Sparkvot?

Sparkvot?

I ett försök att dra slutsatser om människors förändrade beteende under en välfärdsregim, har jag nyligen försökt samla information om svenskarnas sparkvot. Detta fick mig oundvikligen att börja fundera på vad sparkvoten faktiskt är, och hur den beräknas. Likt många makro-ekonomiska indikatorer läggs “sparkvoten” fram som någon form av sanning, utan att någon egentligen förklarar vad den är, och hur den skall kunna representera det den hålls fram som. Allt detta ledde mig till en jakt på begreppet sparkvot.

Personlig sparkvot

Man tänker sig gärna att det är enkelt att räkna ut sparkvoten för en person. Vid varje givet tillfälle så måste en individ välja om denne skall spara eller konsumera de pengar den har, och om man tar ett års totala besparingar dividerat med ett års inkomster, så borde man rimligtvis få personens sparkvot. Problemet är, att i vissa fall är det svårt att besluta om något är konsumtion eller investering.

Om vi tänker oss en person som blir erbjuden ett jobb, men det är omöjligt att ta sig dit utan att äga en bil, och någon sådan äger personen i fråga inte i dagsläget. Om han i detta läge köper en bil, och därmed med hjälp av bilen kan öka sin effektivitet (börja jobba istället för att sitta hemma och vara ledsen), är det då en konsumtionsvara eller en kapitalinvestering? Om svaret är kapitalinvestering, betänk då att bilen kan användas även på fritiden. Bör den då betraktas som konsumtionsvara? Eller både och?. Skall pengarna som bilen köps för räknas in i sparkvoten eller ej?

Antag istället att personen i fråga väljer att flytta till annan ort för att kunna ta ett arbete. Personen hyr en lägenhet som kostar dubbelt så mycket som den lägenhet han bor i innan. Har hans konsumtion då ökat? Om vi gör det teoretiska antagandet att detta arbete är det enda som personen kan få, och lägenheten är en förutsättning för att kunna arbeta, är detta då en investering eller konsumtion?

Det är inte helt enkelt att avgöra vad som är en investering eller konsumtion. Vi kan försöka en annan angreppsvinkel. Vi struntar i vad som görs med pengarna, och väljer att enbart kolla på kassaflöde. Vi tar mängden pengar som flödar in på personens bankkonton, och jämför med mängden som flödar ut under samma period. Vi räknar helt enkelt skillnaden mellan mängden pengar i början och slutet på året och kallar detta “besparingar”. Genast uppstår en genant fråga – om han får ränta på sina tidigare besparingar, är detta då en besparing i sig som skall räknas in i sparkvoten? Och måste vi inte även räkna in denna ränta när vi räknar på den totala inkomsten? Resultatet blir att vi måste räkna ihop personens totala inkomster, inklusive inkomster som går att härleda till tidigare besparingar. Vi tar sedan skillnaden i sparade pengar mellan början och slutet av året, och dividerar detta med de totala inkomsterna.

Har vi en sparkvot nu? Kanske, men ändå inte riktigt. Om någon gör en bra investering, och får avkastning på denna som sedan sparas, inkluderas detta i sparkvoten? Omvänt gäller då att om någon gör en dålig investering och förlorar pengar på denna, så sjunker personens sparkvot. Är detta rimligt? Om man anser att alla individer gör rationella beslut om sina totala tillgångar kan det vara rimligt. Men vad händer då om en person inte har en rimlig uppfattning om sina tillgångar, om de t.ex. är inlåsta i ett statligt pensionssystem? Om man gör förluster på sina statliga pensionspengar, som man saknar kontroll över och har begränsad information om, och inte därefter ökar sina investeringar i andra tillgångar, har man då minskat sin sparkvot? Begreppet är bevisligen invecklat.

Nationell sparkvot

Dessvärre blir det inte enklare när man försöker applicera det hela på nationsnivå. Den nationella sparkvoten måste rimligtvis vara genomsnittet av de individuella sparkvoterna. Men är det medianen som skall räknas? Genomsnittet av procentsatserna? Totala besparingar för hela befolkningen genom totala inkomster för hela befolkningen? Allt beror bevisligen på vad vi försöker mäta. Försöker vi mäta hur den genomsnittlige medborgaren sköter sina besparingar? Hur mycket investeringar som görs inom en nation i förhållande till de totala inkomsterna?

Vanligtvis försöker nationalekonomer som talar om sparkvot komma fram till någon form av begrepp, som kan användas för att förklara ekonomiska skeenden och möjligen i någon mån förutspå framtida ekonomisk utveckling. Vad man teoretiskt försöker mäta är helt enkelt hur mycket resurser som konsumeras, och hur mycket resurser som investeras i produktionen. För att korrekt kunna mäta detta behöver man veta många saker, som dessvärre är ytterst svåra att mäta :

Hur mycket investeringar krävs för att enbart bevara nuvarande kapitalstruktur, då kapital förbrukas?
Hur mycket har den totala produktionen ökat/minskat?
Hur mycket är den totala försäljningen av konsumtionsvaror, samt den totala försäljningen av kapitalvaror?

Vidare kommer man få felaktiga siffror för försäljningen av konsumtionsvaror och produktionsvaror om man inte har en naturlig, fritt rörlig ränta, då manipuleringen av räntor (likt Riksbankens räntesättning) skapar distortioner i när och vad människor väljer att konsumera och investera, bort från det teoretiska ekvilibrium som en marknadsekonomi konstant söker. Man kan alltså inte korrekt räkna på sparkvoten under en inflationär penning-regim.

Ett enkelt sätt att visa på problemet med att mäta sparkvot i en inflationär regim får vi av de nuvarande siffrorna som används. Nationalekonomer använder idag de totala finansiella tillgångarna som ägs för att räkna på hur mycket besparingar som finns. Detta är knappast ett optimalt mått, men används som approximation. Problemet är att siffrorna indikerar att svenskarnas sparkvot har gått upp något enormt de senaste åren. Varför? För att de två huvudsakliga finansiella tillgångarna, fastigheter [1] och finansiella instrument såsom aktier, fonder, etc. har ökat något enormt i pris. Denna värderingsökning leder till att det ser ut som svenskar har börjat spara mycket mer. Resonemanget blir ungefär såhär : Vi blir mycket rikare, men konsumerar inte mycket mer, alltså sparar vi mer. En jämn sparkvot skulle innebära att vi sålde en del av våra finansiella tillgångar och konsumerade, för att minska vårat sparande.

Problemet med detta resonemang är flerbottnat. För det första, då priser inte ökar homogent vid monetär inflation så går det inte att säga att huruvida ökningen i värdering av finansiella tillgångar motsvaras av ökningen i priset på konsumtionsvaror [2]. För det andra, en ökning i priset på fastigheter och finansiella tillgångar kan omöjligen räknas som besparingar om det är mängden investeringar i kapitalvaror vi försöker mäta. Investeringar i kapitalvaror görs inte för att fler människor värderar kapitalvaror högre, utan enbart när företag gör en emission av aktier, eller ger ut obligationer, eller tar upp banklån. Värderingen av värdepapper korrelerar alltså inte nödvändigtvis direkt med mängden nyinvesteringar. Det säger måhända något om hur stor förmögenhet befolkningen tror sig ha, men sådant kan vara illusoriskt i inflations-tider.

Slutsats

I mitt letande efter vad en sparkvot faktiskt är har jag landat i slutsatsen att det i stor utsträckning är ett hopplöst åtagande. På individuell basis har det att göra med en individs subjektiva värderingar, och är därför strikt beroende av vad individen i fråga anser. På en aggregerad nivå, som en nation, är det omöjligt att mäta såvida det inte finns en fast mätstock. d.v.s. en i princip stabil valuta. Till och med då är det tveksamt om man kan göra något mer än en högst grov uppskattning på “totala besparingar” hos en befolkning. Nuvarande siffror på sparkvoten är gravt missledande, och bör på det stora hela ignoreras i resonemang om ekonomi, då de tycks vara mer påverkade av monetär inflation än av förändrat beteende.


[1] Det är i någon mån tveksamt att kalla fastigheter för investeringar på det sätt som görs idag. De flesta köper inte villor eller bostadsrätter för att hyra ut som investering, utan för att bo i.

[2] Den nuvarande trenden tycks vara att finansiella tillgångar ökar i pris före konsumtionsvaror.

Kommentarer (7)

  • Lunars Torm

    11 månader sedan

    Bra artikel!

  • Göran

    11 månader sedan

    Hur ska man tolka den där bilden, att sparkvoten inte synes han något som helst samband eller indikator eller ens någon effekt på ekonomiska krascher?

  • Niklas

    11 månader sedan

    Man skulle överge hela tänkandet av kronor, och ist bara räkna hur många dagar en människa klarar sig om han/hon blev arbetslös/sjuk imogon och inte fick några bidrag att leva på..

    Isf går allt man betalt i pension bort, då man inte kan ta ut den förän man nått en viss ålder..

    • Göran

      11 månader sedan

      Om du har sett programmet ”lyxfällan” kanske du undrar lite över hur de får tag i alla dessa människor med så dålig privatekonomi. Man kan skratta åt alla som medverkar i programmet. I verkligheten befinner sig i en väldigt stor del av den svenska befolkningen bara 3 månader från en liknande situation.

      Var och en kan fundera lite på vart det leder när det blir en riktig lågkonjunktur, bubbla eller vad det är som kommer att hända?

      Jag har för mig att endast 5 % av den arbetande befolkningen klarar sig i ett år på egen hand utan ett jobb.

      • Niklas

        11 månader sedan

        Klarar många sig verkligen såpass länge som 3 månader?
        Tror majoriteten har det väldigt svårt och måste börja sälja grejer om dom blev utan lön i 1 månad..
        Men hoppas jag har fel.

        Kan nog stämma med 5%.. Men frågan är då hur illa ställt det är för dom andra 95%..

      • Göran

        11 månader sedan

        Niklas! Vi har 95 % som förlitar sig på att staten ska försörja dem om de blir utan jobb eller något annat händer dem.

        Vet ej om du kommer ihåg folkpartisten Anne Wibble eller känner till henne. Hon var finansminister i Sverige ett tag. Hon sade att varje svensk borde ha 100.000 på banken. Det fick hon riktigt mycket skit för att ha sagt. ”Hur skulle en vanlig arbetare kunna ha det?” Säg det, men många konsumerar den summa på att röka eller dricka sprit. Det är bara attityden folk har, att det inte går att skaffa sig den summa.

      • Niklas

        11 månader sedan

        Precis! Tänk vilket kaos det blir när folk inser att staten inte klarar det..

        Känner igen att någon sagt det, men inte vet det va.. Tror jag hört någon från en bank säga att man ska ha en årslön på kontot också..
        Men 100 000kr tycker jag nästan är ett minimum till vad man bör ha på kontot/kontant..
        Tar ju bara några år att spara ihop om man anstränger sig lite och inte tvunget måste bo i centrum..

        Folk attityd till sparande och pengar är totalt skruvad! Varje krona ska spenderas!

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>