VII. Handlande i världen – produktion

Detta är den fjärde delen av det sjunde kapitlet av Ludwig von Mises bok Mänskligt handlande. Om du vill ha en något djupare förståelse av kapitlet rekommenderar vi vår studieguide!

4. Produktion

Framgångsrikt handlande leder till att det eftersträvade målet uppnås. Det producerar produkten.

Produktion varken skapar eller frambringar någonting som inte fanns tidigare. Den förändrar givna element genom att kombinera medlen. Producenten är inte en skapare. Människan skapar endast i sitt tänkande och i sin fantasi. I den yttre världen är hon endast någon som förändrar. Det enda hon kan åstadkomma är en kombination av de tillgängliga medlen på ett sådant sätt att det följer av naturlagarna att det eftersträvade resultatet kommer att uppnås.

Det var en gång i tiden vanligt att skilja mellan produktion av fysiska varor och utförandet av personliga tjänster. Snickaren som tillverkade bord och stolar kallades produktiv, men denna benämning förvägrades läkaren vars tjänster fick den lidande snickaren att återvinna sin förmåga att tillverka bord och stolar. Man gjorde skillnad på förhållandet mellan läkare och snickare och det mellan snickare och skräddare. Det sades att läkaren inte producerar själv. Han påstods tjäna på vad andra människor producerar och försörjs av snickare och skräddare. Ännu tidigare ansåg de franska fysiokraterna att det enbart var det arbete som drog något från jorden som var fruktbart. De menade att endast jordbruk, fiske, jakt och arbete i gruvor och stenbrott var produktivt. Det enda värdet tillverkningsindustrierna tillförde materialet de arbetade med var värdet på de saker som förbrukades av arbetarna vid behandlingen av materialet.

Dagens ekonomer skrattar åt sina företrädare för att de gjort sådana oförsvarbara uppdelningar. Emellertid borde de snarare märka bjälken i sina egna ögon. Många nutida skribenters behandlingar av olika problem, exempelvis gällande reklam och marknadsföring, innehåller just precis de stora misstag som borde utrotats tidigare.

En annan vitt spridd uppfattning är att det skulle finnas en skillnad mellan användningen av arbete och användningen av materiella produktionsfaktorer. Naturen sägs skänka sina gåvor gratis, men för arbetets frukter måste man genomlida dess obekvämhet. När man slitit och övervunnit arbetets obekvämhet sätter människan något till världen som inte fanns förut. På detta sätt ska arbete vara kreativt, men även detta är felaktigt. Människan arbetsförmåga är ett givet faktum i världen på samma sätt som naturens och djurens ursprungliga och inbyggda förmågor. Att en del av arbetskapaciteten inte behöver utnyttjas innebär inte heller att den skiljer sig från de icke-mänskliga produktionsfaktorerna, eftersom även dessa kan förbli outnyttjade. Människor övervinner arbetets obekvämhet för att de föredrar den tillfredsställelse som mer fritid ger.

Det mänskliga sinnet visar vägen för handlandet och endast det är kreativt. Det tillhör världen och naturen, och är en del av den givna och existerande världen. Att säga att sinnet är kreativt innebär inte att man hemfallit åt metafysiska spekulationer. Vi kallar det kreativt eftersom vi inte kan spåra förändringarna som orsakats av mänskligt handlande längre tillbaka än till den punkt då vi möter förnuftet som styr de mänskliga aktiviteterna. Produktion är inte ett fysiskt, materiellt och yttre fenomen, utan ett andligt och intellektuellt fenomen. Den fordrar inte mänskligt arbete eller yttre naturliga krafter och saker, utan ett sinne som bestämt sig för att använda dessa faktorer som medel för att uppnå mål. Det som producerar produkten är inte slit och besvär i sig själva, utan det faktum att slitet vägleds av förnuftet. Inget annat än det mänskliga sinnet kan avlägsna obehag.

Marxisternas materialistiska metafysik är en fullständig missbedömning av detta. ”Produktionsförhållandena” är inte materiella. Produktion är ett andligt, intellektuellt och ideologiskt fenomen. Styrd av förnuftet använder sig människan av produktion för att på bästa möjliga sätt avlägsna obehag. Det som skiljer våra förutsättningar från våra förfäders, vilka levde för tusen eller tjugo tusen år sedan, är inte något materiellt, utan något andligt. De materiella förutsättningarna är ett resultat av de andliga förändringarna.

Produktion är förändring av det givna i enlighet med förnuftets plan. Dessa planer, det vill säga recept, formler, ideologier, är det primära. De omvandlar de ursprungliga faktorerna, både de mänskliga och icke-mänskliga, till medel. Människan producerar med hjälp av sitt förnuft. Hon väljer mål och använder medel för att nå dem. Den populära föreställningen om att den ekonomiska vetenskapen handlar om det mänskliga livets materiella förutsättningar är helt felaktig. Mänskligt handlande är sinnligt. I detta avseende kan därför praxeologin sägas vara en själsvetenskap (Geisteswissenschaft).

Vi vet naturligtvis inte vad sinnet är, på samma sätt som vi inte heller vet vad rörelse, liv och elektricitet är. Sinnet är blott det ord vi använder för att symbolisera denna okända faktor som gjort att människan kunnat åstadkomma allt det hon har gjort: teorierna, dikterna, katedralerna, symfonierna, bilarna och flygplanen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *