imagesEtt stort tack till Brian Doherty för hans artikel om invandring (reds. anm. artikel ej längre tillgänglig). Låt mig dock klargöra en sak med följande text, som kommer från fotnot 23 i min artikel ”Natural Order, the State and the Immigration Problem”.

Det är felaktigt att dra slutsatsen att en invandrares närvaro på ett givet territorium är att anse som ”inbjuden” bara för att han har hittat någon som är villig att anställa honom. Strikt talat är denna slutsats endast sann om arbetsgivaren även tar på sig de fulla kostnader som följer av importen av den invandrande arbetaren. Detta är fallet i de mycket avskydda fabriksstäderna, som ägs och drivs av en ägare. I dessa betalas alla kostnader för den invandrande arbetarens anställning, bostad, sjukvård och alla andra bekvämligheter som associeras med hans närvaro, av ägaren själv. Ingen annans egendom påverkas av den invandrande arbetarens bosättning.

Mindre perfekt än detta, och mindre och mindre med tiden, har denna fullkostnadsprincip förverkligats i den schweiziska invandringspolitiken. I Schweiz bestäms frågor som rör invandring på en lokal, snarare än en federal, nivå, av det lokala bosatta samhället dit den invandrande arbetaren vill flytta. Dessa ägare är intresserade av att hans närvaro i deras samhälle ökar, snarare än minskar, deras egendomsvärden. På attraktiva platser som Schweiz betyder detta vanligtvis att han, eller hans arbetsgivare, förväntas köpa sig in i samhället, vilket ofta kräver donationer på miljontals dollar.

Tyvärr drivs inte välfärdsstater på samma sätt som fabriksstäder eller ens schweiziska samhällen.

Under välfärdsstaten behöver den invandrande arbetaren endast betala en liten del av de totala kostnader som hans närvaro innebär. Han tillåts socialisera en stor del av sådana kostnader till andra egendomsägare. Hans arbetstillstånd ger honom tillgång till alla offentliga faciliteter, som vägar, parker, sjukhus, skolor, och ingen hyresvärd, affärsman eller privat förening tillåts diskriminera mot honom med avseende på bostäder, anställning, logi, eller samfund.

Han bjuds alltså in till ett avsevärt perifert förmånspaket som inte alls, eller endast delvis, betalas av arbetsgivaren (som påstås ha bjudit in honom), utan av andra inhemska skattebetalande ägare som inte har haft något alls att säga till om. Detta är inte en ”inbjudan” i vanlig mening. Detta är något påtvingat. Det är som att bjuda in folk att fixa ens eget hus medan man ger dem mat från andra människors kylskåp.

Eftersom kostnaden att importera invandrande arbetare minskar, kommer följaktligen flera arbetsgivarsponsrade invandrare att ankomma än vad som annars hade varit fallet. Dessutom kommer även de invandrande arbetarnas karaktär att förändras. Medan schweiziska samhällen väljer välbärgade, mer värdeproduktiva invandrare, vars närvaro ökar de gemensamma egendomsvärdena, tillåts arbetsgivare under den demokratiska välfärdsstaten att socialisera sina arbetsgivarkostnader till andra, och de tenderar att importera allt billigare, lägre utbildade, och mindre värdeproduktiva invandrare, oavsett vad de har för effekt på de gemensamma egendomsvärdena.

Vänsterlibertarianernas teoretiskt bankrutta ställningstagande till fördel för öppna gränser kan endast förstås psykologiskt. En orsak återfinns i många vänsterlibertarianers Randianska uppväxt. De stora affärsmännen framställs som ”hjältar” och ses, enligt Ayn Rand i ett av hennes absolut mest löjliga påståenden, som välfärdsstatens ”allra värst förföljda minoritet”. Sett ur denna synpunkt, och utan att ha påverkats av varken historisk kunskap eller erfarenhet, hur kan det vara ett problem om en affärsman anställer en invandrande arbetare?

Faktum är att det är de stora affärsmännen, och detta vet vilken historiker som helst, som har syndat allra värst när det kommer till privat äganderätt och marknadens lag. Bland annat har de, i en ohelig allians med centralstaten, tilldelats privilegiet att importera invandrande arbetare på andra människors bekostnad, precis som de tilldelats rätten att exportera kapital till andra länder och få räddningspaket av skattebetalarna när sådana investeringar misslyckas.

En ytterligare orsak till varför samtida vänsterlibertarianer är så entusiastiska försvarare av öppna gränser är deras egalitarism. I ungdomen lockades de ursprungligen till libertarianismen på grund av dess ”anti-auktoritära” hållning (lita inte på någon auktoritet) och synbara ”tolerans”, särskilt av ”alternativa”, icke-borgerliga, livsstilar. Som vuxna har de fastnat i denna mentala utvecklingsfas. De uttrycker ”sensitivitet” inför alla former av diskriminering och tvekar inte att använda centralstatens makt för att tvinga fram icke-diskriminering eller ”mänskliga rättigheter”.

Genom att förhindra andra egendomsägare från att diskriminera som de vill, tillåts de följaktligen att leva på andras bekostnad. De kan hänge sig åt sina ”alternativa” livsstilar utan att tvingas betala det normala priset för ett sådant beteende, det vill säga diskriminering och uteslutning. För att legitimera sitt handlande insisterar de på att alla livsstilar är lika bra och acceptabla som alla andra. Detta leder först till multikulturalism, sedan till kulturell relativism, och slutligen till ”öppna gränser”. Mer om detta, se vidare Democracy the God That Failed, särskilt kapitel 10.

Kommentarer (9)

  • norpan

    10 månader sedan

    Alltså, det är ju helt rätt att välfärdsstaten är inkompatibel med fri invandring. Men det är knappast något argument mot fri invandring; om man använder det som argument så accepterar man ju i någon mån välfärdsstaten!

    Det enda rimliga är att vara kraftigt emot välfärdsstaten och nuvarande godtyckliga gränser som upprätthålls med våld i strid med markägarnas intresse (som ju mycket väl kan vara att tillåta människor att flytta dit). Och om välfärdsstaten och statsgränserna försvinner så finns det ju inget som heter invandring längre. Då finns det bara människor som flyttar.

  • Göran

    10 månader sedan

    Det var ord och inga visor i den artikeln. Jag håller med norpan om att man verkligen bör ifrågasätta välfärdsstaten.

    I SVT/Detbatt i förra veckan betonades att Sverige var ett rikt land som kunde ta emot massor av flyktingar. En kvinna från politikermakten i Södertälje kommun var där. Hon kunde inte se på sin karta att Södertälje eller Sverige inte kunde ta emot fler flyktingar. År 2014 bestod 1/3 av kommunens inkomster av bidrag från staten. En kommun i konkurs med andra ord. Kommunalskatten i Södertälje är ungefär 20 kr per hundralapp. Den skulle behöva vara 30 kr. Lägg sedan på 10 kr i landstingsskatt så skulle en arbetare i Södertälje behöva betala 40 per hundralapp i skatt.

    Malmö kommun har sämre ekonomi än Grekland. Med tiden kommer kommun efter kommun i Sverige att befinna sig i ett konkurstillstånd och räddas av statliga bidrag.

  • Berne

    10 månader sedan

    ”Faktum är att det är de stora affärsmännen, och detta vet vilken historiker som helst, som har syndat allra värst när det kommer till privat äganderätt och marknadens lag. Bland annat har de, i en ohelig allians med centralstaten…”

    Detta är helt korrekt, jordbruksområdet Viared här i Borås utrotades 1975-76. När kommunen sålde marken till Volvo och Gyllenhammar. 68 bondgårdar, kyrkan, skolan och ett flertal andra hus brändes eller revs. De fick pisspengar i ersättning, vissa av dem som tvingades bort tog livet av sig. De drevs bort likt folket i Karelen. Det är väldigt tyst om detta idag. ”vi har skapat 4000 jobb” hette det. Men dessa fabriker kunde naturligtvis byggts någon annanstans, och inte på en av den bästa jordbruksmarken som fanns. 70 cm matjord fraktades bort och användes till kommunens parker och lägenhetsområden. Inte ens jorden fick bönderna betalt för. Jävla pampar och politiker.

    • Göran

      10 månader sedan

      Fy, vilken tragisk historia du berättar. Dessutom finns det säkert flera sådan till. Senast har vi damen som fick lämna sitt hus där hon levt hela sitt liv och sedan fick en m-politiker köpa huset. Och så råkade jag se filmen ”Still Mine” igår kväll, som handlar om hur statstjänstemän sätter käppar i hjulet för en gammalt par som bara vill bygga sig ett nytt hus på sin 2.000 hektar stora mark.

      • Berne

        10 månader sedan

        Ja det är förjäkligt när man tänker på det. Skövlingen i området Viared fortsätter, nu ska det byggas ännu fler logistikföretag, låna och handla verksamheter, som ändå bara kommer att stå tomma om 5-10 år. Vem kan konsumera sig rikare? Galenskap. Sådant här stärker bara ens uppfattning om vilka skatte- och lyd-slavar vi egentligen är. Boskap.

  • Johsko

    10 månader sedan

    Visst är flyktingmottagande o.s.v. ett brott mot individers rätt. Men de mer uppenbara problemen med ”fri invandring” är inte detta utan snarare hur olika kulturer kan komma överrens om de underliggande lagarna. Utan en underliggande homogen kultur byggd på upplysningsvärden kan inget frihetligt samhälle existera. Om alla har vitt skilda samhällsidéer så kommer ett inbördeskrig aldrig att vara långt borta. Detta är just varför multikulturalismen är så naiv.

    Därför verkar det mer rimligt att förespråka en fri invandring på villkor att alla invandrare bekänner sig till de grundpelare som gör ett libertarianskt samhälle möjligt. Alltså skulle kriminella och barbarer inte tillåtas invandra.

    • Göran

      10 månader sedan

      Det finns en liten poäng med att bekänna sig till ett libertariansk samhälle. De som argumenterar emot äganderätten i förhållande till fri invandring hävdar oftast att någon kan tillåta obegränsad invandring på sitt ägande och sedan utgör det ett hot mot närliggande.

      Det dessa glömmer bort är att människor som är libertarianer knappst skulle bjuda in invandrare med åsikter eller praktisk handlade som går emot de libertarianska principerna. På samma sätt skulle jag inte upplåta någon del min mark till en kommunist oavsett etiskt ursprung på kommunisten. Av vilken anledning skulle jag vilja ha någon med en förgiftad ideologi på min mark?

      • Johsko

        10 månader sedan

        Vad jag menar är att på privat mark så ska ägaren kunna stänga vem som helst på vilket grund som helst. Men på statlig mark så bör fritt inträde gälla FÖRUTOM då en invandrare är emot anti-agressionsprincipen och andra upplysningsbaserade idéer. En sådan person utgör ett hot mot samhället och människors egendom. Så att släppa in en sådan individ skulle stå emot själva poängen med en minimal stat. Jag råkar vara minarkist och inte anarko-kapitalist som Hoppe.

      • Dan

        10 månader sedan

        @ Göran

        Jobbigt med så politiserade människor att de inte tål människor med andra åsikter! Jag anser att kommunister var på många sätt bra att samtala med. Då vi inte tyckte lika hade vi anledning att säga emot varandra. Det skedde på ett vänskapligt sätt. Det var ofta hyggliga människor som ville väl. Jag hade hemskt gärna bjudit in dem att snacka med på min egendom!

        Därtill: Vill ni att lönerna alltid ska falla för att motverka arbetslöshet istället för att låta fackföreningar bevaka medlemmarnas ekonomiska intressen så cementerar ni samhället i en viss ekonomiskt struktur, en struktur som förändras då vissa företag blir mindre lönsamma. Om lönerna inte får gå under en viss nivå kommer ett överskott av företag innebära temporär arbetslöshet. Då finns det folk att tillgå för nya projekt, det som den nya tiden efterfrågar.

        Det viktiga är att 1) det finns en grundtrygghet i samhället så att inte panik uppstår, och att 2) det finns incitament för investering, dvs för omallokering av resurser och kapital.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>