Säg hej till armbandet ”Eliasson”

0 Författare:
Publicerades 2016-07-01 06:20

Ett nej är ett nej när det sägs med ett armband. Därför tänkte vi testa om detta fungerar för att hålla fogden borta från det som är vårt.

Armbandet Eliasson

Bort med tassarna!

Än så länge är det bara en idé och vi pejlar in intresset. Vi kommer behöva beställa ganska många armband så det blir en stor kostnad vi måste ta initialt, varför det behöver komma in en viss mängd beställningar innan vi sparkar igång produktionen.

Armbanden kan komma att se lite annorlunda ut än på bilden. Det beror på vad leverantören kan åstadkomma.

Om du vill ha ett eller flera armband ”Eliasson” för 50 kronor styck, exklusive frakt, beställer du det via detta formulär:

Jag vill ha armbandet ”Eliasson”

Din beställning kan vara den som får detta armband att komma till världen!


Bortom all värdighet: Reaktionerna på Brexit

4 Författare:
Publicerades 2016-06-25 23:41

Går libertarianism att förena med nationalism? Svaret beror givetvis på hur man definierar begreppen. Om nationalism enbart betyder en idérörelse som kan spåras till nationalstatens framväxt, den franska revolutionen och Herders tyska romanticism så är nationalism oförenligt med den klassiskt liberala traditionen. Om nationalism är en kollektivistisk idé som vilar på ”völkish romantik”, socialdarwinism, socialism och en auktoritär stat är begreppet diametralt motsatt samma klassiskt liberala tradition. Endast om begreppet snarare har att göra med en primordial form av nationalism där nation ses som födelse, samhörigheten med ett landskap och ett lokalt kulturarv är begreppet ett uttryck för något naturligt, frihetligt och organiskt än att vara ett samlingsnamn för en ”stor berättelse” eller en ideologisk vision som skall  förenas med det statliga tvångsmonopolet. Om exempelvis smålänningar, dalkarlar, jämtlänningar och gutar lokalt på sina håll och utan att tvingas till det av en stat utvecklar lokala sedvänjor, traditioner, klädesplagg, dialekter, smideskonst och mentaliteter och identifierar sig med samma landskap och seder, har de då begått ett brott mot någon annan? Har de då kränkt någon? Nej, knappast. Dock väcker själva frågeställningen associationer om skuld och en misstänksamhet? Vad är jag egentligen ute efter? Svaret på den sista frågan är helt enkelt att kunna identifiera vad som är förenligt med frihet och vad som inte är det, samt att bejaka de kulturer som individer utvecklat i frihet eller att åtminstone acceptera dessa så länge de inte kränker någon annan.

I dagarna har nämligen de som röstade för Brexit anklagats av etablissemang och media för att vara just nationalister, fascister, rasister och bakåtsträvare. Tydligen är det kontroversiellt att en majoritet britter vill styra sig själva. Det är ironiskt att det land som besegrade nazismen, skrev Magna Charta och genomförde den Ärorika Revolutionen anklagas för fascism av grupper som själva ser socialism och federal auktoritarianism som bättre alternativ än brittisk lokal demokrati och parlamentarism. Det hela går inte ihop intellektuellt, men det kanske inte bekymrar opponenterna. Därför behöver inte vi heller bekymra oss ett uns om deras glåpord. Det säger nämligen väldigt lite om en person idag anklagas av någon för ”fascism”. Det känns helt enkelt lite retro och kan betyda i stort vad som helst. Och eftersom det kan betyda vad som helst så betyder det helt enkelt: ”Du håller inte med mig, alltså är du ond.”Småbarn resonerar på liknade vis, men inte mogna personer som är intresserade av solida argument. Alltså kan vi med rätta ignorera vänsterns och etablissemangets hysteriska utspel om 52 procentenheter av Storbrittanniens befolkning. De är inte nazister. De är britter. Och i den mån de dessutom är nationalister är de flesta britter nationalister i den frihetliga mening jag beskrev ovan. De vill inte invadera Bryssel eller Berlin. De vill bli lämnade ifred av Bryssel och Berlin.

Och vem vill förvägra dem detta förutom de som inte erkänner värdet av frihet och de naturliga konsekvenserna av en frihetlig kultur? Personligen är jag, liksom många andra med mig, förbannade på etablissemanget för förstörelsen av våra länder, förlusten av våra fri- och rättigheter och användningen av våra skattemedel för politiska projekt många av oss skulle vara beredda att betala för att vara utan om någon hotade oss med dem. Det är denna vrede som måste bli politisk och användas för ett framtida Swexit. Vi har rätt att vara arga, mycket arga, och visa detta. Brexit borde därför inspirera och inge hopp. Politik är inte något ödesbestämt utan något individer kan förändra åt ett frihetligt håll om de bara hade tillräcklig stark vilja.

 

 


Innebär Brexit mer frihet?

1 Författare: Joakim Fagerström
Publicerades 2016-06-25 23:04

brexit_ben_garrisonKnappt har dammet lagt sig efter Brexit innan vi snabbt har fått lära oss ett antal sanningar utav media. Inget av detta är egentligen särskilt förvånande och hade gått att lista ut i förväg. Anledningen till att Brexit vann i omröstningen beror nämligen på följande:

  • Brexit-kampanjen baserades inte på fakta – till skilland ifrån Remain-kampanjen så baserades inte Brexit på fakta. Om väljarna bara hade fått ta del av korrekt objektiv fakta så hade utgången blivit en annan.
  • De som röstade på Brexit är främlingsfientliga – tydligen var många av anhängare av Brexit inte nöjda med hur EU har hanterat de migrationspolitiska utmaningarna.
  • Anhängare av Brexit är nationalister – en variant av ovanstående, media och även andra har svårt att göra en distinktion på begreppet nation och nationalstat. Det går alldeles utmärkt att vara för mindre nationer och gemenskaper utan för att den sakens skull vara för någon nationalstat.
  • Det var den äldre generationen som röstade bort den yngres framtid – media har under dagen intervjuat frustrerade yngre människor som menar att de äldre har röstat bort de ungas framtid i Europa. Detta styrker man genom att visa på att äldre väljare i större omfattning röstade på Brexit. En ledtråd, kontrollera valdeltagandet i de yngre och äldre grupperna.
  • Anhängare av Brexit stödjer Putin, Le Pen och Trump – även flera s.k. svenska frihetliga har idag spritt en bild med en applåderande Putin, Le Pen och Trump. Logiken bakom ska tydligen vara att om du stödjer Brexit så stödjer du Putin, Le Pen och Trump och är alltså en Putin-kramare. Jag tror inte att den här typen av frånvaro av intellektuell argumentation behöver några ytterligare kommentarer men det säger något om desperationen.
  • Anhängare av Brexit förstår inte att utan EU så kan vi inte ha frihandel eller fri rörlighet – jo det går alldeles utmärkt. Det är fullt möjligt att att teckna avtal länder emellan utan att bygga upp en enorm överstatlig organisation i form av EU.

Bilden av den genomsnittlige Brexit-röstaren är tydlig: felinformerad, främlingsfientlig, nationalistisk, Putin-kramare och allmänt obildad.

Många proffstyckare avlöser varandra i media och påminner om att vi måste lära oss något av detta. Vi måste lyssna mer på folket och vad missnöjet består i. Här kan man ana en strimma av hopp men naturligtvis ska man inte lyssna på folket för att förändra sin politik utan man ska lyssna för att kommunicera annorlunda och utbilda den obildade pöbeln att rösta rätt nästa gång.

Ett annat skrämmande inslag är att media konstant och konsekvent sätter ett likhetstecken mellan EU och Europa. EU är inte Europa, Europa existerade långt innan EU och kommer att fortsätta att existera efter det att EU har kollapsat vilket det förr eller senare kommer att göra.

Nu har vi en lång och krånglig byråkratiskt process framför oss som inte ens politikerna själva verkar förstår. Många frågor väcks, kan de verkligen bara gå ur? Då kan man undra varför de vid huvudtaget valde att hålla en omröstning. Det är viktigt att komma ihåg att folkomröstningen endast är rådgivande och parlamentet behöver fatta beslut om att artikel 50 ska aktiveras för ett utträde ur EU enligt Lissabonfördraget. Det är också oklart hur denna röstning ska gå till i och med att en majoritet av ledamöterna i parlamentet är för EU, ska de då tvingas att rösta emot sin övertygelse?. Cameron har deklarerat att han inte kommer att aktivera artikel 50 utan överlåter detta åt sin efterträdare. I och med att han själv menar att han avgår först om 3 månader men innan oktober så kan det alltså dröja innan denna process startar. Själva förhandlingen kan sen ta upp till 2 år eller mer. Jag kan bara konstatera att demokrati är svårt.

I och med den byråkratiska processen finns så klart flera risker att Brexit inte blir av. Över en miljon människor har skrivit på en protestlista om en ny folkomröstning (över 100 000 röster så måste parlamentet ta upp frågan för diskussion), argumentet ska tydligen vara valdeltagandet och att bara en tredjedel av den totala befolkningen röstade för Brexit. Det borde ha funnits en spärr och omröstningen måste göras om. Att valdeltagandet var högre än de senaste parlamentsvalen är tydligen oviktigt. En annan möjlighet är att parlamentet väljer att ignorera folkomröstningen men det kommer knappast att vara populärt.

Kommer då Brexit att ge mer frihet? Det är inte säkert, vi kan lika gärna få mer protektionism och större ingrepp i folks frihet i Storbritannien. Faktum kvarstår att Storbritannien fortfarande består av en gigantisk statsapparat. Men ett utträde ur EU är ett bra steg mot ytterligare decentraliseringar. Att rösta har dock sällan löst något oavsett hur hårt valboskapen röstar.

Men låt oss nu njuta åt att politikeradeln och andra anhängare i media sitter med pannan i djupa veck och är bekymrade. Detta var en ordentlig käftsmäll som de uppenbarligen inte var beredda på speciellt med tanke på det smått förvirrade läget efter omröstningen. Förr eller senare så kommer politikeradeln att formera om styrkorna och gå på med förnyad kraft men låt oss ha roligt åt detta så länge det varar. Ett tips är att ni tar del av ledare och alla program i P1 som t.ex. Konflikt, stor underhållning utlovas!


Brexit och globalismens kris

0 Författare:
Publicerades 2016-06-24 23:58

Midsommarfirandet tycktes på något sätt ljusare i år  än på länge. Nyhetssidorna svämmades över av artiklar om folkomröstningen om Brexit och att en majoritet om 52 procentenheter röstat för utträde. En del kommentarer var negativa och menade att detta kommer innebära slutet för Storbritannien som land och för det europeiska samarbetet och frihandeln i Europa. Andra lade an en mer realistisk ton och påtalade fördelarna med att Storbritannien nu slipper EU-byråkratin och kan fortsätta samarbeta med andra, sannolikt mindre tvingande, medel. Personligen fann jag en viss säregen glädje över Peter Wolodarkis mörka kommentarer om Brexit i DN. Det är ingen hemlighet att det svenska etablissemanget tycker om ordning och reda i överstatligheten och vill driva sina ideologiska projekt i fred från obekväma opinioner. Nu hoppas jag på att de löften som utfärdades före Brexit kommer att infrias och att Skottland således kan komma att återuppta frågan om en separation från England och Wales.

Låt oss därtill lägga an en djupare analys. Vad är EU om inte en samling idéer och ideal? EU är ingen naturnödvändighet utan en konsekvens av ett flertal ideologiska projekt som realiserats via politiska beslut. EU är således, liksom globalismen, inte något som följer av en lagbunden politisk utveckling. EU vilar på subjektiva preferenser vilka är uttryck för idéer och politiska drömmar om hur verkligheten borde se ut. Och som idéer existerar de på en marknad av idéer. Individer kan därför välja att tro på dem men kan lika gärna välja att omfatta andra,  kanske rentav bättre, alternativ. Problemet med globalismen liksom med EU-federalismen är å andra sidan att det endast är intellektuella och politiska minoriteter som företräder dem på idémarknaden. De har aldrig haft en djupdemokratisk tyngd och det är därför som globalister och EU-federalister (de är ofta samma personer) är pigga på att använda tvångsmedel för att genomföra dem. Som överstatligt projekt kan EU liknas vid en hammare som slår in direktiv i medlemsländer med förvissningen om att idéinnehållet i dessa aldrig hade uppstått spontant på den fria idémarknaden. Det är således med EU och globalismen som med många vänsteridéer. De saknar representation av en kritisk massa och måste därför förenas med skolplikt, värderingsplikt och i vissa länder dessutom röstplikt även om andra, kanske frihetligare, idéer inte finns representerade partipolitiskt. De som misstror lokal självbestämmanderätt och ytterst individuell autonomi, tycker om att beslut fattas av representanter och inte av marknader. Detta är lika sant för ekonomiska som för politiska beslut. Människor får inte själva bestämma över sina liv och de får inte själva i grupp bestämma särskilt mycket lokalt. Även om EU högtidligt förkunnat subsidiaritetsprincipen är den i praktiken åsidosatt av allsköns regelverk och undantagsbestämmelser.

En annan fråga är om Brexit kan leda till Swexit? Även om en strimma av hopp numera väckts, får man komma ihåg att folkomröstningar i Sverige endast är rådgivande och att etablissemangspolitikerna i vårt land är pigga på federalism och överstatlighet då de helt enkelt saknar andra politiska perspektiv. De enda som är av annan åsikt är dessutom partier som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Nej Storbritannien har inte övergivit friheten och Europasamarbetet utan har tvärtom återtagit frihetsmandatet för en bättre form för Europasamarbete än EU. Åtminstone har man tagit ett steg i rätt riktning. Och det intressanta är  därmed att globalisternas förhoppningar mött sitt första reella bakslag. Vi får därför hoppas på att Brexit kommer leda till något större – som bäst ett frihetligt paradigmskifte.

 

 

 

 

 


85: Keir Martland om Brexit

8 Författare:
Publicerades 2016-06-13 11:30

Studion gästas av Keir Martland från den brittiska Libertarian Alliance. Han berättar om läget inför folkomröstningen, hur han tror den kommer sluta och spekulerar i vad som sedan kommer hända. Att träda ut ur EU är en början för europeiska länder, det behövs mer.

Radio Mises: iTunes | acastYoutube | RSS

Play

Freedomfest 27 augusti 2016

2 Författare:
Publicerades 2016-06-08 16:42

Det blir Stockholm Freedomfest i år!

Den går av stapeln lördagen den 27 augusti på Östra real.

Mer information och talarlista kommer inom kort!


Orientering: Mjölkkrisen

2 Författare:
Publicerades 2016-06-07 07:05

Mycket har sagts och mycket har skrivits angående den rådande krisen för mjölkproduktionen. Många verkar tycka att det är svårt att förstå och många analyser kommer till felaktiga slutsatser. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det inte något märkligt som har hänt. Jag ger här min alldeles egna analys av läget. 

För att förstå mjölkkrisen måste vi backa bandet till år 2007.

Finanskrisen hade ännu inte inträffat och världsekonomin gick på högvarv. En lång trend av ständigt fallande priser på jordbruksprodukter bröts och priserna steg kraftigt. Det finns flera förklaringar till det som hände.
Det ökade välståndet i det befolkningsrika asiatiska länderna, med Kina i spetsen, ledde till att efterfrågan på spannmål, kött och mejeriprodukter ökade.

Priset på vete. Notera den kraftiga uppgången under 2007.

Priset på vete. Notera den kraftiga uppgången under 2007.

Kina, som är en stor aktör på världsmarknaden köpte under en kort tid upp stora mängder spannmål. Detta ledde till att lagren tömdes fort och många blev nervösa över att de inte skulle hinna köpa innan lagren var tomma. Många köpare agerade därför panikartat vilket ledde till att prisuppgången drevs på ännu snabbare.

Europeiska genomsnittliga mjölkpriser.

Europeiska genomsnittliga mjölkpriser.

Även för mjölken bröts en lång nedåtgående trend år 2007. Både spannmålsbönder och mjölkbönder upplevde en situation som de aldrig hade varit med om tidigare. Spannmålspriserna var så höga att någon svensk bonde faktiskt sade att kalkylen gick ihop, även utan EU-stöd.

Som ni ser var de höga priserna ganska kortvariga och de följdes av en lika snabb nedgång. Nedgången sammanföll med finanskrisen och det fanns naturligtvis ett samband. Den globala efterfrågan sjönk samtidigt som de höga priserna hade gett en signal till världens bönder om att öka sin produktion.

De kraftigt stigande priserna 2007 ledde dessutom till att världens politiker fick upp ögonen för det faktum det inte är säkert att det alltid finns billiga livsmedel att köpa på en global överskottsmarknad. Det som många hade förutsett, att välståndsökningen i Asien skulle leda till ökad efterfrågan och ökade priser på livsmedel, hade nu hänt – och det var för många ett tecken på att detta skulle vara ett nytt ”normalläge” för jordbruksprodukter. Många länder började ”se om sitt hus” genom att vidta åtgärder för ökad inhemsk livsmedelsproduktion.
De kraftiga stimulanser som centralbankerna vidtog för att försöka lindra effekterna av finanskrisen – låga räntor – gjorde det också billigt att låna för att investera i ökad produktionskapacitet inom lantbruket.

Inom EU fanns ett kvotsystem som begränsade varje lands mjölkproduktion. Om något land översteg sin kvot drabbades de av böter. Detta system satte ett tak för den totala mjölkproduktionen inom EU, vilket givetvis höll uppe priserna. Systemet med mjölkkvoter avskaffades dock 2015. Flera länder som hade ”bromsat” sin mjölkproduktion för att inte överskrida sin kvot släppte då på tyglarna och lät mjölken flöda. Ett exempel är Irland som har en politisk agenda att öka sin livsmedelsproduktion. De har sedan några år en politiskt beslutad livsmedelsstrategi med ett stort produktionsfokus.
Sverige har aldrig varit i närheten av att överskrida sin nationella mjölkkvot.

Kvoternas avskaffande sammanföll med handelskriget mellan EU och Ryssland. Som ett led i detta stoppade Ryssland, som tidigare var en stor importör av europeiska mejeriprodukter, stora delar av sin import.
Kina, har inte heller ökat sin import av mejeriprodukter (framför allt mjölkpulver) i den takt som de tidigare gjorde.

Dagens situation på marknaden är alltså ett resultat av ökad produktion och ändrade handelsmönster på världsmarknaden. Den ökade produktionen kan förklaras av nationella satsningar i flera länder för att öka sin produktion, låga räntor, och den optimism som skapades av de kraftiga prisuppgångarna kring år 2007.

Sverige är en del av den globala handeln med jordbruksprodukter. Även om en ganska liten del av den volym som produceras verkligen säljs via de internationella börserna så sätts hela volymens pris till stor del utifrån världsmarknadsprisets utveckling.

I Sverige och Danmark har vi en tradition av kooperativa mejeriföreningar. Bönderna har sedan länge sett värdet av att äga sina egna förädlingsindustrier och särskilt viktigt har det varit inom mjölksektorn. Mjölk är ju som bekant en färskvara som inte går att lagra ute på gårdarna. Varje, eller varannan dag, måste någon komma och hämta mjölken och därför har mjölkbönderna varit noga med att säkerställa leveranstrygghet. 

Den kooperativa grundtanken – att ingen annan ska lägga beslag på vinsterna i förädlingskedjan – må vara sund ur ett ekonomiskt perspektiv. Men många glömmer bort att förädlingsindustrin är kapitalkrävande. Det finns förvisso vinster att göra, men det krävs också mycket kapital för att hänga med i den stenhårda konkurrensen. Det krävs ständigt produktutveckling, innovation och effektivisering.

Just kapitalförsörjningen kan vara lite knepig i traditionella kooperationer. För att vara medlem i en kooperation måste man betala en insats. En insats som ur kooperationens perspektiv får räknas till det egna kapitalet. Insatserna är ofta en ganska liten del av det totala egna kapitalet och därför måste det kooperativa företaget få in kapital för investeringar på annat sätt. En kooperativ förening har inga aktieägare så det går givetvis inte att göra en nyemission av aktier. Men givetvis kan man finansiera sig genom obligationslån, förlagslån och banklån. Dessa typer av finansiering är dyra i förhållande till att ge ut nya aktier. På lån behöver man betala ränta även om vinsterna inte kommer, aktieutdelning gör man bara när investeringen har burit frukt.

Medlemmarna, det vill säga ägarna av kooperationen, kan också förse sin förening med kapital genom att man låter en del av vinsterna stanna kvar i föreningen istället för att betalas ut som ett högre mjölkpris.

Det senare skapar en del problem, särskilt i tider av låga priser. Ur bondens perspektiv behövs pengarna alltid bättre hemma på gården än i den gemensamma kassan hos mejeriföreningen. Den kooperativa ägarformen skapar en konflikt mellan bondens två roller i sin förening – ägarrollen och leverantörsrollen. Det är lätt att hamna i ett ”moment 22″: Om det inte finns lönsamhet ute på gårdarna så försvinner bönderna och då går det inte att driva föreningen vidare och om inte föreningen har ett eget kapital för satsningar och investeringar så försvinner snart föreningen och då har bönderna ingenstans att leverera sina varor.

Många gånger motiveras, som sagt, den kooperativa modellen utifrån det felaktiga perspektivet att en kapitalist enbart tar vinster – vinster som man själv istället borde kunna få. Det som ofta glöms bort är allt det kapital som behöver riskeras för att skapa vinsten.

Det är en tuff uppgift för de förtroendevalda i styrelsen för en bondeägd kooperation. Deras uppdrag och ansvar ligger i att förvalta den gemensamma tillgången – det kooperativa företaget – så bra som möjligt. Under tuffa tider, som det är nu, ser de dock själva hur tufft det är ute på gårdarna – de är ju själva bönder. På medlemsmöten ställs de mot väggen av kollegor som med rätta är frustrerade och desperata över det låga mjölkpriset.

Den största bondeägda mejerikooperationen heter Arla och har sedan ganska många år haft som strategi att bli en global aktör. Tanken har varit att kunna skapa kanaler för att kunna ”lyfta ut” mjölk på världsmarknaden för att hitta alternativ till den inhemska marknaden. Det är en affärsmässigt sund tanke då motparterna – livsmedelskedjorna – vet att Arla faktiskt har ett alternativ. I varje prisförhandling lyckas den bäst som har flest alternativ.
För att bli en global aktör så måste man ha stora volymer mjölk att handla med och därför har Arla inte bara leverantörer i Sverige och Danmark, utan även i länder som Tyskland och England.

När röster höjs för att Arla borde höja mjölkpriset till sina mjölkleverantörer så måste man inse att Arla inte har några andra pengar än böndernas egna pengar. Om en bondeägd kooperation ska betala mer för mjölken än vad som kan genereras på marknaden så innebär det att föreningen måste ta av det kapital som var avsett för satsningar inom förädlingsledet. Det är alltså inte av girighet eller elakhet som Arla inte betalar mer än vad de gör för mjölken.

Den internationella satsningen har stundom varit omtvistad bland medlemmarna. Men det är den strategi som Arla har valt. Jag tror att det var nödvändigt. Ute på världsmarknaden finns flera aktörer som gärna vill sälja sina varor på den svenska marknaden. Svenska bönder måste ha någon kanal för att kunna skapa ett flöde i motsatt riktning.

Förutom den nu rådande lågkonjunkturen för mejeriprodukter så finns det ytterligare utmaningar för Arla. I ganska snabb takt har Arla fusionerat med och köpt upp mejerier i flera olika länder. De kulturella skillnaderna är stora och det är inte lätt att hitta en gemensam syn på hur medlemsdemokratin ska fungera i en gemensam förening.
I Sverige har vi till exempel en tradition av att ha valberedningar som kommer med förslag på vilka som ska sitta i styrelsen. I Danmark har man inte den traditionen. I Danmark är varje ledamot av den högsta styrelsen också ledamot av alla styrelser från lägsta nivån och uppåt. Den som sitter som dansk representant i koncernstyrelsen är alltså också vald som ledamot i det lokala kretsrådet och i regionstyrelsen. Om personen i fråga inte blir omvald hemma i sin krets, så kan han eller hon inte heller sitta kvar i regionstyrelsen och inte heller i koncernstyrelsen.
Detta är bara ett exempel på kulturskillnader som gör det utmanande för en internationell kooperation. Lägg där till att de engelska representanterna kommer från den anglosaxiska kulturen när det gäller bolagsstyrning som ytterligare skiljer sig från den svenska och danska.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns stora likheter mellan oljesektorn och mjölksektorn. En period av höga priser som – tillsammans med artificiellt låga räntor och politiska agendor – ledde till stora investeringar i produktionskapacitet, åtföljdes av en period av sjunkande efterfrågan. Detta ledde till kraftiga prisfall och dålig lönsamhet. Men lönsamheten har hittills inte varit så dålig att det producenterna har förlorat mer på att fortsätta att producera än vad det skulle ha gjort på att lägga ner produktionen och då helt tappa kassaflöde.

Vägen ur krisen kommer troligtvis att vara en kombination av ökad efterfrågan – kanske Kina åter gör entré som en stor köpare – och minskad produktion. Just nu pågår ett chickenrace där ingen vill vika ned sig och sluta. De producenter som har de högsta kostnaderna är de som kommer att få sluta först och här ligger svenska bönder inte så bra till. Vi har vissa klimatgivna nackdelar men vi bär också oket av förhållandevis höga skatter och lönenivåer.

 

 

 


Veckan som förgick, v. 22

2 Författare:
Publicerades 2016-06-05 08:46

hatespeechVi blundar, håller för näsan och sänker skopan i den gångna veckans dy och petar runt i det vi fiskar upp.

EU och facebook mot ”näthat”

Veckans lätt mest orwellska läsning. EU-staten och många EU-länder har den senaste åren vidtagit en del åtgärder som undersåtarna blir allt mer missnöjda med. För att råda bot på missnöjesyttringarna har man nu bestämt att hårdare reglera missnöjesyttringarna. ”Tillsammans” med Facebook, Twitter, YouTube och Microsoft  har man beslutat att införa en uppförandekod mot olagligt näthat. Här är en av många fenomenala formuleringar:

The IT Companies and the European Commission, recognising the value of independent counter speech against hateful rhetoric and prejudice, aim to continue their work in identifying and promoting independent counter-narratives, new ideas and initiatives and supporting educational programs that encourage critical thinking.

Företagen åläggs att rapportera till myndigheter och stänga av konton som sprider ”näthat”.

Som vanligt frågar vi oss: What could possibly go wrong?

Des Staates DNA-register öppnas för Polizei

Vi låter SVT föra talan:

Regeringen vill se över möjligheterna att använda det så kallade PKU-registret för ”brottsutredande ändamål”, enligt en utredning. Miljontals svenskar finns i forskningsregistret som innehåller blodprover från alla som är födda 1975 eller senare.

Dessa blodprover skulle tas enbart tas för forskningsändamål, men nu vill staten tänja lite på sitt löfte. Låt oss påminna om några andra flexibla löften.

– Vi lovar att ditt PKU-DNA endast ska användas i medicinskt syfte
– Vi lovar att vägtullkamerorna aldrig ska användas av polisen
– Vi lovar att enbart utländsk datatrafik ska avlyssnas
– Vi lovar att ni får sjukvård om ni ror hit stålarna
– Vi lovar att ge tillbaka era pensionsmedel om 40 år – med ränta!
– Vi lovar att fosterbarn som misshandlats av staten ska få ersättning
– Vi lovar att ni ska få ha yttrandefrihet
– Vi lovar att grundlagen ska respekteras
– Vi lovar att EU, FN, Nato,…

Det börjar likna ett mönster när det gäller statens löften.

(Tips, du kan ännu begära att få ditt PKU-prov destruerat. Googla hur. Passa på innan det är för sent.)

Och avslutningsvis lite utländsk dårskap

Från våra utrikeskorrespondenter har vi fått in följande två pärlor.

The California Climate Science Truth Act of 2016

Politiker har röstat och vetenskapen är nu ”settled”. Vi bara lägger ut den här för läsarens eget nöje.

http://leginfo.legislature.ca.gov/faces/billCompareClient.xhtml?bill_id=201520160SB1161

Tonårspojke vinner friidrott för flickor

I Alaska avhölls nyligen en friidrottstävling för flickor. En pojke deltog som flicka och tog flera priser. Några av flickorna var inte roade. En av löperskorna, Peyton Young, försökte formulera sitt missnöje på acceptabelt vis:

“I don’t know what’s politically correct to say, but in my opinion your gender is what you’re born with,” she told the Alaska Dispatch News.

“It’s the DNA. Genetically a guy has more muscle mass than a girl, and if he’s racing against a girl, he may have an advantage.”

Det låter som Peyton och de andra flickorna inte riktigt hänger mé. Kanske skulle de vara hjälpta av att gå EU:s utbildning i kritiskt tänkande och mot näthat.

Ny vecka, nya stolleprov. Vi ses i andra änden!

Om vi plötsligt försvinner från Facebook utan förvarning så vet ni varför. Antagligen sitter vi på kurs och pluggar kritiskt tänkande under överinsyn av EU-certifierade utbildare.


Veckan som förgick, v. 21

0 Författare:
Publicerades 2016-05-30 22:57
cuculus_canorus

Cuculus Canorus

Gökboet har ”levererat” ännu en vecka. Förresten, det finns inga gökbon, så varför inte lite fågelkunskap till att börja med:

Gök. Latinskt namn:
Cuculus canorus – vilket betyder, välljudande gök.

Häckar:
Bygger inget eget bo utan lägger sina ägg i andras fåglars bon.

När göken anländer sin hemtrakt på våren börjar han genast gala. Det är bara hanen som kan gala och det är hanen som anländer först på våren. Det gäller för hanarna att ligga i för honorna är betydligt färre i antal. Gökhanen har sina bestämda revir som den ivrigt försvarar gentemot sina artfränder. Honorna verkar inte ha lika bestämda oråden utan uppehåller sig än hos den ena hanen och än hos den andra hanen.

Häckningen är gökens mest orginella drag. Det är vår enda fågel som lägger ägg i andras bon, och som själv inte bryr sig om ruvningsbestyr eller uppfödningen. Gökungens instinktiva vana att kasta ut sina fostersyskon ur boet är enastående inom sveriges fågelvärld. Gökhonan är mycket slug när hon ska lägga sina ägg, och det kan bli upp till 20 stycken som läggs med ett par dagars mellanrum. Olika gökhonor är specialiserade att lägga ägg hos olika fågelarter så göken måste söka reda på just den fågelarts bo som hon är specialiserad på. Dessutom måste hon kolla upp så att kullen är nylagd så att inte hennes ägg kläcks för sent. Därför håller göken noga koll på andra småfåglars bobyggande, så att hon kan lägga sitt eget ägg vid rätt tidpunkt. Skulle hon upptäcka en lämplig värdfamilj men där hon är för sent ute och äggen redan börjats ruvat, kan hon förstöra boet eller äggen för att tvinga värdfåglarna börja om med en ny kull. De värdfåglar som först och främst anlitas av göken är, sädesärla, törnsångare, trädgårdssångare, rödstjärt, piplärkor, ärtsångare, buskskvätta och grå flugsnappare. Hittar inte honan lämpliga värdfamiljer så blir hon, vart efter tiden går, mer och mer desperat och lägger sina ägg hos mindre lämpade fågelarter. Bland annat har gökägg hittats hos doppingar, fasaner, ljungpipare, skator och kajor. Om det är ett ”öppet” bo som göken valt att lägga sitt ägg i så passar hon på medan värdparet är borta, lägger snabbt, ca. 8 sek, sitt eget ägg, tar sedan bort ett av värdparets ägg och flyger därifrån. Ibland verkar gökhanen hjälpa honan vid äggläggningen genom att distrahera värdparet så de inte ska märka att honan är vid boet och lägger sitt ägg.

Skattefinansierad imam-utbildning

Goda nyheter. Sverige får äntligen en skattefinansierad imam-utbildning: ”Behovet är stort.”

Sveriges första statligt finansierade imamutbildning kommer att starta i Kista i höst, rapporterar Ekot. ”Jag välkomnar det”, skriver Malmöimamen Salahuddin Barakat i en kommentar till TT.

– Behovet är stort. I dag är det lekmän som leder de flesta församlingarna i landet, så det krävs att det finns människor som är utbildade i Sverige, säger Abdulkader Habib, rektor vid Kista folkhögskola, som ligger bakom utbildningen, till Ekot.

Tror vi det, att Salahuddin ”välkomnar” skattefinansieringen. Och att ”behovet är stort”, ty vi talar ändå om Sveriges snabbast växande religion, möjligen rentav Sveriges kommande statsreligion.

I och med att utbildningen finansieras med skattepengar förutsätter vi att den kommer vara genus-, feminist-, HBTQLOLWTF-certifierad, delta i prideparader samt att doktrinen kommer utformas med demokratiska metoder. Det finns nog inget bättre sätt att avradikalisera en rörelse än att ge den skattepengar, se bara på alla de kristna samfund som tar emot skattemedel — de skulle aldrig få för sig att kritisera överheten ty man biter inte den hand som föder en. Eller är det annorlunda den här gången?

Politiska ”flip-flopps”

Sverigedemokraterna gjorde i veckan en politisk klassiker, i form av en så kallad ”flip flop”. Grundprincipen är enkel, säg en sak i en kontroversiell fråga, och sedan när det är dags för att faktiskt komma till skott, så säger man helt plötsligt motsatsen. Flippat och floppat. Det rör sig alltså om det s.k. ”värdlandsavtalet” med NATO, där SD lovat att stödja Vänsterpartiets försöka att lägga det hela på is i ett år, vilket kan göras med hjälp av lite arkana riksdagsregler. Partiledare Jimmie Åkesson hävdar att anledningen till den s.k. ”flip-floppen” är att det saknas rimlig grund att nyttja den teknikalitet som vänstern vill använda för att få det hela ”vilande” i ett år. Huruvida den försvarspolitiska talsepersonen Jansson blivit uppläxad medelst kvast en kvart innan vet vi inte. Vi misstänker dock (som vanligt) att anledningen är en annan än den som sägs.

För det första så ser det ju vagt suspekt ut om SD står enade och starka tillsammans med Vänsterpartiet, vilka de enligt egen utsago skola hata innerligt. Hade det gjorts för att reta Jonas Sjöstedt anser vi dock att tillräckliga humorpoäng hade givits för att ge frikort i den frågan. För det andra så misstänker vi att SD fortfarande har drömmar om någon form av passivt samarbete med andra riksdagspartier, vilket innebär att man helt enkelt för någon annans politik istället för sin egen, för att bevisa att man är villig att lägga sig ned som en dörrmatta bara man får dofta lite på maktens korridorer på någon fikarast. Slutligen så kan man ju fundera på vad SDs egna väljare tycker i frågan. I den mån de utgörs av de mytologiska arga, vita männen så kan man ana att en majoritet är för NATO, förutom om de utgörs av de arga, vita, NÄTHATANDE männen, då man istället kan anta att en majoritet är MOT NATO, då alla näthatare gillar Putin, vilket vi har läst i dagspressen.

Förvirrande? Flip, flop, säger vi.

”Feministgruppen på Katedralskolan är ganska liten, men aktiv. ”

På grund av det fundamentala fenomenet att olika människor har olika behov av uppmärksamhet, finns det alltid grupper som är ”små, men aktiva”. Beroende på tidsepok anses de antingen vara banbrytande revolutionärer som driver mänskligheten framåt, eller irriterande gnällspikar som försöker göra politik av sitt eget behov av att känna sig viktiga. I just det här fallet handlar det dock snarare om att driva historien bakåt, och inte mänskligheten framåt. Det är, dessvärre, ett ofrånkomligt fenomen att majoriteten av alla historiska skeenden har drivits av män, och inte av kvinnor. Undantag finns självfallet. Denna fasansfulla indikation på att naturen är fördomsfull, elak och patriarkal har dessvärre redan inträffat, och går alltså inte att ändra om man inte äger en tidsmaskin.

Man kan naturligtvis göra sitt bästa för att inte göra någon kränkt, genom att försöka framhålla de kvinnor som faktiskt har historisk relevans. Det är dock svårt att förneka att t.ex. Gustav Vasa var en man. Hade Gustav Vasa levt IDAG hade det gått utmärkt att förneka att han var en man, då kön ju inte längre är ett biologiskt faktum utan en fritt flytande definition utan saklig grund. Vi tror dock inte detta synsätt går att projicera bakåt i historien, framför allt kan vi tänka oss mycket dråpliga scener som hade inträffat om någon under 1500-talet hade insisterat på att det var okej om konungen ville vara kvinna. Dråpliga scener som inkluderade svärd, troligen.

Annat var det när Thomas Jefferson 300 år senare anklagade John Adams för att ha en ”hiskelig hermafroditisk karaktär med vare sig en mans kraft och kondition, eller en kvinnas mildhet och känslighet”. Vi är osäkra på om detta citat gör saken enklare för dem som letar efter alternativ till den mansdominerade historien. Vi vet inte heller om det hela har någon relevans för debatten kring att män skall få gå på damtoan, lyckligtvis så bryr vi oss faktiskt inte ett dyft, utan tycker mest synd om kvinnorna. Inte p.g.a. historien alltså, utan på grund av risken för framfusiga skogshuggare när man pudrar näsan.

Ny vecka, nya utmaningar

Vi ses på andra sidan!


Veckan som förgick, v. 20

2 Författare:
Publicerades 2016-05-22 07:41
mast

Med lite god vilja ser man att det är Putin

En mastig vecka ligger bakom oss. Ryska agenter har fortsatt jobba övertid på att undergräva svenska folkets gedigna förtroende för sina överherrar, den demokratiska ideologin och de skattesubventionerade massmedierna. Den svenska beredskapen har stresstestats och funnits, som alltid, vara definitionsmässigt god.

Ryssen kommer — igen!

Fyra kommunikationsmaster har varit på tapeten. SVT sammanfattar händelserna föredömligt. I söndags knäcktes Häglaredsmasten som står utanför Borås. Någon hade skruvat bort bultar som fäster vajrar som håller masten uppe. Sabotage alltså. Terrorforskaren Hans Brun slår fast att det förmodligen var ”främmande makt” som ligger bakom och han vet vilken makt det är:

– Det är ju bara Ryssland i så fall som skulle kunna tänkas ha intresse av det

Det finns bara en sak att göra nu: Gå med i NATO helst igår!

Rysslands ambassad svarar på sin facebooksida med välförtjänt sarkasm:

Det är beklagligt att personen som utger sig vara en seriös oberoende analytiker, i sak utan svårighet råkar ställa sig bakom konspiratoriska teorier med uppenbar antirysk undertext. Vi är övertygade om att varje svensk med sunt förnuft kommer endast att le föreställande sig ryska agenter” som ”förbereder sig till ett krig” genom att skruva av bultar från en TV-mast i en avlägsen svensk trakt.

Denna historia som känns inspirerad av James Bond-filmerna, hör förresten hemma i Sverige där man olyckligtvis etablerat en tradition att regelbundet leta efter ”ett ryskt spår”. Det räcker att erinra sig om händelserna år 1983 när svenska militärer förväxlat ryska ubåtsignaler med ljud från minkar. Eller en annan uppseendeväckande kampanj kring ubåtsjakten 2014, som också blev inget annat än pinsam förvirring.
Vi anser att Hans Brun bör avstå från att tävla med sina militära kollegor i antirysk mytbildning utan leta efter svar på verkliga utmaningar och problem, vilka fordrar i första hand en objektiv bedömning och dialog.

Rysskräcken späddes på med ytterligare två mastlarm. Det visade sig att en mast i Tranemo tidgare fått en signalkabel kapad. Och att en mast på ett vattentorn i Falköping fallit. Tyvärr var man tvungna att konstatera att masten i Falköping fallit av utslitning och inte av åverkan från spetznas. Trist.

Mastminister Ygeman beordrar Teracom att se över bevakningen på sina 600 master runtom i landet, men lovar att han har förtroende för ledningen.

Orgonit!

Den fjärde masten var utanför Skutskär. Någon hittade ett misttänkt föremål stort som en tennisboll. Polisens bombgrupp tog sig till platsen. Föremålet var ett stycke ”orgonit” utplacerat av ”Henrik”…

och han är i 40-årsåldern. Han har flickvän, är småbarnsförälder och har ett vanligt jobb. De senaste åren har han placerat ut flera hundra orgoniter runt ett 100-tal mobilmaster i Gävleområdet.

Orgoniten är en bit plast vari man gjutit in metallskrot som används inom New Age rörelsen. Den har den goda egenskapen att omvandla masternas negativa energi till positiv energi.

Redaktionen trodde först att orgoniten används som drivmedel i orgonboxar, men det tycks inte vara fallet, även om fenomenen är relaterade.

Helikopterpengar ska rädda inflationen

Vice riksbankschef Cecilia är så klart besviken över att inflationen vägrar nå upp till det heliga nonsensmålet 2 procent. Men hon vet på råd: ge alla svenskar massa snabba cash så de kan konsumera och driva upp inflationen!

Idén härstammar från socialdemokraten Milton Friedman. Den är så imbecill att centralbanksfolk älskar den. Och DN älskar den också och har förärat den med en fin illustration med rubriken ”Så funkar helikoptersläpp”. Den förklarar att det är oklart hur effektivt det är att Riksbanken släpper sig, det hela beror på vad undersåtarna gör med pengarna. Sämst är om de betalar av sina lån, för det påverkar inte BNP. Bäst är om undersåtarna köper svensktillverkade varor eftersom det påverkar både BNP och inflationen.

Cecilia, du är en idiot. Och inflationsmål är idiotiskt. Ni passar bra ihop.

Pengar är till för att rullas

Lyckligtvis är det inte bara i Sverige som pengar försvinner. I Nigeria kan pengar öronmärkta för förhandling med terrorister (huh?) ha flyttats till ett grannland och sedan ”kommit på avvägar” (dubbel-huh?). Ett finare sätt att säga att någon byråkrat tog pengarna och schappade. Det enda vi kunde önska är att våra politrucker också hade mage att schappa efter att de försnillat våra pengar så vi sedan kunde få vara ifred, men icke. Istället blir det riksdagspension på drygt 5 miljoner för att kunna ägna sig åt auryueueviuidisk, äh, nån ****** massageform. Kul att vi kan sponsra din hobby, verkligen. Kul. Måste känna skönt att du vet att du försörjer dig själv, och kan skapa något av värde. Bra för självkänslan och själen. Vi skulle kunna fortsätta, men det är ju faktiskt ingen som lyssnar. Lycka till med livskrisen!

Luftfartsverket stänger luftrummet

Vi tror faktiskt inte ett jota på att det var ”planerat servicearbete” som stängde svenskt luftrum i veckan, genom att slå ut datakommunikationen. Åtminstone tycks konsekvenserna ha varit någorlunda oplanerade. Vi tror dock inte heller att det var ryssbjörnen (då denne var upptagna med att fälla radiomaster och placera ut orgon-kristaller). Nej, vi tror det rör sig om något så enkelt som att det inte finns tillräckliga ekonomiska incitament för att undvika dylikt. I teorin kan ju en statlig myndighet avkräva en annan statlig myndighet ansvar. I teorin kanske man kunde bötfälla luftfartsverket för händelsen. Det roliga som händer då är att för att betala böterna, kommer luftfartsverket behöva mer pengar från statsbudgeten, och får sålunda tilläggsbudget för att de klantat sig.

I sann Rothbardiansk anda tänker vi hävda att privatisering av alla fyrar (luftfyrar så väl som havsfyrar) inte är en särskilt akut libertariansk fråga. Men även icke-akuta frågor lyder under ekonomiska lagar, och det enda sättet att garantera att inte svenskt luftrum stängs p.g.a. klantigheter är att göra det mycket dyrt att vara klantig. Precis som det enda sättet att garantera att tågen någonsin går i tid är att göra det mycket dyrt att inte hålla spåren fungerande. Men vi är rätt säkra på att ingen kommer få för sig att privatisera Bananverket, ty vem skulle bygga all räls? Särskilt nu, när det är dags att spendera nationens samlade besparingar på en tågbana som ingen behöver, är det extra viktigt att det görs av en statlig myndighet, för att garantera minimal avkastning på maximalt politiskt poserande. Det enklaste vore nog helt enkelt att betala Banverket och rörda planeringskommittéer för att jobba hårt på kaffedrickandet i 5-6 år, så blir det så mycket enklare att lägga ned projektet när pengarna är slut, eller lönsamhetskalkylerna till slut har penetrerat även de tjockaste byråkratpannbenen.

Sveriges smartaste myndighet

Vi noterar att såhär i stöldåterbärings-tider så är det uppenbart att staten på en punkt inte är helt bakom flötet. Just när det gäller att se till att medborgerskapet så smärtfritt och enkelt som möjligt kan bli av med majoriteten av sina inkomster, har man sett till att utveckla fungerande tjänster och service. Skatteverket fortsätter att vara en av sveriges mest välfungerande myndigheter, verksamhetsmässigt sett. Kom nu ihåg att anmäla ett konto som ni vill ha tillbaka lite av er egen lön till, om ni mot förmodan har betalat mer än vad nomenklaturan kräver i tribut. Vad gäller ”dunderrekord” tycker vi det skulle vara hysteriskt underhållande att se vad skatteverket skulle göra om 5,9 miljoner människor råkade glömma att skicka in sin deklaration samma år. Vi håller dock inte andan i väntan på att det inträffar

Får kvinnor sämre vård?

Enligt Frida på GT är det så. Och det är ”Sjukt. Så sjukt.”

Hon har lusläst vetenskapliga rapporter som alla hävdar att män får bättre vård, och deras vård kostar mer pengar, och de slipper åka mellan olika BB som avvisar dem för att få komma in och föda.

Är detta sant? Får kvinnor sämre vård? Ingen aning. Dagens ”vetenskap” är så besudlad med genusperspektiv att vi nog inte bleve klokare även om vi som Frida lusläste all denna ”vetenskap”.

Men om det är sant så finns det åtminstone en rimlig förklaring som består av två delar: (1) Kvinnor har en tendens att rösta på stora snälla välfärdsstater inklusive centralplanerad sjukvård. (2) Centralplanerad sjukvård prioriterar dem som bidrar mest i skatt, och det är  män. Staten har mindre nytta av dem som bidrar mindre till välfärden.

BB är i alla fall en del av vården där kvinnor får betydligt mer pengar än män. I alla fall tills vetenskapen kan korrigera den biologiska defekt som gör det omöjligt för staten att kräva att män att delar lika på barnafödandet.

Vem vet, kanske är det en verklig skillnad mellan mäns och kvinnors vård. Och det är tragiskt att det är svårt att få plats på BB under sommaren. Vi har vår idé om lösning. Frida har en annan:

Så kvinna: Höj din röst när du behöver vård. För vården är inte jämställd. Politiker: Vidta åtgärder nu!

Vi misstänker att det är ungefär lika effektivt som att stå i en sovjetisk brödkö, höja rösten och i rättvisans namn kräva att kamrat Chrusjtjov levererar bröd nu!


84: Ekonomisk frihet och välstånd

3 Författare:
Publicerades 2016-05-18 12:59

RM gör några slumpmässiga dyk i nyhetssörjan och övergår sedan till att tala om tiden då mänskligheten övervann svälten och skapade ett aldrig tidigare skådat materiellt välstånd. Och teorier om hur detta gick till.

Radio Mises: iTunes | acastYoutube | RSS

Play

Ett meddelande från Fixarna

0 Författare:
Publicerades 2016-05-16 20:35

Var hälsade

Vi från
Oss som Håller Ordning
vill bara säga och få sagt
att det vore både ovist
och synnerligen naivt

Att en enda gång
lystra till de som
tydligen tagit sig
till livsuppgift
att misskreditera
Oss och allt
vi står för

Tänk på
att utan oss
så har ni
ingenting

Det är vi som bygger
vägarna, sjöfartslederna
det är vi som får städer
liksom lantliv att överleva
det är vi som ser till att
själva regnet faller
när det ska

Utan oss
så finns det ingen
sjukvård, ingen av
er skulle kunna räkna
eller läsa, ja själva Gösta
vet om ni skulle klara
av att ens stå upp utan
att vi fanns till hands

Ni inser väl att utan
vår genomtänkta
ordning skulle ilskna
styrkor från Eurasien
och Oceanien vara här
i ett enda blixtsnabbt
ögonblick, allt vi har
och gemensamt
äger skulle
plundras ner till
minsta tegelsten

Om inte vi var här
skulle vår värld
så som den känns
igen idag raseras ner
till ett raseri av kaos
innan någon av er
ens försökt förstå
vad som hänt

Lyssna aldrig
någonsin på de
som hävdar att
Skatt är Stöld
och Krig är Mord

Det förstår ni väl
att vi som förlänats
med plikten att agera
polis och militär nödgas
kräva vissa förutsättningar

Vår makt härstammar
ickeligen ifrån Gud
men välan ur ett
ansvar gentemot ditt
och alla andras väl
och bästa

När vi rånar de som enbart
skött sig själva när vi slaktar
de som inte höjt ett finger
emot oss så finns det alltid
synnerliga skäl

Även om du inte
ser dem så lita på oss
våra vägar är ibland
outgrundliga, men de
leder alltid framåt
ett steg i taget upp
mot Utopins höjder
var så säker

Nej, vår makt är inte
ifrån Gud, men vi
har likväl kompetens
nog att leda samhället
till en plats högt ovanför
det himmelska

Tro Oss på
vårt ord som
Riksdagsmän

II

Tvivlar du på oss
och vår genuina strävan
så gör du dig själv
och hela din omvärld
en enorm otjänst

Utan oss ingen himmel
och ingen solvarm jord
att stå på, utan vår ömma
välmening inga verklighetens
ramar för dig att forma
ditt liv inunder

Vi vill bara säga
och få sagt att vi är
trötta på de virriga lögner
och de mossiga amsagor
som sprids av de som vet alltför
lite om hur livet fungerar och
om hur världsordningen
behöver se ut

Realiteten, den är farlig
varje individ du möter
kan vara en avig ovän
eller hätsk fiende, utan
våra vapen och vårt fundament
av kompromisslöst våld så
skulle allting falla samman
i en djungel utan ände

Förstå att det de
säger om en tillvaro
av fred och ömsesidig
strävan är en myt, ett
tillstånd där människor
tjänar på att i glädje
hjälpa och i samförstånd
assistera varandra är
blott en ondsint bluff

Det måste
det vara

Vad skulle ni annars
ha för nytta
av oss

?


Diktat och inläst av Simon Gustafsson, tillägnat Skatt är stöld. Sugen på mer rebellisk poesi? Prenumerera på Poesi för Ankor på Youtube:  Samt gilla och följ på:


Det ryktas att ett antal rader ur denna dikt gör en cameo i avsnitt 84 av ett radioprogram ni möjligen hört talas om.