Screen Shot 2016-01-03 at 2.48.28 pmDen mest avslöjande filmen jag sett detta år (reds. anm. 2015) var“The Stanford Prison Experiment”. Jag rekommenderar er att se den. Alla borde se den. Om vi tog dess lärdomar på allvar skulle vi omvärdera fler saker än bara vårt fängelsesystem. Vi skulle omvärdera hela systemet med en stat som under så många tusentals år varit till mänsklighetens förtret.

Om det var så att jag hade vetskap om detta experiment i college, hade jag glömt bort det. Experimentet visar den omfattning som en titel och ett institutionellt kontext i grunden påverkar vår syn på oss själva, och hur snabbt vi antar våra tillskrivna roller som härskare och undersåtar. Experimentet avsåg fängelseregler, men det går att applicera på livet i allmänhet.

Filmen berättar den sanna berättelsen om experimentet som utfördes 1971, av psykologen Philip Zimbardo. Han samlade en grup bestående av 15 frivilliga, som var och en gavs en roll, antingen som fånge eller fångvakt, och sedan skapade han ett falskt fängelse i skolans källare. Rollerna lottades ut.

Det som skedde sen är hemskt och avslöjande. Redan första dagen börjar vakterna, som enbart har blivit tillsagda att upprätthålla kontroll utan några andra särskilda instruktioner annat än att de inte får använda våld, ta till psykologisk och fysisk misshandel. De anpassar sig mycket snabbt till sin nya roll.

Fångarna anpassade sig också till sin nya roll, och antog till och med en ny identitet, samt förlorade en uppfattning av sin egen personlighet. En präst som kom för att utvärdera dem lade märke till att de endast refererade till sig själva via sina nummer.

Medan du tittar, och medan moralen och det sunda förnuftet börjar avta, har du djupa farhågor, även om du både förstår och förväntar dig det slutliga resultatet. Det spårar ur så hastigt att du förvånas då filmen berättar att dag ett är slut. Hur kunde saker och ting gå så fel, så snabbt? Experimentet var tänkt att fortgå i två veckor.

Vad mer kan hända?

Vakterna, som endast är inställda på att kontrollera fångarna, tar till kvasitortyr för att framkalla lydnad. De skapar rum för privilegierade människor och bestraffningsrum. Genom detta hoppades de skapa en dynamik där fångarna strävade efter att flytta från det ena rummet till det andra. Vad som i själva verket inträffade var en radda av psykologiska sammanbrott, djupa depressioner, panik, terror och en allmänt utflippad miljö. Det var så illa att psykologen, som var rädd för att det skulle leda till juridiska problem, var tvungen att avbryta experimentet efter endast 6 dagar. Det kunde helt enkelt inte fortsätta.

Till och med psykologen själv drogs med i spelet i sin roll som chef för fängelset, och tolererade betydligt mer förödmjukande beteende än han borde. Först då hans flickvän lade sig i genom att förklara verkligheten för honom vaknade han upp.

Experiment av detta slag är nu ej längre tillåtna eftersom de anses vara oetiska. Det är förmodligen sant, men det är synd att vi ej längre kan återskapa experimentets resultat. Denna studie, tillsammans med den välkända Milgram-studien, säger oss mer om den mänskliga naturen än vi ofta är villiga att erkänna.

Screen Shot 2016-01-03 at 2.24.01 pmStudien påminde mig om den senaste gången jag skakade galler i några timmar. Jag hade fängslats på grund av ett byråkratisk misstag gällande en parkeringsbot. Jag befann mig där, bakom galler, och förundrades över hur mycket orättvisa som vakterna lyckades åstadkomma under en enda dag. Utan undantag sa de alla samma sak för att rättfärdiga sitt beteende: ”Jag gör bara mitt jobb”. 

Jag frågande min fängelsekamrat varför dessa monster befann sig utanför gallret och vi bakom.

”De hade tur, och vi hade otur”, var hans svar.

Sannare ord….

I vilken omfattning förvandlas en person av att sitta i fängelse eller av att ha en fängelsevakts makt? Det kan förvandla en trevlig student till en tyrannisk despot på mindre än en dag. Det var det budskapet jag tog med mig från filmen. Ingen av oss står över det. Makten över andra är den ondskefulla gyllene ringen, något som rör upp något djupt inne i de mörkaste delarna av vår själ, de uslaste av alla begär, och lockar upp det till ytan.

Makten är en sådan korrumperande kraft, att den kan förstöra hjärtats allra bästa intentioner, den allra mest uppriktiga etiska träningen, den starkaste transcendentala tron, och till och med de allra mest saktmodiga. Makten är den djävul som förstör allt gott och ersätter det med ren ondska. Att störta makten är nödvändigt för fred och välmående.

Det är detta som Stanford-experimentet lär oss, men det är inte den enda lärdomen.  Även utan makt kräver mellanmänskligt samarbete något annat: en möjlighet att värdera varandra som människor. Detta är den fantastiska gåva som handel välsignar samhället med. Den hjälper oss att hitta ett värde i varandra, och inspirerar andra att hitta ett värde i oss.

I fängelseexperimentet fanns ingen handel. Det pågick inte tillräckligt länge för att ”korruption” skulle uppstå, så att vakterna och fångarna bytte tjänster med varandra. Det var en miljö som helt saknade handelsmöjligheter. Det skapade något väldigt märkligt: ett minisamhälle utan ett uns värdighet, som snabbt förvandlades till ren exploatering.

Lärdomen är således inte enbart hur hemska fängelser är, utan om de stora och små hemskheter som uppstår överallt där handel saknas och där mellanmänskliga relationer kontrolleras av någon annan.

Avslutningsvis berättar denna artikel i The New Yorker om ett annat experiment med lite annorlunda resultat. Jag håller med artikelns författare då han skriver:

”Stanford-experimentets lärdom är inte att alla människor har förmågan att nedgå i sadism och tyranni, utan att vissa institutioner och miljöer kräver denna typ av beteende, och att de kanske kan förändra dem”.

Om vi konsekvent applicerade denna lärdom skulle världen sannerligen se väldigt annorlunda ut.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Kommentarer (3)

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>