dit.

Någonting annat som är bra i detta kapitel är det femte underkapitlet. Här redogör Mises för varför man inte tjänar något av att tro på en falsk lära. Det spelar ingen roll om en politiker tycker om eller ogillar en viss faktor, han kan ändå inte tjäna någonting på att över- eller undervärdera den. Men något som är intressant och som jag skulle ha velat läsa mer om är vad man kan tjäna på att förmedla falska läror, vilket inte är något Mises går in på.


Varför du borde läsa Mises!

0 Författare:
Publicerades 2016-11-11 10:00

Det finns väldigt många böcker som en österrikare ’måste’ läsa. Men vår tid är begränsad och vi måste välja ut ett antal böcker vi läser. Jag tycker att Human Action är en av de böckerna du borde välja. Mises mästerverk har en tröskel, men om man redan kan lite och lyckas ta sig över den tröskeln kan man lära sig oerhört mycket.

Den här tröskeln kan vara ganska svår att ta sig över. När jag för några år sen var nybliven österrikare och träffade Joakim Fagerström berättade jag för honom att jag läste Mises bok Socialism. Joakim sa att det var en svår bok och berättade att han blev imponerad av att jag läste den. Det gjorde mig lite stolt, men om jag ska vara helt ärlig hade jag inte förstått särskilt mycket. Läsningen gick långsamt och jag fick kämpa för att lära mig saker. När jag väl läst klart boken väntade jag lite med att ge mig på Mises igen och fokuserade istället på att lyssna på föreläsningar och läsa andra tänkare. Efter att ha tittat igenom varenda föreläsning från Mises University uppemot tusen gånger (ungefär), diskuterat österrikisk ekonomi med Joakim Kämpe och översatt lite Hoppe blev jag sugen på att göra ett nytt försök med Mises. Alla lovordade honom mycket så det måste vara värt att läsa honom, tänkte jag. Den här gången hade jag tagit mig över tröskeln lite och jag fick ut enormt mycket av läsningen. Mises skrev om allting och så gott som varenda sida gjorde att jag fick nya tankar om alla ämnen han berörde. Human Action gav mig en intuitiv förståelse som vida översteg allt jag hade fått lära mig under mina studier av nationalekonomi på universitet.

Men även om jag tagit mig över tröskeln så blev det till att kämpa för att jag skulle förkovra mig i Mises. Och det är för att göra den här tröskeln lite lägre som vi har hela den här bildningssatsningen med reflektioner, flashcards och ordlistor. Varje gång man hänger sig åt att läsa Mises väntar en enorm rikedom av kunskap.


En poäng från Mänskligt handlande

Vi kan använda oss av en fiktiv bild av en ekonomi i jämviktsläge för att förstå vilket läge vår ekonomi ständigt rör sig emot. Men vi får inte begå samma misstag som moderna nationalekonomer gör och tro att denna tankekonstruktion antingen skulle säga oss någonting om vår nuvarande ekonomi eller ge några instruktioner för hur vi ska ta oss till jämviktsläget, vilket vi inte ens kan eftersom världen är föränderlig.


En kort analys av USA-valet

14 Författare: Joakim Kämpe
Publicerades 2016-11-09 23:17

369e368300000578-3709275-disappointed_a_delegate_in_the_vermont_delegation_cries_after_fo-a-12_1469584772699Det amerikanska presidentvalet är över för den här gången, och segraren, den 45e presidenten i amerikas förenta stater, heter Donald J. Trump. Ett resultat som, om man får tro Carl Bildt, endast en apa i inre Kina trodde på. Det är inte bara ett felaktigt påstående, då bland annat Mises-institutets Ola Nevander, Klaus Bernpaintner och Joakim Fagerström menade att Trump skulle vinna valet (och ingen av dem är vare sig apor eller befinner sig i Kinas inland), utan det är också talande om orsaken till att Trump vann: etablissemangets total verklighetsfrånvaro.

Till att börja med, till alla de liberaler som utropat Trump som nästa Hitler, en rasistisk, sexistisk, xenofobisk, homofobisk, våldtäktsman kan jag komma med ett lugnande besked: Det är inte lika illa som ni tror. Media ljög för er. Ni gick på det. Get over it.

I svensk media får vi objektiva analyser, där vi får lära oss om hur vi pratar med våra barn om Trumpdär allt skylls på ”arga vita män”, och att Trump kallas en förnedrare, att hans nominering är en förolämpning mot miljarder människor. Som att de fortfarande är chockade över att samma taktik som används för att attackera Sverigedemokraterna, men som har lett till att deras popularitet ökat, inte fungerade i USA heller.

Och, för att få det ur världen nu när folk säkert läser in saker i det jag skriver som jag uttryckligen inte skriver: Nej, jag gillar inte Trump, och jag hade aldrig röstat på honom, och ja, Trump kommer garanterat göra många dumma saker i egenskap av ledare för en av de största dödsmaskiner som världen någonsin skådat.

Däremot är det inte utan att man njuter lite åt att se hela etablissemanget och dess nyttiga idioter gråta ut över att deras favoritkandidat, som de rapporterat om helt objektivt (såklart!) och som alla objektiva (såklart!) opinionsundersökningar visat skulle ta hem detta enkelt, förlorade.

Faktum är att Hillary förlorade mot en kandidat som hennes kampanj mer eller mindre handplockade. De förlorade trots att de haft större delen av hela pressetablissemanget på sin sida. Ja de förlorade trots att de faktiskt direkt samarbetat med pressen för att sänka Trump.

Vad säger detta om Hillary som kandidat? Inget bra.

Det är samtidigt fascinerande att demokratin leder till ett val där ett land, till slut, får valet att välja mellan två av de mest hatade personerna i hela landet som sin ledare.

Vad säger detta om demokratin? Inget bra.

Det visar dessutom att den folkmords-retorik som menade att detta val var den ”vita mannens sista strid”, och att den vita mannens utplånande skulle vara bra för världen, ännu inte går hem hos massorna. Som vit man är det naturligtvis glädjande att jag har några år kvar på jorden innan jag ska fängslas in och avrättas på grund av mitt kön och min hudfärg.

Två positiva saker kan vi ta med oss från nattens resultat: anti-krigsvänstern kommer att vakna upp ur sin (oförklarliga?) 8-åriga dvala, och amerikanska humorprogram som under Bush hånade makten, men som under Obama (oförklarligt?) tonat ner sina hån, kommer återigen att producera förstklassig komik.

Slutligen en förutsägelse: I och med att Trump nu blivit president, är jag övertygad om att den amerikanska centralbanken, FED, kommer att höja räntan och sänka den amerikanska ekonomin.

Jag tror detta på grund av följande fyra antaganden:

  1. Den amerikanska centralbanken struntar i USAs ekonomi
  2. Den amerikanska centralbanken är en del av etablissemanget
  3. Trump är inte en del av etablissemanget
  4. Etablissmenaget avskyr Trump, och vill göra allt för att sänka honom

Om dessa fyra antaganden stämmer, tror jag att det är sannolikt att FED kommer höja räntan inom den närmsta framtiden.