Detta är del 1 av 5 av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. De resterande delarna kommer att publiceras löpande på måndagar. Här är en kort introduktion till varför vi tycker artikeln är viktig. – Redaktören

I de föregående kapitlen diskuterades två former av socialism som vanligtvis ses och erkänns som sådana, och som onekligen är härledda från samma ideologiska källor: socialism av det ryska slaget, vilken vanligtvis representeras av de kommunistiska länderna i östblocket; och socialdemokratisk socialism, typiskt representerat i de socialistiska och socialdemokratiska partierna i Västeuropa, och till en mindre grad av “liberaler” i USA. Äganderättskonstruktionen som utgör grunden för deras politiska konstruktion analyserades och en idé presenterades om att man kan applicera äganderättsprinciperna hos den ryska eller socialdemokratiska socialismen i olika grader: man kan socialisera alla produktionsmedel eller bara några få, man kan beskatta och omfördela nästan all inkomst, och nästan varje typ av inkomst, eller så kan man göra detta med bara några få typer av inkomster. Tidigare visades det dock genom en teoretisk analys, och mindre stringent illustrerades detta genom empirisk bevisföring, att så länge som man förbinder sig till dessa principer och inte helt överger tanken om att äganderätten till vissa varor ska tillhöra icke-producenter (icke-användare) och människor som ej fått dem genom en kontraktuell överföring, måste en relativ fattigdom (jämfört med vad som annars hade varit fallet) följa.

Detta kapitel kommer att visa att samma sak gäller för konservatism, eftersom även den är en variant av socialism. Konservatism orsakar också fattigdom, och ju mer konservatism desto mer fattigdom. Innan vi inleder en systematisk och noggrann ekonomisk analys av det särskilda sättet som konservatism orsakar detta på skulle det dock vara lämpligt att ta en kort titt i historieböckerna, för att bättre kunna förstå varför konservatism onekligen är socialism, och hur den hänger ihop med de två egalitära formerna av socialism som diskuterades ovan.

I grova drag existerade det före 1700-talet i Europa, och runt om i världen, ett socialt system som kallades “feodalism” eller “absolutism”, vilket i själva verket var feodalism men i en större skala. I abstrakta termer kategoriserades feodalismens sociala ordning av en regional härskare som hävdade sitt ägarskap över en del av territoriet, inklusive alla dess resurser och varor, och ganska ofta även människorna boende på det, utan att ha förvärvat dem ursprungligen genom nyttjande eller arbete, och utan att ha en kontraktuell hävd på dem. I motsats till detta hade territoriet, eller än bättre, de olika delarna av det och varorna ovanpå det, aktivt ägts, använts och nyttjats för produktion av andra personer (de “naturliga ägarna”) innan. Feodalherrarnas ägandehävd var alltså tagen från tomma intet. Således var bruket av att utnyttja denna äganderätt för att hyra ut marken och de andra produktionsfaktorerna till de naturliga ägarna i utbyte mot varor och tjänster ensidigt konstruerat av herren, och var tvunget att genomdrivas rakt emot de naturliga ägarnas vilja, med brutal kraft och beväpnat våldsverkande, behjälpligt assisterat av en ädel kast av militärer som belönades av herren för deras tjänster genom att de tilläts delta och fick del av hans exploateringsmetoder och erövringar. För den vanliga människan som påtvingades denna ordning innebar livet tyranni, exploatering, ekonomisk tillbakagång, fattigdom, svält och desperation. [2]

Som man kan förvänta sig fanns ett visst motstånd mot detta system. Intressant nog (från ett nutidsperspektiv), var det inte bönderna som led mest under den rådande ordningen, utan köpmännen och handelsmännen, som också blev de största motståndarna till det feodala systemet. Deras koppling till en viss feodalherre var svag, då de i egenskap av köpmän köpte till lägre priser på en plats, för att sedan resa för att sälja till ett högre pris på en annan plats. De var alltså en klass av “internationella” människor, som hela tiden passerade gränserna mellan olika feodala herradömen. Som sådana krävde de ett stabilt och internationellt lagsystem för att kunna sköta sina affärer: ett regelsystem som oavsett tid och plats definierade egendomsrättigheter och kontrakt, vilket kom att leda till en utveckling av institutioner såsom lån, banker och försäkringar som är nödvändiga för varje storskalig handelsaffär. Detta skapade givetvis en friktion mellan handelsmännen och feodalherrarna som företrädde ett system av olika godtyckliga och regionala rättssystem. Handelsmännen blev feodalismens mobboffer, hela tiden hotade och trakasserade av den ädla militärklass som försökte härska över dem. [3]

För att komma undan detta hot var handelsmännen tvungna att organisera sig och skapa små skyddade handelsplatser så långt som möjligt från feodalherrarnas starkaste positioner. Som frizoner där frihet till viss grad existerade attraherade de ett växande antal bönder som flydde från feodalismens exploatering och den ekonomiska misären, och dessa frizoner växte till små städer, som möjliggjorde framväxten av hantverk och andra produktiva affärer som inte hade kunnat utvecklas under den exploatering och rättsosäkerhet som rådde under feodalismen. Denna process var mer tydlig där de feodala krafterna var svagare och där makten var fördelad mellan ett stort antal av ofta ganska små och rivaliserande feodalherrar. Det var i städerna i norra Italien, i Hansans städer och i Flandern som kapitalismens anda först spirade och handel och produktion nådde sina högsta nivåer. [4]

Denna lilla frigörelse från reglering och feodalismens stagnation var dock bara tillfällig och följdes av en reaktion och tillbakagång. Detta hade dels att göra med den interna svagheten i handelsmännens egen rörelse. Det feodala tankesättet om att människor måste ha en rank, om lydnad och makt och om att order måste införas genom tvång var fortfarande för djupt ingrott i människornas sinnen. I de växande kommersiella centrumen skapades således nya icke-kontraktuella regleringar och begränsningar – nu med ett “borgerligt” ursprung – och förbund som hindrade den fria konkurrensen, och en handelsmannaoligarki formades.[5] Men ännu viktigare för denna reaktionära process var ett annat faktum. I deras strävan efter att befria sig själva från olika feodalherrars intrång var de tvungna att leta efter en naturlig kompanjon. Förståeligt nog fann de sådana allierade bland den klass av feodalherrar som trots att de var komparativt starkare än deras adliga vänner hade sina maktcentrum på ett relativt längre avstånd från handelsstäderna som sökte hjälp. Genom att alliera sig själv med handelsmannaklassen sökte de utöka sin makt utöver dess nuvarande räckvidd på bekostnad av andra mindre feodalherrar.[6] I syfte att uppnå detta mål gav de först vissa undantag från de “vanliga” kraven som föll på deras underhuggare till de framväxande urbana städerna, vilket därmed säkerställde deras tillstånd som lokala centrum där frihet delvis rådde, och gav de skydd från de närliggande feodalherrarna. Men så fort som koalitionen hade uppnått det mål den enats för, att försvaga de lokala feodalherrarna, och handelsstäderna “utländska” feodalvänner därmed hade etablerats som en verklig kraft långt ifrån dess egna traditionella territorium, tog den ett kliv framåt och skaffade sig själv positionen som en feodal supermakt, det vill säga som en monarki med en kung som införde alla sina exploaterande regler på det redan existerande feodala systemet. Absolutism hade fötts; och eftersom detta inte var någonting annat än feodalism i en större skala följde en ekonomisk stagnation återigen, städerna vittrade sönder och fattigdom och misär återvände.[7]

Det var inte förrän sent under 1600-talet och tidigt 1700-tal som feodalism mötte starkt motstånd. Denna gång var attacken mer framgångsrik eftersom det inte bara var ett försök av praktiska män – handelsmännen – att erövra den lilla frihet som krävdes för att sköta deras affärer. Det var i större utsträckning en ideologisk kamp som inleddes emot det feodala systemet. Den intellektuella reflektionen över välståndets orsaker och nedgången i handelsindustrin som hade skett, och en mer noggrann studie av romersk lag och naturrätten, som båda hade upptäckts i handelsmännens strävan att utveckla en internationell handelsrätt och rättfärdiga denna gentemot feodalherrarnas konkurrerande system, hade lett till en sundare förståelse för begrepphet frihet och av frihet som en nödvändig förutsättning för ekonomiskt välstånd.[8] Dessa idéer kulminerade i verk såsom John Lockes “Two Treatises on Government” från 1688 och Adam Smiths Om nationernas välstånd från 1776 när de spreds och inspirerade en alltmer växande skara av människor som urholkade den gamla ordningens legitimitet. Den gamla ordningens vana att tänka i termer av feodala band började gradvis lämna plats åt en idé om ett kontraktsmässigt samhälle. Slutligen skedde som ett sista uttryck för denna förändring i folkets tankar den ärorika revolutionen 1688 i England, den amerikanska revolutionen 1776 och den franska revolutionen 1789 och efter revolutionerna skulle ingenting vara sig likt igen. De visade med all tydlighet att den gamla ordningen inte var oövervinnlig och de gav nytt hopp åt tanken om fortsatt framskridande på vägen mot frihet och välstånd.

Liberalism, vilket den ideologiska rörelsen som hade framkallat dessa omskakande förändringar döptes till, växte från dessa revolutioner starkare än någonsin och blev under lite mer än ett halvt århundrade den dominerande ideologiska kraften i Västeuropa. Den tog kampen för frihet och för privat egendomsrätt förvärvad genom användande eller kontrakt, och gav staten rollen att beskydda dessa naturliga rättigheter.[9] Med rester av det feodala systemet högst närvarande, trots att den ideologiska grunden var rejält omskakad, tog det parti för en ökad liberalisering, fler avregleringar och ett kontraktbaserat samhälle, internt och externt, det vill säga gällande både inhemska och utländska affärer och relationer. Under trycket från de liberala idéerna blev de europeiska samhällena än friare från feodala restriktioner och liberalismen blev också den industriella revolutionens parti, som hade sin grund i och gynnades av denna liberaliseringsprocess. Den ekonomiska tillväxten skedde i en aldrig tidigare skådad takt. Industri och handel blomstrade och kapitalbildning och kapitalackumulation nådde nya höjder. Levnadsstandarden ökade inte omedelbart för alla, men det blev möjligt att underhålla en växande skara av människor – människor som bara några år tidigare, under feodalismen, skulle ha svält ihjäl på grund av frånvaron av ekonomiskt välstånd, men som nu kunde överleva. Dessutom, eftersom befolkningstillväxten inte var högre än kapitaltillväxten, kunde alla nu nära en realistisk dröm om att en ökad levnadsstandard var förestående.[10]

Det är mot bakgrund av denna del av historien (givetvis något grovt presenterad) som fenomenet konservatism måste förstås som en del av socialismen, och som man kan se dess relation till de två alternativa versionerna av socialism med ursprung i marxismen. Alla typer av socialism är ideologiska svar på den utmaning liberalismens framväxt utgjorde; men deras position gentemot liberalism och feodalism – den gamla ordningen som liberalismen avslutat – skiljer sig avsevärt. Liberalismens framfart hade stimulerat en social förändring i en takt som var av en sådan stor grad att dessa variationer aldrig tidigare skådats. Liberaliseringen av samhället innebar i en större skala att de som kunde behålla en viss social position var de som kunde producera mest effektivt för de viktigaste kraven ställda av fria konsumenter och till en så låg kostnad som möjligt, och genom att förlita sig enbart på kontraktuella överenskommelser vad gällde hyrande av produktionsfaktorer, särskilt arbete. Imperium som enbart uppehölls av kraft darrade under detta tryck. Eftersom konsumenternas efterfrågan, som produktionsstrukturen nu anpassade sig efter (och inte vice versa), förändrades kontant, och eftersom bildandet av nya verksamheter var mycket mindre reglerat (om det var reglerat var det ett resultat av ursprungligt förvärv och/eller kontrakt), var ingens relativa position i inkomst- och förmögenhetshierarkin längre säker. Istället ökade den sociala rörligheten åt båda hållen. Ingen fabriksägare eller ägare av en särskild typ av arbetstjänst var längre immuna mot förändringar av efterfrågan. De var inte längre garanterade ett stabilt pris eller en stabil inkomst.[11]

——————————-

1. Om följande cf. särskilt M. N. Rothbards briljanta uppsats ’Left and Right: The Prospects for Liberty’ i samma, Egalitarianism as a Revolt Against Nature, Washington, 1974.

2. Om feodalismens samhällsstruktur cf. M. Bloch, Feudal Society, Chicago, 1961; P. Anderson, Passages from Antiquity to Feudalism, London, 1974; R. Hilton (red.), The Transition from Feudalism to Capitalism, London, 1978.

3. Cf. H. Pirenne, Medieval Cities. Their Origins and the Revival of Trade, Princeton, 1974, kapitel fem, särskilt sidorna 126ff; cf. också M. Tigar och M.Levy, Law and the Rise of Capitalism, New York, 1977.

4. Det är värt att poängtera att trots vad olika nationalistiska historiker lärt ut orsakades uppvaknandet av handeln och industrin av att centralstaterna försvagades av det i huvudsakligen anarkistiska feodala systemet. Denna insikt har betonats av J. Baechler i The Origins of Capitalism, New York, 1976, särskilt i kapitel sju. Han skriver: Den konstanta framväxten av marknaden, både av dess utsträckning och dess intensitet, orsakades av frånvaron av en politisk ordning som täckte hela Västeuropa.” (s. 73) ”Kapitalismens framväxt har sitt ursprung och sitt existensberättigande i politisk anarkism… Kollektivism och statsstyrning har bara varit framgångsrikt i skolböcker (titta till exempel på de alltid goda omdömen de ger om Colbertism).” (s. 77) ”All makt tenderar mot det absoluta. Om den inte är absolut är det på grund av någon typ av begränsning… De som sitter vid makten försöker jämt och ständigt underminera dessa begränsningar. De lyckas aldrig och anledningen till det verkar för mig också vara kopplat till det internationella systemet: en begränsning av makten att agera externt och det konstanta hotet om attacker från utlandet (de två karaktäristiska delarna av ett multi-polärt system) innebär att makten också är begränsad internt och måste förlita sig på självständiga centrum för beslutsfattande och måste därför använda dem sparsamt.” (s. 78) Om vilken roll ekologiskt och reproduktivt tryck spelade för uppkomsten av kapitalism cf. M. Harris, Cannibals and Kings, New York, 1978, kapitel 14.

5. Cf. om detta den ganska entusiastiska beskrivningen gjord av H. Pirenne, Medieval Cities, Princeton, 1974, s. 208ff.

6. Om denna koalition cf. H. Pirenne, Medieval Cities, Princeton, 1974 ”Monarkins uppenbara intresse låg i att stödja den höga feodalismens motståndare. Naturligt gavs hjälpen så fort det var möjligt att göra det utan att bli skyldig till den medelklass som i ett uppror mot deras herrar, trots att de ej var medvetna om det, slogs för de kungliga privilegierna. Att acceptera kungen som medlare i deras konflikt innebar för alla parter i konflikter att de erkände hans suveränitet … Det var omöjligt att de kungliga inte skulle utnyttja detta och ta varje chans att visa dess välvilja mot de kommuner, som utan att ha velat det, arbetat så mycket för deras skull” s. 179-80; cf. Även s. 227f).

7. Cf. P. Anderson, Lineages of Absolutism, London, 1974.

8. Cf. L. Tigar and M. Levy, Law and the Rise of Capitalism, New York, 1977.

9. Cf. L. v. Mises, Liberalismus, Jena, 1929; även E. K. Bramsted och K. J. Melhuish(red.), Western Liberalism, London, 1978.

10. Cf. F. A. Hayek (red.), Capitalism and the Historians, Chicago, 1963.

11. Om kapitalismens sociala dynamik såväl som avskyn den orsakade cf. D. Mc.C. Wright, Democracy and Progress, New York, 1948; och Capitalism, New York, 1951.

——————————-

Detta är del ett av fem av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism.” Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>