Detta är den fjärde delen av det femte kapitlet i Ludwig von Mises bok Mänskligt handlande. Om du vill ha en något djupare förståelse av kapitlet rekommenderar vi vår studieguide!

4. Handlingars tidsmässiga relation

En individs två handlingar är aldrig synkrona, det tidsmässiga förhållandet mellan dem är antingen förr eller senare. Individers handlingar kan enbart anses vara synkrona om vi tar fysiska metoder för tidmätning i beaktande. Synkronism är ett praxeologiskt begrepp som enbart gäller olika handlande människors samlade ansträngningar.

En människas individuella handlingar följer efter varandra. De kan aldrig utföras i samma ögonblick. De kan bara följa efter varandra i mer eller mindre snabb följd. Det finns handlingar som tjänar flera syften på en och samma gång. Det skulle vara missvisande att kalla dem en sammanslagning av flera handlingar.

Människor har sällan lyckats förstå betydelsen av uttrycket ”värdeskala”, och de har därmed bortsett från det som förhindrar oss från att anta att en individs olika handlingar görs synkront. De har tolkat människors olika handlingar som resultatet av en tidigare fastställd värdeskala, som var oberoende av dessa handlingar och till och med föregick dem, och som att handlingarna också var följden av en tidigare uppgjord plan som handlingarna sökte förverkliga. Den värdeskala och den plan som man påstått kommer bestå och inte förändras under en viss tidsperiod, sågs som grunden för olika handlingars orsak och motiv. Synkronism, ett begrepp som är oförenligt med enstaka handlingar, upptäcktes sedan med enkelhet i värdeskalan och planen. Men det förbiser att värdeskalan inte är något annat än ett konstruerat tankeverktyg. Värdeskalan tar sig enbart uttryck i verkligt handlande. Den kan bara skönjas om man iakttar verkligt handlande och den kan därför inte användas som en måttstock för att bedöma verkliga handlingar.

Det är lika felaktigt att försöka fastställa en skiljelinje mellan rationella och förmodat irrationella handlingar genom att försöka värdera utförda handlingar med hjälp av de planer som föregick handlandet. Att gårdagens mål kan skilja sig från det som eftersträvas idag må vara väldigt intressant, men för att värdera dagens verkliga handlingar ger inte gårdagens planer oss en objektiv och icke-godtycklig måttstock, lika lite som andra tankar eller normer gör.

Man har försökt förstå förekomsten av icke-rationellt handlande med följande resonemang: Om a föredras framför b och b föredras framför c, då skulle a logiskt sett föredras framför c. Om c i verkligen föredras framför a står vi dock inför ett handlande som varken är konsekvent eller rationellt. Detta resonemang bortser från det faktum att en och samma individs två handlingar aldrig kan vara synkrona. Om a i ett handlande föredras framför b medan det i ett annat handlande är så att b föredras framför c får man inte, hur kort än intervallet är mellan de två handlingarna, inte skapa en enhetlig värdeskala där a föregår b och b föregår c. Inte heller kan man anse att ett senare tredje handlande sammanfaller med de två föregående handlingarna. Allt som exemplet visar är att värdeomdömen inte är oföränderliga och att en värdeskala som abstraherats från en individs nödvändigtvis icke-synkrona handlingar därför kan vara självmotsägande.

Man får inte blanda ihop det logiska begreppet konsistens (det vill säga frånvaro av självmotsägelse) och det praxeologiska begreppet konsistens (det vill säga konstans eller fasthållande vid samma principer). Logisk konsistens har enbart en plats i tänkandet, medan praxeologisk konstans enbart gäller för handlande.

Konstans och rationalitet är helt olika begrepp. Om ens värderingar har förändrats skulle en oreserverad trofasthet till handlingsprinciper som antagits förut, enbart för att man vill vara konstant, inte vara rationellt, utan envist. Handlande kan enbart vara konstant i ett avseende: föredragandet av det mer värdefulla framför det mindre värdefulla. Om värderingarna ändras måste även handlingarna ändras. Det skulle vara meningslöst att hålla fast vid en gammal plan under förändrade omständigheter. Ett logiskt system måste vara konsistent och motsägelsefritt därför att det förutsätter att alla dess delar och teorem existerar samtidigt. För handlande, som av nödvändighet utförs i tiden, kan en sådan konsistens inte existera. Handlande måste anpassas till ändamålet, och ändamålsenlighet fordrar anpassning till förändrade förutsättningar.

Sinnesnärvaro är en dygd för den handlande människan. En människa som kan tänka och snabbt anpassa sitt handlande till nya förutsättningar har sinnesnärvaro. Om konstans skulle ses som förmågan att upprätthålla obändig lojalitet till en tidigare fastlagd plan, utan hänsyn till förändrade förutsättningar, skulle sinnesnärvaro och snabb reaktionsförmåga vara konstansens totala motsats.

När en spekulant går till aktiebörsen kan han upprätta en bestämd plan för sitt handlande. Vare sig han följer planen eller inte är hans handlande rationellt, även om vi använder oss av samma betydelse som de som vill skilja mellan rationellt och irrationellt handlande förknippar med uttrycket ”rationell” gör. Denne spekulant kan under dagens lopp genomföra transaktioner vilket en utomstående betraktare, som inte tar hänsyn till de förändringar av marknadsförutsättningarna som äger rum, inte kan tolka som resultat av ett konstant beteende. Spekulanten är dock bestämt inställd på att göra vinst och undvika förlust. Därför måste han anpassa sitt beteende till förändringar av marknadsvillkoren och av sitt eget omdöme med avseende på hur han bedömer den framtida prisutvecklingen.

Hur man än vänder och vrider på det kommer man aldrig att kunna lyckas formulera en uppfattning om ”irrationellt” handlande vars ”irrationalitet” inte baserats på något godtyckligt värdeomdöme. Låt oss anta att någon har valt att agera irrationellt av inget annat skäl än att hon vill tillbakavisa det praxeologiska påståendet om att det inte finns några irrationella handlingar. Det som sker då är att en människa försöker uppnå ett bestämt mål, som till exempel tillbakavisandet av en praxeologisk sats, och att hon därför handlar annorlunda än hon annars skulle ha gjort. Det enda som hänt är att hon har valt ett opassande medel för att motbevisa praxeologin.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>