george-carlinI en tidigare bok med titeln ”Brain Droppings” skrev jag några saker om politiskt korrekt språk. Jag täckte dock inte alla områden, utan missade att diskutera tre viktiga grupper av människor som av liberaler (reds. anm. författaren använder liberaler i dess amerikanska mening) blivit associerade med det här taffliga och oärliga språket: jag utelämnade de som är krymplingar, fula eller dumma. Så för att ta itu med min tidigare försummelse av dessa grupper vill jag kort återgå till de skyldiga, vita, liberalernas lekplats: den politiska korrektheten.

Politisk korrekthet är USAs nyaste form av intolerans, och den är särskilt elakartad eftersom den låtsas handla om tolerans. Den presenterar sig själv som rättvisa, men försöker likväl att begränsa och kontrollera folks språk med strikta koder och rigida regler. Jag är inte säker på att detta är rätt sätt att bekämpa diskriminering på. Jag är inte säker på att det är klokt att tysta folk, eller tvinga dem att ändra sitt språk, för att lösa problem som sträcker sig bortom blott språkbruk.

Jag vill således uppmana de av er som är allra mest politiskt känsliga, mer än resten av oss, att ta gott om tid för att spänna sina stjärtmuskler, för jag kommer att injicera lite verklighet i den politiska korrekthetens drömvärld. Särskild beträffande de ord som vi använder för att beskriva varandra.

Krymplingar

Du har säkert redan märkt att när de politiskt korrekta liberala regelpåhittarna bestämmer sig för att döpa om en grupp människor som de ser som offer, börjar de med att lägga skam på gruppens redan existerande benämning. En gång i tiden skedde detta med ordet krympling. Ingen kallar någon annan för krympling längre. Det är för att krymplingar, i ett ytterligare försök att vända upp och ner på verkligheten, har tillskrivits en ny term: rörelsehindrad eller funktionsnedsatt (eng. physically challenged). Användandet av dessa ord är ett uppenbart försök att få folk att må bättre. Idén är som följer: ”Så länge vi inte kan bota dessa människor kan vi i alla fall ge deras tillstånd ett mer positivt namn, så kanske folk blir distraherade ett tag”. Det är verbalt trolleri.

Detta samma gäller för den otympliga frasen ”specialkunnig” (eng. differently abled). Jag menar att om en person envisas med att använda sig av ett misshandlat språk som detta borde han tvingas att använda det för att beskriva alla människor på jorden. Vi har alla speciella kunskaper. Du kan göra saker som jag inte kan, och jag kan göra saker som du inte kan. Peter Forsberg kan inte sjunga opera, och Malena Ernman kan inte spela ishockey. Alla har speciella kunskaper.

Vi borde tålmodigt förklara för liberalerna att krymplingar inte behöver någon heroisk benämning: Det är ett fullkomligt hedervärt tillstånd. Det finns i bibeln: ”Jesus botade krymplingar”. Han sysslade inte med rehabiliterande strategier för att förbättra tillståndet för de fysiskt missgynnade. Kan inte dessa liberaler höra hur oattraktivt detta språkbruk är? Hur illa det låter? Jag föredrar personligen ett rakt och beskrivande språk.

Till exempel, och detta är ett förslag som vissa av er kommer att störa er på, men jag är allvarlig: Varför kallar vi inte bara handikappade människor för missbildade? Vi har inget problem med att tala om missbildningar vid födseln. Vi ryggar inte tillbaka när någon säger det. Vi säger: ”Gunther föddes med en missbildning”. Är inte detta att erkänna det faktum att folk kan vara missbildade? Om det är så, vad är det då för problem med att kalla dessa människor fysiskt missbildade? När i sina liv förvandlas en person med en missbildning från födseln, till en person som är ”specialkunnig”? Och varför händer det? Jag är förvirrad.

Fult språk

Sedan har vi de som inte riktigt når upp till samhällets accepterade nivå med avseende på fysisk attraktionskraft. De allra värsta i denna grupp kallas fula. Eller, de brukade i alla fall kallas fula. PK-språkpolisen har arbetat med detta också.

För att visa hur långt allt detta politiskt korrekta och undvikande språk har gått, kallar nu vissa psykologer de fula människorna för ”de med grava utseendebrister”. Ok? Grava utseendebrister. Berätta för mig, kära psykolog, hur väl detta språkbruk passar in på någon som är i ”förnekelse”? Dessa påstått välmenande människor har förirrat sig så långt från verkligheten att det inte kommer att vara en överraskning för mig den dagen då ett våldtäktsoffer kallas för ”en ovillig spermamottagare”.

Nåväl, låt oss återgå till de fula. Med avseende på folks utseende har PK-språkpolisen redan skapat en komiskt förvrängd term: utseendeism (eng. lookism). De menar att du, när du bedömer en person, eller snarare när du tar hänsyn till någons utseende (för vi vill ju inte bedöma någon, det skulle ju vara dömande), gör du dig skyldig till utseendeism. Du är en utseendeist.

Och alla dessa modiga människor som kämpar mot utseendeismen (många av dem är själva oattraktiva) berättar för oss att problemet är, att i vårt samhälle kallas vissa vackra och andra fula baserat på standarder som vi själva godtyckligt kommit fram till. På något sätt är det något som är fel med idén att vi, det vill säga folket, är de som bestämmer skönhetsidealet. Men det är ju vi som tvingas titta på varandra, så varför skulle det inte vara vi som bestämde idealet? Jag är förvirrad. Jag skulle säga att det är oerhört dumt, men det är nästa ämne som jag tänkte tala om, och det vore enbart ett billigt försök till en smidig övergång.

Dumma människor

Nåväl, dumhet. Det är viktigt att vi inser en sak när det gäller dumheten: Den kommer alltid att vara med oss. Den finns överallt. Det skulle inte ta länge för ett gäng professionella forskare att upptäcka att det finns dumma människor i världen. Deras förekomst (och effekter) talar för sig själv.

Men var kommer dessa dumma människor ifrån? De kommer från skolsystemet. När de befinner sig i skolan identifieras de dock aldrig som dumma. Det kommer senare, när de växer upp. När de är barn får du inte kalla dem dumma, vilket kan vara något som bidrar till problemet. Tyvärr hamnar barn, dumma som smarta, under en sorts skyddande paraply som vi rest för att skydda dem från att utsättas för den verkliga världen, tills deras föräldrar, arton år senare, utsätter resten av världen för dem, nu fullvuxna.

Det finns dumma barn. Och jag vill verkligen vara varsam hur jag navigerar minfältet bestående av de med inlärningssvårigheter eller de utvecklingsmissgynnade, med andra ord, ”barn med särskilda behov”. Allt detta är ytterligare exempel på detta tröttsamma och löjliga språkbruk. Jag vill bara tala om barn som är dumma, och inte de som är skadade.

En av dessa termer som nu används för att beskriva dumma barn är minimalt exceptionell. Klarar du av att höra det? Minimalt exceptionell? Vad hände med den gamla, välbeprövade, förklaringen: Barnet är trögtänkt? Var det verkligen så hemskt? Verkligen? ”Barnet är trögtänkt, andra barn är kvicka. De tänker kvickt. Inte den här pojken. Han är trögtänkt”. För mig ter det sig mänskligt. Men icke. Han är minimalt exceptionell.

Hur skulle du vilja att någon berättade det för dig om ditt barn? ”Han är minimalt exceptionell”. ”Tack gode Gud för det! Vi trodde han var lite, jag vet inte, trögtänkt. Men minimalt exceptionell! Wow! Vänta tills jag berättar det för alla våra vänner”.

Den politiska korrektheten lemlästar diskursen, skapar ett fult språk och är dumt i största allmänhet.

Jag är inte riktigt klar än. Jag behöver säkert inte påminna PK-folket om att ”Operan inte är färdig förrän den välformade kvinnan bjuder oss på sin vokala framställning”. Jag vet. Jag kämpade hårt för att få in just det där uttycket. Jag skäms innerligt.

Men innan jag lämnar er vill jag göra följande poäng: På ett praktiskt plan innebär den här typen av språk att i alla fall ett helt och hållet användbart uttryck blir fullkomligt oanvändbart. Uttrycket ”I de blindas land, är den enögde kung”, blir till ”I den synskadades land blir den partialseende fullständigt befullmäktigad”. Trist, eller hur?


Denna artikel är ett utdrag ur George Carlins bok ”When will Jesus Bring the Pork Chops?”, och har översatts till svenska av Joakim Kämpe. Denna text finns också som en ljudbok på Youtube.

Kommentarer (1)

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>