Poddstudion reder ut begreppen medborgarlön och negativ inkomstskatt vilka tycks vara på tapeten lite varstans dessa dagar. Vore det månne en förbättring mot dagens bidragsdjungel? Poddpladdrarna går in med öppet sinne men kommer ut med en övertygelse. Därtill sedvanlig dissektion av valda delar av nyhetsflödets bottenskrap samt marxistiska tips på hur man skaffar gratis toalettpapper.

Radio Mises: iTunes | Youtube | RSS

Play

Kommentarer (26)

  • ulle

    6 månader sedan

    Rättsystem = viktigaste verktyget för legitimerandet av staten, i det yttre. Ang Sovjet ;signaturerna användes väl för att, i propagandasyfte, uppvisa ”folkfienderna”.

  • Rasmus

    6 månader sedan

    Ser fram emot försöken med basinkomst i Finland, som ser ut att bli av. Tror inte vi kommer kunna argumentera oss fram till om det kommer fungera eller inte. Likt Portugals avkriminalisering av narkotika så tror jag basinkomst kan vara en sådan där kontraintuitiv idé som när man prövar den visar sig bara riktigt bra.

    Lite lösa tankar som förhoppningsvis kommer bli motbevisade eller styrkta:

    Behovsprövning är inte gratis, utan kan kosta mer än bidragen i sig.
    Incitamentet att gå från arbetslöshet till arbete kommer att öka, inte minska.
    Det kommer bli lättare att ta sig in på arbetsmarknaden, då det lönar sig att arbeta för mindre / jobba deltid.
    Egenföretagande kommer öka.
    Brottsligheten kommer minska.

    Gillar Christian Engströms föredrag om basinkomst.
    https://www.youtube.com/watch?v=73cGb0maw6I

    • Klaus Bernpaintner

      6 månader sedan

      Självklart kommer det att ”fungera”. På samma sätt som även hyresregleringen, den allmänna vården och det skattefinansierade skoltvånget ”fungerar”.

    • JohanIII

      6 månader sedan

      ”Portugals avkriminalisering av narkotika”. Jag ser ofta detta svepande uttalande, men det verkar bara som att det bara blivit avkriminaliserat att inneha (lite) knark. Även om det inte är så ”bara” att avkriminalisera att folk har 1g heroin på sig, är det fortfarande nåt annat än att tillåta det, eftersom man fortfarande kan åka på att behöva genomgå medicinsk/sociologiska undersökningar (”är du knarkare?”). Och så mycket vidare. Hittills i texten har jag förlitat mig på engelska wikipedia. Har du bättre källor?

    • Anon

      5 månader sedan

      Christian Engström snackar om att den som har basinkomst på 8333 kr/mån för varje intjänad hundralapp över den nivån ska betala 67 kr i skatt. En så hög marginalskatt resulterar i att man naturligtvis föredrar svartarbete framför att arbeta vitt.

      Jag förstår dock och sympatiserar med detta med basinkomst. Har två kollegor som tidigare arbetat inom Socialtjänstens försörjningsstödsenhet. Båda har sagt att det är ett jättetråkigt arbete som involverar ganska mycket ovett från understödstagarna. Ibland rena hot. De som arbetar på försörjningsstödsenheter måste i regel bära på sig larm med direktlänk till Polisen. Det brukar också i övrigt finnas massa säkerhetsrutiner kring arbetsplatserna, avspärrningar för att de försörjningsstödsmottagande inte ska kunna söka rätt på sin handläggare hursomhelst och så vidare. De är också hög personalomsättning på försörningsstödsenheterna då de flesta socionomer söker sig därifrån till andra arbetsplatser.

      Om man kunde kapa bort denna tråkiga byråkrati och göra världen kvitt massa tråkiga ansökningsblanketter vore det fint.

  • Simon Månskiöld

    6 månader sedan

    Finns ingen bättre metod att ge fattiga resurser som att ha 0% skatt, särskilt på moms, men det är ju en metod som är FÖR bra så den hörs ju aldrig i debatten.

    Mitt intresse för Medborgarlön dog ut när jag kom på det ni sa i början av programmet: Inget hindrar att man startar upp en fond som fungerar som ML redan idag, frivilligt. Att det inte sker ens i liten testskala gör att jag inser att de allra, allra flesta som förespråkar idén vill gå netto på systemet, inte bidra till det (undantaget libertarianska förespråkare-men de vill idealt slippa skatt öht) och så länge det är så är det ett värdelöst system altogether.

    Sabla sossevärld, man blir ju less.

  • Magnus Elenborg

    6 månader sedan

    Medborgarlön.
    För hundra år sedan ansågs det allmänt att ingen var ansvarig för sin nästa. Man antog — och det ”bevisades” vetenskapligt av ekono­merna — att samhällslagarna ovillkorligt krävde, att det fanns en väldig arme av fattiga och arbetslösa för att hålla det ekonomiska systemet i gång. I våra dagar skulle knappast någon våga hävda den principen längre. Man anser allmänt att ingen bör utestängas från nationens rike­domar, vare sig enligt naturlagarna eller samhällets lagar. De s. k. för­klaringar som var gängse för hundrafemtio år sen — att de fattiga hade sin okunnighet och oansvarighet, kort sagt sina ”synder” att tacka för sin situation — hör till det förgångna. I alla västerländska industriländer har ett försäkringssystem införts som garanterar envar ett existensminimum vid arbetslöshet, sjukdom och för ålderdomen. Man går bara ett steg längre om man kräver, att envar har rätt att erhålla medel för sin exi­stens, även om dessa villkor inte är för handen. Det skulle praktiskt uttryckt innebära att varje medborgare kan göra anspråk på ett belopp som räcker för existensminimum även om han inte är arbetslös, sjuk eller överårig. Han kan begära denna summa om han självmant har slutat sin anställning, om han vill utbilda sig för annat slags arbete eller av per­sonliga skäl som hindrar honom från att förtjäna pengar utan att hänföra honom till de nu understödsberättigade grupperna. Han skall kort sagt kunna kräva sitt existensminimum utan att ha något speciellt ”skäl”. Det bör vara begränsat till en bestämd period, förslagsvis två år, för att inte uppamma en neurotisk inställning som avvisar varje slag av förpliktelser mot samhället.

    Detta förslag kan låta fantastiskt, men det skulle också vårt nuvarande socialförsäkringssystem ha gjort för hundra år sedan. Den viktigaste in­vändningen mot en sådan plan är att ingen skulle arbeta, om envar hade rätt till understöd upp till existensminimum. Detta bygger emellertid på den oriktiga föreställningen om lättjan som ett medfött drag i människans natur. I verkligheten skulle det, frånsett neurotiskt lata människor, bara bli ett litet fåtal som inte vill förtjäna mer än minimum och som före­drog att ingenting göra framför att arbeta.

    Emellertid är misstankarna mot ett system med garanterat existens­minimum inte ogrundade från deras ståndpunkt, som vill använda sitt kapitalinnehav för att tvinga andra att godta de arbetsvillkor som de förra erbjuder. Om ingen längre tvingas att ta arbete för att slippa svälta, måste arbetet göras så intressant och tilltalande att folk lockades att ta det. Avtalsfrihet är möjlig endast om båda parter har frihet att anta eller förkasta anbud. I nuvarande kapitalistiska system är så inte fallet.

    Men ett sådant system skulle inte bara utgöra början på verklig avtals­frihet mellan anställda och arbetsgivare. Det skulle också utvidga fri­heten oerhört i förhållandet mellan individerna i det dagliga livet.

    Låt oss studera ett par exempel. En person som har anställning och tycker illa om sitt arbete, tvingas ofta fortsätta med det för att han inte har möjligheter att riskera arbetslöshet ens under en månad eller två, och om han lämnar arbetet har han givetvis ingen rätt till arbetslöshets­bidrag. Men i verkligheten går de psykologiska verkningarna av denna situation mycket djupare. Själva det faktum att han inte kan ta risken att få sparken gör honom gärna rädd för chefen eller den han nu är beroende av. Han blir hämmad när det gäller att ge svar på tal, han för­söker vara till lags och foga sig, på grund av den ständiga fruktan att chefen kan avskeda honom ifall han skulle försöka hävda sig. Eller låt oss ta en man som vid fyrtio år finner att han vill ha ett annat slags arbete, som det tar några år att utbilda sig till. Eftersom detta beslut un­der nuvarande förhållanden skulle innebära att han fick leva med minsta tänkbara komfort, om vi hade ett system med garanterat existensminimum, skulle det kräva mycken entusisam och intresse för det nya arbetsområdet, och endast de som var begåvade och verkligt intresserade skulle sålunda göra ett sådant val. Vi kan också som exempel ta en kvinna som lever i ett olyckligt äktenskap; enda skälet till att hon inte lämnar mannen är oförmågan att försörja sig ens under den tid som krävs för att utbilda sig till ett arbete. Eller en ungdom som lever i svåra konflikter med en neurotisk eller destruktiv fader och vars psykiska hälsa skulle räddas om han hade frihet att lämna sin familj. Kort sagt, de mest grundläggande ekonomiska tvångsbanden i privata ävensom affärsförhållanden skulle av­lägsnas och handlingsfriheten återges till alla.

    Hur ställer sig kostnaderna? Eftersom vi redan har antagit grund­satsen i fråga om arbetslösa, sjuka och åldringar, skulle det bara bli en marginalgrupp av ytterligare folk som begagnar detta privilegium — de som är speciellt begåvade, de som befinner sig i tillfälliga konflikter samt de neurotiker som inte har någon ansvarskänsla eller något arbets­intresse. Räknar man med alla faktorer i sammanhanget verkar det som om antalet människor, som komme att använda detta privilegium, inte skulle bli särskilt stort, och genom omsorgsfulla undersökningar skulle man redan nu kunna göra en ungefärlig uppskattning av dem. Men det måste framhållas att detta förslag måste ses i samband med de andra samhällsförändringar som vi har föreslagit; i ett samhälle där indivi­derna deltar aktivt i sitt arbete skulle antalet människor som inte är in­tresserade av arbetet bara bli en bråkdel av vad det är under nuvarande förhållanden. Hur stort antalet än må bli, torde kostnaderna för ett så­dant program knappast bli större än vad stormakterna har använt till att underhålla sina arméer de senaste århundradena, oberäknat kostna­derna för upprustning. Man bör inte heller glömma att, i ett systern som återuppväcker envars intresse för livet och arbetet, skulle den enskilde arbetarens produktivitet ligga mycket högre än den som beräknas f. n., redan som en följd av en del förbättringar av arbetssituationen. Dessutom skulle våra kostnader för brottslighet och neuroser eller psykosomatiska sjukdomar bli betydligt mindre.

    • Hans Palmstierna

      6 månader sedan

      Du skall få ett artikelsvar om den järnhårda lönelagen så fort jag har tid att skriva ett. I övrigt ser jag inte mycket i ditt argument som vi inte tog upp. Livet är hårt ibland, och kommer inte sluta vara det för att folk får medborgarlön. Jag står fast vid vad jag påpekade i avsnittet – om man skall dra antingen rättviseaspekten eller effektivitetsaspekten så är nuvarande system bättre.

    • Jonas Ek

      6 månader sedan

      Magnus

      Om du tycker frihet är viktigt borde du förespråka en försäkring som inte tvingar in sina försäkringstagare.

    • Klaus Bernpaintner

      6 månader sedan

      Magnus, varför denna diskriminering av icke-medborgare? Eller en person som vantrivs på sitt jobb och bor 500 meter från rikets gränser? Eller en ungdom i Demokratiska Republiken Kongo som lider av att bo med sin neurotiske fader? Varför en så godtycklig avgränsning i utdelandet av svenska skattebetalares goda? Är de inte alla världsmedborgare?

    • Göran

      6 månader sedan

      @Magus

      ”Låt oss studera ett par exempel. En person som har anställning och tycker illa om sitt arbete, tvingas ofta fortsätta med det för att han inte har möjligheter att riskera arbetslöshet ens under en månad eller två, och om han lämnar arbetet har han givetvis ingen rätt till arbetslöshetsbidrag.”

      Hur kommer det sig att en person sätter sig i den sådan situation? Det går utmärkt att börja sina stapplande steg på arbetsmarknaden med att bygga upp sin egen arbetslöshetsförsäkring innan man börjar att ta upp en massa konsumtionslån och spendera sin lön till sista droppen. Jag arbetade en gång med en ung person som hela tiden pratade om ett hus han ville köpa och räknade och räknade på hur han skulle ha råd med den. Jag förklarade hur dumt det skulle vara att sätta sig en sådan dålig ekonomiskt situation. Turligt nog tog han till sig lite och omvandlade åtrån till huset till att fanatiskt börja spara 10.000 kr varje månad. Efter några år kan han peka finger åt vilken arbetsgivare som helst.

      En liten devis: Avstå från 95 % av det alla vill ha, för att senare få 95 % av det som alla andra aldrig kommer att få.

      Psykologiska studier visar att barn som kan avstå från något – i stället för stundens belöning – för att senare få en större sak klarar sig bättre i livet.

      Det är en aning inbakad dålig moral i att personer som handlar förnuftigt ska straffas med att få egendom konfiskerad för att ges till personer som inte vill handla förnuftigt.

  • Klas

    6 månader sedan

    Välgörenhet med tvångspengar är inte välgörenhet utan maktspel. Medborgarlön skulle ta bort ett maktmedel från härskarklassen som ju älskar att detaljstyra hederliga människors med hjälp av riktade bidrag. Det är därmed politiskt omöjligt och kommer ej att genomföras.

    Dessutom visade ni hur medborgarlön är ekonomiskt ineffktivt. Och hur systemet snabbt skulle kollapsa om det genomförts. Vilket alltså ej kommer ske.

  • Anders

    6 månader sedan

    För skojs skull så räknade jag lite på det. OBS avrundade siffror osv.
    7 762 073 personer över 18år.
    Skatt på 1 650 Miljarder = ca 17 700pers/mån
    Säg att man får 10 000 så blir det ca 931.5 Miljarder som går åt, ca 56,45% av skatterna.
    Med 8000kr blir det ca 45% av skatterna.
    Direkta och indirekta skatter på arbete är 983,8 Miljarder. Med 8000kr/mån saknas det ca 79 Miljarder för att helt ta bort skatt på arbete. Man borde kunna minska det drastiskt och då få in mer pengar på konsumtionsskatt och annat. Samtidigt som det lönar sig mycket mer att arbeta.

    Om man skulle leka med tanken(som ni nämnde och inte kommer hända) att staten ger ut medborgarlön och inget annat. Ur en libertariansk synvinkel borde väl det vara önskvärt då politiker blir meningslösa eftersom dom inte kan ändra på skattefördelningen eller instifta nya program. Det är då om man skulle rösta för mer pengar som ni nämnde. Om staten inte erbjuder något annat än medborgarlön så får folket gå till marknaden för sina behov, dvs ingen statligt monopol eller konkurrens och ur det perspektivet en helt fri marknad. Rättsväsen och något mer kanske skulle vara kvar.

    Har inte studerat medborgarlön så mycket men är en ”libertariansk medborgarlön” som jag försökte beskriva, också helt orimligt? Är det inte bättre än nuvarande? PS. Förstår att det inte kommer att hända och ni gjorde rätt i att främst diskutera hur det skulle se ut om medborgarlön infördes i dagens samhälle.

    • Hans Palmstierna

      6 månader sedan

      Man kan tänka sig många teoretiska saker som skulle kunna fungera om vi inte hade det system vi hade idag, absolut. Det är väl huvudsakligen därför det överhuvudtaget finns en debatt bland libertarianer om medborgarlön. Men samtidigt så är argumentationen för en ”libertariansk medborgarlön” just det faktum att den då skulle kunna ersätta nuvarande system, och göra saker bättre – vilket är just det den inte kan då den inte går att införa i nuvarande system.

      Sedan skall tilläggas att om vi får fantisera om andra system så kan jag nog tänka mig bra mycket bättre system än just ett med medborgarlön. T.ex. ett där alla sköter sitt, och omfördelande funktioner är strikt frivilliga.

  • Emil

    6 månader sedan

    Tycker tyvärr er analys har en hel del brister.

    Ni blandade väldigt ofta ihop finansieringen med själva bidraget. Jag tex kan tänka mig att en frivillig skatt och skatt på utsläpp skulle kunna gå till en medborgarlön. Förmodligen skulle denna bli ganska låg men jag tror att en optimal nivå ligger runt 2-3000. Hur som helst kan inte medborgarlönen beskyllas för de problem tex inkomstskatt innebär.

    Vidare måste man ju jämföra med hur världen ser ut idag. Jag upplever ofta att när man diskuterar med politiskt övertygade så jämförs man alltid med deras utopia. Jämfört med dagens bidragssystem tror jag detta är bättre under iaf en övergångsperiod. Ett samhälle helt utan skatter och bidrag finns vad jag vet inte, möjligtvis i någon afrikanska failed state?

    Problemet med att väldigt många skulle få det sämre utjämnas av att man räknar in pensionssystemet i beräkningen. De som länge levt på bidrag har generellt lägre pension än de som inte fått lika mycket bidrag. Jag skulle inte bli så förvånad om det visar sig att bidragsuttagen över en livstid inklusive allt är mycket mer jämt fördelade än många tror.

    • Robin

      6 månader sedan

      Det finns ingenting som heter ”frivillig skatt”, och pension är inget bidrag.

      Tycker din analys brister lite…

      • Emil

        5 månader sedan

        Detta var ju en kommentar och ingen fullständig analys.

        Klart det finns frivillig skatt. Alla vet vad jag menar. Sedan kanske du definierar skatt som något som inte är frivilligt men det enda du uppnår då är att du får möjlighet att märka ord samtidigt som du försvårar en vettig diskussion.

      • Jonas Ek

        5 månader sedan

        Nej vad menar du?

    • Klas

      6 månader sedan

      Men borde inte en ”utsläppsskatt” oavkortat gå till de som lider direkt skada av dina utsläpp?

  • JohanIII

    6 månader sedan

    Om man gillar Science Fiction (och, visst, Space Opera) kan jag för (anti-) medborgarlön / socialism rekommendera författaren David Weber.

    I sin serie om Honor Harrington beskriver han hur ett av proletariat*-krav uppsvullet socialist-stjärnsystem måste militärt sluka sina grannar, och bli ett imperium, men råkar till sist i konflikt med ett större grannsystem. Det systemet har ett stor hälsosam handel, och därmed resurer att motstå. Om bara politikerna insåg hotet.

    Rojalister lär dessutom gilla att sistnämnda system styrs av en klok men/och hetlevrad drottning. Som är hetlevrad inte minst gentemot sina politiker, främst i den högre adliga kammaren.

    Bokserien har jämförts med C.S.Forresters serie om Horatio Horblower eftersom den följer en enda individ (med samma initialer…) från låg rank till den absoluta toppen, och där man (naturligtvis) gradvis ser mer av politik, men samtidigt mer av episka strider.

    *Fast egenligen inte proletariat för de jobbar inte, utan det handlar om BLS, Basic Living Stipend, som man får om man inte jobbar.

  • Göran

    6 månader sedan

    Ni glömmer bort att människor kommer att rösta för högre medborgarlön vid varje val. Större delen av befolkningen i Sverige är socialister och andelen socialister som invandrar till Sverige är ännu högre och alla dessa kommer att kräva högre medborgarlön.

  • Gabbe

    6 månader sedan

    I er uträkning med 8000 kr i månaden innebär det hälften av statens skatteintäkter. I praktiken blir det en skatteminskning för de flesta. Försöken i USA har faktiskt inte lett till att folk ligger på sofflocket. Istället kommer det sänka löner för enklarare arbeten och öka deltagandet i arbetskraften.

  • Rickard Dahlin

    5 månader sedan

    Nu är jag möjligtvis pucktvåa här – orkade inte läsa alla kommentarer.

    Ett rimligt scenario med medborgarlön är en extension av den redan rådande kompetensbristen inom framför allt offentlig sektor. Lustigt att det i regel alltid är där behovet uppstår och där lönerna är som sämst.

    Många människor med en bohemisk livsstil skulle förmodligen arbeta mindre för att kunna nyttja tiden åt kultiverande ändamål och annat som de finner viktigt. Problemet som då genast uppstår är att andra bohemer måste arbeta för att kunna tillfredsställa det behovet, och dessa skulle också vilja ägna tiden åt annat än jobb. När folk får med fritid ställs också högre krav på annan service, men eftersom folk inte kommer jobba lika mycket kommer det behovet inte gå att bemöta.

    Redan i dag är det brist på lärare, läkare, sjuksköterskor och (civil)ingenjörer, att en medborgarlön skulle råda bot på det skriande behovet har jag ytterst svårt att se.

    Däremot, om man verkligen vill avliva ofantlig… förlåt, offentlig sektor är nog medborgarlön vägen att gå. Förmodligen dödar och passivisera man hela samhället för eller senare med detta.

    • Gabbe

      5 månader sedan

      Vi har drygt 20 procent arbetslöshet i Sverige så bristen är väll mer i utbildningssystemet. Läkare och annan vårdpersonal har i årtionden hållt nere antalet utbildningsplatser därav bristen. Att det är brist på lärare stavas massinvandring. Detta problem är troligen temporärt. MBL är i grunden bara en grundtrygghet, med betydligt mindre adminstration och förnedring än soc.

      • Anna

        5 månader sedan

        Det råder en kraftig överetablering av undersköterskor, genom att SFI uppmuntrat till att utbilda alla nyanlända i yrket- i samarbete med komvux som ger de gratis utbildning. Sjuksköterskeförbundet och läkarförbunden däremot- har hållit nere antalet utbildningsplatser för att de insett att yrkena skulle få lägre status då samt dumpade löner.

  • Jonas Ek

    5 månader sedan

    ”Staten är den stora illusion, i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.” ~ Frédéric Bastiat

    Medborgarlön passar bra in som endgame i den fantasin.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>