Sveriges_Riksbank_logo1I dagarna kom Statistiska Centralbyrån (SCB) ut med statistik för sista kvartalet 2015 (hela rapporten inklusive kommentarer finns här – DN hade även en kortare sammanfattning) och det är alltid lika spännande att kolla igenom nationalräkenskaper eller andra rapporter från SCB. Som Mises-följare ställer vi oss naturligtvis väldigt kritiska till värdet av sådan aggregerad statistik och mått som BNP, men man kan trots det hitta intressant data om svensk ekonomi – särskilt förändringarna mellan kvartal eller år eftersom ”felen” med BNP rimligen är likvärdiga. Tydligast är hur inga av Riksbankens trogna och konsumerande undersåtar gör som de blir tillsagda.

Riksbanken gör som bekant allt i sin makt för att öka prisinflationen i Sverige till målet om 2%. Detta genom räntesänkningar (sedan ett år tillbaka är styrräntan till och med negativ) och massiva köp av tillgångar för att pressa ner även långa räntor. Målet är inte primärt det vanliga Keynesianska stimulansargumentet (att lägre räntor ökar spendering i ekonomin) utan ett desperat försöka att nå 2%-målet, mätt i ökningar av konsumentprisindex (KPI). Särskilt oroliga är Riksbanken för att parterna i avtalsrörelsen inte längre litar på dess möjligheter att nå sitt mål, då KPI inte varit i närheten sedan 2011, vilket gör att Ingves & Co får ännu svårare att kontrollera KPI, eftersom förväntningar om framtida prisinflation är en viktig komponent i hur framtida priser faktiskt utvecklas.

Det finns några olika metoder Riksbanken använder för att trissa upp prisinflationen;

1) sänkt ränta bidrar till högre konsumtion då hushåll och företag a) tar mer lån och konsumerar/investerar samt b) får lägre kostnader för sina tidigare lån och kan alltså lägga mer pengar på konsumtion, som teoretiskt ska höja priset på varor på kort sikt, eftersom efterfrågan ökar;
2) fallande värde på den svenska valutan och så kallad ”importerad inflation”; då vi importerar varor och tjänster motsvarande 45% av BNP varje år, kan några få procent svagare svensk krona snabbt bli betydligt högre konsumentpriser i slutändan – och Riksbanken får sin KPI-mätta prisinflation om 2%. Vidare säger Keynesianska läroböcker att en lägre valutakurs ger högre export eftersom dina varor nu är billigare för andra att köpa, vilket betyder att svensk industri producerar mer och närmar sin maximala kapacitet där försäljningspriser borde öka fort (alternativt stora investeringar i kapacitet, som då ökar spenderingen).

För att få upp KPI har Riksbanken fokuserat på valutan; den svenska kronan ska artificiellt falla och importerade gods som då räknas om till en högre valutakurs (svagare svensk krona = dyrare utländska varor) ska bidra till att KPI ökar. Knasigt tänkande på ungefär fjorton olika punkter – men vi låtsas inte om det för nu.

Då måste vara himla jobbigt att sitta på Brunkebergstorg 11 och se SCBs statistik visa den exakta motsatsen; trots deras ihärdiga jobb med räntor, valutainterventioner och Ingves mediauttalanden där han försöka övertyga och guida marknadsaktörer om framtida penningpolitik (så kallad Open-Mouth Operations) stärks den svenska kronan! Kronkursen fluktuerar gentemot många olika valutor och att endast kolla på ett valutapar kan vara missvisande. Istället används ofta index där valutarörelserna för flera olika valutapar läggs ihop. Riksbanken mäter två sådana index, TCW-index och KIX-index. Skillnaden mellan dem är inte viktig (TCW baseras på fasta vikter gentemot andra handelspartners med KIX uppdaterar vikterna varje år) och de samvarierar till 95% i alla fall.

Nedan tog jag TCW-indexet från Riksbanken och lade till datumen för de senaste sju räntesänkningarna (jag kan göra samma sak med KIX istället och får då samma resultat)

TCW index

Trots bankens sänkningar av räntan verkar inte valutamarknaden fatta grejen; den fortsätter att handla upp den svenska krona när Riksbanken så tydligt säger att den ska ner! Ja, på kort sikt får Riksbankens räntesänkningar en direkt effekt i att TCW-indexet faller några procent – men indexet är vanligen tillbaka på samma nivåer 1-2 månader senare. Efter räntesänkningen i juli 2015 stärktes dessutom svenska kronan 2,5% istället för att falla.

Vidare visar SCBs importstatistik att importpriserna faller snarare än ökar, och det med uppåt 4,5% under 2015. Anledningen, skriver de, är de fallande oljepriser men även kronförstärkningar. Helt fel, alltså – och så ohyfsat av oljepriset att falla just nu när Riksbanken försöker skapa lite prisinflation här borta.

Nu när svensk BNP växer snabbast i EU, 4,5% i nominella termer, kan vi hoppas hushållen åtminstone drar sitt strå till stacken. Som en följd av högre disponibelinkomster (+4,4% jämfört med 2014) kanske hushållen ökar sin konsumtion och deras högre efterfrågan borde teoretiskt skicka upp priser på konsumentvaror – Äntligen, tänker Riksbanksdirektionen! Nu ska det minsann bli fart på priserna.

Och det stämmer att hushållen ökade sin konsumtion förra året – men bara marginellt med cirka 2,5%, där bilpriser inom kategorin ‘Transport’ stod för största uppgången. Med andra ord, eftersom inkomster ökade i en högre takt än konsumtionen (4,4% jämfört med 2,5%), har hushållens konsumtion som andel av sina inkomster fallit snarare än ökat. Vad har hushållen då lagt sina pengar på? SCB kommenterar (s. 23):

Hushållens inkomster och sparande ökade kraftigt fjärde kvartalet 2015. Sparkvoten uppgick till den högsta nivån för ett fjärde kvartal sedan mätningarna startade 1980. Ökningen av lönesumman gav det största bidraget till inkomstökningen.

SCB Hushållens sparkvot (rapport feb 2016, p. 23)

Hushållen sparar helt enkelt mycket mer än de gjort tidigare . Trenden med en sparkvot kring 7% av inkomsterna de senaste åren håller alltså i sig. Vad jobbigt att hushållen istället lägger stora delar av sina ökade inkomster på sparande eller konsumtion utomlands. Ja, ni hörde rätt! Svenskarna trotsar sina ekonomiska och penningpolitiska översåtar genom att spara för mycket och konsumera på fel geografiska ställen.

Särskilt spännande är att den höga BNP-tillväxten i Sverige korrelerar med denna historiska höga sparkvot – trots att Keynes, hans följare och i princip samtliga läroböcker i nationalekonomi säger att sparande via Sparparadoxen (”Paradox of Thrift”) är skadligt för ett lands ekonomi.

Inte ens kapacitetsutnyttjandet verkar närma sig de nivåer då prisinflation brukar ta fart, utan har legat ganska jämnt alternativt fallande i de flesta branscher.SCB noterar även att konsumtionen från utländska besökare till Sverige steg betydligt långsammare än snittet sedan millennieskiftet.

Höjdpunkten i hela sänk-kronan-för-inflation resonemanget som Riksbanken för är att en komponent av värdet på en valuta är BNP-tillväxten i ett land gentemot länder där andra valutor samt ett lands handelsöverskott. Det vill säga, när Riksbanken sänker räntan för att minska värdet på den svenska kronan späder den också på kortsiktig BNP-tillväxt (investeringar, export, konsumtion) samt obalanser och felinvesteringar som följer av det (obs: inte nödvändigtvis bostadsmarknaden). Då handlar valutamarknaden upp den svenska kronan relativt andra valutor eftersom svensk ekonomi växer snabbare än säg euro-ländernas ekonomier och vi har starka handelsbalanser, och Riksbankens hela syfte omintetgörs. 

Alltså, Riksbanken försöker med näbbar och klor uppnå sin enda uppgift (som de dessutom aldrig varit särskilt bra på) och likt en känslosamt upprörd tonåring går allting emot dem: valutahandlarna, hushållen, oljemarknaden, industriproducenterna – till och med utländska besökare! Varför förstår de inte vad som är bäst för dem? Riksbanken vill ju dem bara väl. Som Hans noterade i senaste Radio Mises:

”Det är ju inte lätt att vara centralbankir”

Stackars Riksbanken.

Kommentarer (1)

  • Gabbe

    3 månader sedan

    Nu är ju inte Svensk ekonomi riktigt så bra som riksbanken vill få det att låta som. Stora orsaken att sysselsättningen inte fallit sedan finanskrisen är att utsugande 40 talister vägrar lämna ifrån sig sina arbetsuppgifter utan istället arbetar vidare med egen firma, vanligtvis som kunsulter på myndigheter. Då äldre inte konsumerar på samma sätt som yngre ökar sparandet. Samma mönster går att se i USA. Yngre har däremot ungefär samma sysselsättningsgrad som ett Europa i kris.

    Samtidigt blir många svenskar med rätta oroade över de senaste årens inflöde av unga outbildade män från tredje världen. Dessa kommer bli problem i decenier framöver då det svenska löneläget ligger på tok för högt för att en majoritet ska vara självförsörjande.

    Utan fler yngre i heltidsjobb kommer sparandet fortsatt ligga för högt. Samtidigt kommer kronan stärkas då Sverige med hög export och relativt låg statsskuld ses som en liten safe heaven. Riksbanken är för liten för att kunna påverka detta i långa loppet.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>