flode
Mamma vet bäst

Den federala lagstiftningen om hälsa och säkerhet baseras på ett flertal ologiska premisser. Dessa premisser diskuteras tyvärr aldrig. Istället bombarderas vi med skräckhistorier om att företag avser göra sina vinster utan att ta hänsyn till allmänhetens hälsa eller dess arbetares säkerhet.

Ologisk premiss nummer ett: Det finns ett absolut kriterium för hälsa och säkerhet som kan upptäckas.

Fel! Det finns bara ett kontinuum av hälsosammare och säkrare metoder. Vi accepterar exempelvis en viss nivå av föroreningar och en viss arbetsrisk. En viss nivå av föroreningar läcker ut från fabriker, kommersiella anläggningar och även hem. Det finns likväl många som arbetar i yrken som är uppenbart farliga, såsom skogshuggare och kommersiella fiskare. Dessutom innehåller även yrken som ingen skulle anse farliga en viss risk. Min fru bröt sin fot för några år sedan då hon halkade i en välpolerad korridor på jobbet.

Ologisk premiss nummer två: Den federala regeringen ska ansvara för att bedriva forskning som syftar till att avgöra omfattningen av hälso- och säkerhetsriskerna.

Fel! All forskning ska genomföras med privata medel då sådan forskning i sig medför kostnader för samhället. Rikare samhällen har råd med mer forskning än fattiga. Likväl kommer den federala regeringen att kräva resurser för att genomföra hälso-och säkerhetsforskning som den fria marknaden skulle allokera till en högre värderad användning. Ingenting bör undantas från marknadstestet. Därför bör all forskning genomföras med privata medel.

Ologisk premiss nummer tre: Den federala regeringen ska ansvara för att inrätta hälso-och säkerhetsstandarder baserat på antingen offentlig eller privat forskning.

Fel! Alla standarder ska inrättas av den mest lokala nivå som påverkas. Standarder för föroreningar kan exempelvis vara olika i Gary, Indiana än i Hollywood, Kalifonien. Den förra är en stor industriell stad och den senare är en förmögen sovstad. Hollywoods invånare kan mycket väl sätta strängare standarder än Garys invånare eftersom där inte existerar mycket föroreningar från fabriker eller arbetsrisk. Stränga standarder skulle därför inte påverka vare sig produktion eller jobb. Jurisdiktioner kan till och med vara ett kvarter eller två långa och inte omfatta en hel stad. Invånare i Gary, Indiana kan sätta strängare standarder för ljudnivån i bostadsområden än direkt över vägen från en fabrik. Det kan naturligtvis finnas naturliga gradskillnader av ljudnivå med billigare hem i mer högljudda områden än i tystare.

Ologisk premiss nummer fyra: Den federala regeringen ska bötfälla och/eller stänga ner företag som bryter mot dess standarder.

Fel! Brott mot hälsa och säkerhet är förseelser (det vill säga skador) eller ett tagande (det vill säga brott mot fördelarna med äganderätter) som enbart kan prövas i en domstol baserad på det lokala samhällets standarder. Standarderna behöver inte vara samma för varje samhälle. All ekonomisk ersättning ska uteslutande gå till målsägarna och inte till en federal myndighet. Annars blir den federala myndigheten en legitim upprensnings/utpressningsverksamhet som finansierar sig själv genom sina egna böter som ålagts för så kallade brott mot sina egna standarder. (Tyvärr är detta situationen idag!)

Sammanfattning

Standarder för hälsa och säkerhet är en angelägen frågor. Brott är förseelser (skador) och/eller tagande (av äganderätter). Det finns ingen enskild standard som kan upptäckas, bara ett kontinuum av standarder som kan vara olika på olika platser i enighet med samhällets önskemål. Alla standarder leder till kostnader som måste vägas mot andra behov. En ny kostsam standard kan med andra ord accepteras i vissa rikare områden och förkastas i fattigare. Att införa en strikt standard ruinerar den senare medan den kanske har liten eller ingen effekt på den förra. Standarder för hälsa och säkerhet ska därför inrättas på den mest lokala nivån.


Artikeln har översatts av Ted Andersson.

Kommentarer (4)

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>