Personlig frihet för mig innebär att göra mina egna val och ta ansvar för mina egna val, och att samtidigt inte ta ansvar för ageranden som inte är mina val. Ett sätt att tänka på detta är att vara medveten om det finns påhittade grupper. Påhittade grupper kan förvirra dig och hindra dig från att leva ditt eget liv och njuta av den personliga frihet som bara uppkommer när du styr dina egna handlingar och tar ansvar för dina egna handlingar.

Så vad är en påhittad grupp? Det finns tre viktiga egenskaper som beskriver en påhittad grupp.

  1. En påhittad grupp är en grupp som du inte frivilligt valt att gå med i.
  2. En påhittad grupp har en kollektiv identitet, som inte baseras på dina egna handlingar, utan de handlingar som kommer från ett kollektiv av människor.
  3. En påhittad grupp har ett kollektivt ansvar, som inte bygger på att du personligen har detta ansvar, utan ansvaret kommer från ett kollektiv av människor.

De påhittade grupperna är bara konceptuella ramar eftersom dessa grupper egentligen inte existerar. Du är inte en medlem i någon grupp som du inte frivilligt gått med i, men det är mycket lätt att bli förvirrad och föreställa sig att du är medlem i en påhittad grupp, just för att du låtit andra människor tillfälligt övertyga dig om att du är det, trots att du själv inte har valt det.

Låt mig ge dig ett exempel. Tänk dig en påhittad grupp bestående av alla människor med förnamnet Ulrika. Mitt förnamn är Ulrika, det namnet valde mina föräldrar och inte jag. Det finns en hel del människor i världen som också har förnamnet Ulrika och det har varit en hel del människor genom historien med Ulrika som förnamn. Det faktum att det finns andra människor som heter Ulrika och att det funnits människor som haft förnamnet Ulrika gör oss inte till en grupp med ett kollektivt ansvar och en kollektiv identitet. Låt oss säga att du gör en stor studie på alla människor som någonsin hetat Ulrika. Du har på något sätt tagit reda på alla handlingar som alla Ulrikor har gjort under sina liv och du har nu räknat ut att i genomsnitt så har alla Ulrikor varit mycket mer våldsamma än andra människor eller på något annat sätt varit mer onda än andra människor. Denna slutsats som du dragit från studien skulle inte ha någon som helst relevans för mig, eftersom jag bara råkar heta Ulrika. Jag är inte en del av en grupp som kallas ”Människor med förnamnet Ulrika” och finns det en massa andra Ulrikor där ute som beter sig illa, så kan ingen skugga falla över mig.

Skulle din stora studie om Ulrikor visa att i genomsnitt så har Ulrikor varit otroligt underbara människor som gjort fantastiska humanitära handlingar, så har denna slutsats inte heller någon betydelse för min karaktär och det ger inte mig något att vara stolt över. Bara för att en hel del människor som bär på samma förnamn som jag gjorde bra saker så är det inte något jag kan vara stolt över. Jag representerar heller inte individer som kallas för Ulrika. Jag är en person som representerar mig själv och mitt värde som person. Vem jag är som person är baserade på mina egna handlingar och inte vad som är associerat till namnet Ulrika.

Jag anser att ta ansvar för sina egna handlingar är väldigt viktigt för sin egen självkänsla, sitt eget självförtroende och ens personliga identitet.

Jag använder mig av exemplet förnamnet Ulrika, eftersom det är ett så uppenbart fånigt exempel, men poängen jag vill framföra är att det är lika fånigt att tillämpa idéer om kollektiv identitet och kollektivt ansvar för alla andra påhittade grupper som du själv inte har valt att gå med i.

Här är nästa exempel. Jag råkar vara en svensk medborgare. Jag är född i Sverige och jag har ett svenskt pass. Jag har dock inte valt min födelseort eller mitt medborgarskap. Det är bara ett av livets faktum att jag föddes i Sverige. Det gör inte mig ansvarig för beteendet hos alla andra svenska medborgare och det gör mig inte till medlem i en grupp som kallas svenska folket. Återigen kan du gå igenom historien och du kan notera alla aktiviteter av alla människor som är eller har varit svenska medborgare. Dina slutsatser om huruvida denna grupp har gjort bra eller dåliga saker, skulle vara en helt meningslös övning för att bedöma mig som person. Eftersom jag inte är ansvarig för vad andra svenska medborgare gör eller har gjort i historien så kan jag varken skämmas eller vara stolt över att vara svensk medborgare.

Min nationalitet är inte ett klubbmedlemskap eftersom jag inte valt att gå med i denna grupp. Jag accepterar det som en startpunkt i mitt liv och jag gör vad jag kan utifrån utgångspunkten som jag hade. Jag tror att det finns några verkliga fördelar med att vara född i Sverige, jämfört med att vara född i många andra länder runt om i världen. Jag anser mig ha tur och en fördel för att jag råkade vara född på den geografiska plats som kallas Sverige. Det finns också saker som jag inte tycker om med att vara född Sverige, men poängen är att jag inte kan ta ansvar för någon av dessa synsätt, eftersom jag aldrig valde var jag skulle födas, det är bara ett faktum i livet.

Jag är inte en representant för svenska medborgare. Jag anser också att den svenska regeringens agerande inte på något sätt representerar mig eller reflekterar mig. Jag röstar inte, eftersom jag anser att det enda sättet att göra gott är genom det civila samhället, inte politik. Jag anser också att det är omoraliskt att rösta då ingen har någon rätt att tvinga sina åsikter eller ideologi på någon annan, men det är en helt annan diskussion. Jag anser inte att den svenska regeringen är mitt team eller mina representanter, precis på samma sätt som jag inte anser mig vara en representant för svenska folket.

Det finns vissa aspekter av den svenska kulturen, traditioner och idéer som är förhärskande i Sverige, som jag håller med om och som jag anser är bra. Det finns också delar som jag anser är dåliga, men det är en fråga om individuella val och individuella idéer. Det faktum att jag råkar vara född i Sverige definierar inte mig som person och det gör inte mig till en medlem av en påhittad grupp. Detsamma gäller om du är född i något annat land och om du har någon annan nationalitet.

En annan påhittad grupp är om du är en man, kvinna eller någon annan variant. Jag valde inte att födas som kvinna, det är en realitet som jag föddes med. Jag skäms inte för att vara en kvinna, men jag är inte stolt över det faktum att jag är en kvinna heller. Det är bara ett faktum i livet. Det viktiga är hur jag personligen beter mig, vad jag gör med mitt liv och de åtgärder som jag tar. Samma logik gäller för den påhittade gruppen kvinna som gäller för den påhittade gruppen av människor med förnamnet Ulrika. Det finns ingen klubb av alla kvinnor och det finns inget kollektivt ansvar för vad kvinnor gör. Individuella kvinnor är ansvariga för sina egna handlingar, så om andra kvinnor beter sig bra eller dåligt, är det ingen reflektion över min egna personliga moraliska karaktär.

Det viktiga är vad jag gör med mitt liv, hur jag beter mig i mitt eget liv och i mina egna relationer med andra individer. Det är helt meningslöst att skämmas eller vara stolt över att vara en kvinna och det är heller inte någon mening att vara stolt eller skämmas över att vara en man eller någon annan variant som du ej valt. Jag är stolt över vad jag gör med mitt liv, inte det faktum att jag föddes som en kvinna.

Sista exemplet. Jag har ljus hud och en hel del människor tror att detta gör mig till medlem i en påhittad grupp som kallas vita människor, men det finns ingen klubb “vita människor”. Det finns bara individer som är ansvariga för sina egna handlingar. Om det råkar vara ett gäng vita människor som beter sig på ett rasistiskt sätt eller ett dåligt sätt så har det absolut ingen betydelse för min egen personliga moral. På samma sätt är det om det råkar vara vita människor som beter sig på ett särskilt bra sätt, det har absolut ingen betydelse för min karaktär, eftersom vi inte är en del av samma grupp.

Det finns ingen grupp. Det finns personer som råkar dela vissa beskrivande yttre egenskaper, men det viktiga är vad du gör i ditt eget liv och vilka som är dina egna handlingar. Jag skäms inte för att vara vit, jag är inte stolt över att vara vit heller, det är bara ett faktum i livet.

Det viktiga är hur jag agerar mig i mitt eget liv och om jag bedömer andra människor enbart på grund av namn, nationalitet, kön, hudfärg eller etnicitet. Detta är mycket populärt just nu i och med hela idén med identitetspolitik, vilket är baserat på postmodernism. Postmodernismen är en idé om kollektiva identiteter och kollektivt ansvar baserat på saker som du inte har valt själv. På många sätt är postmodernismen en mycket religiös idé, eftersom det är ett slags uppfattning om arvsynden, att du är född in i denna värld med ansvar för en påhittad grupp utifrån dina deskriptiva egenskaper som du inte själv har valt, om du är en man, vad färgen på din hud är och så vidare.

Om du vill eftersträva personlig frihet är det verkligen viktigt att inte mentalt gå med i påhittade grupper och inte låta andra människors beteende vara det som definierar dig. Ju mindre du ser dig själv som en individ baserat på dina egna handlingar och ju mer du ser dig själv som en representant för olika konceptuella grupper, desto mindre tar du faktiskt ansvar för ditt eget liv. Desto mindre kommer du även att se på andra människor som individer. När allt kommer omkring är det vad vi egentligen alla är skyldiga varandra, att behandla varandra som individer baserat på våra enskilda handlingar. Det finns bara handlande individer, allt annat är bara konceptuella ramverk.

Jag vill avsluta med två citat, ett är från fysikern Richard Feynman som sagt: ”Du behöver inte vara ansvarig för världen du finns i”, och det andra från Jake Desyllas, som är upphovsman till originaltexten för denna artikel, ”Du behöver inte gå med i påhittade grupper baserat på egenskaper som du ej har valt själv”.

Om du verkligen vill ha personlig frihet är det där det börjar. Avvisa kollektiva identiteter, kollektivt ansvar och ta ansvar för dig själv och ditt eget liv, eftersom det är där du kan göra en skillnad och där du verkligen kan vara fri.


Översättning och modifiering: Ulrika Englund, som driver den frihetliga resebloggen “Ankor på vift”

Texten är en modifierad variant av avsnitt 274 av podcasten “The voluntary life” med upphovsmannen, entreprenören och författaren Jake Desyllas. Jake Desyllas har gett sitt godkännande att översätta och modifiera texten till svenska, samt för publicering av den svenska texten.

Länkar: [Podcasten, Avsnitt 274, min blogg]

Kommentarer (23)

  • Klas

    3 veckor sedan

    Ok, så du röstar inte och du tänker inte organisera dig för att driva kollektiva egenintressen. Bra, vi som gör det meddelar dig senare vad vi tänker använda dig och din egendom och dina barn till. För du är hjälplös och kommer inte ha något annat val än att lägga dig på knä för det de starkaste kollektivisterna bestämmer. Visst, du kan fly. Och be om beskydd från andra kollektivister. Vad du nu vinner på det.
    Vi är ett flockdjur vet du, oavsett hur mycket du försöker förneka det.

    • Jon Nylander

      3 veckor sedan

      Jag håller med dig. Vi är flockdjur och kollektivister allihop. Och det spelar en enorm roll vilka myter vi kollektivt bär på.

      Om en stor population människor till exempel bär på myten om individens värde, individens frihet från kollektiva ärebeskrivningar och skuldbeläggningar till exempel, så påverkar det hur DET kollektivet agerar.

      Om en stor population människor tycker att individer är ett nödvändigt ont och att grupptillhörighet baserat på yttre attribut är det som har sant och urpsrungligt värde -så påverkar det hur det kollektivet agerar. Ännu mer vanligt tycker jag att det verkar med en slags defeatism inför människornas förkärlek för att cementera kollektiv baserade på yttre attribut. ”Alla andra gör det, så vi måste också göra det, because survival.” Jag ser just den tendensen som en maskin med vilket vi kan låta oss manipuleras.

      Det är därför kampen om idéerna spelar roll.

      • Klas

        3 veckor sedan

        ”Yttre attribut”, är det vad du kallar alla dina förfäder och hela din historia?
        Och nej, även om du producerar tillräckligt mycket propaganda för att få de som lyssnar på dig att bete sig som fria atomer så kommer människor som organiserat sig i klaner gå som slåttermaskiner genom dina fria atomer.
        Två är starkare än en. Människor har en oändlig efterfrågan på resurser de kan röva från andra till ringa risk och kostnad. Individualism är omänsklig och ideologin har endast förmåga att skada de som lyssnar på den och sätter sin tro till er som predikar den. Allt ni någonsin kan åstadkomma är att skada och svika de som sätter sin lit till er.

      • Jon Nylander

        3 veckor sedan

        Det kanske är din ton jag har svårt för. Det finns nog vettiga saker i dina kommentarer. Men det är svårt att ta det på allvar när du är så, om du ursäktar: hätsk.

        Det verkar inte som att libertarianism är din grej riktigt. Historien är, precis som du påpekar, fullständigt fullpräntad av olika kollektiv som förtryckt varandra. En lösning på detta kan vara att del av ett vinnande kollektiv. En annan lösning kan vara att ifrågasätta kollektivismen, i grunden. Det kanske inte går vägen, men är det inte värt att försöka?

        Jag har ingenting emot att man organiserar sig för att främja sina intressen. Eller för att skydda sin bygd etc. Man får lägga på minnet att historien också är full av exempel på framgångsrik frivillig organisation, fredlig handel och så vidare. Historien är inte enbart en saga om stridigheter mellan kollektiv. Det är också en saga om försoning, närmanden, förhandlingar, utbyte etc.

      • Klas

        3 veckor sedan

        Och jag har inget emot att du gör dig själv till en fri atom och därmed hjälplös. Jag tycker bara synd om de andra stackare som du lyckas lura till att göra samma sak. Så därför varnar jag dem.

        Jag tycker mycket om libertarianismen. Men den fungerar bara inom ett eget ”vi”. En by eller ett kvarter eller ett bostadsrättshus är inte tillräckligt stort för att producera tillräckligt med våld för att inte bli plundrad. Detta är vad en stat är. En sammanslutning av människor för den ograniserade produktionen av våld. Denna sammanslutning måste ha tillräckligt mycket gemensamt för att kunna samarbeta om någonting så fundemantalt som skydd. Och att föredra just varandra för detta samarbete. Evolutionärt har det samlande attributet varit släktskap. Stam, klan och sånt. Religion har också förekommit. Och andra konstruktioner. Men du kan inte ha libertarianism för någon utan att ha något att samlas runt och utan tillräcklig våldsproduktionsförmåga.

      • Jon Nylander

        3 veckor sedan

        Anser du att detta med ”fria atomer” är en naturlig konsekvens av värdesättningen av individen baserat på individens bidrag och handlingar (den klassiskt liberala hållningen)?

        Jag har inte särskilt mycket fog för det, men jag tror att ett starkt och hållbart, och sant konservativt civilsamhälle är en konsekvens av många individers ansträngningar att välja och arbeta för sammanslutningar som de anser vara värdefulla, samt även dessa sammanslutningars förmåga att refusera medlemmar som inte håller måttet.

        Att automatiskt ”tillhöra” på grund av yttre karakteristika, eller på grund av att man råkar befinna sig på en viss plats, tror jag är farligt. Just eftersom det inte kräver någon form av medveten handling – det kräver bara att man erkänner och godtar den etikettering med vilken exakt samtliga människor föds eller föses in i på grund av människans eviga förmåga att blanda ihop form och essens.

        Jag är en vit, medelålders, cis-könad man, alltså innebär det X får jag höra. Jag förkastar det. Jag förkastar i lika mån en att någon är Y eftersom svart, lesbisk kvinna. Jag har inte mycket till övers för identitetspolitik helt enkelt. Och det är nog mest det som jag upplever att artikeln handlar om. Att möta individer på det sätt som du själv önskar bli bemött, som en individ, inte som del av av en tidigare förpackad ”identitet”.

      • Klas

        2 veckor sedan

        Bra Jon, då koncentrerar du dig på att gå runt och möta oss andra som individer. Så koncentrerar vi andra oss på att bygga starkare kollektiv. Centrerade runt de attribut som alltid har använts för detta och alltid kommer användas till detta. Det vill säga släktskap, religion, rov. Vi meddelar dig senare vilken nytta vi kan ha av dig och vad vi tänker använda dig till.

      • Jon Nylander

        2 veckor sedan

        Rov. Det är det enda man håller på med utanför det egna kollektivet?

      • Klas

        2 veckor sedan

        Tendensen är sådan. Men det finns diplomati, förhandlingar, tillfälliga allianser, handel etcetera. Men för att du ska kunna handla behöver du garantier och uppbackning från en våldsmakt. Det här är väldigt tydligt från historien. Handel och diplomati och militärt våld håller varandra i handen. Men det här kräver sofitstikation, traditioner, minnen från tidigare militära kraftmätningar etcetera. Jämför med den kända algoritmen för fångarnas dilemma till exempel? ”Börja postivt, hämnas alltid, förlåt alltid”. Hämnden skall också till för att upprätta förtroende.

        På många sätt var nationalstaten bra när den fanns. Därför att kollektivet kunde utökas till ett väldigt stort antal människor. Så att fredliga och förtroendefulla utbyten kunde ske mellan ett stort antal människor som aldrig träffat varandra. Nationalstaten tillverkades visserligen med otäcka metoder och det ursprungliga syftet var att producera mer militärt våld. Nationalstaten förstörde väldigt många gamla traditioner och mänskligt uttryck och ledde till likriktning. Men rent freds och behaglighetsmässigt så var nationalstaten en framgång.

        Nu är den borta. Och det kommer inte leda till att alla blir ”värdlsmedborgare” och är omgivna av enhörningar och fjärilar och vackra regnbågar. Det betyder att var och en har mycket färre personer som den kan ha förtroendefullt och fredligt utbyte med. Är min övertygelse.

      • Jon Nylander

        2 veckor sedan

        Jag anser att du har poänger främst vad gäller mänsklig biologi, att det är otroligt onödigt att hoppas på någonting som människan, annat än i små sammanhang, är kapabel till. Men jag är mycket mer optimistisk än du, kanske naivt så, i min tro på kraften i idén om win-win situationer. I att kulturellt förankrad kunskap och tilltro till win-win (exempelvis handel) har en fredsskapande inverkan. Medan myten om den aldrig växande kakan har den motsatta effekten.

        Vidare anser jag (som du) att det finns en korrelation mellan den socialliberala nationalstatens tillväxt och den ”fjärils”-individualism som du talar om hela tiden. Det är för tusan det enda skolväsendet sysslar med nuförtiden känns det som, alla ska bara hålla på och förverkliga sig själva hela tiden. Jag är intresserad av extremt tydliga krav inom ett samhälle, men frivilligt inträde, och utträde, och förtjänat medlemskap, snarare än identitetsbaserat medlemskap. Den individualism jag vurmar för, den som stärker associationsfriheten, har en starkare korrelation med ökat välstånd, ökad specialisering, ökat samarbete – och decentralisering.

        Detta med ”fjärilar, enhörningar och vackra regnbågar” känns fullständigt främmande för mig – jag känner mig inte träffad. Jag är inte utopist. Kollektivismen är en del av människan och den är här för att stanna, i vilket fall fram tills människan ej längre finns, men vad är kollektivismen *egentligen*. Jo det är myter, värderingar, seder, sagor, minnen, historia etc som människor inbillar sig tillsammans och som hjälper dem organisera sig i större sammanslutningar. Därför anser jag det sanslöst viktigt exakt vilka idéer som kollektiv bär på. Jag kämpar för de idéer jag tror maximerar individens och de små sammanslutningarnas frihet. Dvs, kapitalism, arbetsdelning, och decentralisering av exakt allting. OBS: Decentralisering innebär inte brist på samarbete, det innebär att olika enheter i en sammanslutning är fristående – kapabla att operera på egen hand – i samarbete med andra delar av systemet, utan central makt. En stark kultur är decentraliserad, den bär sig själv exakt varhelst den finner sig, och finner sina likar och samarbetar med dem, och mot dem som hotar den, exakt var den än finner sig. Det kräver starka, gemensamma och konservativa idéer. Gärna frihetliga sådana.

        Jag föreställer mig inte en ”vinst” i denna kamp. Jag föreställer mig att jag ska kunna leva ett moraliskt och gudfruktigt liv och kanske på min dödsbädd veta att jag gjorde motstånd mot den centraliserade maktens oundvikliga ondska – och kanske kanske att jag var med i en rörelse som bidrog till att leva, och låta leva, och kanske jobbade lite med physical removal by helicopter on the side 🙂

      • Klas

        2 veckor sedan

        Fast när jag nämnde ”rov” som kollektivbildande, jämte släktskap och religion, var det snarast en brasklapp. Det finns ju kolletkiv eller civilisationer som inte tycks ha haft släktskap eller religion som sammanhållande kitt. Romerska imperiet till exempel. Enligt romarnas egna berättelser så var de allra första romarnas enda sammanhållande kitt att de tillsammans skulle få större förmåga att plundra sina grannar. Varken religion eller släktskap var Roms grundande princip, enligt romarnas egna legender.

      • Klas

        2 veckor sedan

        Oavsett vad vi gör så kommer de som är bäst på att producera våld att härska över oss och leva i lyx på vår bekostnad. Gott så. Det bästa är om våldsmännen nöjer sig med just våldsproduktion och om de lyckas etablera monopol på att utnyttja oss. I övrigt bör lokala sammanslutningar stå för den riskdelning som är nödvändig därför att en familj är för liten.

        Däremot, när du kallar svenskarna för inbillning, visst finns det sanning i det. Men det är också biologiskt om man ska vara brutal. Jag tror att det du egentligen kämpar för att vi svenskar ej skall ha något kollektiv och därmed bli uppätna av de hundratusentals människor med extremt hårda kollektiv som dylikt utopioliberalt tankegods släppt in i landet. Det är i alla fall det intryck jag fått ifrån våra konversationer. Jag tycker dina ideer är lose-lose för oss svenskar. Särskilt som vår kultur massakrerats av centralmakten under hundra år av social ingenjörskonst. Och som vår kultur inte var gjord för att tävla mot den sorts ultrahårda kollektiv inuti en stat som är situationen idag, ens när vår kultur var intakt. Den sorts otydlighet och universialism och antirasism jag möter när jag talar med dig är skadlig. Det du måste förstå är att de invandrade kulturerna är otroligt mycket starkare än vår kultur någonsin har varit. Att då sitta på staketet och ”kontra-signalera” som du gör gång på gång är ett angrepp på svenskarnas existens.

      • Jon Nylander

        1 vecka sedan

        Jag är nog för enkelspårig för att förstå hur du resonerar. Jag har en bild av hur man är en moralisk människa. Vilka handlingar som är goda, godtagbara och förkastliga. Och en del av den bilden är att det är av godo att behandla andra människor som individer, inte som delar ur ett kollektiv.

        Det må vara ointressant, verklighetsfrånvänt, eller till och med ”farligt” för det kollektiv som jag borde tillhöra; via min födelseplats, mitt kön, min hudfärg, min sexualitet, mitt modersmål, mina förfäder etc. Är målet att faktiskt förhindra våld, ur ett mer universellt perspektiv precis som du säger, snarare än att se till att man själv tillhör det bäst våldsproducerande kollektivet. Då tycker jag snarare att våld finner sin grogrund just där kollektiv höjer sig själva till skyarna, kanske till och med börjar berätta sagor för varandra om hur utsatta man är, samtidigt som andra kollektiv av-humaniseras, och diskuteras som om de vore fulla av farlig besudling. Det tycker jag verkar farligt. Jag har ingen lust att delta i det.

        Jag vill inte vara delaktig i våldsproduktion helt enkelt. Det har inte med signalering eller kontra-signalering att göra. Jag kan inte hindra andra människor att delta i våldsproduktion. Jag kan bara argumentera emot det, och visa mig villig att avstå från att betvinga andra individer – oavsett deras grupptillhörighet. Däremot är jag villig att organisera försvar tillsammans med andra människor som har samma syn på saker och ting som jag: dvs personlig och ekonomisk frihet, privat ägande, icke-aggressionsprincipen. Dessa människor finns inte, åtminstone inte i någon vidare tät koncentration i Sverige. Svenskarna ber om mera stat. Vissa av dem ber om den för att upprätthålla etniska kollektiv, andra för att upprätthålla kollektiv enligt intersektionella fantasier. Och precis som du förutspår kommer de att få just mer stat. Någon version.

        Har du läst min zombie-artikel för övrigt? Den är på samma farliga tema.

      • Klas

        1 vecka sedan

        Som sagt. Ni fria atomer saknar relevans. Vi meddelar er vad vi tänker använda er till senare.

    • Jonas Ek

      3 veckor sedan

      Klas är bara en rädd kollektivist därav aggressiviteten.

      • Klas

        2 veckor sedan

        Er individualism är endast möjlig på grund av den överväldigande socialliberala staten. En stat som ni kritiserar. Det finns många platser där det knappt finns någon stat. Åk dit och testa din indiviudalism där 😀 Se till att teckna en försäkring för gisslanutbetalning först.

        Jag är också kritisk mot staten. Men jag gör mig inga illusioner om individualism. När jag läser om till exempel relgerna för gamla bondebyar, innan den centraladministrerade välfärdsstaten, så är reglerna alltid kollektivistiska. När jag läser gamla lagtexter innan centralstaten i sverige är reglerna kollektivistiska. Min övertygelse är att ert vurmande för individualism är ytliga svärmerier. Respektera att den djurart du tillhör är ett flockdjur och endast kan existera kollektivistiskt?

      • Jonas Ek

        6 dagar sedan

        Nej individualismen är möjlig trots staten, du har rätt i din betraktelse annars att ju mindre våldsbenägen stat desto friare och rikare samhälle.

        Vart finns det knappt någon stat? I Somalia med en handfull stater som slåss om makten?

        Om vi vill ha mer frihet och välstånd är det respekt för och skydd av äganderätten som krävs. Det sköter människan bäst utan staten (vars existens bygger på att kränka äganderätten).

  • Rikard

    3 veckor sedan

    Hej.

    Enligt punkt ett är du inte människa. Hur tänkte du där?

    Jag skulle kunna fortsätta, men det här är rent ut sagt samma postmoderna och poststrukturalistiska tramseri som bokstavsvänsern ägnar sig åt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Ulrika

      3 veckor sedan

      Jag är människa, jag heter Ulrika och jag är kvinna osv, men vad andra människor, människor som heter Ulrika eller kvinnor gör definierar inte mig som individ eftersom det är grupptillhörigheter som jag själv inte valt. Jag kan varken varken vara stolt över eller beskyllas för handlingar som andra människor, kvinnor och Ulrikor gör.

      Vänliga hälsningar
      Ulrika

      • Rotti

        1 vecka sedan

        Det är egentligen ingen större skillnad mellan detta synsätt och den nutida, medströmsfeminismens narrativ om könsneutralitet, extrem-relativism och kollektivistonani – ”Vaddå jag kan ju välja själv om jag är man eller kvinna!” Nej, riktigt så enkelt är det inte.

        Naturens förtryck och våld går aldrig att bryta sig loss från och människan är av naturen en kategoriserande, kulturell och biologisk varelse som i egenskap av detta exempelvis alltid kommer att definiera dig som individ baserat på att du är kvinna.

  • Rotti

    1 vecka sedan

    Kollektivet står aldrig över individen, men individen kommer alltid att ingå i kollektiv eftersom människan är en tribalistisk och social varelse. I viss mån håller jag med om att samtliga kollektiv är att betrakta som ”påhittade” då de inte är något som finns, utan snarare något som uppstår.

    Eftersom människan är en social och kategoriserande varelse soelar det egentlifen ingen roll om du som individ distanserar dig från ”kollektivet x” om övriga samhällsmedlemmar betraktar sig som en ”x”. Barthiansk etnicitetsteori antyder att etnicitet är beroende av;
    1. Hur individen själv uppfattar sig.
    2. Hur majoritetssamhället betraktar henne.
    3. Hur det kollektiv hon själv uppfattar sig som del av betraktar henne.,

    Schemat är givetvis applicerbart på alla andra sociala kategorier också. Jag tror inte att individen är underordnad kollektivet, men individen är aldrig en ö. Mitt favoritexempel är att tänka sig kollektivet ”fotbollslag”; mittfältaren, målvakten, backen och anfallaren är alla enskilda individer med unika egenskaper och egen agens som tillsammans skapar ett ”oss” kring klubben de representerar.

    De flesta värderingar och beteenden är inte individualistiska, utan kollektivistiska och det är därför något naivt att ha en dikotom världssyn där man antingen är del av ett kollektiv eller en isolerad individ; Vi är alla bådeoch.

    • Jonas Ek

      6 dagar sedan

      Ja det viktiga är att man inre använder staten och politik för att påtvinga andra sin världssyn.

  • HQ

    5 dagar sedan

    Vår tids största konflikt. Kollektivism kontra Individualism.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>