Helt i linje med ett #vimåsteprataom-inlägg på Facebook inbjuder inte denna artikel till något egentligt prat. Jag är inte ute efter medhåll eller mothugg, inte heller efter att signalera hur god och dygdig jag är. Jag är intresserad av att ostört berätta om min inställning till diskrimineringsfrågan. Om du vill besvara artikeln har jag två krav: 1) att du har läst den och 2) att du inte förkastar eller godtar mina argument baserat på vem jag är.

diskriminering

De humanistiskt troende är förtjusta i att utöva sina sakramenten och idka mission på den spelplan som diskrimineringsfrågan erbjuder. Många av oss märker snart att alla inte har exakt samma uppfattning. Detta kan leda till upprördhet och ilska. Vissa upplever sig drabbas av rättmätig ilska och drar därmed slutsatsen att deras eviga sanningar har kränkts. Detta tillstånd är inte en fruktbar grogrund för ömsesidig förståelse eller positiv förändring. Det är en grogrund för separatism och konfrontation. I takt med att “separatistiska trygga rum” och vuvuzela-avbrutna SD-möten ökar i antal; minskar också antalet möten mellan människor som behöver tala med varandra.

Ett alternativ till detta beteende är att titta sina meningsmotståndare i ögonen och försöka förstå vad de menar. Att låta dem tala till punkt och därefter själv bemöta deras argument. Det svider lite i början men smärtan övergår snart när man inser att ens övertygelser står pall för kritik, eller ännu hellre: att man kanske lär sig någonting som modifierar ens övertygelser. Allra minst kan man lära sig att debattera som en mensch, det vill säga sakligt, nyfiket och med egot någorlunda tystat.

Det är god ton att definiera de begrepp man använder när man debatterar. Begrepp och ord är inte sanningar i sig själva — de är skyltar som pekar på djupare förståelse. Om jag har förmågan att definiera ett begrepp tyder det på att jag har kunskap om någonting. Det betyder inte att jag kan allt, men jag är nu beredd att få min kunskap utmanad. Jag kommer med all sannolikhet vara tvungen att ta del av någon annans definition av exakt samma begrepp, bara detta kan vara ögonöppnande. Språket är begränsat. Den mänskliga föreställningsvärlden är inte det.

En gemensam terminologi, eller åtminstone förståelse för varandras terminologier är centralt för att människor ska kunna mötas. Därför är det naturligt att man ägnar lång tid åt att definiera begrepp för varandra när man debatterar. Detta är ingenting som huvuddelen av deltagarna i diskrimineringsdebatten bryr sig om att göra, följaktligen talar de ständigt förbi varandra.

Låt oss därför definiera diskriminering. Jag vill mena att det finns två huvudsakliga typer.

1) Godartad diskriminering är det som blir kvar när man har valt någonting och därmed inte kan välja någonting annat. Jag väljer Snickers framför Twix — jag “diskriminerar” inte mot Twix. Simcoachen väljer Michael Phelps framför en rullstolsburen programmerare. Coachen är inte inriktad på “diskriminering” mot den handikappade programmeraren, men resultatet av hans val är diskriminering. En ”godartad” diskriminerare förnekar dessutom inte existensen av människor som föredrar Twix, eller av yrken där en rullstolsburen programmerare skriver vettigare kod än Michael Phelps.

2) Elakartad diskriminering är resultatet av att aktivt välja bort någonting som under normala omständigheter hade betraktats som det mest positiva valet. Butiksägaren hatar Twix och köper inte in det till sin butik trots att han vet att den har bättre marginal än Snickers. IT-chefen rekryterar Michael Phelps framför den rullstolsburne Java-experten, eftersom han avskyr handikappade personer. IT-chefen är beredd att åsamka sig själv skada för att upprätthålla vidriga värderingar. En ”elakartad” diskriminerare upplever i sitt val en känsla av avsmak, skräck eller ilska och bär på en medveten eller omedveten övertygelse om att det vore bättre om Twix inte fanns alls, eller att det vore bra om det genetiska trädet beskars av rullstolsburna utskott.

I princip samtliga deltagare i debatten blandar samman dessa två definitioner, eller är enbart medvetna om en av dem. I den politiskt korrekta världen är all diskriminering tecken på elakartade och vidriga värderingar. Det enda som krävs för att fälla detta utlåtande är att det finns märkbara skillnader i utfall mellan olika grupper. Olika resultat blir liktydigt med elakartad diskriminering mot vissa skyddade kollektiv och därmed brott mot “allas lika värde”. Dessutom tror jag att det är vanligt med vänstermänniskor som känner avsmak, en ”elakartad” inställning om du så vill, till människor som har makt att fatta beslut. Svartsjukan mot de kapabla och framgångsrika finner sitt vattenhål i vänsterns jämlikhetsretorik. En vilja att diskriminera projiceras på de som faktiskt har makt att välja (och därmed att diskriminera).

I motståndarlaget råder den motsatta upplevelsen: de hävdar att större delen av all diskriminering uppstår som resultatet av val. Hos dem råder uppfattningen att det är ett brott att smeta kollektivism över en individbaserad och meritokratisk process. Deras trossats är trots allt att “samtliga är lika mycket värda att bli behandlade och bedömda som individer”. Det är dessutom inte ovanligt med en övertro till den fullständigt rationella ekonomiske aktören — en fantasivarelse som kommer att bortse från kulturella betingelser och ständigt (åtminstone över tid) fatta de beslut som gagnar henne bäst ekonomiskt.

Det är omöjligt att bevisa någondera föreställning. Det skulle kräva full insyn i samtliga människors mentala liv. Det går inte att påvisa att en individ bedriver elakartad eller godartad diskriminering med mindre än att vi är Gud och känner till individens historik, fördomar, preferenser, målsättningar, principer och huruvida den knölar eller viker sitt toapapper. Märk väl dessutom; att godartad diskriminering kan svida minst lika mycket som elakartad för den som inte blir vald, kanske till och med mer. Godartad diskriminering ger nämligen uttryck för ett någorlunda rationellt ställningstagande snarare än en irrationell avsmak. Det går alltså inte att sluta sig till huruvida elakartad eller godartad diskriminering har inträffat baserat på hur de som påverkats av ett beslut känner sig.

Det går däremot att fälla utlåtanden om vilka medel man använder sig av för att uppnå sina mål. Faktum är att det är det enda libertarianismen är intresserad av: vilka medel får man använda sig av, och när? Det finns inga mål (så länge de är fredliga) som är förbjudna för libertarianer, det är bara medlen som regleras av ideologin.

Därför kan jag som libertarian inte stödja någon form av antidiskrimineringspolitik. Som person är jag till exempel negativt inställd till diskriminering på grund av hudfärg eller kön, men jag kan inte ge mitt stöd till lagstadgad kvotering. Jag kan enbart stödja frivilliga metoder. Detta räcker tyvärr inte för att framstå som en god människa. Är du övertygad om att statligt tvång krävs för att komma tillrätta med oönskat beteende så får du antagligen kortslutning direkt. I din begreppsvärld betyder min inställning att jag inte är villig att göra någonting alls – enligt dig har jag givit upp. Är du dessutom identitetspolitiskt lagd kan du omedelbart (och bekvämt) kategorisera mig som representant för en priviligerad grupp. Det syns på min hudfärg, mitt kön, min sexualitet och min ålder att mitt främsta intresse i debatten är att skydda de privilegier jag har. På klassiskt marxistiskt manér kan du fokusera på vem jag är snarare än vad jag säger. Jag är en kränkt, vit, medelålders CIS-man. Följaktligen är mina argument bevis för mitt hat (det moderna binamnet för synd).

I den mån ärliga debatter någonsin inträffar har libertarianer ändå ett PR-problem. Vår ideologi innehåller inte några lättförståeliga godhetssignaler att vifta med. Där en politiskt korrekt etatist enkelt kan utropa “förbjud diskriminering eftersom det är elakt” måste en libertarian säga: “Det är mer komplicerat än så! Hur kan du centralt avgöra vilken diskriminering som är fel och vilken som är rätt? Du hotar fri association, detta leder till tyranni och kollektivistiska slitningar som antagligen försämrar situationen för de du försöker hjälpa! En verkligt fri marknad innehåller de verktyg som krävs för att ta itu med diskriminering mycket mer effektivt än vad tvingande system någonsin kan hoppas på”.

Det är sant, men inte särskilt catchy.

Det finns människor som inte vill ha med varandra att göra, och det vore ett brott mot icke-aggressionsprincipen att försöka tvinga dem. Men mänsklig samvaro innehåller ett brett spektrum av handlingar och situationer som inte alls har med icke-aggressionsprincipen att göra. Ibland innehåller verkligheten systematisk diskriminering där vissa kollektiv behandlar andra kollektiv riktigt uselt utan att kränka icke-aggressionsprincipen. Vad gör man då om man råkar vara libertarian men ändå vill bekämpa diskriminering som beror på vidriga värderingar?

I korthet går den reflexmässiga libertarianska anti-diskrimineringsmetodiken ut på att låta den fria marknaden verka. Då kommer systemet automatiskt balansera och bli drägligare över tid. När ömsesidiga vinster exponeras tror vi att människans tolerans ökar, och elakartad diskriminering minskar. När vi förstår att vi har gagn av varandra ekonomiskt, börjar vi stå ut med varandra och se varandra som värdefulla människor. Det finns antagligen ingen annan kraft som gjort så mycket för fredliga relationer som win-win-transaktioner. För en erövrare däremot finns enbart nollsummespel, och han måste få sina undersåtar att köpa den verklighetsbeskrivningen. Hur ska man annars ursäkta sitt beteende?

Upptäckten att nollsummespelet inte är nödvändigt; att det faktiskt går att interagera med varandra på ett sätt där samtliga deltagare blir rikare, är oerhört viktig. Det är enbart när människor tillåts interagera på frivillig basis som verkliga ömsesidiga vinster kan realiseras. Därur kan sant brödraskap, sann tolerans och sann omsorg växa fram.

Den dåliga nyheten är att den fria marknaden inte gör jobbet åt oss. Den innehåller enbart verktygen. Ett av dessa verktyg är diskriminering.

Civiliserad elakartad diskriminering

Den fria marknaden garanterar inte civiliserat beteende. Den garanterar enbart att folk inte begår direkta övergrepp. Teorin säger därefter att fokus på positiva ekonomiska effekter av meritokratisk pluralism skapar framtidstro och tolerans över tid. Men räcker det? Jag hade absolut inte tyckt att det var nog som förklaring om jag som Martin Luther King inte kan lägga in på ett motell utan är tvungen att sova i bilen, i vilken jag blir trakasserad av polisen. Självklart får en motellägare diskriminera mot vem som helst utan att bryta mot icke-aggressionsprincipen, och det vore absolut fel att tvinga honom att sälja sina tjänster till någon som han inte vill befatta sig med. Men det är inte fel att peka ut att motellägaren är en person med ytterst undermåliga värderingar och därefter organisera sig och fullkomligt hänsynslöst diskriminera mot densamme.

Elakartad diskriminering är ett vapen. Precis som alla andra vapen kan det användas orättfärdigt eller rättfärdigt.

Jag är övertygad om att kulturellt betingad rasism med tiden mildras när aktörer på en fri marknad börjar inse att diskriminering mot till exempel svarta har en hög kostnad. Detta fenomen är ett exempel på att verkliga förutsättningar och marknadsincitament förändrar de värderingar som allmänheten bär. Men det är en smaksak huruvida den förändringen är snabb nog, den upplevs definitivt inte så av de som de facto utsätts för elakartad diskriminering. Det finns någonting att hämta i att försöka känna empati med denna upplevda verklighet. Detta betyder inte att man behöver ge sitt stöd till vänsterns skadliga och kontraproduktiva lagstiftningsiver. Vänsterns metodik måste förkastas, men vänsterns problemformulering kan man ta till sig, i den mån den är korrekt.

För människor som påstår sig vara libertarianer är det viktigt att inse att icke-aggressionsprincipen enbart är en (visserligen fundamental) egenskap i ett hav av egenskaper som bör ingå i verkligt civiliserat beteende. Någonting måste fylla de utrymmen där icke-aggressionsprincipen inte är tillämpbar. Låt oss kalla det som fyller gliporna för kultur.

Den verkliga kampen mot felaktig elakartad diskriminering sker på det kulturella planet. Det är där tabun upprättas och förändras. Det är där vi har möjlighet att med frivilliga medel påverka våra medmänniskor i en riktning som vi finner fördelaktig. Det innebär att vi måste argumentera med dem, lyssna på dem, övertala dem, och dessutom kan vi använda kampåtgärder mot dem. Vi kan bedriva elakartad diskriminering mot dem vars värderingar är vidriga. Vi kan dessutom belöna dem vars värderingar tilltalar oss genom att välja att associera oss med dem (godartad diskriminering).

Där den fria marknaden och marknadsincitament hjälper till att över tid förändra värderingar och kultur i en positiv riktning, kan man också aktivt arbeta med positiva värderingar och civiliserad kultur för att förändra marknadsincitament och därmed de val som marknadsaktörer gör.

Är du intresserad av en kultur där fri association råder, och där rätten att styra sitt eget liv och besluta över sin egen egendom äras högt oavsett yttre egenskaper krävs det att du förstår vilken elakartad diskriminering som är dålig och vilken som är bra. Det krävs att du lär dig använda ditt vapen på ett rättmätigt sätt.

Min uppfattning är att det är acceptabelt och civiliserat att idka elakartad diskriminering på grund av 1) åsikter som vi finner motbjudande samt 2) nuvarande eller tidigare beteende. När man diskriminerar elakartat mot någon måste man göra det på aktörbasis (individ eller organisation), på grund av saker den aktören säger eller gör.

Vilken elakartad diskriminering är då felaktig och ociviliserad? Jo, den som baseras på att välja bort vissa individer på grund av deras medfödda egenskaper eller tillhörighet i en grupp människor med vissa yttre attribut. Det är helt enkelt inte acceptabelt att diskriminera elakartat mot en individ på grund av medfödda egenskaper. Det är tillåtet i bemärkelsen att du inte kränker icke-aggressionsprincipen, men det är moraliskt orättfärdigt ändå.

Rätten att kunna diskriminera är central inom libertarianismen — det är ett godtagbart medel för att nå sina mål. Det innebär också att du som individ får stå ditt kast om du diskriminerar på ett sätt som gör att du i din tur blir utsatt för diskriminering. Inte svårare än så.

Kommentarer (21)

  • Klas

    4 månader sedan

    Var i alperna och åkte skidor under julen. Träffade inte en enda utomeurope på en hel vecka. Det var superskönt. Kändes som jag var i Europa igen.

    • Jonas Ek

      4 månader sedan

      Var det semestertips från resbiologiska institutet??

      • Klas

        4 månader sedan

        Nej, jag vittnade om min upplevelse. Hur det kändes för mig. Artikeln ovan påstår att den företräder objektiv godhet. Sätter till och med upp ett kategoriseringssystem för hur vi ska skilja på goda och onda människor. Och talar sig varm för ”den goda intoleransen”. Ungefär som vänsterns ”goda hat”.

        Mot detta moraliserande ställer jag en mänsklig känsla. En personlig upplevelse. Jag sa samma till en person som är genomindoktrinerad av TV och etablissemang på vägen hem. Alltså som marinerats i decennier av oändliga mängder propaganda. Och hon utbrast ”ja, så kände jag också”. Den mänskliga naturen fortsätter att finnas till, oavsett hur mycket ni försöker förtrycka och förvrida den.

      • Jon Nylander

        4 månader sedan

        Haha Johan 🙂

        Klas: objektiv godhet och objektiv ondska finns (enligt mig). Mänsklig natur finns också, och innnehåller inte sällan båda ting.

      • Klas

        4 månader sedan

        Jon: Ni globalister har förändrat Sverige bortom vad någon kan förstå. Utan att fråga mig. Men jag trivs bäst när jag har andra svenskar omkring mig. Och jag tror att det är en del av den mänskliga naturen, att de flesta människor känner så. Och för att jag är sån så uppmanar du till hetsjakt på mig? Att jag skall diskrimmineras, bespottas, stötas ut.

        Dessutom har jag svårt att tro att du själv valt att bo så att du är omgiven av alla dessa som kommit hit de senaste tjugo åren, de som jag inte alls känner igen mig i och inte trivs att ha inpå mig. Om det är så är du inte bara intolerant och illvillig och i krig mot människans natur, du är då också en hycklare. Så det är verkligen tur att du berättar att du företräder den objektiva godheten. För hade du inte berättat det så tydligt så hade det varit svårt för mig att förstå det. Men nu vet jag.

      • Jon Nylander

        3 månader sedan

        Du läser in väldigt många saker i min artikel som inte står i min artikel. Globalist … ouch.

        Artikeln försvarar fri association. Gillar du mest att umgås med svenskar, go right ahead. Det hör ju till den ”godartade” diskrimineringen. Alla människor gör detta. Exakt alla, baserat på sina preferenser.

        Återigen: fri association: rätten att diskriminera ”elakartat” är lika central. Ett nödvändigt verktyg för att kommunicera sina värderingar. Och köper man att det är så, får man också köpa att man kan bli diskriminerad emot ”elakartat”. I en fri hypotetisk fri värld leder dessa två verktyg till att de som vill ha med varandra att göra, ömsesidigt, har med varandra att göra. Preferensenklaver är inget problem för mig. Så länge de inte använder tvång.

        Därefter argumenterar jag att det är ociviliserat att ägna sig åt elakartad diskriminering mot individer på grund av kollektivistiska anledningar, dvs saker som individen inte själv kan rå för. Det är min preferens.

        Jag argumenterar ingenstans i artikeln för att staten ska ta mer än häften av det du tjänar och därefter använda dina pengar för att finansiera saker som du aldrig själv skulle vilja betala för. Det vore signumet för en globalist. Jag talar helt enkelt om vad jag anser vara en moralisk grundplåt (NAP) och därefter vad jag anser vara civiliserat beteende, dvs bedömningar på individnivå, inte kollektiv nivå.

        Framstår artikeln i vettigare dager då?

      • Klas

        3 månader sedan

        Du vill upbåda en mobb för att skada de som inte beter sig på det sätt som överrensstämmer med dina moralregler. Du har dessutom utnämnt din egen subjektiva moral till ”objektiv”.

        Att förorda en ”objektiv moral” är fullständigt inkompatibelt med fri associationsrätt. Eller frihet. Eller självbesämmande. När du förordar ”objektiv moral” så är du bara ett andetag ifrån neocons ”demokratikrig” eller muslimernas ”jihadkrig” eller kommunisternas subversion och revolutioner och utrensningar. För du vet ju sannningen? Du känner ju till de enda godtagbara värderingarna?

        Och du argumenterar för att skada och skrämma andra för att de skall bete sig efter ditt moralsystem. När de gör motstånd mot ditt förtryck, tja, måste du inte organisera dig och dina moralkrigare litet bättre då? Skaffa en liten fastare struktur? Och när någon sida kastar första stenen, antingen ni moralkrigare eller de ni angriper, blir det inte då nödvändigt att inrätta specialister på stenkastande och skydd mot stenkastande…

        Och nej, du argumenterar inte för fri associationsrätt. Det är bara ett argument som du vecklar in ditt verkliga budskap i. Att du vill organisera människor för att skada de som använder sin egendom efter eget tycke och smak. De som vägrar underkasta sig ditt moralsystem och dina värderingar.

    • Jon Nylander

      3 månader sedan

      Att skada är att använda våld eller hot om våld. Det är objektivt ont, iaf om man köper NAP. Att diskriminera är inte våld. Du vill kunna diskriminera fritt, icke sant? Enligt dina preferenser?

      Du läser in en hel del saker i min text som jag överhuvudtaget inte säger. Att jag vill skada människor som använder sin egendom efter sitt tycke och smak… what? Återigen, det är inte att ”skada” när man väljer bort. Det har däremot konsekvenser, och jag tycker därför man ska göra det på individbasis, inte kollektiv basis. Om du vill påvisa att jag vill skada någon får du peka ut vem jag vill skada.

      Nåväl, du får tro vad du vill om mina motiv.

      • Klas

        3 månader sedan

        Jag vill kunna välja bort det jag inte vill ha. Du däremot vill organisera diskrimminering för att tvinga fram dina moralregler. Du vill utöva makt över andras beteende. Jag vill välja vilka som omger mig. En otroligt stor skillnad. Jag tycker att folk skall ha rätt att använda sin egendom för att ordna sina egna liv på ett sätt som passar dem. Du argumenterar för kampanjer för att tvinga andra att leva efter dina regler.

        Alltså, egentligen är din artikel bara en ompackning av det där brutalistargumentet, Jeffrey Tucker var det, inte sant? Tja, ni har socialistens instinkt, inte libertarianen. Just därför jag övergett libertarianismen nästan helt, liberaler tycks helt försvarslösa mot socialistisk entrism. Har hänt massor med gånger i historien att socialister tagit över liberalismen. Det är ju därför nya termer ständigt behöver uppfinnas, annars hade ju ”liberalism” fortfarande gått att använda.

      • Jon Nylander

        3 månader sedan

        Det du säger är värt att tänka på. Tack!

      • Klas

        3 månader sedan

        Wow ett sånt svar. Jag ber om ursäkt för mitt onödigt aggressiva tonfall. Jag hade egentligen bara tänkt att berätta hur det kändes för mig.

      • Klas

        3 månader sedan

        Rent formellt har du naturligtvis rätt, den som vill diskriminera måste vara beredd att stå ut med att bli motdiskriminerad. Men mina invändningar mot det har jag ju tydliggjort.

  • Åkta libertarian

    3 månader sedan

    Sällan har man skådat en så svarsfientlig artikel. Man skulle kunna börja med att fråga hur gammal skribenten är, för hur länge har karln blivit utsatt för propaganda vi äldre struntat i eller sluppit?

    Nåväl, jag börjar från grunden. Vi människor har i ca tvåhundratusen år levt i små grupper med tydlig genetisk koppling. Vi är flockdjur som försvarar oss själva och flocken för vår överlevnad.

    Så var det oerhört länge för oss i Norden. Ett glest befolkat land där det krävdes högre IQ, samt planerings- och samarbetsförmåga långt över det då normala.

    Hur skulle man då bete sig vid möten med främlingar? Det säkraste var förmodligen att döda dem, men förmodligen inte det bästa på lång sits, vid möten med gemensamt positivt utbyte.

    Men med likar visade det sig mycket bättre med samarbete.

    Vad händer då, när dessa små enheter bryts upp och staden blir hem för majoriteten? Tja, de flesta blir främlingar. Hur hanteras detta?

    När de flesta har liknade gener och kultur blir det små problem, men de måste ändå hanteras.

    Man måste/bör skaffa sig information om främlingarna. Fördomar brukas det anklagas om den kunskapen, men det var det sällan, utan efterdomar…

    • Jon Nylander

      3 månader sedan

      Mitt resonemang, om du läser det och försöker bortse från att just mina preferenser inte rimmar väl med dina, resulterar i att du och jag inte skulle ha med varandra att göra, alldeles tack vare fri vilja. Och det är väl helt ok eller?

      Med det sagt: kulturella skillnader är reella. Det har till exempel verkliga konsekvenser när man tvingar ihop människor med olika kulturer. Just därför är det viktigt att man är fri att diskriminera. Diskriminering innebär viktiga och FREDLIGA signaler för omvärlden att beakta. När dynamiken att välja och att välja bort störs, till exempel genom staters ingripande där man bedriver massförflyttning av folk (med hjälp av tvångsinsamlade pengar, aka skatt), eller inför anti-diskrimineringslagstiftning (eller vad som är historiskt ännu vanligare nämligen tvingande diskriminering i stil med att du måste ha separata vagnar för svarta och vita på ditt tåg). Då finns det inte längre lika stor möjlighet att FREDLIGT få utlopp för sina preferenser. Det innebär inte att preferenserna försvinner, det innebär att de till slut, om de är hårt pressade nog, får ett annat utlopp. Våld.

      I ett system med stora socialistiska strukturer, aka välfärdsstaten, blir problem med inflöde av människor med helt annan kultur än du naturligtvis ännu mer uttalade då människors preferenser förtrycks. Redan tidigare förtrycktes människans äganderätt genom inflation och beskattning, men hon kunde åtminstone inbilla sig att hon förtrycktes till förmån för människor som hon känner ett visst släktskap med, och kunde känna igen sig i. Precis som du själv pekar ut finns problem redan innan ”mångkulturell” samvaro, men de blir tydligare när människor inte känner igen sig i varandra.

      Om man försvarar rätten till att diskriminera, så måste man också försvara exakt alla andra personers rätt att också göra det, även om deras preferenser är omvända mot dina. Någonting annat vore att vara en hycklare, eller?

  • Åkta libertarian

    3 månader sedan

    Tja, jag skrev min text innan Klas och andra. Håller med Klas! Du verkar vill trycka din moral på andra, Vi äkta libertarianer har ingen vilja förändra andras egna val.

    Min text var ett försök att ta bort moral, och fokusera allmänmänsklig överlevnadsstrategi. Utan att det senare ens finns medvetet. Det är givetvis vår överlevnad som gäller, inte andras.

    Du svarade inte på min första fråga. Ni som är unga tycker förmodligen att ålder är irrelevant. Men det är inte sant. Unga är mer lättlurade, för att nämna något…

    Jag skrev mitt svar som ett försök att flytta från ”diskriminering” till hur man allmänt bör förhålla sig till främlingar. som är den antivita extremvänsterns försök att ta kål på oss, till naturligt tillstånd.

  • Åkta libertarian

    3 månader sedan

    Glömde en sak. Jon är ett extremt sällsynt namn. Har du en moders namn som börjar på R och hon uppväxt i Gävle?

    I så fall har jag info om din barndom om just dig, när jag tog hand om dig när du var liten…

    • Jon Nylander

      3 månader sedan

      Det är inte jag 🙂

  • Åkta libertarian

    3 månader sedan

    Tja, kunde inte svara där jag önskade, men det riktar sig till Jon:

    Fri vilja har jag givetvis inget emot. En del ”nylibertarianer” har inte sällan en uppfattning som går stick i stäv emot oss äkta libertarianer, sådana som jag som är född libertarian. Jag har inte läst mig till min uppfattning och jag är ålderspensionär.

    Det normala hur vita människor förhåller sig till andra är inte tankar om diskriminering. Normalt skulle jag uteslutit ordet ”vita”, men i identitetsmånglarnas tid är det en kanske en passus i tiden?

    Nåväl, vårt förhållande till andra är sällan diskriminering, extremvänsterns usla förklaring till alla mörkhudades misslyckanden, så vi ska förintas. Hur gör vi? Det räcker att gå till sig själv för normala. I större samhällen ignorerar vi främlingar. Ytterst få har tid eller lust att göra annat.

    Hur ska/bör man bete sig mot främlingar som är uppenbara fiender; typ kriminella asylparasiter? Som kör ett lågintensivt krig emot oss. Ska vi nöja oss med att ignorera och diskriminera eller försöka ta kål på dem?

  • Äkta Libertarian

    3 månader sedan

    Tråkigt att Jon inte svarade på de flesta av mina frågor. Men det var kanske för svårt och obekvämt?

    Nåväl, att diskriminera på gruppnivå är ett självklart försvar för en nation som vill överleva. Kanske inte lika självklart på individnivå, men nästan.

    Vi har blivit utsatt för en sinnessjuk kolonial invasion av främlingar som lever som kriminella parasiter här, som aldrig som grupp kan åstadkomma något positivt för oss. Vill vi det?

    Tja, hur många fler än jag finns det bland svenskar som vill och är beredda att göra något åt det? Låter ni andra att utplånas eller bara finnas till som slavar?

    • Klas

      3 månader sedan

      Då är vi två 🙂

  • Jonas Ek

    3 månader sedan

    Så länge som människor tror att statliga lösningar på äganderättsproblem är en god idé så kommer problematiken med gränsdragningar för egendom att bestå, oavsett färg på huden. Samhörighet inom en grupp tenderar bara att förhindra och fördröja kritik mot dåliga idésystem som tex staten och religion.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>