private2_0Oavsett om vi talar om illegala invandrare från Mexiko och Centralamerika, eller medborgarskap från födseln, eller migranter som kommer från Mellanöstern och Afrika, har invandringsfrågan varit i nyheterna och diskuterats i flera månader. Det är en fråga som är full av potentiellt farliga konsekvenser, så det är särskilt viktigt att libertarianer förstår den korrekt.

Innan jag börjar vill jag poängtera att jag i mitt sökande efter det korrekta svaret på detta förargliga problem inte hävdar att jag är originell. Tvärtom drar jag mycket av det följande från två av de personer vars verk är oumbärliga för en korrekt förståelse av det fria samhället: Murray N. Rothbard och Hans-Hermann Hoppe.

Vissa libertarianer har antagit att den korrekta libertarianska positionen när det kommer till invandring måste vara en av ”öppna gränser” eller där folk är fria att flytta på sig utan restriktioner. Ytligt sett verkar detta vara korrekt, för visst menar vi att folk har rätt att gå var än de vill!

Fast vänta ett tag. Tänk på ”yttrandefrihet”, som är en annan princip som folk associerar med libertarianer. Tror vi verkligen på yttrandefrihet som en abstrakt princip? Det skulle innebära att jag har rätt att skrika under en hel film i en biosalong, eller rätt att störa en gudstjänst, eller rätten att kliva in i ditt hem och häva ur mig okvädningsord.

Det som vi tror på är rätten till privat egendom. Ingen har ”yttrandefrihet” på min egendom eftersom jag bestämmer reglerna, och det innebär att jag i värsta fall kan avlägsna någon från min egendom. Han kan säga vad som helst på sin egen egendom, eller på egendom som tillhör någon som vill lyssna på honom, men inte på min.

Samma princip håller för rörelsefrihet. Libertarianer tror inte på en sådan princip i det abstrakta. Jag har inte rätt att kliva in i ditt hus, eller ditt ”gated community”, eller på Disneyworld, eller på din privata sandstrand, eller på Jay-Zs privata ö. Precis som med ”yttrandefrihet” är det den privata egendomen som är den releventa faktorn. Jag kan flytta till den egendom som jag äger eller vars ägare vill ha mig där. Jag kan inte flytta var som helst jag vill.

Om nu allt land i hela världen vore privatägt skulle lösningen på invandringsproblemet vara uppenbart. Faktum är att det skulle vara mer korrekt att säga att det inte skulle finnas något invandringsproblem till att börja med. Alla som flyttade någonstans skulle vara tvingade att ha ägarnas tillstånd först.

När staten och dess så kallade offentliga egendom äntrar bilden blir dock saker och ting grumligare, och det kräver extra tankemöda att upptäcka den korrekta libertarianska positionen. Jag skulle vilja försöka göra detta idag.

Strax innan sin död publicerade Murray Rothbard en artikel med titeln Nationer genom samtycke, en analys av nationalstaten. Han hade börjat omvärdera sitt antagande att libertarianismen innebar ett stöd för öppna gränser.

Han noterade exempelvis den stora mängd etniska ryssar som Stalin flyttade till Estland. Stalin gjorde inte detta för att det baltiska folket skulle ges möjlighet att ta del av mångkulturens frukter. Det handlar aldrig om detta. Det gjordes i ett försök att förstöra den befintliga kulturen, och samtidigt göra ett folk mer fogligt och mindre benäget att ställa till problem för det sovjetiska imperiet.

Murray undrade om libertarianismen krävde att han stödde detta, eller till och med hyllade det. Eller kanske var det så att det låg mer bakom invandringsfrågan?

Här formulerade Murray problemet på samma sätt som jag har formulerat det. I ett samhälle där allt land är privatägt skulle folk tvingas vara inbjudna till all egendom som de passerade eller som de bosatte sig på.

Om varje bit mark i ett land ägdes av någon person, grupp eller bolag, skulle detta innebära att ingen invandrare skulle kunna komma in om de inte vore välkomna att komma in, eller tillåtna att hyra eller köpa egendom. Ett fullständigt privatiserat land skulle vara så ”stängt” som de specifika invånarna och egendomsägarna önskade. Det verkar då uppenbart att den regim av öppna gränser som de facto existerar i USA och västeuropa i själva verket innebär ett tvångsmässigt öppnande av centralstaten, staten som kontrollerar alla gator och allmänna landområden, och inte genuint reflekterar egendomsägarnas önskningar.

I den nuvarande situationen har å andra sidan invandrarna tillgång till offentliga vägar, kollektivtrafik, offentliga byggnader, och så vidare. Om vi kombinerar detta med statens andra begränsningar av äganderätten är resultatet en artificiell demografisk förändring som inte skulle ha inträffat på en fri marknad. Egendomsägare tvingas associera sig och göra affärer med individer som de annars skulle ha undvikit.

”Kommersiella egendomsägare, så som affärer, hotell och restauranger, är inte längre fria att exkludera eller begränsa tillgången, i den mån de vill”, skriver Hans. ”Arbetsgivare kan inte längre anställa eller sparka vem som helst. På bostadsmarknaden tillåts inte hyresvärdar exkludera oönskade hyresgäster. Vidare tvingas restriktiva förbund acceptera medlemmar och handlingar som går stick i stäv med deras egna regler och regleringar.”

Hans fortsätter:

Genom att tillåta någon på sitt territorium tillåter staten även att denna person använder offentliga vägar och land fram till alla inhemska invånares dörrar, användandet av alla offentliga faciliteter och tjänster (så som sjukhus och skolor) och tillgång till alla kommersiella etablissemang, anställningar, och bostäder, samt skydd via en mängd icke-diskrimineringslagar.

Det är ganska så omodernt att uttrycka en oro för egendomsägarnas rättigheter, men oavsett om principen är populär eller inte borde inte en transaktion mellan två människor ske, om inte både dessa människor vill det. Detta är kärnan i den libertarianska principen.

För att kunna reda ut allt detta och nå en lämplig libertariansk lösning måste vi titta närmare på vad offentlig egendom är och vem, om någon, som kan sägas vara dess sanna ägare. Hans spenderade en del av sitt arbete på just denna fråga. Det finns två svar som vi måste förkasta: att den offentliga egendomen ägs av staten, eller att den offentliga egendomen är oägd, och därför likvärdig med en bit land i dess naturtillstånd, innan individuella egendomstitlar till vissa delar av landet etablerats.

Vi kan verkligen inte säga att offentlig egendom ägs av staten, eftersom staten aldrig kan äga något på ett legitimt sätt. Staten får sin egendom via bruket av våld, vanligtvis via beskattning. En libertarian kan inte kalla den här sortens egendomsförvärv moraliskt legitim, eftersom det innefattar att våld initieras (att pengar tilltvingas) mot oskyldiga människor. Således är statens påhittade egendomstitlar illegitima.

Men vi kan inte heller säga att offentlig egendom är oägd. Egendom som en tjuv innehar är inte oägd, även om den för tillfället inte befinner sig hos sin rättmätige ägare. Samma sak gäller för så kallad offentlig egendom. Den köptes och utvecklades med hjälp av pengar som tagits från skattebetalarna. Det är de som är de sanna ägarna.

(Det var på detta sätt som de-socialiseringen i de före detta kommunistregimerna i östeuropa skulle ha skett. Alla industrier tillhörde de som hade plundrats för att bygga dem, och det var dessa människor som borde ha fått andelar i dem som motsvarade deras bidrag, i den omfattning detta kunde bestämmas.)

I en anarkokapitalistisk värld, där all egendom är privatägd, skulle invandring vara upp till var och en av de individuella egendomsägarna. I dagsläget fattas dock invandringsbeslut av en central myndighet som fullkomligt bortser från egendomsägarnas önskemål. Det korrekta sättet att fortsätta borde således var att decentralisera beslutsfattandet med avseende på invandring, så att det hamnar på den lägsta möjliga nivån. På detta sätt kommer vi närmare och närmare en rent libertariansk lösning där individuella egendomsägare samtycker till de olika folkförflyttningarna.

Historikern Ralph Raico skrev en gång:

Fri invandring ter sig vara en annorlunda kategori från andra politiska beslut, i det att dess konsekvenser permanent och radikalt förändrar sammansättningen av just den demokratiska politiska kropp som fattar dessa beslut. Faktum är att den liberala ordningen, där och i den omfattning den existerar, är ett resultat av en väldigt komplex kulturell utveckling. Man undrar, till exempel, vad som skulle hända med ett liberalt samhälle som Schweiz om de antog en politik med ”öppna gränsar”.

Schweiz är faktiskt ett intressant exempel. Innan EU lade sig i, var invandringspolitiken i Schweiz nära det system vi beskriver här. I Schweiz var det orterna själva som bestämde i invandringsfrågor, och invandrarna eller deras arbetsgivare var tvugna att betala för att den prospektiva invandraren skulle få komma in. På detta sätt kunde invånarna bättre säkerställa att deras samhällen befolkades av människor som bidrog med värde och som inte skulle skicka en räkning till dem, full av ”förmåner”.

I ett rent system av öppna gränser är det uppenbart att västerländska välfärdsstater skulle översvämmas av utlänningar i jakt på skattepengar. Som libertarianer borde vi så klart jubla åt välfärdsstatens kollaps, men att förvänta sig att en plötslig kärlek för laissez-faire uppstår efter välfärdsstatens kollaps är att hänge sig åt en alldeles särskilt orimlig naivitet.

Kan vi dra slutsatsen att invandraren är att anse som ”inbjuden” av det faktum att han anställts av en arbetsgivare? Nej, säger Hans, eftersom arbetsgivaren inte tar på sig den fulla kostnaden som denna nya arbetstagare för med sig. Arbetsgivaren externaliserar en del av kostnaden för denna arbetstagare till den skattebetalande befolkningen:

Hans arbetstillstånd ger honom tillgång till alla offentliga faciliteter, som vägar, parker, sjukhus, skolor, och ingen hyresvärd, affärsman eller privat förening tillåts diskriminera mot honom med avseende på bostäder, anställning, logi, eller samfund.

Han bjuds alltså in till ett avsevärt perifert förmånspaket som inte alls, eller endast delvis, betalas av arbetsgivaren (som påstås ha bjudit in honom), utan av andra inhemska skattebetalande ägare som inte har haft något alls att säga till om.

Dessa migrationer är kort sagt inte ett resultat av marknaden. De skulle inte ha inträffat på en fri marknad. Det vi ser är exempel på subventionerade förflyttningar. Libertarianer som försvarar dessa migrationer som om de vore marknadsfenomen hjälper bara till att misskreditera och underminera den verkligt fria marknaden.

Hans poängterar dessutom att det inte är samma sak att vara för ”fri invandring” som det är att vara för fri handel, vilket vissa libertarianer felaktigt hävdat. För varor som byts från en plats till en annan finns det alltid, och nödvändigtvis så, en villig mottagare. Det samma gäller inte för ”fri invandring”.

I USA idag är det modernt att skratta åt de som hävdar att vi ska akta oss för massinvandring. Varför? För att folk har förutsett liknande saker vid tidigare invandringar, och alla vet att dessa förutsägelser inte höll. Till att börja med följdes alla dessa tidigare invandringsvågor av snabba och substantiella invandringsbegränsningar, under en viss tidsperiod då samhället, innan välfärdsstaten, anpassade sig till dessa befolkningsförflyttningar. Idag finns det inget hopp om några sådana begränsningar. För det andra är det felaktigt att hävda att något är omöjligt, bara för att någon felaktigt förutspått ett specifikt resultat vid en specifik tidpunkt, och att alla som uttalar sin oro om detta är förhatliga idioter.

Faktum är att politiskt påtvingad multikulturalism har ett särdeles dåligt rykte. 1900-talet är en uppvisning i förutsägbara misslyckanden. Oavsett om det är Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Sovjetunionen, eller Pakistan, Bangladesh eller Malaysia och Singapore, eller de oräkneliga platserna med etniska och religiösa motsättningar som än idag inte har lösts, tyder bevisen på något väldigt annorlunda än den berättelse om ett universellt broderskap som vi så ofta hittar i vänsterns tro.

Utan tvekan kommer vissa av de nyanlända att vara ordentligt folk, oavsett statens ointresse att uppmuntra invandring bland de skickliga och begåvade. Men vissa kommer inte vara det. De tre historiskt stora brottsvågorna i USA, som började 1850, 1900, och 1960, överensstämmer med perioder av massinvandring.

Brott är inte den enda orsaken till att folk kan önska motsätta sig massinvanring. Om fyra miljoner amerikaner dök upp i Singapore skulle landets kultur och samhälle aldrig mer vara sig likt. Och nej, det är inte sant att libertariansimen i detta fall skulle kräva att Singapores folk skulle rycka på axlarna och säga att det var trevligt att vi kunde ha vårt samhälle så länge som det varade, men allt gott måste ha sitt slut. Ingen i Singapore skulle vilja ha det resultatet, och i ett fritt samhälle skulle de aktivt söka förhindra det.

Med andra ord är det illa nog att staten plundrar, bevakar, och sparkar på dig. Måste vi nu också betala för privilegiet att få vår kultur förstörd, ett resultat som den stora majoriteten av statens skattebetalande undersåtar inte vill uppnå och som de aktivt skulle söka förhindra om de levde i ett fritt samhälle och tilläts göra det?

De kulturer som de invandrande migranterna sägs berika oss med skulle inte kunna ha utvecklas om de hade bombarderats med vågor av invandring av människor med radikalt annorlunda natur. Det multikulturella argumentet håller alltså inte.

Det är omöjligt att tro att USA eller Europa kommer att vara en friare plats efter många årtionden av obegränsad massinvandring. Givet de invandringsmönster som USA och Europa uppmuntrar till, kommer det långvariga resultatet vara att väljarkretsen som kräver fortsatt ökning av statens makt kommer att öka till den grad att den inte kommer att kunna stoppas. Libertarianer som är för öppna gränser kommer vid den tidpunkten att undra och hävda att de inte förstår varför ingen lyssnar på dem när de talar om den fria marknaden. Alla andra kommer att veta varför.

Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Kommentarer (16)

  • norpan

    1 år sedan

    Problemet är ju att samma argumentation kan man göra med alla andra ”tjänster” som staten tillhandahåller. Någon som inte har bidragit ett jota till samhället men som råkar vara född på rätt plats kan ta del av allt det som andra har jobbat för att åstadkomma. Men inte en som flyr från svält och förtryck?

    Obalansen är slående, och att hävda att invandrare inte ”hade varit välkomna” för att vi har ett system med socialism och därför bör vi stoppa dem är ett dubbelt fel. Dels rättfärdigar det i någon mån systemet med socialism och dels hindrar det människor från att skapa sig ett liv i frihet på den plats där de själva önskar.

  • Kalle

    1 år sedan

    @norpan
    Nu är det ju så att ingen ”råkar” vara född på ”rätt plats” eller ”fel plats”. Ungefär som att du tror att man av någon konstig orättvis slump skulle kunna födas på månen om inte duktiga människor sett till att kunna ta sig dit och byggt baser för att kunna leva där.
    Jag tror inte du när du blir biologisk far förvånas över att just hälften av dina gener kommer ut ur din kvinnas mage eller att det är konstigt att barnet kommer att likna dig (om du inte begått vad genetiker kallar ”genetiskt självmord” genom att avla med någon som får dina attribut och särdrag att försvinna).
    Tror inte heller att du önskar att all din strävan (om du varit en riktig man och sett om ditt hus, gård, arvegods eller skapade företag) ska tillfalla några andra istället för dina barn, framförallt inte om dina barn blir då blir utan. Inte heller tror jag att du accepterar att dina syskon även om det skulle vara ett ”demokratiskt” beslut bestämmer att arvet efter dina föräldrar skänks bort till andra så att du blir utan.
    Eller?

    • norpan

      1 år sedan

      Jag håller med. Min kritik är av demokratin och dess godtycklighet.

  • Jakob Lundberg

    1 år sedan

    För de som vill ha det liberalistiska argumenten för öppna gränser kan jag rekommendera Walter Blocks ”A Libertarian Case for Free Immigration”

  • utlandssvensk

    1 år sedan

    Ja, Lew Rockwell har länge skrivit vettigt om immigration och mångkultur. Hans ansats präglas av en vilja att utgå från den observerbara verkligheten och sen försöka att passa in den underliggande ideologi han företräder utan att absurda konsekvenser inträder.

    Detta borde väl vara självklart men tyvärr har många libertarianer, inte minst i Sverige, valt den klassiska fanatismens väg istället. Oavsett empiriska observationer håller dessa benhårt fast vid vad de uppfattar som den renlärliga kärnan i ideologin. Även om detta helt uppenbart leder till regelrätta folkmord rycker man bara på axlarna och ser det som en närmast irrelevant effekt av de heliga principer som man anser sig företräda.

    Detta är både en intellektuell och moralisk kollaps och troligen har detta, med viss rätt, effektivt hindrat allt hopp om bredare stöd för libertarianska tankar i Sverige.

  • Göran

    1 år sedan

    Jag tycker det mer blir en lek med ord. För mig innebär fri invandring att det inte finns en stat som bestämmer om jag får bosätta mig i ett visst område utan att det är ett decentraliserat beslut till invånarna i det område där jag vill bo och således de privata ägarna.

    Att ens ta upp diskussion om rättigheter som tillkommer för att man är född eller bosätter sig på en viss plats är inte nödvändigt eftersom det inte finns några sådana rättigheter som bygger på att medel tagits från andra människor.

    Åker man från ett land till ett annat och kräver att få ta del av det nya landets förmåner då har man en rutten moral och det nya landets invånare är idioter om de accepterar det.

    • norpan

      1 år sedan

      Är man inte lika rutten om man stannar i ett land och kräver att få ta del av landets förmåner?

      Antingen så accepterar man premissen att majoriteten har rätt att bestämma över ”landet” och då är det förstås majoritetens vilja som gäller, med allt vad det innebär. Om majoriteten vill ha fri invandring, ja, då är det fri invandring som är det rätta, eftersom majoriteten har rätt att bestämma över landet.

      Eller så gör man det inte, och då är alla resonemang om vad majoriteten vill eller att landet på något sätt ägs gemensamt ogiltiga. Huruvida man då är född på den ena eller andra sidan av denna godtyckliga landsgräns blir då irrelevant. Rättigheten att vistas på vägar och torg tillfaller då alla människor lika, eftersom man inte får mer rättigheter av att tillhöra en fiktiv konstruktion som kallas för staten.

      • utlandssvensk

        1 år sedan

        @ Norpan,

        ”Antingen så accepterar man premissen att majoriteten har rätt att bestämma över ”landet” och då är det förstås majoritetens vilja som gäller, med allt vad det innebär.”

        ”Eller så gör man det inte, och då är alla resonemang om vad majoriteten vill eller att landet på något sätt ägs gemensamt ogiltiga.”

        Det där är ett närmast fantastiskt historielöst och verklighetsfrämmande resonemang. Du hävdar, till synes på fullt allvar, att om man inte fullt ut accepterar majoritetens diktatur under demokratiska regler, då kan man heller inte hävda att någon folkgrupp har någon som helst rätt till något landområde.

        Så praktiskt! I stort sätt samtliga folkmord under historiens gång är då fullt legitima. Aztekerna hade ingen demokrati, så de hade uppenbarligen ingen rätt till något landområde. Detsamma gäller urinnevånarna i Australien, indianerna i Nordamerika, judarna i Europa, etc, etc.

        Norpan är ett utmärkt exempel på den närmast kliniska avsaknaden av moral som har kommit att känneteckna stora delar av den libertarianska rörelsen i Sverige. Likheterna med sektvänstern på 70-talet är påfallande.

  • norpan

    1 år sedan

    Vilka brösttoner! Hur får du min text till att jag rättfärdigar folkmord? Du verkar ju inte helt frisk.

    • utlandssvensk

      1 år sedan

      ”Hur får du min text till att jag rättfärdigar folkmord?”

      Nu har jag redan förklarat detta för dig. Jag skrev:

      ”Du hävdar, till synes på fullt allvar, att om man inte fullt ut accepterar majoritetens diktatur under demokratiska regler, då kan man heller inte hävda att någon folkgrupp har någon som helst rätt till något landområde.”

      Detta följer helt självklart från de premisser som du själv slog fast. Precis lika sjävklart följer att man då inte kan invända mot att andra grupper besätter och nyttjar land där befinliga folk bor.. Detta resulterar normalt i just folkmord. Du kan ju alltid läsa några historieböcker om du inte tror mig.

      ”Du verkar ju inte helt frisk.”

      Så brukade även sektvänstern argumentera…..

      • norpan

        1 år sedan

        Att hävda att en ”folkgrupp” inte har rätt till ett landområde är väl inte samma sak som att rättfärdiga folkmord? Vanlig äganderätt gäller förstås, men den tillfaller individer och individer i grupp. Inte folkgrupper. Att man råkar vara av en viss härkomst har ingenting med äganderätt att göra.

        Den som sysslar med folkmord gör det ganska uppenbart i strid mot äganderätten hos de individer som han dödar.

        Den sortens grupptänk som är någon sorts rasism är ju precis tvärtemot individualism och libertarianism. Det tänket är vad som skapar konflikter likt den mellan Israel och Palestina.

        Den som vill att barnen ska ärva ens tillgångar har naturligtvis rätt att göra det, men barnen kan inte ärva ”Sverige”. Den som inte vill att barnen ska ärva ens tillgångar kan ge bort dem till någon annan. Det betyder inte heller att denna person ärver ”Sverige”.

      • utlandssvensk

        1 år sedan

        @ Norpan,

        ”Att hävda att en ”folkgrupp” inte har rätt till ett landområde är väl inte samma sak som att rättfärdiga folkmord?”

        Jo, det är exakt vad det är i de flesta fall. Liknande argumentation har använts vid många av historiens stora folkmord.

        ”Den som sysslar med folkmord gör det ganska uppenbart i strid mot äganderätten hos de individer som han dödar.”

        Du förefaller inte vara medveten om innebörden i termen ”folkmord”, trots att denna är, minst sagt, tydligt fastslagen under gällande internationell och svensk rätt. Att fysisk döda människor är för all del en form av folkmord men absolut inte den enda eller vanligaste, Det går utmärkt att begå folkmord utan att döda någon, t.ex genom kolonisering och fördrivning.

        Nu verkar du inte erkänna konceptet folkgrupp, vilket dels placerar dig i en mycket liten grupp av rena extemister dels möjligen kan förklara din uppenbara oförmåga att begripa att det finns några problem med ditt resonomang.

        Jag har haft liknande debatter här tidigare, t.ex denna:

        http://www.mises.se/2015/09/11/veckans-mises-weekends-med-bylund/

        Men nu är jag ganska trött på detta. Världshistoriens största krig (WW2) utkämpades till stor del just över frågan om folkgrupper kan anses ha något existensberättigande. Den civiliserade världen har gett ett extremt tydligt svar på detta och att sitta och debattera med personer som inte är villiga att erkänna att folkgrupper existerar är ett synnerligen otrevligt intellektuellt gyttjebad.

      • norpan

        1 år sedan

        Ja, det är du som talar om folkgrupper som något som har rättigheter, inte jag. Så då är det väl upp till dig att härleda varför en folkgrupp skulle ha rättigheter till land och varför man skulle ”ärva” denna rättighet enbart genom att vara av en viss ras.

        Enligt mig är detta ren rasism. Att etniska svenskar skulle ha rätt till ett visst landområde enbart på grund av sin ras. Enligt mig är det inte alls säkert att ”folkgruppens” vilja stämmer överens med vad individer i folkgruppen vill. Detta resonemang används till exempel i USA för att förvisa indianerna till reservat för det är ”deras tradition” och gör dem till tragiska socialfall.

        Vanlig äganderätt duger gott för att visa det omoraliska i att fördriva människor från sina hem. Jag är öppen för att det finns andra äganderättstraditioner och dem bör man förstås respektera, men någon sådant ”folkgruppsägande” existerar knappast i Sverige.

      • norpan

        1 år sedan

        Och jag förstår inte vad du menar med att andra världskriget utkämpades över frågan om folkgrupper har existensberättigande. Det får du gärna utveckla mer.

  • Kalle

    1 år sedan

    @norpan
    ”Ja, det är du som talar om folkgrupper som något som har rättigheter, inte jag. Så då är det väl upp till dig att härleda varför en folkgrupp skulle ha rättigheter till land och varför man skulle ”ärva” denna rättighet enbart genom att vara av en viss ras”

    Skojar du?
    Jag hävdar att alla folk ska ha besittningsrätt och även en ärvd sådan över de tillgångar och de landområden deras folk skapat och bebyggt eller civiliserat oavsett det är en skogsfastighet, ett av folket gemensamt bekostat allmänt projekt som utbildningar, som lett till kraftverksbyggen, vägnät, vattenförsörjning, järnvägar, egna släktgårdar, hus, folkets genom sin statsbildnings tillgångar som naturvärden, skog, sjöar eller annat.
    Jag har ingen rätt till Zimbabwes eller Rysslands tillgångar eller något som andra folk byggt eller skapat eller grannens bil. Vad är det för inre moralisk kompass man har om man tycker att det skulle vara ”rätt” att kräva eller ens tycka att bara för att något annat folk genom sin strävan byggt civilisation så skulle odugliga eller lata folk som inte lyckats med det eller skitit i att ens försöka, ha någon ”rätt” att få del av ett dugligt folks strävan? Problemet är dessutom att så fort det börjar lukta sån här avföring med öppna gränser och ”alla människors lika rättigheter till allt” så börjar de dugliga att stänga ner och tappa fart eller stoppa. Och vilka ska bygga eller ens förvalta ett samhälle om de kanske 20% hederliga och dugliga som är motorn lägger av? De odugliga som bara vill få allt som andra skapat?

    Hur många av de odugliga som nu väller in skulle ha kommit hit om allt var obebyggt och öde mot att de fick en bit villkorad jord som blev deras om de på fem år lyckades bygga något bra av det och bli självförsörjande tror du?
    Men en sak är säker, ge mig den chansen på en plats någonstans i världen där jag slipper idioter och jag sticker redan i morgon. Jag inser dock när likasinnade tillsammans med mig byggt civilisation där kommer oduglingarna och kräver ”rättigheter”..

    • norpan

      1 år sedan

      Men när du talar om ”odugliga eller lata folk”, är det inte helt enkelt ett exempel på rasism? Att vissa folkslag är mindre dugliga och latare än andra?

      Jag har kännedom om ganska många oduglingar av nordisk härkomst och en hel del dugligt folk som invandrat hit, så jag förstår inte varför oduglingarna skulle ha någon sorts förtur till det som dugliga tidigare generationer har byggt upp enbart baserat på sin ras.

      Jag har inte för ett ögonblick talat om ”människors lika rättigheter till allt”. Tvärtom så menar jag att ingen har rätt till någon annans tillgångar, och det är där problemet ligger. Att just nu så omfördelas regelmässigt tillgångar i strid med den principen. Dock ser jag inte varför det är ett värre brott mot principen att omfördela till odugliga svenskar än att göra det till invandrare.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>