KrugmanEtt klassiskt Paul Krugman skämt går så här:

Paul Krugman går in på sin favoritpizzeria i New York, och sätter sig vid ett bord. En servitris ställer sig bredvid bordet.

– Vad blir det idag Paul? Samma som vanligt?

– Ja, samma som vanligt. Men jag är extra hungrig idag, så kan du dela upp pizzan i åtta bitar istället för sex.

Som alla ekonomiskämt är det ett ganska torrt skämt, men alla fattar poängen med skämtet. Att dela upp en pizza av en given storlek i fler bitar gör inte att mängden pizza ökar. Det är elementärt.

När det gäller ekonomi och den verkliga världen verkar folk dock falla för exakt samma felslut som de skrattar åt i skämtet ovan. De förespråkar skapande av rikedom genom att trycka pengar. Men pengar är inte (materiellt) välstånd. Välstånd är endast det som pengar kan köpa.

Inflation

Låt oss börja med en modell där tid inte existerar, och undersöka vad som händer vid en ökning av penningmängden. Ruritanien har en penningmängd på 1000 penningar jämnt fördelade mellan 10 personer, som då alltså har 100 penningar var. Det existerar även en given mängd varor i samhället, varor, och penningarna kan användas för att köpa dessa varor. Alla innehar alltså en tiondel av den totala köpkraften i samhället.

Vad händer om vi helt plötsligt dubblerar mängden pengar, så att det helt plötsligt existerar 2000 penningar i samhället som fortfarande fördelas jämnt mellan samhällets invånare, så att alla invånare nu innehar 200 penningar var.

Har samhället blivit rikare? Nej, för mängden varor har inte ökat. Dessutom har alla samma köpkraft som innan eftersom de ännu har en tiondel av den totala köpkraften.

Vad händer om vi bestämmer oss för att gynna en, eller ett fåtal personer, genom att fördela de nytryckta 1000 penningarna ojämnt? Ponera att vi delar ut pengarna, så att de nya penningarna går till en enda person. Denna person innehar nu 1100 penningar, och de resterande nio personerna har fortfarande endast 100 penningar var.

Är samhället rikare? Nej samhället är inte rikare. Mängden varor i samhället har inte ökat. Penningarna kan fortfarande enbart omvandlas till samma mängd varor.

Däremot är en person i samhället betydligt rikare än innan, och de resterande nio personerna betydligt fattigare. Då alla tidigare innehade en tiondel av den totala köpkraften i samhället, innehar nio av dem nu endast en tjugondel, eller 5%, av den totala köpkraften. Deras köpkraft har halverats. De kan inte längre omvandla sina pengar till lika många varor.

För personen som fick alla de nya pengarna ser det dock bättre ut. Han har gått från att inneha blott en tiondel av den totala köpkraften, till att inneha hela 55% av samhällets totala köpkraft. Han kan omvandla sina pengar till flera varor än tidigare. En massiv och dold välståndsomfördelning har alltså skett, genom att nya penningar tryckts upp och getts till en viss utvald person i samhället.

Samhället i sig är inte rikare, men den ojämna fördelningen av nya pengar har gett upphov till en ny fördelning av välståndet.

För att gör det mer realistiskt tar vi med tidfaktorn. Samma sak när nya pengar flödar in i ekonomin över tid. Nya pengar regnar inte in över folket jämnt; de injiceras i ekonomin via banksystemet. Den som får de nya pengarna först får extra köpkraft. Pengarna flödar sedan visserligen ut i ekonomin, först till den han handlar av, sedan till nästa och nästa person. Denna omfördelning av välstånd över tid på grund av inflation kallas Cantillon-effekten. Den som får de nya penningarna ökar sin köpkraft på alla andras bekostnad. Han kan köpa till gamla priser, men när han börjar spendera pengarna stiger priserna, vilket drabbar dem som får pengarna i andra, tredje, fjärde led, etc.

De som gynnas är de som först får nya pengar. De som missgynnas är de som får pengarna senare, sist, eller inte alls. De ser hjälplöst sin köpkraft minska utan att veta varför och utan att kunna göra något åt saken. Med inflationen sker alltså en omfördelning av välståndet i samhället.

För att komplettera exemplet ovan, vad händer om, allt annat lika, vi istället minskar mängden varor i ett samhälle. Har samhället blivit fattigare? Ja, samhället är fattigare. Penningarna kan nu omvandlas till färre varor. Pengar i sig är värdelösa om de inte kan omvandlas till varor eller tjänster. Färre varor eller tjänster, allt annat lika, tenderar att driva upp priserna.

Det beteende som uppmuntras under inflation är att spendera pengarna så snabbt som möjligt. Eftersom köpkraften kommer att minska är det rationellt att omvandla penningarna till materiella varor medan dessa saker kan fås till ett lägre pris.

Deflation

Låt oss återgå till exemplet ovan, där det existerar 1000 penningar, jämnt fördelade över 10 personer, så att alla har 100 penningar var. Låt oss också anta att det finns en sorts vara, och hundra exemplar av denna vara, och att varje vara kostar 10 penningar, så att den totala mängden penningar i samhället kan köpa upp alla varor i samhället.

Ponera att mängden pengar i samhället minskar med 500 penningar, och att minskningen fördelas jämnt över hela befolkningen. Där alla tidigare hade 100 penningar var, har de numera enbart 50 penningar. Mängden varor i samhället är konstant.

Är samhället fattigare? Nej, samhället är inte fattigare. Pengarna kan fortfarande omvandlas till samma mängd varor. Ingen har gynnats på någon annans bekostnad, eftersom alla har kvar samma relativa köpkraft som tidigare.

Vad händer om vi istället minskar mängden pengar med 50 penningar för nio personer i samhället. Den tionde personen får behålla sina 100 penningar, medan de resterande nio personerna får försöka klara sig på 50 penningar.

Är samhället fattigare? Nej, återigen för att mängden varor som pengarna kan omvandlas till är konstant. Däremot har en välståndsomfördelning inträffat, vilket är enkelt att se. Det är samma exempel som ovan, där vi gynnade en person genom att ge honom nytryckta pengar. Han har ökat sin relativa köpkraft på bekostnad av alla andra. Lägger vi till tid i detta exempel gynnas han även av Cantillon-effekten, som vi beskrev tidigare.

För att avsluta, ponera att vi istället dubblerar antalet varor i samhället, så att det nu finns tvåhundra varor, medan mängden penningar är kvar på 1000 penningar. Vad kommer att ske? Man kan tänka sig att en vara då skulle kunna kosta runt 5 penningar.

Är samhället rikare eller fattigare? Samhället har blivit rikare, eftersom penningarna kan omvandlas till fler varor. Penningmängden är dock konstant och påverkar inte samhällets välstånd. I detta exempel gynnas alla av den ökade mängden varor som kan fås till en lägre kostnad, men ingen gynnas på någon annans bekostnad.

I denna situation blir det mer attraktivt att spara än det är i en inflationistisk miljö. Sparande innebär att konsumtionen minskar och att resurser frigörs till investeringar i produktivitet, vilket leder till ekonomisk tillväxt eller med andra ord högre välstånd.

Slutsats

För att återgå till början av artikeln är pengar enkelt sett att jämställa med antalet bitar som pizzan delas upp i. På samma sätt som det varken blir mer eller mindre pizza av att den delas upp i fler eller färre bitar, blir samhället inte rikare eller fattigare om penningmängden ökar eller minskar. Vill du äta mer pizza är det storleken på själva pizzan som spelar roll, inte antalet bitar den delas upp i. På samma sätt är det mängden varor och tjänster som avgör hur mycket välstånd det finns i ett samhälle, inte hur många pappersbitar som finns i omlopp.


Not: Det bör påpekas att de numeriska exemplen ovan är grovt förenklade och bör tas med en nypa salt. För den som vill läsa en bra genomgång av hur priser bestäms på marknaden, se Eugen von Böhm-Bawerk, The Positive Theory of Capital, Book IV – Price, s. 193 – 234.

Kommentarer (5)

  • Dan

    9 månader sedan

    Man kan lätt förföras av artikelförfattarens resonemang och humma med i att det inte blir en större pizza av att den delas fler gånger. Men sanningen är att när penningen gjorde sitt intåg var det först med så stora valörer att handeln begränsades. Ju mindre valörer man kunde handla med desto mer differentierad blev ekonomin. Nu kunde man handla även mindre värdefulla saker med pengar. Såsom grönsaker och begagnade skor.

    En följd av detta har inte bara blivit tillväxt utan en enorm tillväxt.

    När folk fått en grundläggande trygghet vid sjukdom, ålderdom och arbetslöshet har de som producerar och säljer åt ”massan” försäkrat sig om fortsatt stora vinster. Så har Zoega kunnat tjäna pengar även i ekonomiskt dåliga tider, liksom Axelson-Johnson m fl.

    Verkligheten visar att får inte massan handla kommer handeln volymmässigt att minska – och därmed rikedomen.

    • Joakim Kämpe

      9 månader sedan

      Ja, det är sant att pengarnas värde ökar ju mer de kan användas. Artikeln ovan är en grov förenkling, och i det stora hela baserad på statiska exempel för att förklara några grundläggande principer.

      Edit:
      Dessutom missar du poängen i artikeln. Att minska valörerna har inget med en ökning av penningmängden att göra. Det har att göra med att öka pengarnas delbarhet, vilket gör dem mer värdefulla.

  • Patrick Sellman

    9 månader sedan

    Får ofta frågan var inflationen är när detta kommer på tal och det traditionella är att det hänvisas till bostadsmarknad och eventuellt andra tillgångsmarknader där stor del av de nyskapade pengarna först går in.

    Nu ser jag, inte minst det senaste året hur priser på mycket importerat rusar iväg flera tiotals procent men jag brukar ta upp detta med att det är så svårt att föreställa sig det som inte är eller som skulle kunna vara. Fler borde ställa sig frågan varför de med stora tillgångar bara blir rikare och rikare i en allt ökande takt samtidigt som de flesta i de djupa folkleden inte märker av det på samma sätt trots de enorma produktivitetsförbättringar som skett och sker.

    Att vi inte ser de prisökningar som en del förväntar sig utifrån referenspunkten 0% betyder förmodligen inte att vi inte har någon inflation. Alternativet till att ligga runt 0% vid 10% ökning av penningmängden varje år som sker nu kanske är att vi egentligen skulle haft 10% deflation. Dvs vi skulle alla blivit 10 % rikare varje år. Vi hade alla fått ta del av de produktivitetsökningar som srändigt sker istället för som nu när de mest välbemedlade tar stora delar av detta.

  • George Bolcsfoldi

    9 månader sedan

    Exemplen ovan haltar därför att mängden varor är aldrig konstant utan är beroende av tillgång och efterfrågan. Inflationen är beroende av både tillgång och efterfrågan på pengar och tillgång och efterfrågan på varor. För en mer detaljerad beskrivning se boken Free Money av Roger Malcolm Mitchell
    https://books.google.se/books id=1CYNtYgpqEoC&printsec=frontcover&source=gbs_ge_summary_r&cad=0#v=onepage&q&f=false

    • Joakim Kämpe

      9 månader sedan

      Det stämmer, som du säger, att mängden varor aldrig är konstant, och det är dessutom så att två personer inte ens nödvändigtvis håller med varandra om vad en vara är. Det stämmer även att inflation och deflation är begrepp som är svåra att beskriva då tillgång och efterfrågan är något som konstant fluktuerar. Artikeln ovan är en grov förenkling för att förklara några enkla principer, inte en uttömmande beskrivning av dem. Således gör jag vissa antaganden som inte håller i det verkliga livet, ex. att mängden varor är konstant.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>