Socialism leder till att samhället politiseras. Det finns knappast något som på ett värre sätt kan påverka produktionen av välstånd.

Socialism, eller i alla fall dess marxistiska variant, säger att dess mål är fullständig jämlikhet. Marxisterna påpekar att så länge man tillåter privat ägande av produktionsmedlen, tillåter du skillnader. Om jag äger resurs A, äger du inte resurs A, och vår relation i förhållande till resurs A blir olik och ojämlik. Genom att avskaffa privat ägande av produktionsmedlen menar de att alla med en gång blir delägare i allting. Detta återspeglar allas jämlika hållning i egenskap av att de är människor.

Verkligheten är dock väldigt annorlunda. Att hävda att alla är delägare av allt löser enbart nominellt skillnaderna i ägande. Det löser inte det verkliga underliggande problemet: det återstår fortfarande skillnader i makten att kontrollera vad som görs med resurserna.

Inom ett kapitalistiskt system är det resursägaren som kontrollerar vad som görs med resursen. I ett socialistiskt system är detta inte sant, eftersom det inte längre existerar någon ägare. Dock kvarstår problemet om vem som kontrollerar vad. Vem har rätt att göra vad med vad? I ett socialistiskt system finns det enbart ett tillgängligt sätt: folk löser sina motsättningar angående vem som ska kontrollera egendomen genom att en vilja tvingas på alla andra. Så länge som det råder motsättningar kommer folk att lösa dem genom användandet av politiska medel.

Om folk under socialism vill förbättra sin inkomst måste de söka en högre värderad position inom den administrativa hierarkin. Endast de politiskt talangfulla lyckas med detta.

Under ett sådant system kommer folk att vara tvungna att spendera mindre tid och energi på att utveckla sina produktiva färdigheter, och mer tid och energi på ett utveckla sina politiska talanger.

Samtidigt som folk skiftar sin roll i samhället från att vara producenter och användare av resurser, finner vi att deras personligheter förändras. De kultiverar inte längre förmågan att förutse de situationer av knapphet som innebär en möjlighet att vara produktiv, att förutse förändringar i konsumtionsbehovet, eller att utveckla marknadsföringsstrategier. De behöver inte längre kunna initiera, arbeta, eller möta andras behov.

Istället utvecklar folk förmågan att vinna allmänhetens stöd för sin egen position och åsikt genom övertalning, demagogi och intrig, genom löften, mutor och hot. I ett socialistiskt system är det helt andra människor som når samhällets topp, än det är i ett kapitalistiskt system. Ju högre upp i den socialistiska hierarkin du tittar, desto fler kommer du att finna som är alltför inkompetenta för att göra det jobb de borde göra. För en politiker utgör inte dumhet, lathet, ineffektivitet, eller hjärtlöshet ett karriärproblem. Det enda som han behöver ha är överlägsna politiska färdigheter. Detta bidrar också till att samhället utarmas.

USA är ännu inte helt och hållet socialiserat, men vi ser redan de katastrofala följderna av ett politiserat samhälle, samtidigt som våra politiker fortsätter att inkräkta på den privata äganderätten. I USA kan vi se alla socialismens utarmande effekter: minskade investerings- och sparnivåer, felallokering av resurser, överanvändning och vandalisering av produktionsfaktorerna, samt undermålig kvalitet hos produkter och tjänster. Allt detta är endast en liten smak av ett liv under total socialism.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Etiketter:

Kommentarer (1)

  • Peter

    3 veckor sedan

    Komikern, och tillika en av väldigt få kändisar inom nöjesbranschen som vågat ta upp kampen mot identitetsvänstern i Sverige, Aron Flam ”deltar” i sitt första första maj:

    https://www.youtube.com/watch?v=c6amBUeoLWY

    Lägg märke till vad han säger om socialismen mellan 0:59 och 1:19. Och så ”får vi lära oss” i slutet av videon att om man är emot socialism så är man fascist …

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>