mises.se_immigration_ifablernasNär något är naturligt, vettigt, rimligt eller underbart inom ett land men konstigt, farligt, radikalt och ett ”hot” om samma sak sker över osynliga gränser, då vet man vad det egentliga problemet är: staten. För ingen annan organisation kan samtidigt säga att det är en självklar rättighet att, t ex, få röra sig fritt och färdas mellan punkterna A och B – men att det måste regleras, beskattas, byråkratiseras och kontrolleras om det är ”någon annan” som ska röra sig på liknande sätt. Det som egentligen är samma sak blir helt olika när staten väl blandar sig i.

Så är fallet med diskussionen kring migration, oavsett om vi talar om flyktingar eller frivilliga immigranter. Dessa människor är ett problem helt enkelt för att de inte redan är här och för att politikerna tycker att det är enklare att pådyvla icke-medborgare en massa regler och kontroller och begränsningar än det är att göra samma sak med medborgare. I ankdammen Sverige har man dessutom fått för sig att det parti som vill reglera och kontrollera mängden människor som kommer till Sverige lite mer än de ”legitima” partierna är hemskt och uschligt. Att samtliga partier egentligen sysslar med samma sak, men har lite olika siffror (faktiskt inte så väldigt olika), talar man inte om. Vissa siffror ska visst anses ”generösa” och ”humana” medan andra, lite mindre siffror är ren och skär ”rasism”.

Systemet är dock detsamma och ska fungera på samma sätt. Men låt oss inte försöka förstå oss på hur man får ihop detta utan att få rejäl migrän. Låt oss istället se till det egentliga problemet och den ganska uppenbara lösningen.

Problemet

Såsom alltid är problemet staten. Vi har ett system där ett visst antal människor enligt vissa kriterier får träda över osynliga gränser – och när de väl har gjort detta så ska de analyseras och granskas så länge som möjligt medan de givetvis inte har rätt att försörja sig. Hur skulle det se ut om man välkomnade människor från andra länder och lät dem ta hand om sig själva? Nej, det går inte. Vi riskerar att skapa en delmängd av befolkningen som är självständig och tar hand om sig själva. Urk. Så osvenskt.

Så vi har ett system där alla svenskar, oavsett om de är gamla invanda välfärdsnarkomaner eller nyanlända satta i indoktrineringsläger, till stor del är beroende av att staten tar deras pengar och ger tillbaka dem. Och där en del går till sådant som vägar, även om en hel del av vägarna trots allt både ägs och sköts privat. Eller så lovar den bara runt. Men hur som helst så är vi vana att ha den och många har helt enkelt väldigt svårt att släppa snuttefilten. För att inte tala om att tänka på hur ”det” (vad nu det är) skulle fungera utan en stat.

Men detta större problem, som givetvis har en väldigt enkel lösning, är något vi för tillfället lämnar därhän. Låt oss istället se till verkligheten som den är. Det finns en stat. En stor stat. En av världens största, faktiskt, och dyraste. Den ägnar sig också åt att djävlas med folk som inte bor i Sverige (än), vilket gör att den känner sig extra behövd.

Detta skapar problem. Problemet har en mängd delar, men låt oss fokusera på problemet att det kommer ”för många” och att ”vi” inte kan ”ta om hand” (vilket är kodspråk för att det inte finns bosättningar enligt lagstadgad kvalitet och att det inte finns budgetutrymme för att täcka kostnader för kost och logi eftersom de inte har rätt att arbeta) alla. Okej, det är alltså problemet. Och det är därför alla hävdar att ”andra” länder måste ”ta sitt ansvar”.

Lösningen där

Vad är då lösningen på problemet? Å ena sidan har vi en massa folk som behöver hjälp, varav en del kommer till Sverige, och å den andra så har vi inte råd att göra dem alla till välfärdsnarkomaner. Varför inte slå två flugor i en smäll? Lösningen på problemet, om vi nu behåller både stat och välfärdsstat och landsgränser (och EU), heter marknad.

De som kommer till Sverige från exempelvis Syrien har i många fall pengar. Det är enda sättet man kan betala skyhöga avgifter till skrupellösa människosmugglare som inte bryr sig ett dugg om något som är det minsta moraliskt. Dessa smugglare är ett direkt resultat av statens fina hantering av gränser och migration. Så låt oss undvika att göda dem.

De som inte använt sig av människosmugglare har ändå varit tillräckligt bemedlade för att ta sig från till exempel Syrien ända till Sverige – trots krig och elände. Så helt medellösa lär de inte vara.

Med andra ord: de flesta som kommer redan idag har betalat stora summor för att på olika sätt ta sig långt bort från den plats de kallar hemma. Så varför inte låta dem lägga bud redan hemifrån på vad de är villiga att betala för att få åka till och bosätta sig i Sverige? Det skulle lösa en hel del problem på en gång eftersom det skulle göra oss kvitt de avskyvärda förhållandena när överfulla båtar tar sig över medelhavet eller när folk åker inklämda på lastbilsflak över kontinenten. Det skulle också lösa problemet med människosmuggling.

Dessutom skulle det lösa problemet med att staten inte har råd att ta hand om dem som kommer, för de köper helt enkelt sin plats. Och ju fler som kan köpa sin plats desto mer utrymme blir det för dem som inte har råd att åka till fjärran länder att faktiskt få hjälp av humanitära åtgärder på plats. Dessutom kommer ju de pengar som satsas, oavsett om det är genom statlig eller frivilligorganisationers försorg, att räcka långt längre eftersom de som har råd redan har åkt därifrån.

Men det praktiska då?

Lösningen här

Ja, det klart. Finns det inga bostäder och ingen som kan ta emot dem så blir det problem. Så då sitter vi ju fortfarande med slutnotan. Nej, bara om vi inte tillåter marknad här också!

Låt svenska företag, företagare och entreprenörer på samma sätt lägga bud, vilket de gör redan idag för flyktingboenden, där de bjuder under varandra: hur lite kan de tänka sig i ersättning för att ta hand om någon som kommer från andra länder innan de kan försörja sig själva? Det är ganska enkelt att sätta upp krav för vilken välfärd en ”nyanländ” till Sverige måste få av sin värd. De reglerna finns ju redan i socialbidragsnormen. Låt samma gälla för nyanlända.

De som vinner budgivningen får alltså i uppdrag att ge husrum, mat, kläder, fickpengar osv till dem som blir deras gäster. Och de har ansvaret för dem till dess att de etablerat sig i samhället så pass mycket att de lyckas skaffa fast anställning och egen bostad.

Dessutom kan staten helt enkelt syssla med budgivningen bland dem som vill komma till Sverige (där högsta buden vinner) och bland dem som vill ta hand om dem (där lägsta budet vinner). Mellanskillnaden kan bekosta statens allehanda hyss på annat håll. Och skulle det inte bli någon mellanskillnad så kommer kostnaden för staten oavsett att bli oerhört mycket lägre än den är idag. För vem tror väl att privata företag som sysslar med att integrera nyanlända skulle vara i närheten av lika dåliga som staten är? Så det blir möjligt att lägga ned allehanda myndigheter och trams som SFI, som ju givetvis kan skötas i privat regi.

Dessutom finns ju enorm möjlighet för svenska företag att tjäna goodwill genom att sponsra både flyktingmottagandet, deras bildning i svenska och om svenska knasigheter (dvs kultur), samt deras första egna hem.

Skulle det kunna fungera? Ja, visst kan det fungera. Dessutom råder ingen tvekan om att det skulle fungera mycket bättre än alla de projekt som statens klåpare lyckas spendera pengar på idag. Det enda som behövs är egentligen att staten avstår ifrån den direkta hanteringen och att man låter nyanlända arbeta så fort de integrerats (dvs skaffat sig jobb och hem). Staten kan syssla med kontroll av systemet – och kontroll är ju det staten egentligen vill ha.

Men kommer det att genomföras? Givetvis inte. Om idén över huvud taget uppmärksammas så kommer en massa dumdryga svenskar att tala om att det är omoraliskt att köpa sig rätten att komma till Sverige (vilket inte gäller deras egna charterresor till främmande länder) och att det är lika omoraliskt att låta företag göra det staten gör – men mycket bättre och för en långt mindre slant – och kan ”tjäna pengar” på det.

Hu så hemskt! Alla får det bättre och någon får dessutom betalt! Nej, det är klart bättre om vi fortsätter på den inslagna vägen och slösar enorma summor på att bryta ned dem som kommer till Sverige så att de sedan kan lyftas upp med hjälp av dyra bidrag. Leve välfärdsstaten och den offentliga moralen…

 

Kommentarer (5)

  • Göran

    9 månader sedan

    A säger att vi ska ta emot 100.000 flyktingar.
    B säger att vi ska ta emot 80.000 flyktingar.
    A säger att B är rasist.
    C säger att vi ska ta emot 120.000 flyktingar.
    A och B är rasister.

  • Ahmed

    9 månader sedan

    vadå problem är du racist eller asså kalla oss inte invandare

    • Göran

      9 månader sedan

      Bidragstagare. Är det ett lämpligare ord?

    • Gizmokvack

      9 månader sedan

      Det blir så snårigt om vi ska börja kalla människor som invandrat till Sverige för något annat än invandrare. Vad är den politiskt korrekta termen nu för tiden förresten? Omlokaliserad världsmedborgare? Färsk invånare? Svensk-svensk-och-inget-annat-än-svensk-person?

      När jag bodde utomlands var jag en invandrare. Men det vore förstås rasistiskt om man inte såg till att göra skillnad på människor och människor baserat på ursprung…

      • Göran

        9 månader sedan

        Att säga invandrare är ett politiskt korrekt uttryck. Normalt skulle vi nog säga utlänningar. När du bor i ett annat land, skulle du inte definiera dig som utlänning då? En göteborgare i Mora kallas nog lokalt för utböling.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>