Den österrikiska ekonomiska skolan beskylls ofta för att vara för abstrakt. Det belackarna syftar på är österrikarnas bruk av resonemang och deduktion, istället för matematik och empiri. De får naturligtvis tycka att detta är fasansfullt, men det är någonting som känns konstigt med påståendet om att den österrikiska skolan skulle vara abstrakt. Kapitel sju i Mänskligt handlande är ett bra exempel på det. Här är Ludwig von Mises så konkret man kan vara. Han beskriver inte marginalnyttan (det värde man får om man får ytterligare en enhet av en vara) som ett abstrakt koncept, utan visar tydligt hur det hänger ihop med enskilda människors handlingar. När han har gjort det använder han denna kunskap för att förklara hur folk har tänkt fel.

Särskilt kritisk är han emot matematikern Daniel Bernoulli som utvecklat en teori som förmodats visa att rikare människor får mindre tillfredsställelse av några extra slantar än vad en fattig människa skulle göra. Bernoulli påstod dessutom att för en människa med 5000 dukater i plånboken betyder en halv dukat lika mycket som en hel dukat för en människa 2500 dukater. Mises invänder att det inte bara är så att mellanmänskliga jämförelser, men man kan inte ens jämföra hur det är för samma person vid olika tidpunkter. Har man hans genomgående beskrivning av marginalnyttan i bakhuvudet förstår man med enkelhet hans invändning. Detta område är dock ofta präglat av känslor och av människor som förlitar sig på intuition när de tänker på ekonomiska frågor. För att förstå varför den här magkänslan, vilken de flesta människor nog upplevt, kan det hjälpa att fundera lite på vad värderingar är. Värderingar är det som reflekteras i handlingar, så när vi säger att vi värderar ett par skor högre än en t-shirt säger vi att vi hellre skulle lämna ifrån oss skorna än t-shirten om vi behövde. Det är inte psykologi eller en känsla av att uppskatta någonting. Dessutom, med Bernoullis perspektiv skulle vara värderingar vara helt beroende av hur mycket pengar vi innehar för tillfället (om du har 5000 dukater kommer du alltid värdera en dukat på ett visst sätt), vilket är helt knasigt eftersom värderingar är subjektiva.

Förutom detta finns det även många andra missförstånd gällande värdefrågan i omlopp. Eftersom vi lever i en tid där allt är politik är det inte förvånande att värdeordet allt mer och mer förknippas med diskussioner om moral. Som ekonomer kan vi inte säga särskilt mycket om formuleringar såsom ”alla människors lika värde”, annat än att det är någonting väldigt annorlunda ekonomer menar när de talar om värde. Mises beskriver enbart vad människan gör och inte gör när hon väljer mellan 100 uns guld och 100 ton järn: ”Hon [den handlande människan] uttrycker inget akademiskt eller filosofiskt omdöme om vilket ”absolut” värde som järn eller guld har, och hon bestämmer inte huruvida guld eller järn har störst värde för mänskligheten.” Det han skriver om att människan inte uttrycker något akademiskt eller filosofiskt omdöme när hon värderar slår huvudet på spiken.

Kapitlet avslutas med en kortfattad men vacker kritik av marxismen. Marxisterna talar alltid om att allt som spelar roll i samhället är det materiella. Hela samhället är tydligen styrt av de materiella produktionsförhållandena. Men Mises anmärker att produktion faktiskt inte är något materiellt, utan något i våra sinnen. Det kan vid första anblick te sig något flummigt, men vid noggrannare läsning framgår det hur genialt det faktiskt är. När människan producerar innebär det inte att hon skapar någonting, utan enbart att hon klumpar ihop och kombinerar det som finns i världen på ett annat sätt än det var innan hon började. För att det här ska kunna vara produktivt och människan faktiskt ska ha frambringat någonting hon vill ha måste hon ha ett sinne som värderar en viss ihopklumpning av det som finns i världen högre än en annan. Mises förklarar: ”Det som producerar produkten är inte slit och besvär i sig själva, utan det faktum att slitet vägleds av förnuftet.” För den som inte hinner läsa hela kapitlet och redan har en grundläggande förståelse av marginalnytteteorin skulle jag rekommendera de sista sidorna, som handlar om detta. Det är en briljant kritik och jag har svårt att föreställa mig hur en marxist skulle kunna bemöta det.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>