Häromdagen gjorde finansminister Magdalena Andersson en stor sak av att Sveriges magdalena-andersson-229x300ekonomi går så bra under hennes och (S)-kollegornas överlägsna tillsyn. I Riksdagens talarstol tryckte hon till Moderaternas Niklas Wykman och skröt om allt bra som händer i ekonomin: vi har 120 000 fler jobb; vi har den högsta sysselsättningsgraden som Eurostat någonsin uppmätt för något EU-land; ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år; och (S)-regeringen har vänt de oansvariga och skattesänkande Moderaternas underskottspolitik till en budget i balans. Ojdå. Så bra?

När saker låter lite för bra för att vara sant, brukar det vara för att de helt enkelt inte är sanna. Så vi tar oss en titt.

SYSSELSÄTTNINGSGRADEN
Att mäta arbetslöshet eller sysselsättningsgrad eller anställda och så vidare är lite småknepigt, så det är inte konstigt att även doktorander såsom Magdalena kan göra misstag. Ja, det stämmer att Sverige de senaste åren haft klart högre sysselsättningsgrad än övriga EU-länder och att siffrorna för 2015 slog Eurostats rekord. Det finns dock ett land i närtid som haft nästan identisk sysselsättningsgrad med den Magdalena Andersson är så stolt över just nu: Sverige 2007 och 2008. Hon glömde också såklart att påpeka att Sverige hade betydligt högre sysselsättningsgrad än ”nåt annat EU-land” några andra år också: 2010. Och 2011. Och 2012, 2013 och 2014 (alla siffror från Eurostat). Det vill säga, att marginellt slå ditt egna Europa-rekord från 2008 när du nästan varje år sedan dess varit betydligt bättre än dina motståndare är knappast en indikation på att din regerings reformer de senaste två åren burit frukt. Dessutom, eftersom siffrorna är för 2015, då (S)-regeringen knappt hunnit lägga sin första budget är det högst otroligt att vi kan tacka hennes skicklighet som finansminister för denna rekordsiffra. Och när det gäller de tidigare topparna lät det självfallet annorlunda på Magdalena och hennes bundsförvanter: Sverige är i kris och det är moderaternas fel; sysselsättningsgraden är fel mått, det är arbetslösheten som spelar roll osv.

Mitt i sitt vackra segertal glömde hon såklart också att nämna Island, Norge och Schweiz som Eurostat rapporterar precis under siffrorna för EU-länder. Att alla tre konsekvent haft högre sysselsättningsgrad än Sverige sedan mätningarna började (bortsett Norge under de senaste årens oljeprisfall) förminskar ju vår bravur något. Det måste ju förstås vara ganska jobbigt att titta på de där arbetslöshetstalen istället, när länder som Ungern och Polen och Estland har gått om Sverige de senaste åren. Eller Österrike som alltid varit bättre, och Tyskland och till och med Rumänien som varit det sedan finanskrisen.

När Konjunkturinstitutet mäter sysselsättning som andel av befolkningen – ett bredare mått än det Eurostat använder – finner de samma trend: Sverige 2015 har höga tal, men med liknande toppar 2008, 2001 och 1992.

Det är med andra ord uppenbart för vem som än tittar att a) Sverige inte är så i framkant som Magdalena säger, b) det är knappast hennes verk som förklarar den höga sysselsättningsgraden.

120 000 NYA JOBB
Att mäta antal jobb i en (snabbt) växande befolkning är lite som räkna löv på våren: det kommer fler och fler och fler och fler. Det betyder alltså knappast att en viss regering ”skapat” jobb eller att en viss regerings reformer hjälpt till att skapa jobb. Hur Magdalenas polare på finansdepartementet räknat här är också högt oklart; från november förra året är siffran runt 100 000 fler i jobb, men sedan regeringen tillträde i oktober 2014 är siffran nästan 150k fler i jobb (allt säsongsrensat, från Statistiska CentralbySCB) eller 160 000 fler anställda.

Befolkningen ökade också med 130 000 sedan November 2015, och ytterligare hundratusen sedan året dessförinnan, det vill säga en implicit sänkning av sysselsättningsgraden över tid (150000 nya jobb/(130000+100000) nya personer = 65%, det vill säga lägre än de 67% som SCB rapporterar för hela befolkningen). Att andra variabler (troligen pensionsålder) drar upp snittet samt att många av de hundratusentals nya medlemmarna i befolkningen är utanför arbetsför ålder förklarar säkert statistiken.

Att Magdalena skulle skapat dessa 100 000 (eller 150 000) nya jobb är högst oklart. Återhämtningar efter ekonomiska kriser brukar se ut så, helt oavsett vem som sitter på regeringsmakten.

UNGDOMSARBETSLÖSHETEN
Det här är ett område där de statistiska filurerna på finansdepartementet tvingar siffrorna att stödja politikernas sagor. Igen är det himla osäkert vad Magdalena pratar om här, eftersom hennes egna mått inte verkar stämma. SCB egna siffror visar att före finanskrisen 2007-8 var ungdomsarbetslösheten något lägre än vad den är idag (8 år sedan, inte 13…), och har gradvis minskat sedan krisen – precis som vemsomhelst hade förutspått när ekonomier återhämtar sig. Eurostat säger samma sak: 2007 och 2008 var Sveriges ungdomsarbetslöshet lägre än dagens 20.4% som är ganska precis på EU-snittet – inte särskilt imponerande alltså.

Om vi istället tittar på ett annat mått, som Eurostat kallar unemployment ratio och är statistiskt något bättre på att vissa vad vi menar när vi säger ungdomsarbetslöshet (vi mäter hela befolkningen i åldern 15-24 istället för bara de i arbetskraften), blir det ännu värre; Sveriges 11.2% (och Finlands 11.7%) är högre än både Italiens och Portugal och långt ifrån EU-toppen Tyskland på 3.5%. Igen, den här siffran var lägre 2006-2008, men Magdalena säger ”lägsta på 13 år” för att det låter bättre än ”7:e sämst i EU”, långt över snittet på 8.4%”.

Till hennes försvar är det hyfsat svårt att räkna arbetslöshet, men klart står att Magdalenas vackra ord i talarstolar är mestadels struntprat.

BUDGETUNDERSKOTTEN
Till kronjuvelen. Moderaternas oansvariga skattesänkningar har tydligen ersätts med sparsamma budgetar i balans. Såhär skriver Ekonomistyrningsverket (ESV) i sin rapport från häromdagen:

Offentliga sektorns finansiella sparande har reviderats upp med 20 miljarder kronor för 2016. Hälften beror på att vi beaktat Eurostats ändrade redovisningsprinciper för rabatten på EU-avgiften och resterande del på högre skatteintäkter.

För innevarande år är det framför allt exporten som utvecklats något starkare än väntat och nettoexportens bidrag till den ekonomiska tillväxten blir därför något högre.

ESV identifierar alltså tre saker som förklarar balansen i budgeten som Magdalena var så lyrisk över: exportens bidrag till tillväxt, högre rabatt på EU-avgiften samt högre skatteintäkter. De två första är helt utanför regeringens kontroll; att exporten trivs när Riksbankens penningpolitik kalas-stimulerar ekonomin och trycker ner den svenska kronan är inte så konstigt, och EU-avgiften har mer med Bryssel(Luxemburg?)-byråkrati än Magdalenas egna initiativ att göra. Av de resterande 10 miljarderna är det endast högre kapitalbeskattning som rätteligen ska tillskrivas Magdalena & co – det var ju faktiskt någonting de ändrade och som nu genererat högre inkomster för staten. Dessvärre ska ju mycket av de uppjusterade momsintäkterna tillskrivas Riksbankens trixande med valutan: om vi, med hjälp av sänkt valutakurs, gör utländska produkter dyrare än de annars hade varit kommer människor på marginalen att köpa lite mer inhemskt och lite mindre utländsk – vilket såklart genererar skatteintäkter i form av moms på de extra inhemska varor jag köpte (vad på nationalekonom-språk kallas ’substitutionseffekt’). Inte direkt Magdalenas förtjänst.

Av de 35 miljarder som ESV uppskattar i budgetöverskott för 2016 ska alltså endast några få miljarder tillskrivas Magdalenas skattepolitik. Men trots det slår hon sig för bröstet i Riksdagens talarstol och låtsas som att hon och hennes parti sköter allting utmärkt.

Det är lätt att hitta exempel på när politiker ljuger och bedrar, men ibland svårare att se igenom vågen av facktermer och siffror de ofta slänger på oss. Som jag diskuterade häromveckan angående den brittiska ekonomen Tim Harfords utmärkta artikel i Financial Times tidigare i år finns det en enorm skillnad mellan lögnare och struntpratare; lögnare bryr sig om sanning (eftersom de så gärna vill dölja den), medan struntpratare som Magdalena helt likgiltigt underminerar idén om att sanningen finns eller ens spelar någon roll.

Som vi sett ovan får hon inte godkänt på en enda av de punkterna som vi gott igenom. Övriga påståenden som hon nämnde (skolans resultat och bostadsbyggandet) lämnar vi gärna till andra att faktagranska. Klart står att som vanligt prisar politiker sig själva för utvecklingar och framgångar som andra gjort, och som vanligt struntar de helt blankt i vad som stämmer eller inte.

Mer faktagranskning åt folket!

 

Kommentarer (3)

  • Peter

    6 månader sedan

    Redan för, säg fem år sedan skrev ekonombloggaren Cornucopia att ungdomskullarna skulle börja minska ganska kraftigt under de kommande åren och att den regering som fick makten 2014 då skulle skryta om att man fått ner ungdomsarbetslösheten. Så verkar också ha skett.

  • Göran

    6 månader sedan

    Vad gäller bostadsbyggande. Det är faktiskt så att det tar lite tid att planera byggandet av ett hus. Det ska sökas byggnadslov, som kan överklagas och överklagas vilket sker titt som tätt i Sverige, det ska ritas och kalkyleras etc. Den genomsnittliga tiden från tanken att jag ska bygga ett hus tills jag börjar bygga huset är 8 år i Sverige.

    Med andra ord är de hus som byggs nu påbörjade i planering innan Magdalenas regering ens satt vid makten i Sverige. Kort kan man nog säga att de hus som byggs idag är Alliansens förtjänst. Men så är det inte heller. De hus som byggs är naturligtvis byggbolagens, fastighetsägarna och investerarnas förtjänst trots att de i princip har hela etablissemanget emot sig.

  • Göran

    6 månader sedan

    Kan hända att det har blivit 120.000 nya jobb i Sverige. Hur många försvann?

    Vad jag har hört räknas en person som sysselsatt när denna arbetar minst en timme i veckan där arbete även inkluderar ett bidragsjobb.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>