Vad borde Human Action heta på svenska?

1 Författare:
Publicerades 2016-12-03 11:48
Det första namnet vi hade bestämt oss för
Det första namnet vi hade bestämt oss för.

När vi lanserade det här projektet för två år sedan var det mycket diskussioner om vilket namn boken skulle få. Den engelska titeln är som bekant Human Action. Hur översätter man det bäst till svenska? Bland många förslag stack Mänsklig handling, Mänskligt handlande och Den agerande människan ut. Även om det sistnämnda kanske är det mest poetiska bestämde vi oss ändå för det första och lanserade en kampanj för att översätta Mänsklig handling till svenska. Men detta mötte starka protester och vi bytte till Mänskligt handlande.

Det mötte i sin tur även ett visst motstånd. Folk påpekade bland annat att handlande dels kan vara agerande, men också utbyte (handel). Det är förvisso rätt, men det är faktiskt något man kan tycka är lite snyggt. Som vi lär oss i bokens fjärde kapitlet är alla handlingar faktiskt handel, eftersom handlande innebär att man byter ett mindre önskat tillstånd mot ett mer önskat tillstånd. Agerande är handel och handel är agerande. Denna konnotation finns inte i den engelska titeln, men är inte det deras förlust?

Till slut bestämde vi oss för Mänskligt handlande. Här på en tidigare version av omslaget.
Till slut bestämde vi oss för Mänskligt handlande. Här på en tidigare version av omslaget.

En kort poäng från boken
Reklam kan inte tvinga människor att köpa produkter de inte vill ha. Om det hade varit så skulle affärsmän lagt alla sina pengar på reklam, men det fungerar inte så. Ingen vettig människa tror att den bästa reklamaren i världen hade kunnat skydda ljusmakarna från glödlampans konkurrens. Marknadsföring lönar sig när konsumenten vill köpa mer efter att ha testat produkten en gång.


93: Mänskligt handlande kap 1 – Benjamin Juhlin

3 Författare: Radio Mises
Publicerades 2016-11-29 21:55

Det stora projektet med översättning av Human Action till svenska har börjat ge resultat. Benjamin Juhlin berättar om sin upplevelse av projektet, vad han lärt sig och hur mycket som återstår. Dessutom en genomgång av det första kapitlet.

Projektsida: http://www.mises.se/manskligt-handlande

Radio Mises: iTunes | acastYoutube | RSS


Ola Nevander deltar i Freedom under Fire

0 Författare:
Publicerades 2016-11-29 21:54

Institutets egen Ola Nevander deltog för inte så länge sedan i ett avsnitt av serien Freedom Under Fire, producerad av den polsk-amerikanska Foundation of Education and Economic Development. Resultatet blev en 20 minuters video där, utöver Ola Nevander, bland annat Martin Eriksson från Bubb.la deltar. Ämnet som detta avsnitt avverkar är den svenska myten.

Ni kan se videon här:


Libertarianerna är en kult

0 Författare:
Publicerades 2016-11-27 13:56

”Dom är lite jobbiga va.” Det är vad Jonny Lander tycker om Misesinstitutet. Icke desto mindre gick han motvilligt med på att berätta om vad libertarianism är för något – det är en skrämmande bild som målas upp när vi får inblick i denna kult.


Libertarianism och religioner utan kyrkor

0 Författare:
Publicerades 2016-11-20 12:00

nassim-talebDen romerska kejsaren Julianus Apostata försökte återgå till hedendomen efter att hans fars kusin, Konstantin den store gjort kristendomen till en statsreligion nästan 50 år tidigare.

Problemet är dock att han växte upp som en kristen, och således föreställde sig att hedendomen krävde samma strukturer som kyrkan, så han försökte skapa hedniska biskopar, församlingar och så vidare. Han insåg inte att varje hednisk grupp hade sin egen definition av en religion, att varje tempel skiljde sig åt i sitt utövande, att hedendomen per definition var utspridd med avseende på utförande, ritualer, kosmogoni, utövande, och ”tro”. Hedningar hade inte en kategori för hedendom.

Julian, som var en fantastisk general och en modig krigare, dog i en strid mot perserna, så drömmen om en återgång till de äldre värderingarna tog slut med honom.

Samma sak gäller för libertarianismen. Den passar inte in ett politiskt ”parti”, utan enbart på en decentraliserad politisk rörelse. Själva begreppet trotsar en sammanslutning med en stark partilinje eller en enad politik med avseende på, till exempel, var domstolar ska lokaliseras eller hur vi ska förhålla oss till Mongoliet. Politiska partier är hierarkiska. De har skapats med syfte att ersätta någons egna beslutsfattande med ett väldefinierat protokoll. Det fungerar inte med libertarianer. Den nomenklatura som är nödvändig för att ett parti ska kunna fungera, kan inte existera i en libertariansk miljö som är full av griniga och otroligt självständiga människor.

Trots detta delar vi libertarianer en minimal uppsättning trosuppfattningar: vi vill ersätta ett auktoritärt styre med ett styre baserat på lag. Vi tror tror på komplexa system. Eftersom libertarianismen är en rörelse, kan den fortfarande existera som splittrade grupper inom andra politiska partier.


Ett kapitel om identitetspolitikens föregångare

0 Författare:
Publicerades 2016-11-14 21:14

Mises rycker ut till förnuftets försvar i det tredje kapitlet. Han avvärjer angrepp mot det och går hårt åt de som försökt smutskasta människans tankeförmåga.

I detta kapitel tar Mises itu med det han benämner polylogism, vilket var särskilt populärt mellan 1800-talets andra halva och 1900-talets första. Det är föreställningen om att det skulle finnas flera olika typer av logik för olika grupper av människor. Vad som är rätt för en människa av en viss ras eller viss klass skulle alltså kunna vara fel för en annan människa med en annan bakgrund.

Mises spårar detta tänkande till den historiska situationen som föregick 1900-talet. Ekonomerna hade stött på hinder (vatten-diamant-paradoxen) som gjort att de inte kunnat utveckla sin egen lära fullt ut, men innan detta hade de lyckats smula sönder socialismen. Varenda människa med sunt förnuft kunde läsa vad ekonomerna skrivit och inse att socialism bara skulle bringa olycka. För att skydda socialismen från denna förödande kritik attackerade Marx logiken som sådan, och även ekonomerna fick sig en känga (de är bara ute efter att gynna borgerligheten).

Det är sällan Mises berättar om olika idéers historiska uppkomst. Han är av åsikten att det är idéerna och argumenten som ska bemötas, och det är det som han brukar lägga sina textmassor på. I det här kapitlet får vi dock höra om hur Marx inte publicerade någon volym av Kapitalet efter marginalnytterevolutionen och om hur inkonsekventa polylogismens anhängare är – Marx var son till en förmögen advokat, Friedrich Engels hade tjänat ihop en förmögenhet som textilfabrikör och Adolf Hitler såg knappast särskilt arisk ut. Jag tror det beror på att Mises ville visa att han också kunde spela deras spel. På samma sätt som ekonomernas bakgrund kan tas till intäkt mot deras teorier (om man vill det) kunde marxisternas bakgrund vridas emot deras teori. Men efter att ha gjort det under det första underkapitlet återgår han till det han är bekväm med och går igenom de viktigaste delarna av polylogismen och avfärdar det.

Problemet med denna lära är dels att den inte tydligt beskrev hur en viss logik gjorde att man kunde komma fram till felaktiga läror. Det är sant att Ricardo var britt, men varför gör det hans slutsatser ogiltiga för tyskar? Ett annat problem är att det blir oerhört svårt att förklara varför det finns meningsskiljaktigheter mellan medlemmar av samma klass. Ingen kan påstå att konflikten mellan Stalin och Trotskij var en klasskonflikt, så varför bröt den ut? Här står polylogismens anhängare svarslösa.

När det gäller raspolylogism besvarar Mises något vi sällan hör idag, nämligen påståendet om att afrikanska människor inte alls är underlägsna för att de har det sämre ställt, utan att det enbart är deras ras som gör att de har andra önskemål än rikare människor. Mises avfärdar detta. Dessa människor har strävat efter samma saker som europeiska människor, men har inte lyckats nå dit.

Någonting annat som är bra i detta kapitel är det femte underkapitlet. Här redogör Mises för varför man inte tjänar något av att tro på en falsk lära. Det spelar ingen roll om en politiker tycker om eller ogillar en viss faktor, han kan ändå inte tjäna någonting på att över- eller undervärdera den. Men något som är intressant och som jag skulle ha velat läsa mer om är vad man kan tjäna på att förmedla falska läror, vilket inte är något Mises går in på.


Varför du borde läsa Mises!

0 Författare:
Publicerades 2016-11-11 10:00

Det finns väldigt många böcker som en österrikare ’måste’ läsa. Men vår tid är begränsad och vi måste välja ut ett antal böcker vi läser. Jag tycker att Human Action är en av de böckerna du borde välja. Mises mästerverk har en tröskel, men om man redan kan lite och lyckas ta sig över den tröskeln kan man lära sig oerhört mycket.

Den här tröskeln kan vara ganska svår att ta sig över. När jag för några år sen var nybliven österrikare och träffade Joakim Fagerström berättade jag för honom att jag läste Mises bok Socialism. Joakim sa att det var en svår bok och berättade att han blev imponerad av att jag läste den. Det gjorde mig lite stolt, men om jag ska vara helt ärlig hade jag inte förstått särskilt mycket. Läsningen gick långsamt och jag fick kämpa för att lära mig saker. När jag väl läst klart boken väntade jag lite med att ge mig på Mises igen och fokuserade istället på att lyssna på föreläsningar och läsa andra tänkare. Efter att ha tittat igenom varenda föreläsning från Mises University uppemot tusen gånger (ungefär), diskuterat österrikisk ekonomi med Joakim Kämpe och översatt lite Hoppe blev jag sugen på att göra ett nytt försök med Mises. Alla lovordade honom mycket så det måste vara värt att läsa honom, tänkte jag. Den här gången hade jag tagit mig över tröskeln lite och jag fick ut enormt mycket av läsningen. Mises skrev om allting och så gott som varenda sida gjorde att jag fick nya tankar om alla ämnen han berörde. Human Action gav mig en intuitiv förståelse som vida översteg allt jag hade fått lära mig under mina studier av nationalekonomi på universitet.

Men även om jag tagit mig över tröskeln så blev det till att kämpa för att jag skulle förkovra mig i Mises. Och det är för att göra den här tröskeln lite lägre som vi har hela den här bildningssatsningen med reflektioner, flashcards och ordlistor. Varje gång man hänger sig åt att läsa Mises väntar en enorm rikedom av kunskap.


En poäng från Mänskligt handlande

Vi kan använda oss av en fiktiv bild av en ekonomi i jämviktsläge för att förstå vilket läge vår ekonomi ständigt rör sig emot. Men vi får inte begå samma misstag som moderna nationalekonomer gör och tro att denna tankekonstruktion antingen skulle säga oss någonting om vår nuvarande ekonomi eller ge några instruktioner för hur vi ska ta oss till jämviktsläget, vilket vi inte ens kan eftersom världen är föränderlig.


En kort analys av USA-valet

14 Författare: Joakim Kämpe
Publicerades 2016-11-09 23:17

369e368300000578-3709275-disappointed_a_delegate_in_the_vermont_delegation_cries_after_fo-a-12_1469584772699Det amerikanska presidentvalet är över för den här gången, och segraren, den 45e presidenten i amerikas förenta stater, heter Donald J. Trump. Ett resultat som, om man får tro Carl Bildt, endast en apa i inre Kina trodde på. Det är inte bara ett felaktigt påstående, då bland annat Mises-institutets Ola Nevander, Klaus Bernpaintner och Joakim Fagerström menade att Trump skulle vinna valet (och ingen av dem är vare sig apor eller befinner sig i Kinas inland), utan det är också talande om orsaken till att Trump vann: etablissemangets total verklighetsfrånvaro.

Till att börja med, till alla de liberaler som utropat Trump som nästa Hitler, en rasistisk, sexistisk, xenofobisk, homofobisk, våldtäktsman kan jag komma med ett lugnande besked: Det är inte lika illa som ni tror. Media ljög för er. Ni gick på det. Get over it.

I svensk media får vi objektiva analyser, där vi får lära oss om hur vi pratar med våra barn om Trumpdär allt skylls på ”arga vita män”, och att Trump kallas en förnedrare, att hans nominering är en förolämpning mot miljarder människor. Som att de fortfarande är chockade över att samma taktik som används för att attackera Sverigedemokraterna, men som har lett till att deras popularitet ökat, inte fungerade i USA heller.

Och, för att få det ur världen nu när folk säkert läser in saker i det jag skriver som jag uttryckligen inte skriver: Nej, jag gillar inte Trump, och jag hade aldrig röstat på honom, och ja, Trump kommer garanterat göra många dumma saker i egenskap av ledare för en av de största dödsmaskiner som världen någonsin skådat.

Däremot är det inte utan att man njuter lite åt att se hela etablissemanget och dess nyttiga idioter gråta ut över att deras favoritkandidat, som de rapporterat om helt objektivt (såklart!) och som alla objektiva (såklart!) opinionsundersökningar visat skulle ta hem detta enkelt, förlorade.

Faktum är att Hillary förlorade mot en kandidat som hennes kampanj mer eller mindre handplockade. De förlorade trots att de haft större delen av hela pressetablissemanget på sin sida. Ja de förlorade trots att de faktiskt direkt samarbetat med pressen för att sänka Trump.

Vad säger detta om Hillary som kandidat? Inget bra.

Det är samtidigt fascinerande att demokratin leder till ett val där ett land, till slut, får valet att välja mellan två av de mest hatade personerna i hela landet som sin ledare.

Vad säger detta om demokratin? Inget bra.

Det visar dessutom att den folkmords-retorik som menade att detta val var den ”vita mannens sista strid”, och att den vita mannens utplånande skulle vara bra för världen, ännu inte går hem hos massorna. Som vit man är det naturligtvis glädjande att jag har några år kvar på jorden innan jag ska fängslas in och avrättas på grund av mitt kön och min hudfärg.

Två positiva saker kan vi ta med oss från nattens resultat: anti-krigsvänstern kommer att vakna upp ur sin (oförklarliga?) 8-åriga dvala, och amerikanska humorprogram som under Bush hånade makten, men som under Obama (oförklarligt?) tonat ner sina hån, kommer återigen att producera förstklassig komik.

Slutligen en förutsägelse: I och med att Trump nu blivit president, är jag övertygad om att den amerikanska centralbanken, FED, kommer att höja räntan och sänka den amerikanska ekonomin.

Jag tror detta på grund av följande fyra antaganden:

  1. Den amerikanska centralbanken struntar i USAs ekonomi
  2. Den amerikanska centralbanken är en del av etablissemanget
  3. Trump är inte en del av etablissemanget
  4. Etablissmenaget avskyr Trump, och vill göra allt för att sänka honom

Om dessa fyra antaganden stämmer, tror jag att det är sannolikt att FED kommer höja räntan inom den närmsta framtiden.


Demokratin röstar fel hela tiden

0 Författare:
Publicerades 2016-11-09 16:32

Putin, Brexit och Trump. Vad har de gemensamt? De är fel! Och fel är inte bra för fel är inte rätt. Demokratin måste börja rösta rätt igen. Man kan också skita i politiker, men inte Jonny. Honom ska du välja på.


Välkommen till valdagen!

1 Författare:
Publicerades 2016-11-08 21:00

Idag är det valdag i Amerikat. Jonny är så lycklig över detta. Oavsett vem som vinner ser han sin möjlighet i att vara aningen mindre sämst jämfört med de andra kandidaterna.


92: Praxeologi, den österrikiska skolans grundval – med Ola Nevander

1 Författare:
Publicerades 2016-11-08 12:58

Nyligen höll Ola Nevander ett föredrag hos FMSF om praxeologi. Det som särskiljer den österrikiska ekonomiska skolan från andra synsätt är dess fundament och metod. Det positivistiska perspektivet hävdar att enbart det som kan mätas, prövas och falsifieras kvalificerar som vetenskap, och att ekonomisk vetenskap därför måste efterlikna fysiken; det innebär att varje ekonomisk ”lag” är bara giltig tillsvidare, tills eventuellt nya fakta framkommer. Det österrikiska praxeologiska metoden å andra sidan hävdar att det finns fasta lagar även inom ekonomin och som inte kan falsifieras av fakta. Slutsatserna från de två synsätten blir dramatiskt olika.

Radio Mises: iTunes | acastYoutube | RSS


Reflektioner om Mises metodkapitel

0 Författare:
Publicerades 2016-11-07 13:00

Vad skulle du säga är skillnaden mellan österrikisk ekonomi och den moderna nationalekonomin? Det finns såklart många olika saker man skulle kunna peka på, men den mest grundläggande rör skillnader i metod. Hur bör man studera ekonomiska frågor? I det andra kapitlet besvarar Mises denna fråga utförligt.

Från det första kapitlet fick vi med oss kunskap om det som är praxeologins studieämne: mänskligt handlande. Enligt Mises är det studieämnet som gör att vi inte kan använda oss av naturvetenskapernas metoder. Vi kan inte använda oss av experiment och vi kan inte använda oss av historisk erfarenhet för att bevisa vad som gäller för allt mänskligt handlande. Hur kommer det sig? Om det funkar för naturvetenskapen borde det väl göra det för den ekonomiska vetenskapen?

Mises svar är att de historiska erfarenheterna som finns inom naturvetenskaperna är av ett annat slag än de erfarenheter vi har av mänskligt handlande. När det gäller det mänskliga handlandet har vi enbart erfarenheter av sammansatta fenomen. Mises formulerar sig såhär:
”Vi kan aldrig begränsa våra iakttagelser till att enbart rikta sig emot förändringar av en beståndsdel medan alla andra villkor förblir som de skulle vara i det fall då beståndsdelen inte förändrades.” Det går inte att titta på Sveriges ekonomiska utveckling och lägga fokus vid avskaffandet av skråväsendet och frysa allt annat för att se vilken påverkan skråväsendet har.

En vanlig replik på detta är att detta är en allt för grov beskrivning av naturvetenskapens metoder och att det inte är så enkelt för dem. De brottas bland annat ständigt med någonting som kallas experimentatorns cirkel, alltså frågan om hur man ska utesluta själva experimentmakarens inblandning. Det har inte undgått Mises. Han noterar att fysikern slutligen själva är ”nära att upptäcka sprickan i den gudaktighet de oförtjänt brukade göra anspråk på.” Särskilt oroad över detta verkar han inte vara och det är lätt att förstå varför. Problem med den naturvetenskapliga metoden är nämligen inte ett skäl för att man ska anamma den naturvetenskapliga metoden, utan tvärtom skäl för att använda sig av en annan metod! Men att Mises inser detta problem innebär inte att han menar att naturvetenskaperna inte borde använda sig av en erfarenhetsbaserad, alltså en positivistisk, metod. ”De moderna naturvetenskaperna har den metod som bygger på observation och experiment att tacka för sina framgångar.”

I egenskap av att de är erfarenhet av sammansatta fenomen och därmed inte förmedlar information om sina egna kausala relationer är erfarenheterna om mänskligt handlande beroende av teori för att kunna tolkas. Vi måste ha en teori före vi närmar oss erfarenheterna, för annars blir de bara en klump osammanhängande data. Om vi ser två människor stå bredvid varandra och den ena överlämnar en guldbit och får en morot är det praxeologin som säger oss att en transaktion har skett. Utan praxeologin skulle vi bara se en geografisk förflyttning av två olika objekt.

Det är på grund av detta som vi inte kan använda oss av naturvetenskapernas metoder. Istället måste vi fortskrida på ett annat sätt, men hur? Med a priori-resonemang. Genom resonemang helt grundade på vårt tänkande, utan hänvisning till erfarenhet, kan vi nå sann ekonomisk kunskap. Om vi utgår ifrån någonting som är sant och använder korrekt logisk härledning kan vi vara helt säkra på att det vi kommer fram till är sant. Mot detta har det invänts att man inte kan komma fram till särskilt mycket om man inte tillåter sig själv att utnyttja erfarenhet. Mises avfärdar detta bryskt. Skulle Pythagoras sats, som redan är implicerat i geometrins axiom, inte säga oss någonting om verkligen? Eller skulle kvantitetsteorin, som redan är implicerad i penningbegreppet, inte öka vår kunskap? Självfallet inte! Det finns alltså goda möjligheter att nå kunskap med hjälp av aprioristiska resonemang. Men även om vi inte kunde komma fram till särskilt mycket, skulle det göra det rättfärdigat att ta till en metod som inte gav svar som vi visste var sanna? Det är högst tveksamt.

Inom vetenskaperna om mänskligt handlande kan vi alltså inte använda oss av historiska erfarenheter för att utveckla teorier. Vad ska vi då göra istället med historian? Jo, vi ska förstå den. Detta kapitel innehåller väldigt många reflektioner om vad historikerns uppgift är och en väldigt noggrann beskrivning av det som är historikerns särskilda verktyg – hans förståelse. Historikerns uppgift är att fastställa vad som hänt under historiens gång och varför det hänt. För att göra det bör han utgå ifrån de icke-historiska vetenskaperna (ekonomi, naturvetenskaperna, matematik) och granska alla dokument. Men detta räcker inte. Två historiker som är helt överens om att kvantitetsteorin är sann och alla dokument rörande den tyska hyperinflationen kan ha giltiga skäl att avvika från varandras, eftersom deras slutsatser grundar sig på förståelse (på tyska: Verstehen). Vad är detta förståelse egentligen? Man skulle kunna säga att det är den magkänsla vi måste ta till när det finns saker som vi inte kan veta exakt. Vi kan inte veta med absolut säkerhet varför Caesar gick över Rubicon, så vi får ta till vår förståelse för att försöka komma på varför. Inte heller kan vi veta exakt vilken effekt olika faktorer har haft i historien. Vi vet givetvis att minimilöner ger upphov till arbetslöshet, men för att säga någonting om hur mycket måste vi använda oss av förståelsen.

Detta kapitel är väldigt långt. Om ni har läst ända hit till slutet av denna text och bara orkar läsa något litet ur det andra kapitlet skulle jag starkt rekommendera underkapitlet ”Ekonomivetenskapens tillvägagångssätt”. Detta är mitt favoritavsnitt i hela boken. Mises beskriver här vilken funktion antaganden fyller i vår teori. Vi använder inte antaganden för att vi tror att alla våra antaganden alltid stämmer, utan för att vi vet att de kan stämma och vi vill att våra teorier ska säga saker om den verklighet som finns, och inte bara beskriva hypotetiska tillstånd. Det är genom antaganden som vi knyter samman vårt studie med verkligheten. Förutom detta riktar han dräpande kritik mot de politiker som varit kaxiga nog att tro att de står över ekonomiska lagar. Mises uttrycker dock bäst detta själv, så låt oss avsluta genom att citera två stycken från detta underkapitel:

”[V]etenskapens mål är att förstå verkligheten. Den är inte någon sorts mentalgymnastik eller ett logiskt tidsfördriv. Praxeologin begränsar därför sina studier till handlande under de tillstånd och förutsättningar som existerar i verkligheten. . . . Emellertid förminskar inte denna hänvisning till erfarenheten praxeologins eller ekonomiämnets aprioristiska karaktär. Erfarenheten riktar bara vår nyfikenhet mot vissa problem och bort från andra. Den talar om för oss vad vi borde titta närmare på, men den talar inte om för oss hur vi ska gå tillväga i vårt sökande efter kunskap.”

”Regeringar och inflytelserika intressegrupper har kämpat för att dölja detta i ett försök att smutskasta den ekonomiska vetenskapen och ekonomer. Furstar och demokratiska majoriteter berusas av makten. De måste motvilligt erkänna att de lyder under naturens lagar, men de vägrar erkänna att ekonomiska lagar överhuvudtaget skulle existera. Är de inte suveräna lagstiftare? Kan de inte krossa alla motståndare? Ingen krigsherre erkänner andra begränsningar än de som påtvingats honom av en överlägsen vapenmakt. Fjäskande skribenter är alltid villiga att blåsa upp en sådan självgodhet genom att producera de läror som behövs. De kallar sina förvrängda antaganden för ‘historisk ekonomi’. I själva verket är den ekonomiska historien en lång redogörelse av hur statliga åtgärder misslyckats på grund av att de formats ur ett djärvt förakt av de ekonomiska lagarna.”

Eftersom det här avsnittet är ganska begreppstungt bjuder vi förutom Quizlet även på en ordlista

A posteriori: Kunskap vi får från erfarenhet.
A priori: Kunskap vi når genom tänkande, oberoende av erfarenhet.
Metodologisk dualism: Det behövs en metod för naturvetenskaperna och en annan för att studera mänskligt handlande.
Metodologisk individualism: Individen är alltid den minsta analysenheten och det är den vi fokuserar på i vår undersökning.