För den som spelar roulett är utsikterna ganska dystra. Ju mer man spelar, desto mer kommer man att förlora. Det begränsade antalet roulettmiljonärer och det stora antalet framgångsrika kasinon verkar onekligen tyda på det, men varför är det så? I det sjätte kapitlet av Mänskligt handlande förklarar Ludwig von Mises att det har att göra med att spel såsom roulett tillhör en kategori som kallas klassannolikhet, vilken skiljer sig från en typ av sannolikhet som kallas fallsannolikhet.

Mises förklarar vad klassannolikhet är på följande sätt:
”Klassannolikhet innebär att vi med hänsyn till det aktuella problemet vet, eller tror oss veta, allting rörande beteendet hos en hel klass av händelser eller fenomen. Beträffande de aktuella enskilda händelserna eller fenomenen vet vi dock ingenting, förutom att de är enheter i denna klass.”

Och det är precis detta som gäller för roulettspel. Vi vet att nästan 50% av alla kulor som rullas under en lång tid kommer hamna på röd, men om den enskilda kulan vet vi inget mer än att den tillhör denna klass och således med nästan 50% sannolikhet kommer berika de som spelat på rött. Man kan använda sig av hur avancerad matematisk terminologi man vill, men man kan inte komma undan det faktum att klassannolikhet inte kan säga oss något specifikt om den enskilda kulan.

Fallsannolikhet är motsatsen till klassannolikhet. Här har vi att göra med unika fall, saker som bara inträffar en gång i historien och vi inte kan klumpa ihop. Eftersom det inte finns klasser av exakt samma händelse som upprepats har vi ingen uppfattning om sannolikheten att någonting händer, utan måste förlita oss på vår förståelse. När det gällde roulettspel kunde vi tala om sannolikhet att ett visst utfall hände, eftersom vi hade studerat tidigare återkommande händelser, men när det gäller historiska fall finns inte denna möjlighet. Man kan säga att sannolikheten att USA kommer vinna sitt nästa krig är si eller så, men det är bara en metafor.

Detta för oss naturligtvis till frågan om hur man skiljer historiska händelser från klasser? Här ger Mises inte oss något svar, men min uppfattning är att fallsannolikhet präglas av att det har med mänskligt handlande att göra. Varje mänsklig handling är historiskt unik och alla mänskliga beslut måste vi behandla som enskilda fall. Det kanske finns någonting mer som är av denna karaktär, men jag kan inte komma på vad det skulle vara.

När väl Mises har förklarat vad klassannolikhet och fallsannolikhet är använder han dessa begrepp för att definiera olika sorters spelande. Roulett och lotterier, som faller under klassannolikheten, kallar han hasardspel. När det gäller sådant som rör fallsannolikhet har vi istället att göra med vadslagning. Ett exempel på det skulle kunna vara ett presidentval eller en sporthändelse.

Kapitlet slutar med en diskussion om att spela. Är spel ett medel eller ett mål? Mises svarar att det är olika för olika människor. Vissa spelar för att det är kul och för dem är det ett mål, medan andra spelar för att tjäna pengar och då ser spelet som ett medel. Så att spela är alltså en handling, men Mises är snabb med att påpeka att alla handlingar inte är spel bara för den sakens skull, och det är för att han vill anmärka på något han ofta anmärker på i sin bok: vilseledande metaforer i diskussioner om ekonomi. Man kan inte säga att handlande i en marknadsekonomi är som spel, eftersom poängen med spel är att slå någon, medan poängen med att handla i en marknadsekonomi är att båda ska vinna.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>