Den 30 januari [1] uppmärksammade Per Bylund Den kränkta nationen. Men kränkningar i svensk mening handlar inte om några banala förolämpningar. Här döljer sig en makalös ideologi, utvecklad av den Nietzscheaniserade vänstern. Med utgångspunkt i ”postkolonial teori” härleds dagens kränkningar  till teoretiska maktförhållanden, såsom de ter sig från Södertörns horisont, och målet är inte att bekämpa utan att befästa fördomar. Detta mynnar ut i ett raffinerat sten-sax-påse-spel, som går ut på att dra personlig nytta av hackordningar som är lika hårdbevakade som tennisens rankinglistor.

Känkningar är numera inte en fråga om verkliga eller inbillade oförrätter, utan om makt, och särskilt om de fall där man misslyckats utöva makt, eller helt enkelt känner vanmakt. Den som inte lyckas genomdriva sin vilja anser sig ha rätt till upprättelse och kännbara straffsanktioner mot antagonisten, men man kan inte utan vidare lyckas med detta reptrick. Det gäller, åtminstone i Sverige, att hävda att kränkningen är ”strukturell”.

Det svenska kränkningsindustriella komplexet grundas på den dialektisk-materialistiska föreställningen att all oenighet beror på klasskonflikter och intressemotsättningar. Den andra grundläggande föreställningen är att kränkningar inte nödvändigtvis handlar om hur individen blir behandlad, utan är uttryck för strukturellt förtryck av och mellan grupper. Ingen behöver egentligen ha behandlats illa. Det räcker med att avgöra grupptillhörighet och åberopa samtida eller historiska sociala skillnader.

För att nå framgång som kränkt måste man därför kunna göra gällande att man är ringaktad på grund av ”klass” eller helt enkelt på grund av att man tillhör någon relativ minoritet. Sådana markörer är vanligen permanenta, och kan därför med fördel åberopas i ny och nedan. Marxismens solidaritetsklausuler träder omedelbart i kraft, eftersom det gäller att ta ”den svages” parti, oavsett om denne har rätt eller inte.

Denna inställning är allmänt utbredd och institutionaliserad i Sverige, och därför bedrivs numera en uttalad grupp- och identitetspolitik. Vem som är kränkt avgörs utifrån parternas relativa ställning enligt den s.k. intersektionalitetsteorins förtrycksmatris. Såväl den radikala feminismen som Masoud Kamalis ”strukturella rasism” är exempel på dessa föreställningar, omsatta i praktisk, politisk handling.

Kränkningar väcker stort allmänt intresse. Många får chansen att uttrycka sin indignation och visa sig rättfärdiga. De får utlopp för sina aggressioner genom att fördöma alla som avviker från den tvingande, normativa ortodoxin. För säkerhets skull kallar man detta beteende för ”tolerans”. Därmed kan man låta adrenalinet flöda samtidigt som man tillhör ”de goda”. Aggression och hämndlystnad förkläs till en berättigad straffsanktion, som syftar till att bekräfta den ideologiska renheten.

Eftersom individens enskilda rättigheter inte gärna erkänns i Sverige, föreställer vi oss istället att individens rättigheter är kollektivets, och kollektivets rättigheter är individens. Det är således staten som ”ger” oss rättigheterna, och istället för att ansvarsfullt individualisera möjligheterna att komma tillrätta med oförrätter väljer vi att institutionalisera processen. JämO, DO och KränkO är myndigheter som ska se till att rättvisa skipas i de dialektiska striderna, och att det ideologiskt konstruerade strukturella förtrycket bekämpas.

Rent tekniskt är det lätt. Det är bara att läsa av kontrahenternas positioner i den intersektionella förtrycksmatrisen. Den som har ”lägre rang” vinner. Till exempel slår självklart kvinna man, medan muslim slår sekulär, som i sin tur slår kristen. Även homosexuell slår kristen. Homosexuell är ungefär som sekulär, dock inte heterosexuell. Katolik är jämställd med pedofil och slås därför av allt.

Men detta intersektionella sten-sax-påse-spel saknar inte komplikationer. Problemen börjar  när man kombinerar kategorier, eftersom man samtidigt kan tillhöra mer än en kategori. Trots att sekulär utan vidare slår biskop, och Birgitta Ohlsson till och med slår Påven, så slår lesbisk biskop självklart sekulär man, i synnerhet om denne är humanist. Och muslimsk man slår sekulär kvinna, vilket sätter oförutsedda gränser för feminismen. Mer otippat är att uzbekisk skärmvägg slår nicaraguansk kvinna, en riktig högoddsare.

Enligt intersektionalismen råder dock dött lopp i frågan om hedersvåld, som det är rasistiskt att kritisera och inte feministiskt att inte kritisera. Man tvingas således välja mellan rasism eller antifeminism, vilket är ett ogiltigt drag. Då får hedersvåldet fortsätta utan att passera fängelse, och det blir omspel.

Detta numera institutionaliserade vanvett är en postmodern relativistisk generalisering av den marxistiska klasskampen. Staten godkänner såväl de facto som de jure fördomar och diskriminering, eftersom staten och myndigheterna öppet erkänner att de omfattar den etablerade intersektionalitetsteorin, en av den Nietzscheaniserade vänsterns favoritteorier.

Och den som kan anses tillhöra en majoritet förlorar, ty i det postmoderna politiska klasstänkandet misstänker man att majoriteten är roten till allt ont, och hävdar att varje minoritet därför har särskilda rättigheter i kraft av sin relativa klassposition.

Det hade varit mycket enklare att erkänna den fria individens rättigheter och personliga ansvar, men den tanken anses i dagens Sverige vara kättersk.

 

[1] Artikeln publicerades ursprungligen 22 februari 2012.

Kommentarer (8)

  • Peter

    6 månader sedan

    Ett mycket bra exempel handlar om när TV4 ville engagera värmländskan Louise Andersson Bodin som en sorts fitnessinstruktör. Louise begick dock det oförlåtliga misstaget att använda n-ordet. Det spelade heller ingen roll att hon använde n-ordet på ett positivt sätt (typ ”ne… är ett fint folkslag”). Rapartisten Adam Tensta krävde att TV4 skulle sparka Louise och mycket riktigt blev det så.

    Här har vi å ena sidan en kvinna (fast av modell white trash, vilket förstås drar ner rankingen på den intersektionella skalan) och en ”rasifierad” man (som dock är relativt framgångsrik). Det spelade dock ingen roll att Adam Tensta är framgångsrik och själv har fällt tveksamma uttalanden, han är ändå rasifierad och rankas följaktligen högre på den intersektionella skalan.

    Kända ”feminister”, som Zara Larsson, tog givetvis ställning för den rasifierade mannen, trots att den ena parten var kvinna. Ja, något annat hade förstås varit otänkbart, för då hade Zaras twittervänsterkompisar betraktat henne som persona non grata.

    Kontentan blev att Adam Tensta givetvis fick stöd av större delen av etablissemanget och att Louise blev hatad av samma etablissemang, vilket medförde att hennes liv delvis slogs i spillror.

    Det fina hatet, med ”anti-rasister” och ”feminister” i spetsen, segrade ännu en gång!

    Angry Foreigner / En arg blatte talar (som själv kom som flykting från Bosnien som liten grabb) har gjort en utmärkt video om händelsen:

    https://www.youtube.com/watch?v=FniPbtihi_Y

  • Anders Östlund

    6 månader sedan

    Denna klartänkta analys inger trots allt visst hopp.

  • Danneskjöld

    6 månader sedan

    På samma tema — modern educayshun

    https://t.co/yClxlJyZxP

  • Gräsrot

    6 månader sedan

    Vad sjukt! Jag läste precis denna artikel för ca 3 timmar sen innan den låg på mises första sida. Jag blev länkad till mises från google med sökordet intersektionalitet. Spooky!

    Väldigt träffsäker artikel! Egentligen bör man låta denna religion ”självdö” och sluta ge den näring, men det är väldigt intressant att förstå hur dessa människor tänker och hur dom har infliltrerat allt från myndigheter till SVT.
    Att agrumentera med en människa som har blivit smittade av dessa halvt sjuka idéer är dock inte att föredra. Det slutar allt som oftast i en känslostorm där man själv står ut som en person med noll empati. I deras värld är allt detta problem som måste lösas. Metoden är mer hatlagstiftning, ombudsmän och kvotering.

    Försöker hitta en grafisk bild på matrisen, är det någon som har en länk ?

  • Uno Hansson

    5 månader sedan

    #Gräsrot;
    Det är alltid lönlöst att argumentera mot helt meningslöst trams! Ju länge som den mer och mer förvillande dispyten pågår, ju mer uppenbart blir det att kompexiteten är totalt oreducerbar…
    http://unenumerated.blogspot.de/2006/02/irreducible-complexity-of-society.html

    • Gräsrot

      5 månader sedan

      Jag håller inte med. Det är aldrig meninslöst att argumentera för sin sak och försöka förstå vad den andra tycker. Det går ju mot mer och mer sånt här trams och jag upplever att de flesta personer tycker att det är trams men eftersom det är tabu att tycka annorlunda än den härskande klassen så säger inte ”normala” människor något med risk att bli utfryst.

      Alternativet är att det kommer en ekonomisk kris som kommer skölja bort dessa ideer då bolånetorskarna (dvs. 50 procent av Sveriges befolkning) kommer ha andra saker att tänka på:)

      • Göran

        5 månader sedan

        Jag håller med. Men man ska kanske inte argumentera utan hålla med på sådant sätt att det blir absurt. Fast de kanske inte förstår det själva. Det där med empati. Det är bara att säg att man inte har någon empati. Måste man ha det? De flesta som tjatat om empati gör det bara för att de vill överföra en brist hos sig själva på någon annan som gör att de själva känner sig bättre.

        Så, att hålla med kan bestå av en fråga åt vilket håll Mecka ligger för det är bra att lära sig det för framtiden. Det går även att påstå att man inte bör han någon säkerhetsdörr, för då försvårar man för brandkåren. Här har man att välja på att riskera sitt eget liv för att slippa inbrott eller acceptera inbrott och låta brandkåren rädda en. Muskelkraften hos dagens brandkår är ganska nedsatt både vad gäller manlig som kvinnliga brandbekämpare. Ta en titt på videon ”En räddningstjänst i kris?” (https://www.youtube.com/watch?v=_Zm3NQoJuQw)

  • JK

    5 månader sedan

    **UPPDATERING**
    http://www.friatider.se/rfsl-kritik-n-r-flyktingbarn-talas-f-r-hatbrott

    En intressant och oväntad utveckling i det intersektionella sten-sax-påse-spel. En homosexuell vit transvestit (man) slår tydligen inte en ett mördande flyktingbarn. Sannolikt beror det på att han är vit, den värsta av alla kategorier.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>