book2Idag skulle jag vilja prata om vad politisk korrekthet är (åtminstone dess moderna version), vad det inte är, och hur vi kan bekämpa det.

Till att börja med behöver vi förstå att politisk korrekthet inte handlar om att vara trevlig. Det är inte enbart en samhällsfråga, eller en del av kulturkriget.

Det handlar inte om artighet, inkludering eller gott uppförande. Det handlar inte om att bemöta andra människor med respekt, vara känslig, att bry sig eller att inte såra andra.

Men du har säkerligen hört dessa argument. Politisk korrekthet handlar om simpel respekt och inkludering, säger de. Som om vi behövde de progressiva, kulturpoliserna, för att förstå varför man inte bör kalla någon efterbliven, använda ”N” ordet, uttala sig nedlåtande om någons utseende eller tolerera mobbare.

Om politisk korrekthet verkligen handlade om att vara snäll och visa respekt skulle det inte behövas bli påtvingat. Vi har trots allt redan en mekanism för samhälleliga relationer som politisk korrekthet säger sig representera: det kallas gott uppförande. Och det finns redan specifika individer som är ansvariga för säkerställandet av gott uppförande. De kallas föräldrar.

Definition av politisk korrekthet

Men vad är egentligen politisk korrekthet? Låt mig försöka definiera det: Politisk korrekthet är den medvetna manipulationen av språket med syftet att förändra sättet som folk pratar, skriver, tänker, känner och agerar på, för att främja en agenda.

Politisk korrekthet beskrivs bäst som propaganda, och jag föreslår att vi behandlar den som just det. Till skillnad från propaganda, som historiskt har använts av stater för att uppvigla stöd i en viss kampanj eller insats, omfattar dock den politiska korrektheten allt. Den försöker forma oss alla till en modern version av den marxistiska människan, befriad från alla sina borgerliga beteenden och dagliga sociala konventioner.

Liksom all propaganda är politisk korrekthet en lögn i grunden. Det handlar om att vägra handskas med verklighetens underliggande natur, att de facto försöka förändra denna verkligheten genom lagstiftning och sociala dekret. A är inte längre A.

För att citera Hans-Hermann Hoppe:

[Ö]verherrarna … stipulerar att aggression, invasion, mord och krig i själva verket är självförsvar, och självförsvar är aggression, invasion, mord och krig. Frihet är tvång, och tvång är frihet. … Skatter är frivilliga inbetalningar, och frivilligt betalda priser är exploaterande skatter. I en politiskt korrekt värld är metafysiken förvrängd och omdirigerad. Sanningen blir formbar, för att tjäna ett större syfte, beslutat av våra överherrar.

Men var har allt detta kommit ifrån? Politisk korrekthet är med säkerhet, i alla dess former, inget nytt under solen. Jag tror att vi kan anta att feodalkungar, kungar, kejsare och politiker i alla tider har försökt att kontrollera undersåtarnas språk och tankar, och därmed därmed deras handlingar. Tankepolisen har alltid existerat.

För att förstå ursprunget till politisk korrekthet, vänder vi blicken åt Marx och senare Frankfurtskolan. Vi skulle även kunna titta på den inverkan som Leo Strauss arbete haft inom de krigsivriga tankesmedjorna. Vi kan studera Saul Alinskys vilseledande slogans. Vi skulle kunna nämna den franske filosofen Foucault, som använde termen “politisk korrekthet” på 1960-talet som en kritik av ovetenskaplig dogma.

Men om du verkligen vill förstå PK – propagandans mörka konst, föreslår jag att du löser en av dess främsta utövare, Edward Bernays.

Bernays var en anmärkningsvärd man, någon som bokstavligen skrev boken om propaganda och dess mjukare version, public relations. Han nämns inte särskilt ofta i Västvärlden i dag, trots att han är gudfadern till detta.

Han var brorson till Sigmund Freud, och likt Mises, född i Österrike i slutet på 1800-talet. Till skillnad från Mises däremot, hade han turen att komma till New York som ett barn och blev sedan hela 103 år gammal.

Ett av hans första jobb var som pressagent i president Woodrow Wilsons Committee on Public Information, en enhet med syftet att öka allmänhetens stöd till USAs inblandning i första världskriget (framförallt var tyska och irländska amerikaner motståndare till detta). Det var Bernays som myntade det ökända begreppet ”Gör världen säker för demokrati”, som användes av kommittén.

Efter kriget frågade han sig själv huruvida man kunde “applicera samma teknik på fredsproblem.” Med ”problem” menade Bernays att sälja saker. Han ledde väldigt framgångsrika kampanjer för Ivory Soap, bacon och ägg som hälsosam frukost, och balett. Han ledde flera framgångsrika marknadsföringskampanjer, där den för Lucky Strike är den mest välkända. Kampanjen gick ut på att göra det socialt accepterat för kvinnor att röka.

“Flockpsykologins” roll

Bernays var både öppen och stolt i sitt “skapande av samtycke”, en term som användes av den brittiske kirurgen och psykologen Wilfred Trotter i verket Instincts of the Herd in Peace and War, publicerad 1919.

Bernays blev djupt inspirerad av konceptet flockbeteende. Flockinstinkt vilar på ett djupt rotat behov av att vinna acceptans i en viss social krets. Flockbeteendet övervinner alla andra influenser. Som sociala människor är vårt behov av att passa in av högsta vikt.

Enligt Bernays är dock inte flockens instinkter pålitliga, oavsett hur djupt rotade de är. Flocken är irrationell och farlig, och därmed måste den styras av visare män på tusentals olika sätt, och nyckeln är att aldrig låta dem veta om faktumet att de blir styrda.

Bernays teknik används flitigt än idag för att forma politisk korrekthet.

För det första förstod han (Bernays) hur mäktiga flockens instinkter faktiskt var. Vi är inte de speciella snöflingorna vi tror vi är, enligt Bernays. Vi är snarare ängsliga och formbara varelser som desperat försöker vinna acceptans och passa in i gruppen.

För det andra förstod Bernays vikten av att marknadsföra frågor eller produkter genom en auktoritär tredjepart. Kändisar, idrottare, modeller, politiker och rika personer är de personer som flocken ser upp till, oavsett om det gäller att stödja HBTQ rörelsen eller sälja lyxbilar. När George Clooney eller Kim Kardashian visar stöd för Hillary Clinton, tilltalar det flocken.

För det tredje förstod han känslornas roll i våra smaker och preferenser. Det är egentligen inte en specifik kandidat, cigarett, klocka eller handväska vi vill ha, det är den emotionella komponenten av reklamen som undermedvetet påverkar oss. 

Vad vi kan göra åt det

Frågan vi ställer oss själva är: Hur bekämpar vi den politiska korrektheten? Vad kan vi göra, som individer med begränsad tid och begränsade resurser, med seriösa förpliktelser gentemot våra familjer, nära och kära och karriärer, för att komma undan denna mörka våg?

För det första behöver vi förstå att vi befinner oss i en kamp. Den politiska korrektheten representerar ett krig om våra hjärtan, sinnen och själar. Våra moståndare förstår detta, därmed borde även du göra det. Kampen utspelar sig på flera olika fronter: Den statliga språkapparaten verkar inte bara inom staten, utan även på universitet, inom media, näringslivet, kyrkor och synagogor, ideella föreningar och icke-statliga organisationer. Det är alltså viktigt att förstå vilka krafter som är riktade mot dig.

Förstå att de som förespråkar politisk korrekthet inte frågar dig, de argumenterar inte med dig och de bryr sig inte om vad du har att säga. De bryr sig inte om eventuella valresultat, eller om de behöver användas sig av utomrättsliga medel. Det finns miljontals progressiva i USA som absolut skulle vilja kriminalisera åsikter som inte passar deras föreställning om social rättvisa.

En mätning visar att 51 procent av Demokraterna och 1/3 av amerikanerna skulle vilja just det.

Det andra handlar om att avsiktligt och taktiskt kämpa emot. Att inse att man befinner sig i en kamp, och slåss tillbaka. Kulturellt handlar detta om liv och död.

Vi har fortfarande friheten för att agera

Trots att PK – kontamineringen har gått så långt, behöver vi inte fly ifrån nazisterna med några dagars marginal som Mises. Vi har en oerhörd mängd resurser till vårt förfogande i denna digitala era. Vi kan fortfarande kommunicera globalt och skapa forum för frispråkiga, anti-PK-röster. Vi kan fortfarande läsa och dela anti-statliga böcker och artiklar. Vi kan fortfarande läsa riktig historia och de stora icke politiskt korrekta klassikerna. Vi kan fortfarande hemskola våra barn.

Detta innebär inte att kampen mot PK inte kan skada dig: risken att förlora jobb, rykte, vänner och familj är stor. Men att acceptera en förlust kommer inte på tal, och det skulle inte göra oss värda våra förfäder.

Använd humor för att förlöjliga den politiska korrektheten. Politisk korrekthet är absurt, de flesta människor känner det. Och dess praktikanter lider av brist på humor, självkännedom och ironi. Använd alla tillgängliga medel för att reta, förlöjliga och exponera den politiska korrektheten för vad den egentligen är.

Glöm aldrig att samhället kan förändras väldigt snabbt i kölvattnet av omvälvande händelser. Vi alla hoppas självklart att ingen större katastrof inträffar i USA, i form av en ekonomisk kollaps, valutakollaps, välfärdstatens kollaps, brist på energi, mat och vatten, naturkatastrofer eller allmänna oroligheter. Men vi kan inte räkna bort risken att något liknande inträffar.

Och om det skulle ske, föreslår jag att politiskt korrekt språk och politiskt korrekta tankar blir den första statliga utsmyckningen som försvinner. Bara rika, moderna samhällen kan ha råd med lyxen av ett tankesätt som inte är förenligt med verkligheten, och det tankesättet kommer snabbt försvinna när den ”rika” delen av USA tynar bort.

Män och kvinnor kanske återupptäcker att de behöver och kompletterar varandra om välfärdsstaten skulle kollapsa.  Oändliga timmar spenderade på sociala medier kanske ger utrymme för återuppbyggandet av sociala relationer som verkligen betyder något när nätverken ligger nere.

Mer traditionella familjestrukturer kanske ser mindre förtryckande ut då vi plötsligt står inför stor ekonomisk ovisshet. Skolor och universitet kanske återupptäcker värdet av att lära ut praktiska färdigheter, istället för censurerad historia och missnöjesstudier. Sexuella preferenser kanske inte ter sig lika viktiga, säkerligen inte som en grund till rättigheter. Rättsstaten kanske blir något mer än en abstraktion att förkasta för att kunna utöka social rättvisa och förneka privilegier.

Arbeta långsiktigt

Med risk för att inte låta populär måste jag ändå säga att vi behöver vara förberedda för en hård kamp. Låt oss lämna tomma löften om snabba åtgärder till politikerna. De progressiva spelar det långa spelet mästerligt. Det har tagit 100 år för dem att ta sig igenom våra institutioner steg för steg. Jag föreslår inte att vi bör ta tillbaka dessa förlorade institutioner, som för övrigt är körda sedan länge, utan att vi skapar våra egna.

PK – pådrivarna försöker splittra oss ända ner till atomnivåer genom, klass, ras, kön och sexuell preferens. Låt dem göra det. Låt oss ta en sidoväg från institutionerna de kontrollerar till förmån för våra egna. Vem säger att vi inte kan skapa våra egna skolor, kyrkor, media eller egen litteratur, och våra egna civila och sociala organisationer? Att börja från noll är säkerligen mindre skrämmande än att strida emot den politiska korrektheten på dess hemmaplan.

Slutsats

Politisk korrekthet är ett virus som ställer oss frihetsälskande människor på hälarna. När vi låter de progressiva avgöra debattens ramverk och kontrollera berättelsen förlorar vi makten över våra liv. Om vi inte pekar på vad staten och dess agenter gör för att kontrollera oss bör vi ärligt talat fundera över hur länge organisationer som Misesinstitutet kommer tillåtas att vara fria att anordna evenemang som detta. Är det verkligen helt otänkbart att man vaknar upp en dag och finner att anti-statliga och anti-egalitära hemsidor som mises.org och lewrockwell.com är blockerade? Eller att sociala medier som Facebook eliminerar åsikter som inte är kompatibla med vad som accepteras i den nya världen?

Faktum är att krypet Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, nyligen hördes berätta för Angela Merkel att han skulle arbeta för att dölja Facebook-kommentarer från tyskar som hade fräckheten att ställa sig emot statens invandringspolitik.

Här är Facebook uttalandet:

Vi är hängivna i att arbeta nära den tyska staten gällande denna viktiga fråga. Vi tror att den bästa lösningen för att handskas med personer som gör rasistiska, xenofobiska kommentarer är då staten och civilsamhället arbetar tillsammans i denna gemensamma utmaning.

Skrämmande, eller hur? Detta närmar sig en server nära dig, om vi alla inte börjar agera.


Originalartikeln hittar ni här.

Etiketter:

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>