ISIS-toyota

Den amerikanska interventionen i Mellanöstern har huvudsakligen lett till destabilisering, polarisering och radikalisering av regionen. I synnerhet har det skapat grogrunden för det stora, nya sekteristiska inbördeskriget mellan sunni och shiamuslimer som nu utkämpas över nationsgränserna. På båda sidor är det de mest sekteristiska grupperingarna som har tjänat på konflikten. Och de som tjänat mest är de fanatiskt intoleranta och mordiska salafistgrupperna som Al-Qaida och den Islamiska staten. Händelser som inträffat nyligen visar att detta mönster fortsätter i snabb takt.

I mitten av maj föll staden Ramadi, huvudstad i Anbarprovinsen i Irak till Islamiska staten.

I fredags (29 maj 2015) föll den sista syriska regeringskontrollerade staden i Idlibprovinsen till landets gren av al-Qaida (Jabhat al-Nusra).

I söndags (31 maj 2015) avslöjades att staden Misurata i Libyen och det sönderbombade flygfältet Gardabya övergivits till Islamska staten efter en blodig självmordsbombning.

I april övertogs en flygplats och ett oljeraffinaderi i Jemen av al-Qaida på den arabiska halvön (AQAP).

Till och med i Saudiarabien utförde Islamiska staten en självmordsbombning mot en shiitisk moské i fredags (31 maj 2015) – det är det andra dödliga attentatet under de senaste veckorna.

Det är viktigt att förstå hur vi har hamnat i det här läget.

Den USA-ledda invasionen av Irak under 2003 och den påföljande totala nedmonteringen av den Irakiska staten destabiliserade fullständigt landet och ledde till ett inbördeskrig mellan sunni och shiamuslimer. USA tog helt och hållet den shiitiska sidan och stödde särskilt de mest sekteristiska och pro-Iranska shiafaktionerna. Dessa installerades sedan vid regeringsmakten efter den etniska rensningen av sunnimuslimer i Bagdad.

Irakkriget ledde till ökad prestige för Abu Musab al-Zarqawis organisation och ett utökande av deras aktiviteter. Denna organisation blev senare känd som Al-Qaida i Irak (AQI) och slutligen ombildades den till den till Islamiska staten. Sunniklanerna i Irak visade sig villiga att alliera sig med AQI enbart på grund av att den brutalitet som USA-styrkorna och de våldsamma antisunnitiska shiabrigaderna uppvisade visade sig vara ett ännu värre hot. Under 2006 vände sig emellertid Sunniklanerna mot Al Quaida i Irak, vilka då marginaliserades.

Redan året därpå så lanserade USA, Saudiarabien och deras regionala allierade den så kallade ”Omdirigeringen”, en strategisk omfördelning av stöd till sunnirebellernas fördel i syfte att motverka etableringen av en shiitisk ”halvmåne” med utbredning från Iran till Syrien och i vilken den av USA installerade shiaregeringen i Bagdad hade fyllt en lucka. Denna omdirigering skedde till största del på uppmaning från det sunnitiska Saudiarabien och även från Israel, vilka båda delar ett gemensamt hat till Iran.

Efter den arabiska våren 2011 så har ”Omdirigeringen” i huvudsak inneburit att man började ge stöd till de revolutionärer som då strävade efter att störta den sekulära Bashar al-Assad regeringen i Syrien. Al-Assad tillhör själv den shiitiska sekten alawiterna. Huvuddelen av de stridande i detta uppror var fanatiska salafistgrupper så som Jabhat al-Nusa (Syriska Al Qaida) och AQI/Islamiska staten. Stödet till upproret innebar att man stärkte dessa grupper. Som Justin Raimonde nyligen skrev:

Policyn för Obama-administrationens och särskilt för Hillary Clintons utrikesdepartement var, och är fortfarande, inriktad på ett regimbyte I Syrien. Detta har tillåtits trumfa alla andra överväganden. Vi har beväpnat  och tränat de syriska rebellerna under ”noggrann granskning,” och samtidigt tittat åt andra hållet när Saudierna och olika emirat i gulfregionen har finansierat grupper såsom al-Nusra och al-Qaida som inte klarade vår granskning. Därefter har alla våra ”moderata” rebellgrupperingar, och de vapen vi försett dem med, snabbt försvunnit in i öppet terroristiska organisationer.

En nyligen framkommen rapport från amerikanska Defense Intelligence Agency (DIA) visar att USAs regering har varit medveten om denna utveckling och trots detta hållit fast i denna policy.

Det är detta som har lett till den expansion av syriska Al-Qaida som vi nu bevittnar.

USA underblåste även den arabiska våren i Libyen genom att stötta revolutionen mot Muammar al-Gaddafi, detta genom att förse dem med militärt materiel samt understödjande flyganfall under 2011. Även här bestod upproret till stor del av islamistiska mujahedin och även här stärktes de genom stöd från USA.

Ytterligare en rapport från DIA har bekräftat att vapensändningar till de syriska rebellerna utgick från den libyska staden Benghazi, detta arbete översågs (och kanske till och med styrdes) av CIA. Detta upphörde ungefär samtidigt som plundringen av den amerikanska ambassaden i Banghazi 2012 där ambassadören dödades av de islamister som Washington hade stöttat. Flera av dessa fotograferades sedan när de avnjöt ambassadens pool. Sedan dess har Libyen sjunkit ner i ett mångfacetterat och komplext inbördeskrig.

Det är allt detta som har lett fram till den expansion av Islamiska staten i Libyen som vi nu bevittnar.

Stödet till det syriska upproret gjorde till slut AQI/ISIS starkt nog för att under 2014 iscensätta erövringen av den sunnidominerade delen av Irak. Dessa områden införlivades i de redan erövrade områdena i Syrien och den Islamiska statens kalifat kunde utropas. Vid detta skede hade den USA-stödda sekteristiska shiaregeringen i Bagdad alienerat Irakiska sunnimuslimer så till den grad att sunniklanerna i Irak knappt gjorde motstånd mot att underordnas salafisternas styre.

Den första DIA-rapporten som nämns ovan visar att USA:s regering insåg att den troliga konsekvensen av utländskt stöd till det syriska upproret var etableringen av ett ”salafistiskt furstendöme” i Syrien och återkomsten till Irak av AQI/Islamska staten. Trots detta fortsatte den amerikanska ledningen längs denna galna väg.

Det är detta som har lett till den expansion av den Islamiska staten i Irak som vi nu bevittnar.

USA har under lång tid radikaliserat Jemen genom sitt drönarkrig. Detta har lett till en uppgång för AQAP i detta land. USA kapade den arabiska våren även i Jemen genom att arrangera riggade val under 2012 genom vilken en amerikanskt stöttad diktator kunde bytas ut mot en annan.

Denna nya ledare störtades dock nyligen av de shiitiska huthierna vilka under lång tid har förföljts av den amerikanskt uppbackade jemenitiska regeringen. Saudiarabien bombar nu, med amerikanskt stöd, huthierna (och alla i deras närhet) och rättfärdigar detta som en del i deras proxykrig mot Iran och den shiitiska halvmånen. Detta har länge varit en stor fördel för Al Quaida på den arabiska halvön, då huthierna är deras ärkefiender. Saudiarabien bombade nyligen den av huthierna kontrollerade internationella flygplatsen för att upprätthålla deras blockad av Jemen men de har lämnat Al-Quaidas flygplats orörd.

Det är detta som har lett till den expansion av Al-Quaida i Jemen som vi nu bevittnar.

USA har beväpnat Al-Qaida och Islamiska staten (USA:s påstådda ”dödliga fiender” i kriget mot terrorismen) på alla tänkbara sätt. De vapen som levererades till Gaddafi när betraktades som allierad till USA hamnade sedermera i händerna på Al-Quaida-kopplade rebeller i Libyen och därefter i händerna på syriska rebeller via Benghazi. Dessa och andra vapen levererades (antingen direkt eller tvättade genom regionala allierade) till de ”moderata rebellerna” men hamnade slutligen hos syriska Al-Qaida eller den Islamiska staten genom sammanslagningar av rebellgrupper, deserteringar, och alternativt som krigsbyte. Syriska al-Qaidakombattanter har till exempel filmats nyttjandes amerikanska pansarvärnsrobotar. De tunga vapen och den utrustning som USA har försett den Irakiska militären med överges generellt sett varje gång Islamiska staten erövrar en stad. När staden Ramadi nyligen föll så kunde Islamiska staten kamma hem 2 300 Humvees.

Vilka konsekvenser skulle allt detta kunna leda till, kan saker bli värre? Svaret är tyvärr: mycket värre.

Den Islamiska staten i Saudiarabien har följt upp sina självmordsbombningar med uppmaningar om att ”rena” den arabiska halvön från shiitiskt ”smuts.” Den amerikanska militären har meddelat att den inte alls oroar sig över detta. Emellertid så finns den största delen av landets oljereserver på de områden där arabiska shiiter är bosatta, även om de ser väldigt lite av de vinster oljan genererar. Denna orättvisa kombinerat med den sunniska förföljelsen och terrorn riktad mot shiiter kan leda landet in i en våldsspiral mot inbördeskrig. Föreställ er vad som skulle hända med oljepriset och världsekonomin om så sker. Saudiarabiens sunnimuslimer, vars wahabism liknar salafismen, skulle också kunna överge huset Saud och istället ge sin lojalitet till den Islamiska staten.

I en intervju förra onsdagen gav ledaren för al-Nusra en illavarslande indikation på vad ödet skulle bli för de många religiös minoriteter (inkluderat många kristna) om Assads regering i Syrien skulle falla till de USA-stödda rebellerna. Det finns en överhängande risk att en massiv våg av pogromer och etnisk rensning skulle kunna svepa över Syrien om den sekulära Bath-regimen faller.

Detta skulle kunna leda till att USA skulle känna sig tvungna att invadera regionen med marktrupper, eller att invadera Iran (ett land som är mycket större både till yta och befolkningsmängd än Irak) – vilket skulle leda till ännu mera död, förstörelse och kaos. Kitteln skulle kunna koka över till Israel och möjligtvis även leda till att den neurotiska israeliska regimen ballar ur och implementerar sina nukleära Samsonplan.

Vare sig USA har kämpat mot al-Qaida eller mot al-Qaidas huvudfiender så har amerikansk intervention endast hjälpt al-Qaida, Islamiska staten och likande organisation att växa sig starkare och starkare. Som Scott Horton sade; ”Krig är den Islamiska statens hälsa.” Den enda möjligheten för regionen att gradvis vända destabiliseringen, polariseringen, radikaliseringen och kaoset är om USA slutar störa maktförhållandena och slutar fylla regionen med vapen och blod. Endast då kommer fanatikerna återigen att marginaliseras och endast då kan de olika sekterna och faktionerna igen börja utveckla ett grundläggande fredfullt och hållbart modus vivendi.

För alla miljoner offers skull och för vår egen säkerhets skull behöver amerikaner högljutt kräva att USA genast lämnar mellanöstern.

Originalartikeln i översättning av Gustav Svensson.

Etiketter: , , ,

Kommentarer (5)

  • Göran

    1 år sedan

    Vad bra att Sverige var i Libyen med JAS Gripen och stödde en mujahedin-rörelse.

  • Kapitalist

    1 år sedan

    Det som återstår längs denna logiska linje är att USA fortsätter destabilisera även Saudiarabien till ”arabisk vår”. Ser redan illa ut för Saudi med död kung, låga oljepriser, invasion av Jemen, allmänt ökade spänningar mellan shia och sunni, och ett allierat USA som nyligen undertecknat ett kärnkraftsavtal med Iran. Israeliska kärnvapen skulle om något skapa fred i regionen, om där hade funnits något värt att bomba.

    • Dan

      1 år sedan

      @ Kapitalist

      ”Värt att bomba”!?

      Menar du oljefälten?

      Framtida historiker kommer säkert se saudiernas samarbete med USA som den faktor skapat den enorma ekonomiska utvecklingen i världen under 1900-talet.

  • testpatron

    1 år sedan

    Du glömde besvara den viktigaste frågan: Varför gör USA detta? Det är en jätteviktig fråga att förstå som tyvärr de flesta avstår från att ens snudda vid. Jag skulle uppskatta ett välgrundat svar från dig.

    • Dan

      1 år sedan

      @ testpatron

      Ja, det är en viktig fråga!

      Om det är oljan som är boven i dramat undrar man varför USA nu påstås vilja destabilisera också Saudi Arabien. Varför inte istället göra som med Saudi Arabien: Köpa olja och inte lägga sig i intern politik?

      Jag fattar inte.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>