(Läs första delen av denna tudelade artikelserie här)

Det som du dagligen använder som pengar är inte pengar. Den svenska kronan är ett centraliserat, monopoliserat, penningpolitiskt fiffelinstrument. Så länge som du gör bruk av svenska kronor accepterar du en boja kring din fot.

Det demokratiska tidevarvet har inte rått bot på staternas oförmåga att hålla sig borta från att korrumpera pengar. Tvärtom har det snarare medverkat till en allt mer sofistikerad apologism gällande inflationspolitik. Idag är det inte en tyrannisk monark som förstör dina pengar. Enligt den demokratiska sagan är det snarare “vi, folket” som via röstsedeln har “kommit överens” om en viss monetär regim. Men den korrumperande effekten av penningförstörelse är densamma genom tiderna, oavsett vilken etikett du använder för att beskriva rådande styrelseskick.

Vi blir allt mer kortsiktiga och konsumtionsinriktade ju snabbare det som vi tror är våra pengar förstörs. Vi tappar framtidstro när vi förvägras förmågan att säkra vår egen framtid genom att spara våra pengar. Vi blir sårbara för inflationsivrarnas lockrop och blir konsumtionsberoende skuldslavar. Inflation är helt enkelt en oerhört destruktiv kraft på många olika plan, dels som en ren välståndsförstörare, men kanske främst som en anti-civiliserande kraft. Det som våra förfäder upplevde som dygder (hårt arbete och sparande) betraktas med löje medan vi uttrycker våra sanna jag genom lånefinansierad konsumtion.

Om den svenska kronan och andra fiat-valutor inte är pengar, hur kan vi känna igen riktiga pengar?

Ingen idag skulle vilja använda salt som pengar. Inte heller torkad fisk, kornmått, snäckskal, boskap eller kakaobönor skulle betraktas som värdiga pengar. Men just dessa varor har tidigare använts som pengar runt om i världen för att förenkla utbyten och för att hjälpa ursprungssamhällen att hålla ordning på skulder. Inte vill vi väl gå tillbaka i tiden och skicka en säck salt till vår bredbandsleverantör en gång i månaden? Nej, det finns ingen anledning att göra detta. Vi behöver bara studera historien och isolera staternas ingrepp i penningmarknadernas naturliga progression för att se vad vi hade använt som pengar om det inte hade varit för dem. Med stor sannolikhet hade det varit guld, sedlar utbytbara mot guld och därefter elektroniska guldekvivalenter.

För att studera vad som kan betraktas som ”verkliga” pengar – det vill säga varor som marknaden själv tenderar att välja ut som pengar, kan vi studera historien.

Om du till exempel hade varit innevånare i Aztekernas Mesoamerika hade du vid varje givet tillfälle alltid haft en egen uppfattning om hur många kakaobönor du hade velat ha. Du hade också haft förmågan att i ditt huvud förstå att andra människor också vill ha kakaobönor, och att kakaobönor därmed kan översättas till vilken vara som helst som är tillgänglig i samhället. Så fort denna kollektiva föreställning har slagit rot så blir kakaobönorna värderade inte bara för sina inneboende egenskaper, utan även för sin osynliga, kollektivt överenskomna egenskap som betalmedel.

Eftersom kakaobönorna nu kan representera vilket annat önskemål som helst finns det ingenting som hindrar att människor som hatar kakaobönor ändå använder dem i syfte att komma överens vad gäller byten eller skulder. Deras värdering av kakaobönorna består då enbart av deras uppfattning av bönorna som en peng. Det är en monumental kollektiv mental innovation vars värde för mänsklighetens förmåga att komma överens och skapa välstånd och civilisation inte kan överskattas. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är pengar som de facto skapar välstånd. Pengar är ett abstrakt verktyg med vars hjälp vi kan kommunicera vad vi själva värderar och tolka vad människor omkring oss värderar. Det är inte pengarna som skapar värde, det är den värdefulla ekonomiska aktivitet och därmed de nyttigheter som pengarna möjliggör som utgör basen för pengarnas värde.

Ju mer komplex en ekonomi är, desto viktigare är det med bra pengar för att kunna organisera de resurser som finns till buds. Och ju bättre pengar man använder, desto enklare är det att kommunicera värderingar och därmed prioritera bättre. I sin berömda berättelse “Jag, Pennan” målar Leonard Reid upp hur oerhört komplicerat det är att framställa något så enkelt som en blyertspenna. Vilken sofistikeringsgrad som krävs och hur många som faktiskt är inblandade. Samtliga aktörer, från skogshuggare, lokförare och grafitbrytare till fabrik och butiksägare fattar miljontals distribuerade beslut och utför miljarder handlingar utan att vid ett enda tillfälle luta sig emot någon form av central planerare som orkestrerar hela processen. Tusentals andra varor är inblandade, från grafit till pennan och stål för järnvägsrälsen till mässing för den lilla hylsan och gummi för radergummit. Inga av dessa distribuerade samarbeten skulle ha varit möjliga annat än i teorin om det inte vore för den delade kollektiva myten om pengar.

Det enda som gör att det fungerar är människans förmåga att individuellt och kollektivt agera som om att osynliga saker existerar, i detta fall andra människors behov representerade som prissignaler.

Det är vackert. Den nivå av samarbete som pengar möjliggör är ingenting annat än ett mirakel. En grafitbrytare i Sri Lanka är intresserad av vissa saker, ett sågverk i Oregon helt andra saker. Ändå kan de samarbeta och tillsammans skapa blyertspennor, utan att ens veta om det, och ingen i processen upplever sig själv som en förlorare. Magi.

vad_ar_pengar

Riktiga pengar

Pengar är alltså en oumbärlig del i människans förmåga att organisera sig fredligt och produktivt. Ändå är det bara vissa specifika varor som historiskt blivit utvalda att agera som pengar. När ekonomer och antropologer har tittat på dessa specifika varor har de kommit fram till att bra pengavaror tenderar att i någon mån leva upp till sex olika specifika egenskaper.

1.Knapphet
Någonting som ska användas som pengar får inte vara alltför lättillgängligt eller överflödande vanligt. Om man hade kommit överens om att använda löv som pengar hade vem som helst kunnat göra sig själv outsägligt rik, därmed hade pengen omedelbart blivit värdelös. Ett system där samtliga har tillgång till oändligt mycket pengar hade omedelbart krackelerat och förkastats. Kakaobönor växer bara på vissa träd, på vissa platser, och går enbart att skörda vid vissa tillfällen vilket därmed åstadkommer ett visst mått av knapphet och en relativt förutsägbar tillgång. Detsamma gäller samtliga ursprungspengar. De gick att utvinna eller samla in relativt enkelt, men utan att för den skull innebära en oändlig tillgång.

2. Hållbarhet
Bananer växer också enbart på vissa träd, på vissa platser och går enbart att skörda vid vissa tidpunkter. Varför valde man då inte bananer istället för kakaobönor? Pengar behöver i någon mån kunna stå emot tidens tand och omild behandling. Kakaobönor varar mycket länge, och är dessutom stryktåliga. Pengamaterial som förgås alltför snabbt är de inte praktiska att använda som bytesmedel eller som symbol för att hålla koll på skulder.

3. Bärbarhet
Obelisker är ovanliga och varar i tusentals år trots väder och vind, men pengar måste vara enkla att flytta på. I annat fall diskvalificeras varan omedelbart från pengaligan.

4. Identifierbarhet
En grupp människor som lever nära havet kanske beslutar sig för att använda ovanliga snäckskal som pengasymboler, det fungerar bra för dem. Men om de vill idka handel med en stam inåt land som använder kakaobönor så har de en tröskel att ta sig över. De delar inte samma kollektiva idé om vad som bör användas som pengar. Det finns gott om exempel när detta inte är något problem, om det finns handelsintresse brukar detta lösas med växelkurser. Men det är viktigt att det är enkelt att känna igen en “peng” och att verifiera dess äkthet.

5. Delbarhet
Det är en stor fördel med en vara som är mycket liten i sin ursprungsform (salt, kakaobönor, sädeslag) så att den är enkel att väga eller räkna, eller enkel att dela utan att den förstörs (guld, silver, koppar). Detta utökar möjligheterna att göra mer exakta utbyten. Det är till exempel svårt att köpa ett knippe bananer om du bara kan betala med getter. Finns det kakaobönor med i spelet kan du byta din get mot kakaobönor och därefter använda en del av dem till bananer, för att spara övriga till framtida bruk. Det är helt enkelt en fördel om du kan hantera växel. I annat fall måste du antingen köpa mycket fler bananer än du egentligen vill ha för din get. Eller så behöver du hålla koll på hur mycket bananer du har innestående hos försäljaren, i vilket fall du behöver någon form av kreditliggare eller symbol för att hålla koll på bananförsäljarens skuld till dig.

6. Utbytbarhet

I möjligaste mån bör en peng vara lik vilken annan peng som helst av samma typ. Ju mer lika kakaobönor är varandra, desto bättre. Det ska inte spela någon större roll vilka exakta kakaobönor du får när du säljer någonting. Om det finns allt för stora skillnader i kvalitet mellan pengarna kommer människor att använda sina sämsta som pengar, alltså sina fulaste och äldsta kakaobönor när de handlar, och behålla de finaste för framtiden eller för konsumtion.

Kampen om pengarna

När idéen om pengar väl finns på plats så börjar olika varor konkurrera om platsen som peng enligt dessa kriterier. Ju bättre en vara förhåller sig till ovanstående punkter, desto större chans är det att den varan över tid kommer att värderas högt som en peng. Historiskt så har ädelmetallerna guld, silver och koppar konsekvent tagit pallplats

Men parallellt med de marknadskrafter som styr pengarnas framväxt arbetar en outtröttligt best som försöker bända pengarna efter sin egen vilja. Precis som det alltid finns möjlighet att med våld tillskansa sig andra människors ägodelar, finns det också möjlighet för den moraliskt korrupte aktören att tillskansa sig ett större inflytande över idén om pengarna. Kombinerar man tvång och illegitim lagstiftning med propagandainsatser kan en illvillig aktör nå väldigt långt över tid. Just eftersom pengarna är en idéhistorisk arketyp så är det absolut bästa sättet att plantera sig själv i mitten av denna idéhistoria. Denna process är fortgående, alltid pågående, ständigt destruktiv och det är en av statens kärnverksamheter.

Det finns en anledning till att de allra flesta människor inte kan föreställa sig pengar utan statlig uppbackning. Det har att göra med olika korrupta aktörers förmåga att skapa en till synes legitim plats åt sig själva i pengarnas idéhistoria. Det börjar långsamt, det är en kunglighet som ska avbildas på pengen, enbart kungligheten får smälta och prägla myntet, inga andra mynt än kunglighetens får användas, skatt får enbart betalas med kunglighetens egna mynt, betalar man sin skatt in natura ska den icke desto mindre beräknas med kunglighetens penningenheter. Med tiden uppfattas ett sjunde kriterium som avgörande, ja till och med fullkomligt nödvändigt för en valutas giltighet; den ska vara officiellt godkänd och uppbackad av en stat. När den katastrofala sjunde punkten väl har fått genomslag är det fullt möjligt för härskarklassen att helt och hållet fasa ut de pengar som marknaden från början hade beslutat om och ersätta det med sina egna substitut.

Även för den mest garvade lögnhals är det en svår balansgång att motivera människor till att vara produktiva (vilken staten är beroende av) samtidigt som man bedriver en evig kampanj som går ut på att via inflation roffa åt sig mer av människornas köpkraft. Det kräver en mycket sofistikerad organisatorisk förklaringsmekanism som i Sverige idag främst känns igen genom den oheliga alliansen mellan Statistiska centralbyrån och Riksbanken, två institutioner som är omöjliga att påverka via röstsedeln.

Men precis så som härskarklassen har makt att bedriva storskaliga bedrägerier har folket nu, tack vare teknologi och innovation, makten att återta idén om pengarna och åter göra dem till en symbol för välståndsgenererande samarbete snarare än symbol för tusenårig institutionell korruption. I takt med att världens stater obönhörligen kommer göra allt vad de kan för att förstöra sina egna valutor kommer denna nya företeelse i någon mån göra det svårare för dem att stjäla från sina undersåtar.

Jag talar om kryptovalutorna. Det är spännande tider.

Etiketter: ,

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>