Veckan som förgick, v. 20

2 Författare:
Publicerades 2016-05-22 07:41
mast

Med lite god vilja ser man att det är Putin

En mastig vecka ligger bakom oss. Ryska agenter har fortsatt jobba övertid på att undergräva svenska folkets gedigna förtroende för sina överherrar, den demokratiska ideologin och de skattesubventionerade massmedierna. Den svenska beredskapen har stresstestats och funnits, som alltid, vara definitionsmässigt god.

Ryssen kommer — igen!

Fyra kommunikationsmaster har varit på tapeten. SVT sammanfattar händelserna föredömligt. I söndags knäcktes Häglaredsmasten som står utanför Borås. Någon hade skruvat bort bultar som fäster vajrar som håller masten uppe. Sabotage alltså. Terrorforskaren Hans Brun slår fast att det förmodligen var ”främmande makt” som ligger bakom och han vet vilken makt det är:

– Det är ju bara Ryssland i så fall som skulle kunna tänkas ha intresse av det

Det finns bara en sak att göra nu: Gå med i NATO helst igår!

Rysslands ambassad svarar på sin facebooksida med välförtjänt sarkasm:

Det är beklagligt att personen som utger sig vara en seriös oberoende analytiker, i sak utan svårighet råkar ställa sig bakom konspiratoriska teorier med uppenbar antirysk undertext. Vi är övertygade om att varje svensk med sunt förnuft kommer endast att le föreställande sig ryska agenter” som ”förbereder sig till ett krig” genom att skruva av bultar från en TV-mast i en avlägsen svensk trakt.

Denna historia som känns inspirerad av James Bond-filmerna, hör förresten hemma i Sverige där man olyckligtvis etablerat en tradition att regelbundet leta efter ”ett ryskt spår”. Det räcker att erinra sig om händelserna år 1983 när svenska militärer förväxlat ryska ubåtsignaler med ljud från minkar. Eller en annan uppseendeväckande kampanj kring ubåtsjakten 2014, som också blev inget annat än pinsam förvirring.
Vi anser att Hans Brun bör avstå från att tävla med sina militära kollegor i antirysk mytbildning utan leta efter svar på verkliga utmaningar och problem, vilka fordrar i första hand en objektiv bedömning och dialog.

Rysskräcken späddes på med ytterligare två mastlarm. Det visade sig att en mast i Tranemo tidgare fått en signalkabel kapad. Och att en mast på ett vattentorn i Falköping fallit. Tyvärr var man tvungna att konstatera att masten i Falköping fallit av utslitning och inte av åverkan från spetznas. Trist.

Mastminister Ygeman beordrar Teracom att se över bevakningen på sina 600 master runtom i landet, men lovar att han har förtroende för ledningen.

Orgonit!

Den fjärde masten var utanför Skutskär. Någon hittade ett misttänkt föremål stort som en tennisboll. Polisens bombgrupp tog sig till platsen. Föremålet var ett stycke ”orgonit” utplacerat av ”Henrik”…

och han är i 40-årsåldern. Han har flickvän, är småbarnsförälder och har ett vanligt jobb. De senaste åren har han placerat ut flera hundra orgoniter runt ett 100-tal mobilmaster i Gävleområdet.

Orgoniten är en bit plast vari man gjutit in metallskrot som används inom New Age rörelsen. Den har den goda egenskapen att omvandla masternas negativa energi till positiv energi.

Redaktionen trodde först att orgoniten används som drivmedel i orgonboxar, men det tycks inte vara fallet, även om fenomenen är relaterade.

Helikopterpengar ska rädda inflationen

Vice riksbankschef Cecilia är så klart besviken över att inflationen vägrar nå upp till det heliga nonsensmålet 2 procent. Men hon vet på råd: ge alla svenskar massa snabba cash så de kan konsumera och driva upp inflationen!

Idén härstammar från socialdemokraten Milton Friedman. Den är så imbecill att centralbanksfolk älskar den. Och DN älskar den också och har förärat den med en fin illustration med rubriken ”Så funkar helikoptersläpp”. Den förklarar att det är oklart hur effektivt det är att Riksbanken släpper sig, det hela beror på vad undersåtarna gör med pengarna. Sämst är om de betalar av sina lån, för det påverkar inte BNP. Bäst är om undersåtarna köper svensktillverkade varor eftersom det påverkar både BNP och inflationen.

Cecilia, du är en idiot. Och inflationsmål är idiotiskt. Ni passar bra ihop.

Pengar är till för att rullas

Lyckligtvis är det inte bara i Sverige som pengar försvinner. I Nigeria kan pengar öronmärkta för förhandling med terrorister (huh?) ha flyttats till ett grannland och sedan ”kommit på avvägar” (dubbel-huh?). Ett finare sätt att säga att någon byråkrat tog pengarna och schappade. Det enda vi kunde önska är att våra politrucker också hade mage att schappa efter att de försnillat våra pengar så vi sedan kunde få vara ifred, men icke. Istället blir det riksdagspension på drygt 5 miljoner för att kunna ägna sig åt auryueueviuidisk, äh, nån ****** massageform. Kul att vi kan sponsra din hobby, verkligen. Kul. Måste känna skönt att du vet att du försörjer dig själv, och kan skapa något av värde. Bra för självkänslan och själen. Vi skulle kunna fortsätta, men det är ju faktiskt ingen som lyssnar. Lycka till med livskrisen!

Luftfartsverket stänger luftrummet

Vi tror faktiskt inte ett jota på att det var ”planerat servicearbete” som stängde svenskt luftrum i veckan, genom att slå ut datakommunikationen. Åtminstone tycks konsekvenserna ha varit någorlunda oplanerade. Vi tror dock inte heller att det var ryssbjörnen (då denne var upptagna med att fälla radiomaster och placera ut orgon-kristaller). Nej, vi tror det rör sig om något så enkelt som att det inte finns tillräckliga ekonomiska incitament för att undvika dylikt. I teorin kan ju en statlig myndighet avkräva en annan statlig myndighet ansvar. I teorin kanske man kunde bötfälla luftfartsverket för händelsen. Det roliga som händer då är att för att betala böterna, kommer luftfartsverket behöva mer pengar från statsbudgeten, och får sålunda tilläggsbudget för att de klantat sig.

I sann Rothbardiansk anda tänker vi hävda att privatisering av alla fyrar (luftfyrar så väl som havsfyrar) inte är en särskilt akut libertariansk fråga. Men även icke-akuta frågor lyder under ekonomiska lagar, och det enda sättet att garantera att inte svenskt luftrum stängs p.g.a. klantigheter är att göra det mycket dyrt att vara klantig. Precis som det enda sättet att garantera att tågen någonsin går i tid är att göra det mycket dyrt att inte hålla spåren fungerande. Men vi är rätt säkra på att ingen kommer få för sig att privatisera Bananverket, ty vem skulle bygga all räls? Särskilt nu, när det är dags att spendera nationens samlade besparingar på en tågbana som ingen behöver, är det extra viktigt att det görs av en statlig myndighet, för att garantera minimal avkastning på maximalt politiskt poserande. Det enklaste vore nog helt enkelt att betala Banverket och rörda planeringskommittéer för att jobba hårt på kaffedrickandet i 5-6 år, så blir det så mycket enklare att lägga ned projektet när pengarna är slut, eller lönsamhetskalkylerna till slut har penetrerat även de tjockaste byråkratpannbenen.

Sveriges smartaste myndighet

Vi noterar att såhär i stöldåterbärings-tider så är det uppenbart att staten på en punkt inte är helt bakom flötet. Just när det gäller att se till att medborgerskapet så smärtfritt och enkelt som möjligt kan bli av med majoriteten av sina inkomster, har man sett till att utveckla fungerande tjänster och service. Skatteverket fortsätter att vara en av sveriges mest välfungerande myndigheter, verksamhetsmässigt sett. Kom nu ihåg att anmäla ett konto som ni vill ha tillbaka lite av er egen lön till, om ni mot förmodan har betalat mer än vad nomenklaturan kräver i tribut. Vad gäller ”dunderrekord” tycker vi det skulle vara hysteriskt underhållande att se vad skatteverket skulle göra om 5,9 miljoner människor råkade glömma att skicka in sin deklaration samma år. Vi håller dock inte andan i väntan på att det inträffar

Får kvinnor sämre vård?

Enligt Frida på GT är det så. Och det är ”Sjukt. Så sjukt.”

Hon har lusläst vetenskapliga rapporter som alla hävdar att män får bättre vård, och deras vård kostar mer pengar, och de slipper åka mellan olika BB som avvisar dem för att få komma in och föda.

Är detta sant? Får kvinnor sämre vård? Ingen aning. Dagens ”vetenskap” är så besudlad med genusperspektiv att vi nog inte bleve klokare även om vi som Frida lusläste all denna ”vetenskap”.

Men om det är sant så finns det åtminstone en rimlig förklaring som består av två delar: (1) Kvinnor har en tendens att rösta på stora snälla välfärdsstater inklusive centralplanerad sjukvård. (2) Centralplanerad sjukvård prioriterar dem som bidrar mest i skatt, och det är  män. Staten har mindre nytta av dem som bidrar mindre till välfärden.

BB är i alla fall en del av vården där kvinnor får betydligt mer pengar än män. I alla fall tills vetenskapen kan korrigera den biologiska defekt som gör det omöjligt för staten att kräva att män att delar lika på barnafödandet.

Vem vet, kanske är det en verklig skillnad mellan mäns och kvinnors vård. Och det är tragiskt att det är svårt att få plats på BB under sommaren. Vi har vår idé om lösning. Frida har en annan:

Så kvinna: Höj din röst när du behöver vård. För vården är inte jämställd. Politiker: Vidta åtgärder nu!

Vi misstänker att det är ungefär lika effektivt som att stå i en sovjetisk brödkö, höja rösten och i rättvisans namn kräva att kamrat Chrusjtjov levererar bröd nu!


84: Ekonomisk frihet och välstånd

3 Författare:
Publicerades 2016-05-18 12:59

RM gör några slumpmässiga dyk i nyhetssörjan och övergår sedan till att tala om tiden då mänskligheten övervann svälten och skapade ett aldrig tidigare skådat materiellt välstånd. Och teorier om hur detta gick till.

Radio Mises: iTunes | acastYoutube | RSS

Play

Ett meddelande från Fixarna

0 Författare:
Publicerades 2016-05-16 20:35

Var hälsade

Vi från
Oss som Håller Ordning
vill bara säga och få sagt
att det vore både ovist
och synnerligen naivt

Att en enda gång
lystra till de som
tydligen tagit sig
till livsuppgift
att misskreditera
Oss och allt
vi står för

Tänk på
att utan oss
så har ni
ingenting

Det är vi som bygger
vägarna, sjöfartslederna
det är vi som får städer
liksom lantliv att överleva
det är vi som ser till att
själva regnet faller
när det ska

Utan oss
så finns det ingen
sjukvård, ingen av
er skulle kunna räkna
eller läsa, ja själva Gösta
vet om ni skulle klara
av att ens stå upp utan
att vi fanns till hands

Ni inser väl att utan
vår genomtänkta
ordning skulle ilskna
styrkor från Eurasien
och Oceanien vara här
i ett enda blixtsnabbt
ögonblick, allt vi har
och gemensamt
äger skulle
plundras ner till
minsta tegelsten

Om inte vi var här
skulle vår värld
så som den känns
igen idag raseras ner
till ett raseri av kaos
innan någon av er
ens försökt förstå
vad som hänt

Lyssna aldrig
någonsin på de
som hävdar att
Skatt är Stöld
och Krig är Mord

Det förstår ni väl
att vi som förlänats
med plikten att agera
polis och militär nödgas
kräva vissa förutsättningar

Vår makt härstammar
ickeligen ifrån Gud
men välan ur ett
ansvar gentemot ditt
och alla andras väl
och bästa

När vi rånar de som enbart
skött sig själva när vi slaktar
de som inte höjt ett finger
emot oss så finns det alltid
synnerliga skäl

Även om du inte
ser dem så lita på oss
våra vägar är ibland
outgrundliga, men de
leder alltid framåt
ett steg i taget upp
mot Utopins höjder
var så säker

Nej, vår makt är inte
ifrån Gud, men vi
har likväl kompetens
nog att leda samhället
till en plats högt ovanför
det himmelska

Tro Oss på
vårt ord som
Riksdagsmän

II

Tvivlar du på oss
och vår genuina strävan
så gör du dig själv
och hela din omvärld
en enorm otjänst

Utan oss ingen himmel
och ingen solvarm jord
att stå på, utan vår ömma
välmening inga verklighetens
ramar för dig att forma
ditt liv inunder

Vi vill bara säga
och få sagt att vi är
trötta på de virriga lögner
och de mossiga amsagor
som sprids av de som vet alltför
lite om hur livet fungerar och
om hur världsordningen
behöver se ut

Realiteten, den är farlig
varje individ du möter
kan vara en avig ovän
eller hätsk fiende, utan
våra vapen och vårt fundament
av kompromisslöst våld så
skulle allting falla samman
i en djungel utan ände

Förstå att det de
säger om en tillvaro
av fred och ömsesidig
strävan är en myt, ett
tillstånd där människor
tjänar på att i glädje
hjälpa och i samförstånd
assistera varandra är
blott en ondsint bluff

Det måste
det vara

Vad skulle ni annars
ha för nytta
av oss

?


Diktat och inläst av Simon Gustafsson, tillägnat Skatt är stöld. Sugen på mer rebellisk poesi? Prenumerera på Poesi för Ankor på Youtube:  Samt gilla och följ på:


Det ryktas att ett antal rader ur denna dikt gör en cameo i avsnitt 84 av ett radioprogram ni möjligen hört talas om.


Sluta kalla det frihet

9 Författare:
Publicerades 2016-05-15 22:44

uberHär är en sedvanligt korkad krönika, av det slag man är van att hitta i Aftonbladet.

Krönikören huvudtes är att Uber exploaterar folk. Som bevis för sin tes för hon fram följande två ”bevis”:

1. Folk, särskilt ”nysvenskar”, hamnar i kläm

Hon beskriver en berättelse om en ”nysvensk” som körde Uber i Sverige, men blev tagen av polisen, eftersom det är olagligt att köra Uber i Sverige. Det efterblivna svenska regelverket, som om och om igen ser till att folk hamnar i kläm och får sina liv förstörda, är alltså på något sätt ett bevis för att allt är Ubers fel?

2. Uber exploaterar folk, eftersom de tar ”uppemot 20%”

Att man tar betalt för en tjänst man tillhandahåller, betyder ju så klart inte att man exploaterar någon. Exempelvis exploateras ju inte taxikunden av taxiföraren. Den här typen av enkel ekonomisk logik går ofta över huvudet på socialister som aktivt undviker att lära sig och förstå ekonomi.

frihetMen ponera att vi tar krönikörens argument som sant, dvs. att Uber är skurkar för att de tar ut ”uppemot 20%”. Nåväl, staten tar 50%. Vem är då den största skurken?

Gör om, gör rätt.

Dessutom är det lustigt att se alla dessa vilsna socialister helt oförmögna att förhålla sig logiskt till ett fall där arbetaren (dvs. taxiföraren) faktiskt äger produktionsmedlet (dvs. taxibilen). De borde ju stödja det, men eftersom det innebär mer frihet för folk måste de vara emot det. Det bör således vara tydligt, för alla som nu tvivlat, att socialister, likt Somar, inte alls är för mer frihet, utan enbart för mer regler, byråkrati, och så klart större stat: kort och gott, mer våld och tvång.


Veckan som förgick, v. 19

1 Författare:
Publicerades 2016-05-15 08:43

Äntligen är veckan 19 till ända. Den har sedan länge fyllt sin dårskapskvot.

Nästa bokserie till rakning

En vandrande fördom.

En vandrande fördom.

Kriget mot verkligheten fortsätter. Denna gång är det Jan Lööf, som en gång för länge sedan ritade av en bekant och inkluderade honom i en bok. Tyvärr visste han inte att många, många år senare, skulle hans teckningar klassas som värsta typen av hat. Trumslagaren i Lööfs böcker, Rebop Kwaku Baah (eventuellt släktskap med vår ärade kulturminister ej ännu fastställt), är tydligen en stereotyp och Bonnier, som är Lööfs förlag, tycker det är ”problematiskt” att publicera Lööfs böcker utan att först censurera dem. Kan man fortsätta att reproducera fördomar på det här sättet, undrar de retoriskt.

De vet så klart redan vad de vill att svaret ska vara.

Men om nu personen i Lööfs böcker baseras på en verklig person, som faktiskt såg ut så, är det då inte verkligheten som är en fördom, och inte teckningen. Är Lööfs kamrat i sig själv en fördom, ja till och med en vandrade fördom? Dessa frågor är för svåra för oss ödmjuka betraktare att besvara. Vi överlämnar sådana svåra frågor åt modärnitetens pionjärtrupper.

Liftarens guide till TTP

Denna vecka upptäckte vi också likheter mellan verkligheten och skönlitteraturen, när en europeisk parlamentsledamot försökte sig på att läsa det Transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, förkortat TTIP. Det kallas även av vissa vilsna liberaler för ett frihandelsavtal. I sann demokratisk anda har avtalet tydligen redan godkänts, men få verkar veta vad det handlar om. Tack och lov har våra visa överherrar lyckats förhandla sig till rätten att få läsa avtalet som de röstat igenom. Men som videon visar är det inte helt lätt att göra just det. Likt planerna för en ny intergalaktisk motorväg i Liftarens guide till galaxen, verkar avtalet finnas för offentligt beskådan… i en källare som saknar ljus och trappor, inlåst i ett skåp i en avstängd toalett, som har en skylt på dörren där det står ”Varning för leoparden”.

När man väl har läst avtalet, är man helt och hållet fri att återge dess innehåll hur man vill, förutom att man så klart inte får återge det i exakta ordalag, för om man gör det kommer ingen någonsin mer att få se några avtal överhuvudtaget. Detta är alltså det som modärniteten kallar frihet, demokrati och ”frihandels”-”avtal”.

För den som är skeptiskt inställd till politik och politiker och avtal på tusentals sidor om ”frihandel” (som ju som bekant kan summeras på baksidan av ett vykort), verkar avtalet handla väldigt lite om ”frihet” och ”avtal” (avtal kräver villiga parter), och mycket mer om vanlig politisk ”kohandel” och ”tvång”.

Hyckleriet har ett ansikte

Emma Watson, globalisternas nya söta lilla propagandist, upptäcktes i veckan i de så kallade Panama Papers. Hennes talesperson försäkrade dock för allmänheten att Emma minsann inte alls har vunnit några skattefördelar genom att placera sina pengar där hon placerat dem. Tillåt oss tvivla.

Till skillnad från resten av världen har vi absolut inget emot att Emma placerar sina pengar på ett sätt så att hon undviker så mycket skatt som möjligt. All heder åt henne för det goda föredöme hon är på skattefronten. Men samtidigt som man gör det kanske man inte ska gå omkring och propagera statens härlighet, och hur allt kan lösas om vi bara ”hjälps åt lite mer” (dvs. genom statens tvingande järnhand). Som vanligt handlar det om att hon vill att du ska göra som hon säger, och inte som hon gör.

Det framkom även att Emma, i den mån hon tvättade sina obeskattade pengar (vilket hon så klart inte gör), endast tvättade 77 öre för varje krona som en man tvättade. #TheFightIsReal #YesAllMen

Ny vecka, nya dårskaper. Vi ses bakom skjulet om en vecka.


Kämpe i International Journal of Social Economics

0 Författare:
Publicerades 2016-05-11 15:02

I volym 43, nummer 4 av den vetenskapliga tidskriften International Journal of Social Economics skriver Joakim Kämpe, Mises.se:s vice president och founder, tillsammans med Professor Dave Howden om tidspreferens och civilisationsprocessen. Artikeln förklarar hur civilisation kan förklaras med hjälp av det högst österrikiska konceptet tidspreferens: samhällen med låg tidspreferens (dvs där människor agerar i enlighet med sina långsiktiga intressen snarare än för omedelbar konsumtion) är inte bara korrelerade med civilisation, utan deras civilisation kan förklaras av långsiktigheten.

Kämpe och Howden diskuterar civilisationsprocessen som en utveckling av materiellt välstånd (genom sparande/investeringar och utveckling av kapital) samt skapande och evolution av samhälleliga och ekonomiska institutioner som stödjer framför allt långsiktigt tänkande. Moral, religion, familjen och allmänt förtroendekapital tas upp som exempel på institutioner som bidrar till att sänka tidspreferensen (dvs ökar långsiktigheten) för en befolkning överlag.

Även om Kämpe och Howden inte tar upp detta, så handlar dessa institutioner och deras påkallade lägre tidspreferens om social ”embeddedness”, dvs ett större sammanhang eller en konceptualisering av individens liv och leverne – vilket givetvis påverkar individens beteende. Individer som identifierar sig med och anser sig vara en del av något större – såsom ”samhällskroppen” eller en kultur – agerar inte endast i kortsiktigt eget intresse, utan även i intresset av detta större.

Samma argument gäller för Adam Smiths bevingade ord om marknadens ”osynliga hand”. Den osynliga handen som leder till att ageranden i eget intresse också sker i samhällets intresse, är ett uttryck för långsiktighet (låg tidspreferens) helt enkelt för att en individ producerar för andra för att därigenom tjäna pengar så att de egna intressena kan tillfredsställas. Alltså: man tjänar på att tjäna andra, vilket alltså innebär en ”roundabout” (omständlig, lång) typ av produktion som tjänar flera syften. Detta sker endast inom ramen för den fria marknadens institutioner, som skapar det sammanhang inom vilket det inte finns motsättningar mellan det egna och samhällsintresset. (De motsättningar som finns är i allmänhet skapade av politik, som syftar till att skapa konflikter som sedan kräver politiska lösningar.)

Just detta är Kämpe och Howdens poäng i artikeln, som ger en överblick över hur tidspreferens och civilisation är två sätt att säga samma sak. Mer högtstående civilisationer genomsyras av en i allmänhet lägre tidspreferens, vilket är ett resultat av ökat materiellt välstånd (kapitalackumulation) och marknadsstödjande institutioner. Det är av denna anledning som den keynesianska ekonomiska teorin, som syftar till konsumtion i nuet utan hänsyn till framtiden (dvs mycket hög, politiskt skapad social tidspreferens), är så ödesdiger: den leder inte endast till att samhällets ackumulerade kapital konsumeras för kortsiktiga politiska syften, utan är ett steg tillbaka i civilisationsprocessen – en nedmontering av civilisation.

Artikeln är relativt lättläst och ger en mycket bra överblick över den samhälleliga betydelsen av tidspreferens. Den finns att ladda ner här, men för åtkomst behöver man besöka hemsidan från ett universitets nätverk. (Man kan också kontakta Joakim för en kopia.)


Veckan som förgick, v.18

2 Författare:
Publicerades 2016-05-08 08:32

Ja visst gör det ont när veckor förgås. Likväl gick även vecka 18 till historien. Det talas om rätten att ”visa pattarna”, att få vara ohälsosamt fet, faran med att sitta, och en nobelprisvärdig upptäckt om att människan sett på teknik helt och hållet fel i hundratusentals år. Vi berör även det tragiska ödet Mona.

Rätten att visa brösten

När somliga av oss växte upp hördes ibland en nidramsa innehållandes följande lilla fras: ”Visa pattarna!”. Under några år var det också populärt bland kvinnor att visa brösten offentligt när de låg och solade topless. I Det Nya Sverige anses det vara rebelliskt och nyhetsvärdigt när någon gör just detta. Ett exempel från veckan är 19-åriga Hanna, som är ännu ett exempel på hur bra den svenska skolan lyckas fostra barnen i Den Rätta Läran. 19-åriga Hanna bestämde sig, med värdegrunden i ryggen, för att göra ett politiskt ”statement” (barnen talar så idag) genom att visa sina bara bröst på ett klassfoto. Detta är tydligen något som massmedia nuförtiden anser vara en nyhet. Hanna lägger korten på bordet om varför hon valde att, så att säga, ”visa pattarna”.

Enligt min mening så borde kvinnor ha rätt att visa sina bröst lika offentligt som killar. Vill du som tjej täcka dina bröst? Fine. Vill du som kille täcka dina bröst? Fine. Men jag tycker att alla ska ha rätten att bestämma själva

Oss veterligen finns det dock ingen lag som hindrar kvinnor från att visa brösten offentligt, men det kan ju vara så att vi missat just den klassen i genusteori. Hanna fortsätter:

Vi lever helt enkelt i ett samhälle där det är okej att visa en naken kvinnokropp som den är objektifierad men hell to the no att en kvinna kan visa sin kropp precis så som den är, naturlig och vacker.

Nåväl. Vad som absolut finns, är en lag emot att folk springer omkring och visar sig nakna för folk som inte bett om det. Det kallas förargelseväckande beteende. I jämlikhetens namn måste Hanna således mena att denna lag bör avskaffas omedelbums, så att även män har rätt att springa omkring och visa sitt helt och hållet naturliga och vackra könsorgan på offentlig plats, för alla som råkar passera.

Det Hanna, och många andra värdegrunda människor, inte förstår är att det är en sak att ha rätt att göra något, och en annan sak att kräva att andra ska gilla det.

Rätten att vara tjock

Bantning macht frei.

Diäten macht frei.

I många delar av världen kämpar folk för rätten att inte bli mördad för sin tro, eller för att få arbeta och kunna skaffa tillräckligt med mat och vatten för att överleva, som till exempel i Indien som nu lider en svår hungersnöd och torka (som på något sätt är västvärldens fel, för vad är egentligen inte västvärldens fel?). I andra delar av världen, exempelvis i Det Nya Sverige, kämpar folk däremot för påhittade rättigheter och för att vara feta. Återigen är vi omedvetna om att det finns lagar mot tjocka personer, även om Gabriel Wikström, Sveriges Reichsminister für Gesundheit, möjligen vill ändra på det.

För att förhindra en fetmaepidemi ska experter på Reichsministerium für Gesundheit och Livsmedelsverket ta fram ett omfattande förslag på insatser. Hälsoprojektet är det största på tio år.

– Det kan handla om … lagändringar

Herr Reichsminister Wikström kommer dock inte att få det lätt att motverka fetmaepidemins utspridning i Sverige. Fettaktivisterna förklarar nämligen att deras fettaktivism kan innefatta sådana radikala saker som att le, äta kanelbullar, och gå och bada i grupp. Det verkar med andra ord som att fettaktivisterna har stulit Mises-redaktionens bok om den libertarianska revolutionens metoder. Vi får tänka om.

Henliga Genusvetenskapliga Lagomskolan

Veckan har även bjudit på vetenskapliga nyheter. Människan har i hundratusentals år använt sig av teknik för att förbättra sina levnadsvillkor. Vissa hävdar, med rätta, att det är detta som skiljer oss från djuren. Dock tog det ända tills den 2 maj, 2016, innan två flickebarn på Kungliga Tekniska Högskolan kom fram till att allt varit fel redan från början. Se där!

Som kvinnliga ingenjörsstudenter på KTH tycker vi att det är oförståeligt att det först i årskurs fyra tillhandahölls en föreläsning kring genus kopplat till teknik och design på vår utbildning.

I vår kontakt med studenter och lärare på civilingenjörsprogrammen Maskinteknik samt Design och produktframtagning har vi insett att den här felaktiga uppfattningen av teknik är djupt rotad på KTH. Majoriteten av uppgifterna handlade om att utforma fordonsdelar som motorer, kolvar och bromsskivor. Alla dessa komponenter har en uppenbar koppling till funktion med utmärkande maskulina attribut.

Det är kanske bättre om Adelina och Hanna flyttar några kilometer norr om KTH, bort från sådana där farliga, läskiga, manliga saker som kolvar och inoljade maskiner, och studerar genus på Stockholms Universitet i stället. Eller så kan de flytta hela vägen till Södertörns ”Högskola” och leva med andra toleranta likasinnade som anser att en ung blond svenska lika gärna kan vara en 7 meter lång, manlig japansk katt om hon så bara ”identiferar sig” som det.

Världens mest otursförföljda politiker

Det är häftigt att vara Mona Sahlin.

Det är häftigt att vara Mona Sahlin.

I veckan som (för)gick så har världens mest otursförföljda politiker haft riktigt otur igen. Hon hade oturen att inte veta hur skatteregler ser ut, och oturen att för ett par år sedan ha påpeka att det var häftigt att betala skatt och sedan glömt göra det själv. Men det var bara otur.

Samma politiker har haft oturen att inte lyckas särskilt väl med sin stödlinje för tveksamma jihadister, som tydligen är en ytterst otursam papperskonstruktion där den tveksamme jihadisten oftast får tala med en telefonsvarare. Det är dock inte närmelsevis så otur som hon hade den gång hon råkade använda riksdagens kreditkort för att köpa blöjor och Toblerone för 20 år sedan, och fick ta en längre time-out tills folk glömt det hela. Huruvida det var otur eller realism som gjorde att hon aldrig lyckades särskilt väl som partiledare kan vi faktiskt inte uttala oss om, men med tanke på hennes efterträdare ”en lögn är bättre än ingen sanning alls”-Håkan, så kan man argumentera att majoriteten av sossarnas oturskapital borde ligga där. Vi saknar Håkan.

Med maximal otur skulle sagda Mona i teorin kunna bli åtalad för falsk tillvitelse efter senaste nitlotten, men vi tvivlar. Rent krasst saknas det sannolikt uppsåt (mer än att hjälpa en mansbekant bli bostadstorsk), och hon bör kunna övertyga vilken domare, jury eller åklagare som helst att hon aldrig i hela sitt liv faktiskt har haft någon aning om vad hon håller på med, och vad konsekvenserna av hennes handlingar skulle kunna bli,  att det enda man i teorin skulle kunna anklaga henne för är förargelseväckande dumhet.

Vi tackar slaskpressen för lite gammaldags ”muck-raking”, vilket ju får anses som relativt ovanligt i detta avlånga land. Slutligen beklagar vi att fru Sahlin har sådan fruktansvärd otur att hon fortfarande inte förstår när hon skall sluta prata och låsa in sig på sitt rum, istället för att snärja in sig i allt värre lögner som implicerar såväl oaktsamhet som kriminellt beteende. Ett proffs hade inte sagt mer än ”jag har inget minne av att ha skrivit något intyg, och finns ett sådant är det förfalskat”. Därefter hade hon kunnat vandra vidare mot solnedgången, med foten väl ute ur rävsaxen, och sin livvakt väl inkastad under bussen.

Glad vecka! Vi ses i andra änden!


Demokrati perverterar sanning, rättvisa och skönhet

4 Författare:
Publicerades 2016-05-08 08:00

Hoppe, sant rätt och vackertDe senaste dagarna har jag återkommande fått anledning att fundera över min inställning till människorna omkring mig, som individer och som kollektiv. Jag skakar på huvudet åt så mycket av vad de håller på med, att jag ibland oroar mig för om jag börjat odla ett folkförakt. Men när jag kontrollerar, verkar så inte vara fallet. Mitt förtroende för min nästa är obrutet. Ofta kallas jag naiv av de som argumenterar mot min övertygelse om att vi kan leva tillsammans utan härskare. Kanske är jag det. I så fall vill jag vara det.

Igår läste jag Joakim Kämpes översättning av Nocks Hur jag slutade hata. Den erbjuder ett alternativ till den som känner sig förvirrad kring sin syn på medmänniskorna. Artikeln, i den mån den är något annat än ett uppgivet, om än mycket roande, raljerande, förtjänar mycket mer än ett omnämnande,  men jag får denna gång nöja mig med att konstatera att det skaver i mig att betrakta de jag har omkring mig som något annat än människor. Dessutom har jag personligen ingenting emot att hata de jag anser vara onda.

Jag är nog närmare Hans-Hermann Hoppes syn på ”massorna”:

Sanning, rättvisa och skönhet bestäms inte via röstsedeln. Överallt är massorna okunniga, kortsiktiga, motiverade av avund och lätta att lura. De demokratiska politikerna måste vända sig till dessa massor för att bli valda.

Den bästa förföraren av massorna vinner. Det följer då, närapå med nödvändighet, att demokrati leder till pervertering av det som är sant, rätt och vackert.

Detta om jag väljer att tro att Hoppe gör en skillnad på medmänniskorna som kollektiv (massorna) och de individer som bygger upp kollektivet. För beskrivningen passar inte alls in på de flesta människor jag träffar.

Men, jag skakar alltså på huvudet åt mycket av vad de tar sig för. Till exempel att de går och röstar. Att de med automatik försvarar att de själva och deras medmänniskor får lejonparten av sina inkomster stulna av härskarklassen. Att de känner tacksamhet över att staten tvingar på deras barn sin version av ”utbildning”. Att de slätar över och ursäktar när det centralt planerade sjukvårdssystemet skördat ännu ett dödsoffer.

Om de inte är okunniga, kortsiktiga eller avundsjuka, och jag samtidigt insisterar på att de är människor, vad är det då som pågår? Här, i all sin enkelhet och korthet, följer den förklaringsmodell jag umgås med: De flesta av mina medmänniskor är kloka och äger potential till stort folkvett. Denna sans är samtidigt maktens stora skräck. Detta förnuft måste tämjas och ersättas med andra, långt mindre förståndiga tankar och reflexer.

I skolan och via den tredje statsmaktens hovpoeter får vi lära oss hur fint och fantastiskt det är med majoritetens tyranni. Det är ett ständigt upprepat mantra som vi får oss till livs med start vid cirka två års ålder. Försök att som tioåring ifrågasätta det demokratiska systemet i klassrummet och se vad som händer, till exempel. De allra flesta tioåringar är alldeles för kloka för att göra något sådant, men jag känner en kille som bestämde sig för att utmana doktrinen under sin gymnasietid. Det blev precis så obekvämt som du troligen kan gissa dig till.

Om det var sant, att demokrati är så vackert, så underbart och så överlägset som lärarna i skolan och journalisterna ständigt påminner oss om; varför behövs då denna absurda indoktrineringsinsats? Är människorna för dumma i huvudet för att känna igen det sanna, det rätta och det vackra när de ser det? Jag tror inte det.

Jag tror att sunt förnuft är något som det stora flertalet människor föds med och har förmåga till. Jag är dessutom övertygad om att härskarklassen känner till denna förmåga. Det är därför de tvingar föräldrar att stänga in sina barn i statlig skola att utsättas för deras läroplan i minst nio år av barnens mest mottagliga och formerande år.

Det är för att undersåtarna själva skall sköta uppgiften att bortförklara systemets baksidor. Det är för att det alltid skall finnas någon i rummet som kan korrigera när någon annan börjar fundera över de negativa effekterna av att alla givit sitt självbestämmande till en klass av maktgiriga sociopater. Jag är i detta mycket påverkad av det förstoringsglas som Ira Levin förser oss med när han beskriver fenomenet i berättelsen This Perfect Day.

För när någon börjar resonera högt i dessa banor sker två saker samtidigt bland hennes olyckssyskon:

  1. De känner ett djupt obehag. Tankar som dessa går på tvärs mot deras programmering.
  2. De känner igen sanningen när de ser den. De har en gång ägt denna sanning, men den ligger sedan länge djupt begravd och det behövs speciella omständigheter för att de skall tillåta sig själva att åter plocka fram den och överväga att ta den till sig.

I en större grupp kommer obehaget att vinna. Den som börjar känna så mycket av sanningens attraktion att den bereder sig för att skaka av sig den obekväma rysningen känner närmast tacksamhet mot de som upprört påminner om vad alla fått lära sig:  Att demokrati är obestridligt vackert och det enda sättet att organisera mänsklig samvaro. Att motarbeta och avsky alla andra idéer om hur gemensamma utmaningar skall mötas.

Människan är ett mycket socialt djur. Att erkännas som fullvärdig och bidragande medlem av flocken var livsviktigt för våra förfäder. Det gäller än idag. Ensam är inte stark. Det finns människor bland oss som är skickliga på att utnyttja detta. När jag frågar mig varför mina medmänniskor inte agerar mer rationellt är det dessa parasiter jag skyller.

För mig är det här viktigare än att jag slipper förakta mina grannar. Det stärker mig även i övertygelsen om att gemene man är nåbar för sanningen, rättvisan och skönheten.


Betydelsen av ordet samhällskontrakt upphittad

0 Författare:
Publicerades 2016-05-05 18:06

Samhällskontraktet betydelse

I samband med morgonens avslöjande om att Skatt är stöld funnit vad som kan vara ett undertecknat samhällskontrakt har även ordets betydelse hittats. Självklart av ordsmedjan Frispråkigt.

Samhällskontraktet är ett:

juridiskt avtal mellan en individ och staten som alla människor undertecknar vid födseln och som sedan bevaras på hemlig ort under resten av ditt liv.

Nu vet vi det!


Är samhällskontraktet upphittat?

0 Författare:
Publicerades 2016-05-05 08:15

Lystring kära anhängare till, liksom kära antagonister mot, kampanjen Skatt är stöld!

Våra upprepade efterlysningar efter samhällskontraktet kan ha burit frukt. Vi fick idag tillsänt oss ett brev med ett innehåll som ruskat varje fiber i våra kroppar och själar.

Brevet, som saknar avsändare, är från en person som påstår sig ha hittat ett signerat samhällskontrakt! Avtalet var dessutom bifogat med brevet! Vid en första anblick ter sig dokumentet äkta, och det riskerar att rasera hundratals år av frihetskamp i ett enda blytungt slag.

Redaktionen här på Skatt är stöld​, tillsammans med hela frihetsrörelsen, befinner sig nu, som ni säkert förstår, i existentiell gungning.

Kontraktets signatur är varken daterat eller ortsangivet och vi frågar oss om det möjligen minskar trovärdigheten. Men eftersom fastställande av ett dokuments äkthet ligger mycket långt utanför vårt kompetensområde har vi skickat det för analys till Nationalmuseums experter.

Nationalmuseum uppskattar att de kan återkomma med ett preliminärt resultat inom några veckor. Tyvärr hälsar de samtidigt att en fullständig analys kräver att såväl dokumentet som den preliminära analysrapporten granskas av ett omfattande internationellt nätverk av experter. Detta kan i sin tur ta många år!

Även om hela vår uppfattning om världen, ja, om hela universum, står på spel, anser vi att vi inte kan kan låta denna process dra ut ens ett halvt år. Vi har, efter ett extrainkallat redaktionsmöte, beslutat, att vi skall återkomma till er, kära anhängare och kära antagonister, omedelbart och bums när vi fått tillbaks det preliminära resultaten från Nationalmuseums analys. Om dessa resultat indikerar att kontraktet är äkta kommer vi, utan dröjsmål, att stänga ner såväl vår facebooksida som vårt twitterkonto och även offentligt be om ursäkt till dem vilkas känslor vi har kränkt.

Med vänliga hälsningar,
Skatt är stöld


Samhällskontraktet

Nu får Nationalmuseums experter något att bita i!


Veckan som förgick, v.17

2 Författare:
Publicerades 2016-05-01 11:14

crosswalkNy vecka, nytt vansinne. Miljöpartiet sjunker mot botten, men eftersom vi redan skrev en eulogi över dem förra veckan, vore det dålig smak att fortsätta sparka på liket. Riksbanken står redo att försvara riket genom att urholka kronans värde till varje pris. Intersektionaliteten äter upp sin egen svans. Sonen till skaparna av det svenska folkhemmet talar ut om grupponani och försäkrar att han inte är bög. Socialismen lovar, enligt Aftonbladet, ett 24.000-årigt trygghetsrike. En invandrare förklarar hur skadliga svenska traditioner är. En vanlig vecka i landet bak-å-fram.

Riksbanken ska sänka räntan till varje pris

Riskbanken är som bekant inte enbart Sveriges onödigaste myndighet (i benhård konkurrens) utan även Sveriges mest skadliga myndighet. Likväl tror de små liven på myndigheten att de kämpar för att skydda Sverige och svenskarnas intressen. Hur ska man då skydda Sverige och svenskarnas intressen? Jo genom att göra sitt allra yttersta för att sänka räntan och kronan genom att trycka hiskeliga mängder med pengar.

Den historiskt rekordlåga räntan är tydligen på tok för hög och Riksbanken ska göra sitt yttersta för att sänka den. Varför? För att kronan är ”för stark”. Enligt de tidig-medeltida ekonomiska teorier som centralbanker är byggda på är detta jättedåligt för exporten och därmed dåligt för riket. Enligt samma teorier är export det viktigaste som finns. Att en svag krona gör att folk får betala skjortan för importerade skjortor är ointressant. Men eftersom ingen vet vad de på Riksbanken sysslar med, än mindre de själva, upplevs inte den här sortens uttalande som särskilt anmärkningsvärda.

Hets mot övergångsställe

Detta var även veckan då ett övergångsställe i Kalmar utsattes för hatbrott. Ett regnbågsfärgat övergångsställe i Kalmar saboterades genom att målas om. (Värdgrunds)kommissarie Ulf Karlsson är bedrövad:

– Ja det verkar vara något homofobiskt och då måste vi markera. Det här kan ses som ett hatbrott, säger Ulf Karlsson.

Detta är ytterst allvarligt. Eller för att tala politiskt kraftspråk: ”Inte åkej”. Dessvärre har polisundersökningen kommit fram till att färgen som användes för att måla om övergångsstället är samma färg som användes för att ursprungligen måla det, och således kommer denna hatbrott synas i minst en säsong.

Frågan kvarstår dock: vem kan vilja homohata genom att måla om ett Pride-övergångsställe? En given misstänkt är denna person: Brooklyn Fink. Brooklyn Marie Fink, som kallar sig själv en transsexuell kvinna, menade att hon inte kände att hon representerades av homoflaggan. Därför kände hon sig tvungen att bränna flaggan i fråga.

För denna hatfulla handling ställdes hon inför rätta under rubriceringen ”hatbrott”. Bill Hicks summerar redaktionens inställning i frågan.

Det intressanta med irrationella rörelser som dessa är annars att de till slut vänder sig mot, och förgör, sig själva. Vi myntar härmed för ändamålet uttrycket intersektionell kannibalism. Sprid, sprid, ty som Jesus sade: Det hus som kommer i strid med sig själv kan inte bestå.

Grupponani: #nohomo

Jan Myrdahl, son till Gunnar och Alva Myrdahl, fortsätter att göra sina föräldrar stolta genom att tala ut om sex och samlevnad. Vänstern är som bekant besatt av sina egna och andras könsorgan, och känner en nästan religiös dragning att dela med sig av de ”goda nyheterna”. I detta fall vill Jan dela med sig av den jätteviktiga informationen att han och hans pojkkompisar brukade tillfredställa varandra i grupp. Han gör det sedan tydligt att även om det hade kunnat vara så att han kunde blivit homosexuell, så är han inte det. Bra att veta, Jan. Det här är, antar vi, någon sorts försök till att på mediespråk ”hålla sig relevant”.

Det sägs att äpplet inte faller långt ifrån trädet, men i Jans fall verkar det som en väldigt stark vind måste ha slitit äpplet från trädet med stort våld och fört det med sig, långt bort till fjärran land.

Socialismens 24.000-åriga rike

Martin Aagård, skrev en krönika lagom till minnet om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Likt alla på vänsterorganet Aftonbladet kämpar även Aagård för att få in diverse katastrofer och ord som nyliberalism och kapitalism i samma text. Detta är tänkt att fungera som en sorts guilt-by-not-making-a-clear-point där bara omnämnandet av de två tillsammans är tillräckligt för att skifta skulden från en sak till något annat. Vi tror att Aagårds artikel kan sammanfattas så här:

  • 90% av texten går ut på att Tjernobyl ”hände” och det påverkade Martins frisyr
  • Art Laffer är den minimala statens och den fria marknadens främste förespråkare, trots att han är upphovsman till en graf som bär hans namn och visar hur staten ska göra för att få in maximalt med pengar från den produktiva sektorn
  • Art Laffer har rest till Ukraina, och alltså kommer nyliberalismen att dö

Aagård glömmer nämna att Tjernobylolyckan hade en del att göra med ett visst kommunistiskt system. Han väljer istället på att fokusera på sin frisyr, och att slänga in en referens till nyliberalismen. Läser man artikeln lite mer noggrant framgår det (tror vi) att Aagård menar att det är hemskt att Laffer rest till Ukraina, eftersom det innebär att han kommer låta allt ”marknaden” styra. Och ”marknaden” kan ju omöjligen garantera, eller ha råd med, kärnkrafts-sarkofager för att skydda mot strålning i 24.000 år. Underförstått har däremot välfärdsstater och socialism råd med det. I 24.000 år.

Traditionsenligt traditionsklagande

En person med det likt tussilago-om-våren svenska namnet Kifah Qasem Mohammad tog sig i veckan ton och argumenterade emot alla rasistiska svenska traditioner. Texten är ett pekoral men vi ska ändå ge den tillräckligt med uppmärksamhet för att håna den.

Enligt Mohammad är svensk mat, dans, folkmusik och kärlek till svenska högtider grundpelarna i alla rasistiska partier. Som gäst i landet har han en bättre idé och föreslår att värdfolket istället integrerar sig med hans önskemål.

Istället för en stat byggd på historia, värderingar och irrationella exkluderande traditioner föreslår han att den ska bygga på ”medborgarskapets princip, respekt för landets lagar och kärlek till hemlandet” (vilket ”hemland” specificeras inte). Staten ska vara som ”rent vatten, lika fri från lukt, smak och färg”. Vi bör lära oss av franska revolutionen tycker Mohammad.

Om Mohammed varit en god elev och läst färdigt hela historien om franska revolutionen istället för att lägga tid på att skriva i tidningar hade han kunnat lära sig hur bra det gick att bygga en rationell, effektiv fransk stat ohämmad av värderingar och traditioner. (Spoiler: guillotiner.)

En viktig del i ett lands demokratiska process är hur medborgarna själva definierar sin stat, och för att alla medborgare ska kunna omfattas av en sådan definition är det viktigt att undvika sådant som kan utesluta vissa grupper.

Ledsen att behöva berätta det Mohammad, men en stats uppgift (om den nu har ett existensberättigande) är just att vara exkluderande, inte inkluderande. Den ska skydda egendom och territorium och därför exkludera allt och alla som hotar det som dess uppdragsgivare håller kärt. (Bananrepubliken formerly known as svenska staten får härvid underkänt.)

Som alternativ till Mohammeds modell kan man för all del överväga Liechtensteins modell: För medborgarskap krävs 30 års fast boende i riket, bevis på att du kan språket, traditionerna och lagarna, att lokalsamhället med omröstning godkänner medborgarskap, och slutligen att fursten godkänner det. Varför inte? Tycks fungera bra för dem.

Ny puls på det eskalerande vansinnet nästa vecka. Mycket nöje!


Den röda hönan

0 Författare:
Publicerades 2016-04-29 14:39

John Galt HönaDet var en gång en liten röd höna. Rätt som det var, när hon pickade i marken hittade hon några vetekorn. Hon ropade till alla de andra djuren på gården:

Om vi hugger i tillsammans och planterar det här vetet kommer vi snart att kunna äta gott bröd.

Räkna inte med mig, svarade kon.

Inte med mig heller, svarade gåsen.

Då gör jag det själv då, sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Vetet växte sig frodigt och blev moget för skörd.

Vem vill hjälpa mig att skörda vetet? Frågade den lilla hönan.

Det är rimligen inte mitt bord, sa grisen.

Det är under min värdighet, sa kon.

Det passar inte min befattningsbeskrivning, sa gåsen.

Då får jag göra det själv, sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Sedan blev det dags att baka bröd.

Det är kvalificerad övertid, sa kon.

Jag har ingen auktorisation för sånt, sa grisen.

Förbjudet av min fackförening, sa gåsen.

Då gör jag det själv, sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Hon bakade fem limpor och visade de andra djuren. Nu blev det ett fasligt oväsen på gården. Alla djuren ville ha, ja de krävde en bit. Men den lilla röda hönan tyckte att hon slitit så och ville njuta sina bröd i lugn och ro.

Övervinster, brölade kon.

Tag brödet i skatt, krävde grisen.

Alla djuren började vifta med plakat och krävde solidarisk fördelning av bröden och att ingen ska kunna göra vinst på att baka bröd.

Bonden, som sett allt, grep in.

Du får inte vara självisk, lilla höna. Se på alla de andra här på gården, det är mitt ansvar att fördela de här bröden rättvist, sa han.

Men… men… jag har ju slitit ihop till bröden själv, sade den lilla röda hönan.

Just det. Det är det fina med friheten här på gården. vem som helst får jobba så mycket hon vill. Vi ska ha fri företagsamhet, i kontrollerade former! Det ska du vara glad för. Det finns gårdar där du hade fått ge allt till mig. Här tar jag ingenting. Ett bröd får du behålla själv, tillsvidare i alla fall, och de andra fyra bröden lägger vi i den gemensamma visthusboden, som jag fördelar till de andra ur. Det här är en riktig rättvis välfärdsgård, förklarade bonden, som blivit riktigt entusiastisk av sitt tal.

Och så blev det. Fast två bröd hann tyvärr mögla och kon sålde sin bit svart till grisen.

Sedan levde djuren lyckliga i alla sida dagar, men de undrade ofta varför den lilla röda hönan aldrig bakade fler bröd…


 

Ovanstående är en anpassning översättning av https://en.wikipedia.org/wiki/The_Little_Red_Hen