guillotineÄr det för mycket att hävda att vänstern, sedan den franska revolutionen, har varit, och fortsätter att vara, skyldig till nästan all politisk ondska?

Det kan inte råda något tvivel om att stor grymhet och våld kan användas, och har använts, med syfte att bevara den rådande ordningen.

Men även det avlägsna förflutnas allra värsta ohyggligheter förminskas till en liten punkt i jämförelse med vänsterns totalitära revolutioner och 1900-talets totala krig. Som Joe Sobran sa, nådde hela den spanska inkvisitionens historia endast upp till samma nivå som kommunisterna klarade av på en vanlig eftermiddag.

Den franska revolutionen, och särskilt dess radikala fas, var den klassiska manifestationen av den moderna vänstern, och togs som en modell för ännu mer radikala revolutioner över hela världen mer än hundra år senare.

Under revolutionens gång blev dess mål allt mer ambitiösa, och deras mest fanatiska anhängare krävde inget mindre än att hela samhället omformades.

Istället för de olika franska sedvanor och beteenden som hade en mer än tusenårig historia, introducerade de radikala revolutionärerna ett ”rationellt” alternativ som de själva kommit på, med samma värme som man finner på ett mentalsjukhus.

Gator som hade uppkallats efter helgon gavs nya namn, och faktum är att till och med helgonstatyer giljotinerades. Ni förstår, det var de personer som giljotinerades helgonstatyerna som var de rationella. Till och med kalendern, som var full av religiösa högtider, ersattes med en mer ”rationell” kalender som hade 30 dagar per månad, indelade i tre tiodagars veckor, så att söndagen avskaffades. De återstående fem dagarna på året hängavs åt sekulära högtider: firande av arbete, åsikter, geni, dygd och belöningar.

All avvikelse från detta bestraffades lika hårt som vi har blivit vana att förvänta oss av vänstern. Folk dömdes till döden för att de ägde ett radband, för att de gav logi åt en präst, eller till och med för att de vägrade att avsvärja sig prästerskapet.

Vi är välbekanta med giljotinen, men revolutionärerna hittade på fler sätt att avrätta folk på, som dränkningarna i Nantes, vars syfte var att förnedra och terrorisera offren.

Givet att vänstern har sökt omforma hela samhället, och givet att en sådan total förändring oundvikligen kommer att stöta på vanliga människors motstånd, folk som inte vill att deras rutiner förstörs, borde det inte komma som en överraskning att massterror alltid varit det föredragna vapnet. Folket måste terroriseras till underkastelse, och brytas ner och demoraliseras till den grad att allt motstånd verkar hopplöst.

På samma sätt är det inte konstigt att vänstern behöver den totala staten. Istället för de naturligt förekommande grupperingarna och lojaliteterna, kräver den att de ersätts med artificiella konstruktioner. Istället för det konkreta och specifika, de Burkeanska ”småplutonerna” som uppstår organiskt, påtvingar den avlägsna och artificiella ersättningar som uppstår i de intellektuellas huvuden. Den föredrar en avlägsen centralstat över det lokala grannskapet, skolstyrelsen över hushållet.

Således var den franska revolutionens skapande av myndigheter som helt och hållet lydde Paris ett klassiskt vänsterdrag. Det var även 1900-talets totalitära megastater, som krävde att folk svor trohet till den helt nya centrala myndigheten som uppstått ur ingenting, istället för de mindre sammanslutningar som en gång hade varit en så stor del av deras liv.

Högern (i dess verkliga mening) å sin sida, står för ”fria, organiska former av liv”, enligt den stora klassiska liberalen Erik von Kuehnelt-Leddihn.

Högern står för frihet, ett fritt och förutsättningslöst sätt att tänka på; en beredskap att bevara traditionella värden (givet att de är sanna värden); ett balanserat synsätt på människan som varken odjur eller ängel. De insisterar att människan är unik och inte kan omvandlas till eller behandlas som blott nummer eller siffror. Vänstern förespråkar de motsatta principerna; den är mångfaldens fiender, och en fanatisk identitetsfrämjare. Enhetlighet framhålls alltid i vänsterutopier, paradis där alla är likadana, avundsjukan är död, och fienden antingen är död, lever utanför murarna, eller är fullständigt förödmjukad. Vänstern hatar skillnader, avvikelser, stratifikationer … Ordet ”ett” är dess symbol: ett språk, en ras, en klass, en ideologi, en ritual, en sorts skola, en lag för alla, en flagga, en vapensköld, en centraliserad världsstat.

Är Kuehnelt-Leddihns beskrivning delvis utdaterad? Trots allt finns det ju ingen som i större omfattning hävdar att de är för ”mångfald” än vänstern. Vänsterns version av mångfald innebär en enhetlighet av en särskilt förrädisk sort. Ingen får ha en avvikande åsikt om hur önskvärt det är med ”mångfald” i sig, så klart, och ”mångfaldiga” universitetsfakulteter väljs inte för att de har en mångfald av åsikter, utan just för att de tycker så dystert lika: de är bara socialliberaler i olika former och storlekar.  Dessutom försöker vänstern göra hela landet identiskt, genom att kräva ”mångfald” och proportionell representation i så många institutioner som möjligt.

Vänstern har länge sysslat med en sorts lockprisreklam. Först sa de att det enda de ville ha var frihet för alla. Liberalismen skulle förhålla sig neutral mellan konkurrerande världsåskådningar, och söka en öppen idémarknad där rationella människor kunde diskutera viktiga frågor. Dess mål var inte att påtvinga en särskild uppfattning om godhet.

Det påståendet visade sig snabbt vara falskt, när det framgick hur viktigt det statliga utbildningssystemet var för socialliberalismen. I synnerhet den progressiv utbildningen hade som mål att befria barnen från konkurrerande maktcentra (föräldrar, kyrkan, grannskapet, bland annat), och överföra deras trohet till centralstaten.

Givetvis spelade även vänsterns längtan efter jämlikhet och enhetlighet en roll. Ta till exempel berättelsen om den franska utbildningsministern som tittar på sin klocka, och vänder sig till en gäst och säger, ”I detta ögonblick skriver elever i 5431 offentliga skolor, en uppsats om hur underbar vintern är”.

Som Kuehnelt-Leddihn uttryckte det:

Varken kyrkliga skolor, sockenskolor, privata skolor, eller personliga lärare är i linje med vänsterns känslor. Det finns flera orsaker varför det är så. Det är inte bara så att vi har att göra med statsdyrkan, utan även om idén om enhetlighet och jämlikhet; idén att sociala skillnader i utbildningen borde elimineras och att alla elever borde ges en chans att tillhandahålla sig samma kunskap, samma typ av information, på samma sätt, och i samma omfattning. Detta borde göra det möjligt för dem att tänka på ett identiskt sätt, eller i varje fall på ett liknande sätt.

Med tidens gång har vänstern brytt sig allt mindre om att försöka verka neutral mellan lika konkurrerande samhällsvisioner. Det är därför som konservativa som anklagar dem för moralisk relativism har fel. Vänstern är långt ifrån att vara relativistisk. Snarare är den absolutistisk i sina krav på att folk ska anpassa sig till deras strikta moral.

Ett exempel: när den utropar att ”transpersoner” är den nya förtryckta klassen, förväntas alla ställa sig upp och applådera. Socialliberaler argumenterar inte att stöd för transpersoner kan vara en bra idé för vissa, men dåligt för andra. Om de vore moraliska relativister, skulle de säga detta. Men det är de inte, så de säger inte det.

Det handlar dessutom inte enbart om att ingen får tycka annorlunda. Meningsskiljaktigheter får aldrig erkännas. Det som sker är inte att förbrytaren debatteras tills ett tillfredsställande avslut nåtts. Han utesluts helt enkelt bara ur samhället. Det kan inte finnas någon åsikt utöver de åsikter som vänstern bestämt får finnas.

Det är sant att vänstern inte låter ett ögonblick passera utan att påminna oss om den toleranta, icke-dömande, milleniegenerationen som denna trångsynta värld kan lära sig så mycket av. Har jag då fel när jag säger att vänstern, och särskilt den yngre vänstern, är intolerant?

Faktum är att vi bevittnar den minst toleranta generationen i färskt minne. Statsvetaren April Kelly-Woessner har studerat milleniegenerationens åsikter, och har kommit fram till något väldigt avslöjande. Om baserar hur tolerant en person är, på hur väl han behandlar de som han inte håller med, en uppenbart rimlig ståndpunkt, klarar sig milleniegenerationen väldigt dåligt.

Ja visst visar milleniegenerationen stor medkänsla för de officiella offergrupperna vars kamp de ständigt får höra om i skolan och i filmer. Det är ingen bedrift, eftersom de redan håller med dessa människor. Hur behandlar de och vad tycker det om de personer de inte håller med? En snabb titt på social media, eller på ett utbrott av någon socialliberal på ett universitet, ger oss svaret.

Appropå det, kan någon ge mig namnet på den senaste socialliberala talaren som skreks till tystnad på ett universitet?

Nej just det, det finns ingen, eftersom det aldrig händer. Om det faktiskt hade skett kan du vara säker på att det skulle ältas i oändlighet.

Å andra sidan, socialliberaler som terroriserar sina ideologiska motståndare är bara trogna Herbert Mancuse mandat. Mancuse som på 1960-talet argumenterade för att yttrandefriheten borde begränsas för den anti-progressiva rörelsen.

Sådan diskriminering skulle alltså användas mot rörelser som motsatte sig en utbredning av social lagstiftning rörande de fattiga, svaga, handikappade. Som svar på de elakartade fördömanden om att en sådan politik skulle göra sig kvitt med den heliga liberalistiska principen om jämlikhet för ”den andra sidan”, menar jag att det finns frågor där det inte finns någon ”andra sidan” annat än i ett formellt avseende, eller där ”den andra sidan” är tydligt ”regressiv” och förhindrar en möjlig förbättring av det mänskliga tillståndet. Att tolerera inhuman propaganda fördärvar inte bara liberalismen utan all progressiv politisk filosofi.

Till och med mycket av det som kallas konservatism är idag nedsmutsat av vänstern. Det är säkerligen fallet med de neokonservativa. Skulle du kunna föreställa dig att Edmund Burke, som gett upphov till den moderna konservatismen, skulle stödja idén om att sprida mänskliga rättigheter med hjälp av militärmakten?

Prata med neokonservativa om decentralisation, secession, nullification, och du skulle få exakt samma svar som en socialliberal skulle ge på MSNBC.

Föreställ dig nu följande invändning mot det jag har sagt: Vad än vi må säga om vänsterns brott och terror, kan vi inte överse högerns totalitarism, främst manifesterad i Nazityskland.

Men faktum är att nazismen är en vänsterideologi. Det tyska arbetarpartiet i Österrike, nazisternas föregångare, utropade 1904: ”Vi är ett frihetsälskande nationalistiskt parti som energiskt kämpar mot reaktionära tendenser likväl som feodala, kyrkliga, eller kapitalistiska privilegier och utländskt inflytande”.

När partiet blev det Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet (NSDAP), eller nazisterna, innehöll deras program följande:

Det Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet är inte ett arbetarparti i den snävaste meningen:  det representerar allt hederligt arbetes intressen. Det är ett frihetsälskande och strikt nationalistiskt parti och slåss således mot alla reaktionära trender, mot kyrkliga, aristokratiska, och kapitalistiska privilegier och allt utländskt inflytande, men framför allt mot det överväldigande inflytandet som den judiska köpmanna-mentaliteten har på allt offentligt liv…

Det kräver att alla europeiska regioner som befolkas av tyskar ska slås samman till ett demokratiskt, socialt, tyskt rike …

Det kräver folkomröstningar för alla rikets, staters och provinsers nyckellagar …

Det kräver att de judiska bankirernas inflytande över affärslivet stoppas, och att en nationell folkbank, med en demokratisk administration, skapas.

Kuehnelt-Leddihn skrev att detta program ”doftade av utjämnande socialliberalism: det var demokratiskt; det var anti-Habsburg (det krävde att den Habsburgska monarkin skulle förstöras till fördel för det pangermanska programmet); den var emot alla impopulära minoriteter, en attityd som gör alla vänsterideologier magnetiska”.

Vänsterns besatthet av ”jämlikhet” och utjämning innebär att staten måste nästla sig in i arbetsmarknaden, finansmarknaden, skolväsendet, privata klubbar… ja i princip alla det civila samhällets vrån. I mångfaldens namn måste alla institutioner se exakt likadana ut som alla andra.

Vänstern kan aldrig vara nöjd, eftersom de tror på en permanent revolution med mål att nå onåbara mål som ”jämlikhet”. Folk med olika färdigheter och begåvningar kommer att erhålla olika belöningar, vilket betyder att man konstant måste intervenera i det civila samhället. Vidare försvinner jämlikhet direkt när folk fritt börjar byta pengar för de varor de vill ha. Återigen måste staten lägga sig i allt, hela tiden.

Vidare underminerar och hånar varje ny generation liberaler  de saker som de tidigare generationerna tog för givet. Revolutionen fortsätter oavkortat.

Socialliberalismen leder kort sagt till en permanent revolution av en särskilt anti-libertariansk sort. Den är inte bara anti-libertariansk. Den är anti-mänsklig.

Och ändå riktas allt hat idag åt höger.

Givetvis är det så att libertarianer inte hör hemma varken på vänster- eller högerkanten, så som de traditionellt har förståtts. Men idén om att båda sidorna är lika hemska, eller innebär samma hot mot friheten, är enfaldigt och destruktivt nonsens.


 

Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Kommentarer (6)

  • Mavex

    8 månader sedan

    ”Det är därför som konservativa som anklagar dem för moralisk relativism har fel. Vänstern är långt ifrån att vara relativistisk. Snarare är den absolutistisk i sina krav på att folk ska anpassa sig till deras strikta moral.”

    Abort är en gren där moralisk relativism förekommer argumenten jag ibland får höra är om du inte gillar abort gör inte en som om de tror att det är preferens istället för en moralfråga

    Frihet är en annan sak som de är relativistiska i de väljer att använda den tills den inte längre passar deras mål.

    Relativistiska gällande föräldrarna är viktiga eller inte tydligen när de skall tvingas vara hemma lika med barnen men inte när det gäller insemination då är inte båda föräldrarna viktiga längre.

    Relativistiska gällande nationalism t.ex Palestina och Kurdistand

    Relativism gällande biologisk vetenskap om kön.

    Moral relativism gällande offergrupper det kan man se när en av deras så kallade offer inte är i linje med deras syn då kan saker som onkel tom och självhat komma flygande.

    Konstrelativism förekommer också så vänstern har ganska stor inkonsekvens och relativism.

    • Mavex

      8 månader sedan

      Ps sen frodas rättspositivismen inom vänstern som är moralrelativistisk

      • Mavex

        8 månader sedan

        ps en annan sanningsrelativism är texttolkning som Amerikanska grundlagen men även teologiska texter.

  • Stefan Palmkvist

    8 månader sedan

    Det fina landet USA har fört krig varenda dag sedan andra världskriget tog slut. Omkring 30-40 miljoner döda. Liberalism är fascismens moder. Leve Kommunismen!

  • Klas

    8 månader sedan

    Jättebra argumenterat! Tack för översättningen och uppmärksammandet!

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>