Joe Salerno har skrivit en väldigt bra artikel som beskriver Ludwig von Mises syn på politiska gränser, invandring och nation. Salerno tydliggör även Mises syn på liberalism, och det är inte klassisk liberalism så som den vanligtvis beskrivs. Hela artikeln är värd att läsa minst två gånger. I denna artikel kommer jag endast att försöka mig på en snabb översikt.

Salerno skriver:

Syftet med denna korta artikel är att föra fram Mises syn på invandring så som han utvecklade den som en integral del av det klassiskt liberala programmet han beskrev. Jag kommer inte att försöka mig på att kritisera eller utvärdera hans synsätt.

Salerno är ett proffs ut i fingerspetsarna: artig, vetenskaplig, respektfull. Eftersom jag är en ”mygga” kommer jag att behandla ämnet lite annorlunda. Dock inte med avseende på Mises synsätt, utan enbart avseende några i publiken.

I början av artikeln skriver Salerno att många förespråkare av fri invandring ser på Mises som en allierad. Men… det är inte riktigt så enkelt:

Mises syn på fri arbetskraftinvandring över existerande politiska gränser var noggrant nyanserad och baserad på politiska hänsynstaganden med grund i hans självupplevda kunskap om de djupa och varaktiga nationella konflikter som existerade i de flerspråkiga central- och östeuropeiska staterna, i upptakten till första världskriget och under den följande efterkrigsperioden.

Konflikter mellan nationaliteter inom samma politiska gränser. Det är något som Mises var väldigt bekant med, eftersom han levde mitt ibland dem. Detta leder oss direkt till Mises syn på ”liberalism”:

Liberalismens två grndläggande principer var frihet, eller mer konkret, ”folkets självbestämmanderätt”, och nationell enhetlighet, eller ”nationalitetsprincipen”. De två principerna var oupplösligt sammanlänkade.

För Mises var självbestämmande en individuell rättighet. Enligt Mises kunde inte liberalismens frihet separeras från, eller överleva utan, ”en nationell enhetlighet”. ”Liberalism” kan inte existera utan ”nationell enhetlighet” (som Salerno beskriver det: ”nationell enhetlighet baserad på ett gemensamt språk, en gemensam kultur och ett gemensamt sätt att tänka och bete sig på”). Om du är tålmodig nog att läsa ett hundratal ord till kommer denna skenbara motsägelse att redas ut.

Jag vet att några av er kräks så fort de ser mig (och nu Mises) använda ordet ”nation”, eftersom de blandar ihop det med ordet ”stat”. Mises är dock inte förvirrad (och det vore löjligt av mig att tro det):

… nationen har en fundamental och relativt permanent existens oberoende av den flyktiga staten som må styra över den vid en given tidpunkt.

Läs igen vad Salerno skriver i sitt förtydligande av ”nationell enhetlighet” och hur detta skiljer sig åt från konceptet ”stat”. Ha i åtanke att nationell enhetlighet erbjuder en möjlighet till en betydligt mindre inkränkande stat. För Mises utgör politiska gränser som inte utvecklas i samklang med nationen en garanti för interna konflikter. Politiska gränser som inte respekterar den nation de omsluter leder också till konflikt.

Ha även i åtanke att detta uppstår naturligt, att det är en del av människans natur. Som Mises skriver,

Skapandet av liberala demokratiska stater som omfattade alla som tillhörde en nationell grupp var ett resultat av självbestämmanderättens utövande, inte dess syfte.

Människor är inte atomistiska varelser. Människor har känslomässiga och andliga band med andra utvalda människor. Dessa utvalda människor kan vara familj, släkt och nation. Med andra ord är människor, människor. Salerno hänvisar till Rothbard för att förstärka denna poäng:

Nutida libertarianer antar ofta, felaktigt, att individer endast skapar band till varandra genom sitt deltagande i marknadsekonomin. De glömmer att de av nödvändighet föds in i en familj, de har ett språk och en kultur.

Salerno fortsätter och beskriver Mises syn på likheterna mellan kolonialism och minoriteter inom en politisk gräns. På många sätt är herrarnas behandling lika.

Mises hävdar att två eller flera ”nationer” inte kan samexistera fredligt under en enhetlig demokratisk stat.

Detta ger oss en ledtråd till varför nationalistiska rörelser uppstår samtidigt som staten rörde sig i en liberal och demokratisk riktning. Jag tror att det var exakt vad Mises hade väntat sig.

Slutsats

Således, avslutar Mises, även om en medlem av minoritetsnationen, ”helt i enlighet med lagen är en medborgare med fulla rättigheter, är han i sanningens namn politiskt utan rättigheter, en andra klassens medborgare, en paria”.

Det är enkelt att vara för öppna gränser, obegränsad invandring, och att avfärda kulturen när man är en del av den politiska majoriteten. Pröva på att tillhöra minoriteten ett tag, så får vi se hur du gillar det.

Och bli nu inte arg på mig. Ta upp det med Mises istället.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Kommentarer (1)

  • Nisse

    3 veckor sedan

    För en gångs skull tycker jag Joe Salerno gör något som är ganska enkelt onödigt komplicerat. Mises ansåg helt enkelt att assimilering är enda vägen till full frihet för nationella minoriteter. Tillräcklig grad av assimilering ska tilläggas för, i grundtexterna är det tydligt att Mises tänker sig stora skillnader gentemot majoritetsnationen som t.ex böhmentyskar eller mährentyskar tiden före andra världskriget som inte hade någon vilja till assimilering.

    Således: allt löser sig om vilja finns till assimilering; annars är det olösligt. Parallellerna till dagens situation är nästan övertydliga.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>