negative-interest-rate1-300x294Världens centralbanker har sänkt räntorna nästan till noll. De har med andra ord ägnat sig åt nollräntepolitik (NRP) med hoppet att billiga krediter ska återuppliva stagnerande ekonomier. Centralbankernas balansräkningar har förstorats genom köp av tillgångar på marknaden med nytryckta pengar, som vi amerikaner kallar ”operationer på den öppna marknaden”. Om den köper statens egna obligationer kallas processen ”skuldmonetisering”. Dessa är bara finare ord för att trycka pengar ur tomma intet med syftet att köpa tillgångar. Oavsett om centralbanken köper tillgångar från individer, statsobligationer via banksystemet eller direkt från staten kommer bankernas reserver att öka. (Säljarnas checkkonton kommer att stiga i värde, en skuld för bankerna, samtidigt kommer bankernas tillgångar i form av reserver hos den amerikanska centralbanken att öka.)

Keynesianer som stödjer detta förfarande tror att mer pengar och sänkt ränta kommer att öka bankernas benägenhet att låna ut, samt allmänhetens vilja att låna och spendera. Denna ökning i aggregerad efterfrågan kommer sedan att föra ekonomin framåt. Bevis på detta är när inflationen ökar svagt, prisökningar, och en ständig reducering av bankernas överskottsreserver. (När banker lånar ut, ökar bankernas inlåning på balansräkningens skuldsida, vilket i sin tur minskar reserverna i förhållande till inlåningen och därmed minskar överskottsreserverna. Den totala mängden reserver förblir dock densamma.)

Trots NRP och flera omgångar kvantitativa lättnader, där centralbanken köper stora mängder tillgångar på marknaden medan den håller räntorna nära noll, stagnerar fortfarande världens ekonomier. Den enda effekten verkar vara att både offentliga och privata skulder ökat. Därmed är nästa steg för Keynesianska ekonomer som styr centralbankerna världen över att övergå till negativa räntor d.v.s. MRP. Detta kan göras enkelt genom att centralbanken debiterar medlemsbankerna för sina överskottsreserver, även om samma sak kan uppnås genom andra metoder som exempelvis manipulering av marknaden för omvända repor. Kom ihåg att det var centralbanken själv som skapade dessa överskottsreserver ur tomma intet. Reserverna landade sedan på bankernas reservkonton hos centralbanken när de som sålt tillgångarna till centralbanken satt in pengarna på sin lokala bank. Nu har bankerna skulder som backas upp av tillgångar som minskar i värde, dvs. bankerna är fortfarande skyldiga sina kunder den summa de satt in på sina checkkonton, men centralbanken tar en avgift på reserverna som backar upp inlåningen.

I praktiken blir bankerna utpressade av centralbankerna att låna ut mer eller förlora pengar. De har inget val. Om de inte kan hitta lämpliga låntagare måste de börja debitera kunderna för privilegiet att ha pengarna på sina checkkonton. Alternativt, likt vissa europeiska banker, kan bankerna försöka höja räntan på befintlig utlåning för att täcka den ökade kostnaden. I europeiska länder där NRP råder, har bankerna hittills endast tagit ut avgifter från stora kontohavare. Dessa aktörer anstränger sig för att hitta tillgångar som inte minskar i värde. Sökandet efter högkvalitativa tillgångar har resulterat i att vissa tillgångar säljs med en premie d.v.s. att kunderna får tillbaka mindre än vad de investerat. Hur kan det bli så? Jo, eftersom premien är mindre än vad bankernas avgifter är, de förlorar alltså lite mindre på det sättet. Detta löser dock inte problemet, det innebär endast att överskottsreserverna flyttas någon annanstans och därmed skapar samma problem som för bankerna. När reserverna väl har skapats av centralbanken kan de endast förstöras genom att centralbanken själv gör omvända operationer på den öppna marknaden d.v.s. börja sälja tillgångar vilket leder till att reserverna flödar tillbaka till centralbanken.

Men detta är inte vad centralbanken vill. De vill tvinga bankerna att öka utlåningen för att undvika kostnaden för överskottsreserverna. De verkar vilja öka de nominella kostnaderna med en halv procent eller mindre. Om centralbanken kan debitera en halv procent, kan de debitera hur mycket de vill och givet det Keynesianska tankesättet som ledde till galenskaper som negativa räntor, kommer de förmodligen att göra det.

Negativa räntor går emot flera grundsatser inom den Österrikiska skolan. Exempelvis är konsumenternas tidspreferens grunden till räntan. David Howden beskriver detta i en artikel som publicerades för nästan tre år sedan angående den sjunkande kanadensiska produktionen:

Tid är en nödvändig faktor för att producera, den är unik i den mening att vi inte kan allokera den ekonomiskt som andra faktorer. Val av tid är alltid ”förr eller senare” och aldrig ”mer eller mindre” (som i fallet med andra produktionsfaktorer). Räntan hjälper oss avgöra hur snart vi bör konsumera en vara, eller hur lång en produktionsprocess bör vara. Låga räntor ger en indikation om att framtiden inte diskonteras högt. Du kommer vara villig att vänta en längre tidsperiod till låg ränta innan du får utdelning i form av konsumtion eller vinst på en investering. Hög ränta indikerar istället motsatsen, du vill konsumera tidigare eller ägna dig åt produktionsprocesser som ger utdelning på så kort tid som möjligt.

Dr. Howden går längre än så för att visa på hur centralbankens produktion av pengar ur tomma intet med syftet att trycka ned räntorna orsakar obalanser mellan låntagare/investerare och sparare (räntans huvudsakliga uppgift i en fri ekonomi är just att skapa balans mellan dessa grupper). Obalanser i tidsstrukturen (framförallt överinvesteringar i långsiktiga projekt) och den oundvikliga hög/lågkonjunkturcykeln resulterar från det faktum att resurser inte har sparats på riktigt. Först går företagen i konkurs, därefter bankerna därefter befolkningen som helhet.

Men kan inte centralbanken bara trycka mer helikopterpengar för att rädda alla? Dessvärre inte. Mer pengar kan inte bota vad mer pengar orsakat d.v.s. högre och högre priser samt minskad produktion.

Givetvis kommer en ekonomi som hamnar i obalans genom negativa räntor uppvisa flera konstiga anomalier innan den ”överhettas”, vilket Ludwig von Mises beskriver. Alasdair Macleoad från GoldgoMoney.com menar att en tidig indikation på att förtroendet för en valuta har minskat är kraftigt stigande ädelmetallpriser. Priser stiger fortare och fortare samtidigt som produktionen kollapsar. Allmänheten förstår att myndigheterna inte har några intentioner att sätta stopp för minusräntepolitiken samt återinföra sunda pengar och banker. Allmänheten kommer göra allt för att rädda sina besparingar från total förstörelse, de kommer börja köpa tillgångar som de inte tror minskar i värde. Detta skapar ett enormt prisuppsving i vissa tillgångsklasser, liksom vad Mises kallade ett ”crackup boom” scenario. Men kollapsen kommer efter boomen.

Synden är att det är fallande priser som eventuellt skapar rätt förhållanden för att ekonomin ska kunna återupplivas. Deflation är inte den dödsspiral som Keynesianer tror. Allmänhetens efterfrågan på pengar kommer att tillfredsställas när deras penningreserver är tillräckliga i relation till prisnivån, när de återfått förtroendet för framtiden och är villiga att investera långsiktigt.

Det har både varit onödigt och skadligt att trycka ned räntan. Likväl, bör du förvänta dig att fler centralbanker följer, Schweiz, Sverige, Danmark och vid vissa tillfällen den Europeiska centralbanken själv, med negativa räntor. Den skriande skammen är att det inte kommer att fungera och att det kommer att orsaka skador för hundratals miljoner människor. Det skulle även kunna orsaka den västerländska civilisationens kollaps.


Originalartikeln har översatts av Danilo Eriksson Cordeschi.

Kommentarer (2)

  • Göran

    5 månader sedan

    Bra artikel. Tack för den och översättningen Danilo! Detta borde en lära sig som rinnande vatten.

  • Andy

    5 månader sedan

    Vilka tillgångar är inte övervärderade i dagens läge?

    Andy

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>