vw-rabbit-wolf-small-15596Statens vara eller icke-vara är ett hett diskussionsämne, med statsförespråkare i alla färger på ena sidan och anarkister på andra sidan. Debatten har ofta sin utgångspunkt i att anarkisten måste rättfärdiga sin position med konkreta exempel på hur saker och ting skulle fungera utan en stat. Vem ska bygga vägar, dirigera flygtrafik, fånga brottslingar, och plocka all bomull? Givetvis bra frågor som har diskuterats, och diskuteras, flitigt.

När statsförespråkaren till slut har tröttnat på det som han upplever vara otillräckliga svar lägger han till slut ut sitt trumfkort. Sitt svar på ”den yttersta frågan om livet, universum och allting”. Svaret lyder, kort och gott: Staten löser det. Ibland, då man diskuterar med mer liberala förespråkare, specificeras svaret lite mer: den minimala staten löser det.

Utgångspunkten i detta svar är att den liberala statsförespråkaren har insett att statens inneboende väsen är våld, och att den på något sätt måste begränsas. Även anarkisten har insett detta, och av denna anledning kan de två ibland hitta gemensamma beröringspunkter där de håller med varandra. Men där anarkisten vill avskaffa staten helt vill statsförespråkaren enbart begränsa den. Han för fram en mirakelkur: den minimala staten, ibland även kallad nattväktarstaten.

En minimal stat låter ju fint, men en fråga som sällan ställs eller diskuteras är: hur stor är egentligen den minimala staten?

För att besvara frågan måste vi först definiera vad som menas med en minimal stat. En stat kan vara minimal i två bemärkelser:

  1. Den kan vara inblandad i väldigt många olika, i princip alla, mänskliga aktiviteter, men i väldigt begränsad grad.
  2. Den kan vara begränsad till ett fåtal områden.

Mig veterligen är det ingen liberal statsförespråkare som förespråkar alternativ nummer 1. Snarare är det alternativ 2 som förespråkas. Den minimala staten ska begränsas till att sköta försvar, i form av militär, polis och ett rättsväsende.

Med tanke på hur gigantisk den svenska välfärdsstaten är låter ju detta verkligen som en minimal stat. Istället för att vara inblandad i princip allt, är den endast inblandad i ett fåtal funktioner.

Men är det verkligen sant att denna stat är minimal, eller ens liten?

Nej, absolut inte nödvändigtvis, eller ens sannolikt. Som Hoppe poängterar, när man väl ger staten ”rätten” att utföra vissa ”legitima” funktioner, kommer den med nödvändighet att växa. Alltså kan denna minimala stat potentiellt växa sig oerhört stor. De liberala statsförespråkarnas lösning på problemet med hur man begränsar statens storlek, är att de endast ger staten rätt att utföra vissa funktioner som faller inom begreppet ”försvar”. De påstår att detta är tillräckligt för att begränsa den. Men det enda detta betyder är att staten begränsas till ett specifikt område. Det sägs inget om hur mycket den får göra inom just det området. I och med att statsförespråkarna redan har gett staten ett carte blanche att göra vad som helst om det kan rättfärdigas med hänvisning till ”försvar” finns det inget som hindrar staten från att ta 100 procent av folks inkomster, eller att ”försvaret” upptar 100 procent av nationens produktion.

100 procent!? Ja, 100 procent.

Detta synsätt verkar dessutom bekräftas om vi vänder oss till några prominenta och högljudda statsförespråkare. John Hospers, Libertarian Partys första presidentkandidat, skrev 2004:

Men som Ayn Rand sa på en fest där jag deltog 1962, som svar på klagomål att skatterna var för höga (på den tiden var de 20 procent), ”Betala 80 procent om du behöver det för försvar”. Det är inte mängden utan syftet som bestämmer vad som är ”för mycket”.

Men varför ”bara” 80 procent? Varför inte 100 procent?

Eller Roger Donway, från David Kelleys randianska Atlas Society, som skrivit att det är ok om staten ”upptar 50 procent eller mer av nationens produktion” så länge det går till försvar. Så återigen, varför inte 100 procent?

Svaret är så klart att det inte finns något alls som hindrar det, och en stat som beskattar 100 procent av folks inkomster kan inte i någon meningsfull bemärkelse kallas vare sig minimal eller liberal. Det är inget annat än en gigantisk slavstat.

Dessutom är det naivt att tro att staten kommer att begränsa sina verkningsområden bara för att man begränsar den till ”försvar”, eftersom långt fler saker kan rättfärdigas med hänvisning till det ordet än de liberala statsförespråkarna menar, tycker eller tror. Faktum är att de liberala statsförespråkarna är utopister, med en personlig och statisk uppfattning om vad som är den perfekta staten. Som Mises säger angående socialister:

En socialist förespråkar socialism eftersom han är fullständigt övertygad om att det socialistiska samväldets diktator kommer att vara resonlig sett ur hans – den individuella socialistens – synsätt, att han kommer att söka uppnå de mål som han – den individuella socialisten – helt och hållet håller med om, och att han kommer att försöka uppnå dessa mål med de medel som han – den individuella socialisten – också skulle välja. Socialisten kallar endast de system där allt detta stämmer för ett verkligt socialistiskt system; alla andra system som gör anspråk på samma namn är falska system, helt och hållet skilda åt från sann socialism. Alla socialister är förklädda diktatorer. Ve alla oliktänkande! De har gett upp sin rätt att leva och måste likvideras.”

Det är enkelt att se att detta även appliceras på de liberala statsförespråkarna. De är också övertygade om att staten kommer att vara resonlig ur statsförespråkarens synsätt, samt välja de mål och medel som statsförespråkaren också skulle välja. Endast dessa system är verkligt ”liberala”. Alla andra system är falska och hemska system, och de måste bekämpas. Skillnader i ett frivilligt samhälle, eller vilka mål och medel som väljs, är egentligen inget problem för anarkister. Det är snarare en del av verkligheten, och något som kommer att leda till mer innovation och framsteg. Skillnader är bra. Men för statsförespråkare blir skillnader knepiga, eftersom de förespråkar en one-size-fits-all-lösning som måste gälla för alla. Det finns inget utrymme för skillnader, det finns enbart en universalmedicin.

Den liberala statsförespråkaren kanske känner sig förolämpad eftersom han jämförs med en socialist. Det må så vara, och det är olyckligt då det inte är min mening. Faktum kvarstår dock att skillnaden mellan 0 procent och 1 procent skatt är enormt mycket större än skillnaden mellan 1 procent och 100 procent skatt. I det ena fallet har vi att göra med en artskillnad och i det andra fallet en gradskillnad. Där anarkisten och den liberala statsförespråkaren skiljer sig åt artmässigt, skiljer sig den liberala statsförespråkaren och den totalitära socialisten endast åt gradmässigt.

Den något trista slutsatsen är alltså att vi inte kan ge något slutligt svar på frågan om hur stor den minimala staten egentligen är. Det enda vi kan säga är att svaret på frågan kommer att skilja sig åt beroende på vilken statsförespråkare man frågar, och att den minimala staten potentiellt kan vara väldigt, väldigt stor.

Kommentarer (9)

  • Pontus

    1 månad sedan

    Intressant artikel. Jag är ganska ny i sådana här funderingar, men jag tänkte fråga er anarkister:

    Om er vilja skulle ske, och sverige inte längre var sverige i meningen staten sverige, utan ett anarkistiskt tillhåll.. vad skulle då hindra första bästa främmande makt att ta landet i besittning och införa diktatur? Eller vad som helst styrelseskick, menar alltså just, hur ska man organisera sig mot främmande hot om det inte finns ett försvar?

    • Jon Nylander

      1 månad sedan

      Här kan du läsa lite om detta: http://www.mises.se/2017/03/08/varnplikt-utan-lojalitet/

      • Pontus

        1 månad sedan

        Hej Jon.
        Jag såg ingen direkt lösning, utan mest argument för varför försvaret som det är nu kanske inte är så lockande för massan.
        Men ett ”decentraliserat” försvar typ med en gubbe o gumma bakom varje hörn med egna skjutvapen kan väl knappast stå emot ett organiserat anfall från ett organiserat försvar?

      • Jonas Ek

        4 veckor sedan

        Ockupation av ett statslös område är inte lätt när inte inkräktarna får hjälp av en samarbetsvillig lokal maktapparat genom dess befintliga maktstruktur.

        Tänk vad fördelaktigt det skulle vara att sakna all form av dokumentation av invånarna. Ingen centralisering av infrastruktur, kapital eller andra resurser i samhället. Mycket fler kopplingar skulle finnas globalt med de ökade handelsförbindelser som skulle vara möjligt i ett fritt samhälle. Det vill säga att angripa skulle säkerligen få fler fiender än bara de i det angripna området.

        För angriparna skulle det vara svårare att få till ett casus belli som trots allt är behövt i de flesta krig om vinnaren ska kunna få till något krigsbyte utan att bli svartmålad.

      • Pontus

        4 veckor sedan

        Hej Jonas.
        Det är bara det att jag tänker mig att eftersom den där strukturerade makten också hade ett strukturerat försvar vilket inte ett statslöst område har, finns bara ett tomrum kvar med enstaka individer som brytt sig om att skaffa vapen.
        Ponera att främmande makt glider in med stridsvagnar, infanteri o allting och bara börjar förslava folket o införa nya maktstrukturer i detta statslösa området steg för steg, jag ser fortfarande inte hur de skulle möta något större motstånd om de agerade strukturerat steg för steg.

  • Rikard

    1 månad sedan

    Hej.

    Tämligen intressant.

    En sak som kommunister och moderna liberaler delar är att ingendera begriper varför en stat existerar – vare sig det rör sig om en specifik stat eller om själva konceptet.

    Ideologin kan inte frikopplas från varför en stat existerar.
    En stat kan inte frikopplas från sina grannstater.
    Grannstater ingår allt som oftast i samma kultursfär.
    Begränsade resurser, realpolitik, makt för maktens skull, och så vidare i all oändlighet.

    Att få se sitt idébygge angripet utifrån konkreta frågor är nog så provocerande, men det är väldigt nyttigt. Tyvärr delar kommunisten och liberalen inställningen att folk – etnicitet – och detta folks språkliga och kulturella tradition och historia är av ringa eller ingen betydelse.

    Så länge den villfarelsen består, att alla människofolk är likar och lika värda lär inte moderna liberaler nå någon makt, annat den de har i skydd av den västerländska staten.

    Kanske svenska liberaler skulle söka i Sveriges folks historia efter inspiration om balans mellan befogenheter och plikter?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS En sak måste jag dock säga till alla slags liberalers försvar – med få undantag är tonen i debatten artig och saklig, om än ibland rent socialistiskt dogmatisk. Ett klart pinnhål högre än röda forum, där hat och hot är legio gentemot avvikande åsikter. DS

    • Jonas Ek

      4 veckor sedan

      Varför finns en stat då enligt dig Rickard? 🙂

  • Klas

    4 veckor sedan

    Jag ser försvar och krig som statens enda funktion. Under långa tider i historien har det också fungerat så, att staten främst sysslar med försvar och krig. Det är först med första världskriget som det ändras på allvar. Så det här argumentet, att om staten får sköta försvaret kommer den ta över mer och mer, jag ser helt enkelt inte det i historien? Vad grundar libertarianer argumentet på, någon sorts teoretisk tankefigur?

  • Niklas

    4 veckor sedan

    Fråga som borde ställas är ju också Vad är staten? Eller när blir det en Stat? Kan man säga att det är en stat om den samlar in 0% i skatter och ist drivs av frivilliga donationer? Var går gränsen mellan att ha en stat och att inte ha en?

    Det blir lite som frågan: Tror du på Gud? Utan att först definiera vad/vem Gud är.

    Om invånarna i en by bestämmer sig för att gemensamt välja ut en cheriff/polis och alla betala honom tex 20kr eller 0.5% av vad dom tjänar var varje månad, så kan det väl kallas en lokal stat?

    Jag tror att oavsett om det är anarki eller något annat så kommer grupper bilas osv, samarbeten kommer uppstå och vips så kommer något som kan kallas en Stat uppstå när det börjar gälla en större mängd människor som inte har direkt kontakt med varann eller ett större geografiskt område..

    Ur det perspektivet så känns hela diskussionen mer eller mindre bara teoretisk..
    Folk med samma/liknande värderingar funkar oftast bra tillsammans, problem kommer när man tvingar folk till att dela en åsikt..
    Tror därtill att folk är mer benägna att hjälpa varann när dom inte tvingas till det, som i dagens Sverige.. Så gissar att en stor majoritet skulle va ok med att betala för en välfärdsstat om det bara va så att den funkade?
    Problemet där blir hur man ska få den att funka, när gemensamma saker har en förmåga att på sikt misskötas..

    Jag tillhör dom som brukar föreslå en minimal stat, just pga anledningen ovan där jag påstår att det kommer alltid uppstå någon typ av stat, oavsett om ett antal anarkister lever som nomader och flackar runt i ”landet” eller inte..

    Jag erkänner dock att på sikt så kommer det alltid att spåra ur och gå åt helvete, dvs så tror jag att allt i den verklighet vi lever i ”pendlar” mellan extremer och att det inte finns någon lösning som för all framtid kommer funka.

    Dvs får vi total anarkism så kommer folk börja bilda små stater som med tiden blir en större som med tiden blir ett gigantiskt monster som eventuellt imploderar över sig själv så att allt kan börja om från början.
    Varje cykel tar ett par tusen år dock, såvida inte ett samhälle är relativt totalitärt (avrättar oliktänkande) och väldigt isolerat.. Då borde de kunna rulla på väldigt länge såvida ingen extern orsak rubbar balansen (naturkatastrof).

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>