Här kommer vår studieguide till det femte kapitlet av Ludwig von Mises bok Mänskligt handlande. Ni som följer nyhetsbrevet kommer få kapitlet som pdf på tisdag och resten får på med att vi släpper en del av kapitlet varje torsdag en månad framöver.

Det finns ett ordspråk som lyder: Allt kan köpas, utom tid. I det femte kapitlet i Mänskligt handlande, som är det sista kapitlet med en liten mer filosofisk inriktning, tittar Mises närmare på vad tid är.

Tid är någonting vi måste hushålla med. Alla människor är dödliga och vi har bara ett begränsat antal saker vi kommer hinna med under våra liv. Det vi inte hinner med under den perioden kommer vi aldrig bli färdiga med, så på så sätt är vår tid något vi måste hushålla med. Men Mises noterar att hushållningen med tid är av ett annat slag än annan hushållning. Varför det? Jo, för att tidens gång är oåterkallelig. Det finns ingenting som kan stanna tiden.

När vi pratar om tid har vi alla massa olika talesätt i bakhuvudet som vi tänker på. Det kan förvirra oss i vårt tänkande, eftersom de ganska ofta är felaktiga (den här artikelns rubrik är dock ett undantag). Sådana felaktigheter har till och med akademiker, och mer specifikt en doktor Paul Cwik som vänt sig emot Stephan Kinsellas ståndpunkt i frågan om intellektuell upphovsrätt. Kinsella är av åsikten att allt som är knappt kan ägas och då borde inte upphovsrätt eller patent få finnas eftersom det rör saker som inte är knappa. Cwik frågar då slugt om tid kan ägas, eftersom ”time is scarce”? Han tror att han har hittat ett hål i Kinsellas kritik av intellektuell upphovsrätt, men det hela är bara ett missvisande talesätt. Tid är knappt på det sätt Mises beskriver det ovan, att vi bara har ett liv och att det inte varar för evigt, men den här knappheten är av ett helt annat slag än den knappa tillgången på tomater i världen och det har att göra med det vi sa ovan om att tidens gång är oåterkallelig. Det är på grund av det här som vi inte kan köpa tid och det inte heller finns något pris på tid. Exempelvis är det ytterst oklart hur man skulle gå tillväga för att spara lite tid idag och använda lite mer av den imorgon.

När vi diskuterar tid bör vi även nämna att tid är en nödvändig beståndsdel av österrikarnas perspektiv på ränta. Även i det området finns det några vanliga talesätt som leder fel. Det vanligaste är att ”ränta är priset på pengar”, men även ett påstående som att ”ränta är priset på tid” skulle vara missvisande eftersom det inte finns något sätt att köpa till sig tid. Ränta är istället ett förhållande mellan priserna på två olika sorters varor, de som vi har tillgång till nu och de som vi får tillgång till senare.

Att tid är av den här speciella karaktären förklarar också varför Mises tar upp det i början av boken, i den del som är lite mer filosofisk. Det är för att tid, precis som kausalitet, är någonting som ständigt omgärdar oss och inte bara är relevant i vissa speciella fall. I takt med att boken fortsätter granskar Mises vissa olika speciella omständigheter som inte alltid finns, exempelvis samhällen med pengar, men här i början har vi mest att göra med sådant som alltid är relevant.

Vill du fördjupa dig ännu mer i det femte kapitlet? Gå igenom de flashcards vi har lagt upp på Quizlet!

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>