250px-Rudolfk
Rudolf Kjellén

Politik innebär att misstro individuell skaparkraft och ju mer politiker vill expandera staten, desto mindre tror de på medborgarnas frihet. En politiker och oavsett om färgen är röd, blå, grön eller brun, måste därför ha mycket gott självförtroende då han eller hon gör karriär på att reglera människors liv och inkomster. Men om vi lämnar politikers självförtroende och reflex att använda statens tvångs- och våldsmonopol, bör vi också förstå varför individer överhuvudtaget röstar på politiska partier och kandidater? Om vi ser på Sverigedemokraterna finns det indikationer på vilka psykologiska mekanismer som är inblandade. I många fall rör det sig om trygghetslängtan, minnet av ett förflutet folkhem som representerar något stabilt i en värld som snabbt förändras, missnöje med den förda invandringspolitiken, farhågor för demografins utveckling, allmänt missnöje med den förda politiken och oro för en växande islamism i våra förorter.

Staten och politiken betraktas här som det som skall ställa allt till rätta. Det är ju därför många överhuvudtaget röstar. Folk anser att något är fel och ser staten som ett medel för att fixa problemen. Av denna anledning blir också de mest förändringsbenägna sugna på politiska karriärer. Att vara förändringsbenägen betyder dock inte nödvändigtvis att man är mest ansvarsfull eller intelligent. Man skulle kunna önska att så vore fallet, men det finns inget nödvändigt samband mellan att stifta lagar, kunna förutse lagarnas konsekvenser, försöka bli omvald efter en mandatperiod och viljan att ta långsiktigt ansvar för den politik man bedriver.

I en artikel på Sverigedemokraternas hemsida med rubriken: ”Vi vill bygga ett traditionellt Välfärdssamhälle”, skriver Richard Jomshof:

”Sverigedemokraterna tror på ett samhälle byggt på lag och ordning, gemensamhetsskapande traditioner, samhällsbärande institutioner och naturliga gemenskaper i form av familjen och nationen. Vi eftersträvar ett demokratiskt och jämställt samhälle där alla medborgare skyddas av, och är lika inför, lagen. Vi försöker dessutom ha en pragmatisk hållning i höger- eller vänsterfrågor och vi menar att varje enskild situation och sakfråga måste bedömas för sig.

Sverigedemokraternas nationalism är demokratisk, öppen och icke-rasistisk. Den är också universell i den bemärkelsen att vi tillerkänner alla nationer i världen samma grundläggande frihet och samma rättigheter som vi kräver för vår egen nation.”

Det är således Rudolf Kjelléns konservativa idé om ett folkhem som Jomshof anknyter till. Kjellén är komplicerad för svensk politik eftersom han var höger i sin vilja och sina motiv att ena den svenska nationen och ”vänster” då han dessutom ville få människor oavsett inkomster att samlas i en klassöverskridande gemenskap som skulle kunna bemöta en trygghetslängtan men också en national- och samhörighetskänsla. Svensk borgerlighet gillade inte denna idé och det parti som kom att inspireras mest var socialdemokratin. Fram tills nu. Sverigedemokraterna har inte enbart anammat den klassöverskridande aspekten i Kjelléns folkhemsideal, utan även den nationalistiska.

Problemen med detta perspektiv från libertariansk synpunkt är flera. Min första fråga är om alla svenskar idag verkligen vill tillhöra en politisk och social konstruktion från 1900-talets första decennier? Och är det verkligen staten som i så fall är rätt huvudman för att ansvara för de ”naturliga gemenskaperna”. Om gemenskaperna verkligen vore naturliga skulle det väl överhuvudtaget inte behövas en politisk vilja bakom dem? Det skulle räcka med att man lämnade människor ifred. Därefter kommer en motsägelse då Jomshof dessutom menar att de naturliga gemenskaperna skall vila på demokratisk och jämställd grund. Demokratin har väl om något delat in individerna i politiska falanger där olika grupper projicerar olika särintressen och viljor på statsmakten. Hur skall detta kunna gynna naturliga gemenskaper och det ansvarstagande som de naturliga gemenskaperna i så fall fodrar? Och hur skall det kunna gynna ett klassöverskridande folkhem? Visst har vi sedan haft naturliga gemenskaper under historien, men de var inte jämställda i någon samtidsaktuell politisk mening. De flesta naturliga gemenskaper i svensk historia har tydligt skilt på manligt och kvinnligt ifråga om arbete och familj. Vill Jomshof således att staten skall gå in och peta i gemenskaperna och ställa allt till rätta genom att skapa olika typer av incitament? Det får vi inte reda på i artikeln, men i Sverigedemokraternas partiprogram så ser man en allmän tilltro till att det är staten som går in och tar ansvar för föräldraförsäkringar, bidrag och andra välfärdsinstitutioner. Ansvaret, som ju är varje genuin gemenskaps grund, ligger inte på individerna lika mycket som på staten.

Jag vill därför redan nu ge Sverigedemokraterna ett stalltips. Istället för att tala om stora ideologiska visioner som skall förverkligas via statsmakten så låt individerna forma sina egna gemenskaper och leva efter sina önskemål. Då får man just gemenskaper som är både naturliga och spontana. Man får också, genom samma decentralism, en mångfald av gemenskaper vilket möjliggör för individerna att pröva olika sammanhang för att se vilka som passar dem bäst. Så skulle verkligt naturliga gemenskaper utkristalliseras med tiden emedan de mer politiskt utopiska gemenskaperna väljas bort efter en naturlig konkurrens. Man skulle då komma till rätta med kulturradikalismen och med den mer trångsynta och rigida konservatismen på en och samma gång. Individerna skulle skapa de värden som de själva fann gynnsamt att bevara. I den mån staten skulle ta över ansvaret för gemenskaperna, skulle detta förloras och gemenskaperna snarare bli något som individer skall anpassas till, istället för tvärtom. Och vad är det för naturligt och bra med det? Jomshof borde således lita mer på dem han säger sig tro på och företräda: familjerna. Om dessa familjer sedan ser sig som tillhörande en nationsgemenskap eller inte är väl inte en statsangelägenhet?

Därefter skriver Jomshof att Sverigedemokraterna har en pragmatisk inställning till höger- och vänsterfrågor. Och detta är mycket farligt. När politiker säger att de skall vara pragmatiska eller syssla med evidensbaserad politik är detta ett annat sätt att säga att de saknar principer. De vet inte vad de skall göra och inte göra. De vet således inte när de skall använda tvång eller när de skall undvika tvång. Det låter ju inte särskilt betryggande, eller hur? En sund politisk teori vilar tvärtom på förutsägbarhet. Som libertarian kan jag förutsäga precis alla politiska beslut som är rätt eller fel. Jag kan förutsäga alla individuella handlingars politiska godtagbarhet. Jag kan alltid säga att det är fel att stjäla, döda, förslava och tvinga. Jomshof å sin sida vet inte på förhand hur mycket han skall ta av medborgarnas arbetstid och inkomster. Han säger: vi får se ty jag är pragmatisk. Han vet inte hur mycket våld han skall låta staten utöva. Han säger: jag är pragmatiskt inställd till det här med våld.

Låt oss härifrån skärskåda vad som är grundproblemet med Sverigedemokraternas tilltro till staten. Jag gör detta genom en historisk utläggning.

Sverige var under 1800-talet ett relativt fattigt land men tack vare hårt arbete, entreprenörskap och uppfinningsrikedom växte vårt välstånd markant under 1900-talet. Det var individerna som byggde Sverige, inte staten. Och det var tack vare de naturliga eliterna bland individerna: uppfinnarna, vetenskapsmännen, ingenjörerna och entreprenörerna som välståndet kunde utvecklas och investeras i de näringar som bidrog till arbete och välstånd åt det stora flertalet. Alla individer: arbetare, uppfinnare, vetenskapsmän och näringsidkare bidrog tillsammans till att skapa välstånd ur fattigdom. Det naturliga tillståndet är nämligen fattigdom och inte överflöd. Liksom utbildning, utveckling och kunskap är välstånd något som måste skapas och inte något kan lagstiftas eller värderas fram genom individer och partier med starka åsikter om hur verkligheten borde se ut. Näringsidkaren liksom uppfinnaren måste möta verkligheten som den är. Näringsidkaren måste anpassa sig till marknaden och uppfinnaren till naturlagarna. Och det är genom de mest framstående näringsidkarna, vetenskapsmännen, uppfinnarna och entreprenörerna som alla som är villiga att bidra genom arbete och egna talanger kan få del av det välstånd som skapas.

Statens politiska företrädare är dock av annan åsikt och allra helst vill de själva, enbart tack vare sina tvångsåtgärder via lagstiftning, ta åt sig äran för det välstånd som individerna skapar. De värderar och tvingar, men skapar ingenting annat än incitament som i olika grad reglerar individers handlande och snedvrider marknaden. Deras åtgärder har det gemensamt att de alltid minskar initiativkraften, uppfinningsrikedomen och hindrar entreprenörskapet. De minskar även välståndet genom att tvinga sig till en del av värdet på allt arbete och det som andra har producerat, tänkt ut och tagit ekonomiska risker för. De tror aldrig fullt på individerna utan desto mer på tvång och regleringar. De tror dessutom på metoder som stöld av intäkter och tvingande omfördelningar av välstånd eftersom de ser sig själva som mer givmilda och mer moraliska än de individer vars välstånd de tar. De har själva inte producerat något av vad de ger. Istället har de skapat retoriska plattformar för att rättfärdiga stölder riktade mot alla, fattiga som rika. En sådan retorisk plattform känner vi under namnet demokrati. En annan känner vi under namnet välfärdsstat. Och bakom varje liten lag döljer sig en tvångsåtgärd. Bakom varje retoriskt utspel hör vi ett rättfärdigande av våld och en misstro mot att individer kan lösa sina problem utan retorik, tvång, stölder, förmyndare och politiskt översitteri.

Det politiska översitteriet grundas dessutom på ressentiment, självöverskattning och otacksamhet. Ressentimentet leder till förakt för dem som kan mer, producerar mer och har mer. Självöverskattningen grundas på att politiker normalt ser sig som mer moraliska än folk i gemen, varför de också tar sig rätten att reglera fram godhet och rättvisa för andra. Otacksamheten grundas på att de tar utan att inse att det faktiskt är andras arbete, tid och uppoffringar som tas i anspråk.

När Sverigedemokraterna säger att de vill spendera mest pengar av alla partier på just välfärd och statlig trygghet, så säger de också att de misstror individers egen potential att skapa det goda samhället. I nästkommande tre torsdagsartiklar skall jag skärskåda de specifikt sverigedemokratiska förslagen om hur denna välfärdsstat och politik skall se ut. Jag kommer då att ta upp kriminalpolitik, socialpolitik, skolpolitik, invandringspolitik, sjukvårdspolitik och ekonomisk politik. I den sista artikeln kommer jag att granska huruvida partiets socialkonservativa ideologi verkligen är önskvärd och hur mycket av Roger Scrutons nuvarande idéer vi ser i partiets ideologiska profil av idag.

Källa: http://sverigedemokraterna.se/vi-vill-bygga-ett-traditionellt-valfardssamhalle/

Rudolf Kjellén: Politiska essayer (I-III, 1914-15)

Kommentarer (35)

  • Eddie

    1 år sedan

    Bra artikel! Men jag kommer ändå rösta SD nästa val. Vill man säga nej till kulturrelativism, genusvetenskap, kvotering och utanförskapsbygge. Så röstar man SD! Jag skiter i om dem är sossar, dem kan iaf stoppa den mer progressiva vänsteragendan som härjar vilt.

    • Patologen

      1 år sedan

      Att kunna skilja mellan ”de” och ”dem” borde väl ändå vara ett grundkrav för någon som röstar på SD.

      • Hans

        1 år sedan

        @Patologen : Det enda grundkravet för att få rösta i en demokrati är en puls. Och det är i och för sig smickrande för SD att du tror att deras väljarkår är bättre på grammatik än gemene svensk, jag tvivlar dock lite på den propositionen.

        Man kan för all del maila till SD och fråga om de tackar nej till röster från människor som säger fel på de och dem…..

      • Eddie

        1 år sedan

        Shit va pin.. Jag skriver ALLTID rätt annars! Jag jämför ju alltid med ”vi” och ”oss”. Vet inte vad som gick fel den här gången, kan vara sömnbrist men för stunden kan vi väl bara skylla på min kommunalskola? Om ni kan förlåta mig för detta så hade jag gärna velat läsa lite kritik från er.

  • T

    1 år sedan

    Känner att libertarianer ständigt misslyckas med att se att staten har en stor roll i att utbilda uppfinnarna, vetenskapsmännen, ingenjörerna och entreprenörerna också. Utan statens inblandning så skulle med största sannolikhet massvis med det du beskriver som den ”naturliga eliten” inte komma fram och välfärden dö ut. Ett exempel på det är ju att den inkompetente sonen tar över familjeföretaget osv.

    • Göran

      1 år sedan

      Det anhängare till mises.se kan se är hur staten ständigt misslyckas med sin skola. Det libertarianer verkligen oroar sig för är just att statens undervisning och skolsystem utarmar och dödar kreativiteten hos personer som har läggning för uppfinneri, vetenskap, entreprenörskap eller att bli ingenjör. Det är den springande punkten, mer eller mindre, i varenda artikel som skrivs på mises.se om skolan.

      Staten håller faktiskt på att döda den naturliga eliten. Socialister hatar den naturliga eliten. Det finns massor med elever som vittnar om hur deras kreativitet sakta stryptes i skolan.

      Vem ska ta över företaget när pappan dör? Det kan bli en inkompetent son. Ska vi byta sonen mot inkompetenta statliga tjänstemän? Vi kan bara ta en titt på de statliga företagen där staten utser ledning och styrelser. Går det så bra för de företagen?

      Vad gäller uppfinnare får de inte ett enda dugg från skolan. Lär en uppfinnare att läsa och räkna så kommer uppfinnaren att fixa allt annat. Tror du verkligen att några statstjänstemän eller politiker kan central bestämma vilka undervisning som behövs för att skapa en uppfinnare? Det är totalt omöjligt att göra. Uppfinnare har helt andra egenskaper som ingen skola kan lära ut. Samma gäller för en entreprenör eller innovatör.

      Statens försök med riskkapital genom diverse myndigheter är ett totalt fiasko.

      Ska vi ha uppfinnare eller entreprenörer kvar i Sverige i framtiden då behöver verkligen individer ta kontroll över undervisningen och skolan från staten.

      Det enda staten gör är att sätta hinder i vägen för uppfinnare, entreprenörer m.m. Senaste påfundet från Nya moderaterna är att den som vill driva en vårdinrättning måste bli godkända av statliga tjänstemän. Tror du att det kommer att skapa någon innovation på den marknaden i framtiden, som endast kommer bestå av vårdföretag som ligger i samma säng som byråkrater och politiker.

      Entreprenörer och uppfinnare m.m. skapade ett välstånd för Sverige när staten inte lade sig i. Idag är staten entreprenörernas och uppfinnarnas största fiende.

    • Hans

      1 år sedan

      @T : Den fantastiska svenska skolan tänker du på? Är teorin att fria universitet, betald teknisk utbildning, etc. omöjligen skulle kunna konkurrera med svenskt utbildningsväsende ?

      För det är ju en väldigt intressant teori, som jag tror har exakt inga historiska belägg i hela världshistorien, men jag låter mig gärna motbevisas.

      • Dan

        1 år sedan

        @ Hans

        Så du vill ha ett offentligt svenskt utbildningsväsende som privata ska konkurrera med?

        Studerar man inte minst orters ekonomiska historia finner man ofta entrepenörer som pläderar för offentliga insatser. Det gäller inte bara skola utan också etablerandet av ett energiverk. Detta gjorde man för att man visste att ensamma aktörer hade svårt att etablera sig, att behovet var stort, att om alla gav lite blev resultatet mycket.

        Utgå inte ifrån att våra entrepenörer hatar det offentliga. Det är en mix som behövs. Blandekonomi (mixed economy) har gjort stater rika. Se på USA, Tyskland, Storbritannien. Vi har inte sett rena planekonomier eller marknadsekonomier expandera sina ekonomier och utveckla välstånd.

        Ty praktiken är en annan än den man finner då man blundar bakom ett skrivbord!

      • Hans

        1 år sedan

        @Dan : Nej.

      • Joel Ögren

        1 år sedan

        När ska Dan få gästa podden Hans? Vore väldigt roligt att lyssna på.

      • Berne

        1 år sedan

        @Dan. Vi har den standard vi har trots staten, inte tack vare staten.

        Sörjer du Teko-industrin, alla varvindustrier, stål-, gruv- och trä-industrier som staten slaktat eller jagat utomlands?

        Från slutet av 60-talet till slutet på 80-talet försvann 1 miljon jobb, på blott 20 år.

        Beskattning, fackliga krav, regleringar. Statlig intervention.

        Allt staten tar i förvandlas till aska och slagg.

      • Dan

        1 år sedan

        @ Berne

        Jag sörjer inte men det var inte det saken rörde sig om. Så länge det finns brister som inte marknaden ombesörjer är det rationellt att vi alla avstår lite (hur mycket kan diskuteras) i skatt så att dessa pengar kan arbeta. Stat och kommun är kreditvärdigare än privatpersoner. Så vi ser alltså rent marknadsmässiga skäl till det bör finnas lite skatt och offentlig sektor.

      • Göran

        1 år sedan

        @Dan. Du blandar ihop välstånd och välfärd. Staten och politiker kan aldrig åstadkomma välstånd. Av välstånd kan de fixa välfärd genom våld eller hot om våld.

        Att Sovjetunionen upplöstes berodde inte på bristen på pengar utan helt enkelt på bristen på varor som människorna efterfrågade. Med andra ord en brist på välstånd.

        Ett fel med din blandekonomiteori är att det faktiskt inte går att säga hur pass mycket rikare Tyskland, USA eller Storbritannien hade varit utan blandekonomi.

        Jag tar en lite rolig sak ur historien. Du känner säkert till Marshallhjälpen, den ekonomiska hjälp som USA gav Europas länder. Även Sverige fick en slant. Den beskrivs som väldigt framgångsrik för Europas länders ekonomiska återhämtning. Det roliga är två iakttagelser. Det land som fick mest hjälp, Storbritannien, återhämtades sig sämst. Det land som fick minst hjälp, Spanien, återhämtades sig bäst.

        Så. Är det så bra att staten lägger sig i med bidrag och liknande? Tittar vi på historien om hur staten lägger sig i, kan vi finna att staten lyckas rädda några grästuvor men stjälper hela lass.

      • Dan

        1 år sedan

        @ Göran

        Det går inte att göra sådana jämförelser. Enligt lagen om avtagande gränsnytta kan det lilla i Spanien ha betytt mer än det myckna i Storbritannien.

        För Tysklands del måste det stå klart att utan Marshallplanen med den åtföljande överideologin att Tyskland skulle vara en vän som befriats och inte en fiende som bersegrats så skulle efterkrigstiden varken blivit så fredlig eller ekonomiskt framgångsrik.

        Varför är du emot att de som inte marknaden kan sysselsätta får en slant så att de kan förverkliga en del av sina efterfrågepreferenser? Är du också en sådan som gått på myten att det går att skapa lönejobb åt alla? Lämnar du marknaden helt fri kommer den bry sig om den fulla sysselsättningen lika mycket som avlägsna stjärnor bryr sig om mänskligt liv.

      • Jonas Ek

        1 år sedan

        @Dan

        Fel att se full sysselsättning som något idealiskt och givetvis fel att rättfärdiga stöld med det idealet. Snarare så är fritid en lyx som högt välstånd möjliggör. De flesta vill sakna sysselsättning åtminstone en del av sitt liv, hur mycket är upp till var och en, inte en maffiasekt som staten.

  • Klas

    1 år sedan

    Jag håller med åsikterna och tankarna som framförs i artikeln om det mesta. Problemet med artikeln är just att det är väldigt mycket av artikelförfattarens åsikter som framförs. Jag tror att granskningen skulle bli kraftfullare om mer av SDs skrivelser drogs fram och citerades. En annan balans mellan åsikt-fakta så att säga?
    Men återigen så är det jättebra att någon faktiskt granskar det här partiet.

  • Berne

    1 år sedan

    @Dan. Du har varit här på Mises länge nu.

    Hade jag fått bestämma hade du för länge sedan haltat runt med tre skor, två på fötterna och en i arslet.

    Det vill säga, du hade fått en sådan spark i arslet att skon sitter kvar.

    • Dan

      1 år sedan

      @ Berne

      Jag har skrivit här för att jag gillat att vi här har ett forum som inte är alltför censurerande. Mycket av det libertarianska gillar jag även om jag ser det som alltför visionärt för att prövas i verkligheten. Jag skriver alltså inte för att jag håller med om allt utan snarare tvärtom. Det är för att jag inte håller med om allt som jag skriver. Och så har det varit alltid.

      Jag vet inte om du är liberarian eller inte. Men okej, jag ska sluta skriva så att du istället får nöja dig med ett ”jag håller med”.

      • Berne

        1 år sedan

        Okej Dan, det börjar bara bli lite tröttsamt att hela tiden överallt få höra och läsa sådant du skriver. Någonstans vill man bara få slippa, någonstans vill man få lite ljus och luft, utan detta ständiga vurmande för staten.

        Det blir lite tröttsamt med ditt jamande om staten måste finnas, så som; ”Vi måste ha staten, annars börjar privata företag och döda oss!”

        Ja det är ju en väldigt smart affärsidé att döda sina kunder. Som hamburgerkedjan som förgiftar sina kunder, tänk vad hamburgare de skulle sälja då. Eller hisstillverkaren som dödar de som luras åka i deras hissar, tänk vad hissar de skulle få sålt. Tänk på alla flygplan som skulle störta överallt om inte statens byråkrater fanns, för vi förstår ju hur många flygplan de skulle få sålt om de bara lyckades döda så många passagerare som möjligt.

        Vi har blivit lärda att din och min frihet leder till kaos och förstörelse, men vår underkastelse och lydnad leder till fred och frihet. Du och jag kan inte, får inte styra över våra egna liv men vi skall underkasta oss en liten klick elit, som styr över sina och alla andras liv.

      • Dan

        1 år sedan

        @ Berne

        Du har missförstått mig och andra som anser att det behövs exempelvis konsumenträtt! Vi menar inte att alla marknadens aktörer är oärliga. Det mesta skulle gå fint men bara misstanken att en och annan skulle tillverka något, tjäna pengar och sedan sticka bort från marknaden med pengarna innan man behöver ta i tu med de vikande försäljningssiffrorna gör att man förstår att vi måste ha en marknadsombudsman eller motsvarande.

        Redan under den andre kalifens tid instiftades en marknadsombudsman (som förresten var en kvinna) som hade att se till att inga manipulationer med vågor och vikter ägde rum. Varför? Jo, för att det funnits köpmän som fuskat på det sättet tidigare!

      • Göran

        1 år sedan

        Ibland kan jag få för mig att din uppfattning om anarki är en återgång till stenåldern. I min lilla värld ser jag faktiskt människor som har utvecklats och är förståndiga och inser att det inte ligger någon lösning i att puckla på varandra eller lura varandra. Tvärtom ser jag destruktiva beteenden få skydd av staten.

        Konsumenträtt är något som skulle finnas helt naturligt. Vid alla utbyten mellan parter sker ett avtal. Det kan vara muntligt, en handskakning, skriftligt, inspelad på video etc. Vet du för den delen att det som sägs muntligt går före det som skrivs. Problemet är bara bevisfrågan.

        I ett anarkistiskt samhälle skulle det växa fram avtal som alla parter anser vara en grund. Ta en titt på avtalslagen. Den består inte av många paragrafer. Avtalslagen är diapositiv vilket innebär att den kan ändras hur man vill om parterna vill det. Det är bra när parterna glömmer något som avtalslagen tar över. Det behövs ingen stat för att reglera ett civilrättsligt avtal.

        Ett exempel på korkade statliga ingripanden. CE-märkningen. Den ska garantera följande:

        – Produkten överensstämmer med grundläggande krav på exempelvis hälsa, säkerhet, funktion, miljö
        – Föreskriven kontrollprocedur har följts

        Nu tror alla konsumenter att detta är bra för dem. Nej, inte alls. Det är faktiskt rent praktiskt bara ett sätt för företag att friskriva sig från ansvar. Företaget skriver bara i sin bruksanvisning vad konsumenten inte får göra med produkten och det är näst intill ingenting.

        När CE-märkningen infördes hjälpte jag en kompis med att ta fram en ny s.k. ensilagefläkt för jordbruket. Hur fasen skulle vi få den godkänd för CE? Vi ringde helt enkelt bara upp en av de stor fläkttillverkarna i Sverige och frågade. Svaret blev ett skratt och orden: ”Ska man följa våra instruktioner så har man brutit mot dem när man trycker på starknappen.” Friskrivning.

        Jag tror nog att vi kan förlita oss mer till sunt förnuft än till statlig konsumtionsrätt.

        Dessutom tror jag det är betydligt lättare att bli av med en fuskare än vad det är idag. Fuskarna man med vikten och blir påkommen, då är det nog mer tjära och fjädrar som gäller än någon löjlig process i en statlig domstol, som kommer ske typ 5 år efter att fuskare blev avslöjad.

      • Dan

        1 år sedan

        @ Göran

        Du vill alltså ha nävrätten som högsta rätt. Det ska bli ”tjära och fjädrar” istället för rättsliga prövningar. Dessa kan ta tid. Det är sant. Men nyheten därom sprider sig snabbt i medierna. Dålig publicitet sänker företagets good will-värde.

      • Halsingen

        1 år sedan

        @ Dan

        Nävrätt (eller ”den starkes rätt”) är intressant. Fungerade det inte som en rättslig institution främst i de medeltida stadsstaterna och de första territoriella staterna?

        https://de.wikipedia.org/wiki/Faustrecht

        Har denna rättsinstitution någonsin gällt i anarkosamhällen?

        Uppstod inte det fornnordiska ordstävet ”nw ligia lagh i spiutstangs ænda” (nu sitter rätten i spjutstångs ände) först när de första nordiska staterna grundades?

    • Dan

      1 år sedan

      @ Berne

      Får jag bestämma får du skriva hur många inlägg du vill. Och tycka vad du vill!

  • Dan

    1 år sedan

    SD får bara mer och mer inflytande. Det enda som kan motverka att vi ska granska generna för att sålla ut, alltså en splittrande sammanhållning i svenskar (=vi) och dom invandrare+ invandrarättlingar) är ett respekterande av den monarkistiska principen. Under monarkin kan olika hållas samman i en gemenskap: nationen. Tas denna överhet bort sönderfaller nationen.

    Vi ser det överallt.I Libyen, Irak, Jemen. Allt är en konsekvens av att monarkin har tagits bort istället för att utvecklas. Tiden är inte så mogen för en hundraprocentig demokrati som folk har trott.

    • Halsingen

      1 år sedan

      @ Dan

      Sossarna i folkhemsstaten var rätt effektiva i att indoktrinera befolkningarna i provinserna utan en stark kungamakt. Man fick dem att anta Mälardalens historia och hylla kungar som aldrig regerat hemma i de egna landskapen. Segerbeläten av landskapens erövrare har uppställts på många platser.

      http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkgemenskap

      Anser vi att man bör ljuga om historien, och hävda att Sverige varit ett kulturellt enhetligt land, med ett folk, ett språk och en historisk bakgrund, eller att självägande individer vill ha historiska fakta och inte segerherrarnas skönmålningar?

      • Dan

        1 år sedan

        @ Halsingen

        Det bör stå klart att det inte finns någon objektiv historisk vetenskap. Jag håller med dig om att historia sådan vi läser i läroböcker m m i stor utsträckning har blivit den segrandes skönmålning av egna bedrifter. Fria utbildande enheter bör finnas som kan lägga fram olika pusselbitar av det vi kallar ”historia”

      • Dan

        1 år sedan

        @ Halsingen

        Varför kallas samme kung ”christian Tyrann” i Sverige och ”Christian den Gode” i Danmark? En allsidigare bild får vi om vi får båda berättelserna.

        Kanske finns det en skillnad i mentalitet mellan Skåne och 08-regionen sådan att vi här nere känns av en viss censur. Då jag under flera decennier skrivit men mötts av kyla av 08 börjar jag fundera på att gå över till danska. Skåne var blåare politiskt än 08 som var rödare. 08 gillar centralism, Skåne decentralism.

        Vi bör ha lärosäten som ger kurser på danska. Det finns utbildningar för gymnasister på engelska. Men vad jag veet inga på danska.

        Språket är nyckeln. Censureras du på det du skriver kanske du skriver på fel språk. Vi har kanske mer gemensamt med danskarna. Jag säger inte att Sverige borde splittras. Det vore sorgligt. Men om Skåneland tillhört Danmark hade kanske en större balans funnits i Norden och avståndet till makten inte varit så stort för vissa som så lätt glömts bort när 08 fortsatt vad som drabbade snapphanarna tidigare generationer.

      • Halsingen

        1 år sedan

        @ Dan

        Varför vore det så sorgligt att en stormaktsskapelse från 1600-talet som Sverige/Volkhemmet splittras?

        Om en grupp människor föredrar stark statlig kontroll och styrning av människors liv, medan en annan grupp föredrar frihet och önskar vara ifred, bör de tvingas i konflikt med varandra och riskera blodsutgjutelse för att påtvinga sina preferenser på den andra gruppen?

        Bor du också i det forna Östdanmark?

        Här i Skåne (f.d. Östdanmark), har det alltid har funnits en stark secessionistisk tradition. Dels eftersom det är geografiskt, urbant och demografiskt en del av Storköpenhamn, och skilt från Sveriges centra.

        Vi har aldrig strävat efter att störta centralmakten i Stockholm, men vill bara vara ifred, ha en öppen gräns mellan den danska och skånska delarna av vårt lokala stadsområde, utan pekpinnar och diktat från överherrarna.

        Det berör själva essensen i klassiskt liberal filosofi.

        Närmare bestämt secession.

        http://wiki.mises.org/wiki/Secession

      • Dan

        1 år sedan

        @ Halsingen

        Jo, jag bor i ”Östdanmark” och har inget emot det du skriver om öppna gränser.

        Därtill har jag en gång menat, och nog inte ändrat uppfattning, att om södra Sverige ville ha en liberalare arbetsrätt än norra borde det mest demokratiska vara att södra fick en arbetsrättslig reglering och norra en annan. Anmärkningen att ett land ska ha en arbetsrätt kan inte ses som förenlig med en syn som överlämnar mycket åt parterna och alltså vill ge sken av att ta hänsyn till relevanta olikheter.

      • Halsingen

        1 år sedan

        @ Dan

        Att arbetsrätten bestäms regionalt och inte på centralstatsnivå är rätt självklart i EU, där man politiskt talar om ”timglasmodellen” (centralstaten tappar betydelse, medan den regionala och EU-nivån växer till sig).

        http://www.scania.org/activities/lathund/index.html

        Så varför är det så svårt att diskutera regionernas secession från Sverige?

      • Dan

        1 år sedan

        @ Halsingen

        Som frihetsälskande måste du väl ändå anse att det är bättre om människor frivilligt får välja hur de vill ha det. Alltså: även om Skåne exempelvis formellt är en del av Sverige behöver man inte önska att Skåne lämnar Sverige för att ett närmande till Danmark ska ske.

        De tekniska förutsättningarna har inte funnits förrän ganska nyligen för ett närmare samarbete mellan ”Väst- och Östdanmark”. Nu finns bron. Nu finns internet. Nu finns möjlighet till audiospråkkurser som aldrig förr.

        Kanske man i framtiden har ett läsår på danska i skånska gymnasier. Under min yngsta ungdom, om jag får uttrycka mig så, tog jag några kurser i nordiska språk. Det var först då jag fick läsa Ölenschläger, Martin A Hansen m fl stora författarskap som förtigs i den svenska skolundervisningen i Skåne.

      • Halsingen

        1 år sedan

        @ Dan

        Den secessionistiska rörelsen i Skåne har ju främst hämtat sin näring från Sveriges flagranta brott mot EU:s regler om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.

        Bör Lappland anpassa sig efter den lilla Öresundsregionens harmoniseringsbehov?

  • Halsingen

    1 år sedan

    Den av SD omhuldade folkhemsstaten bygger på ideologin Volksgemeinschaft/folkgemenskap där det svenska (stats-)”folket” förenas i en påstått enhetlig historia, ett språk och en kultur där t.ex. helsingborgaren har en förment grundläggande gemenskap med svensken vid Polcirkeln i Lappland, som han/hon inte delar med nabon i Helsingør 4 km bort.

    De historiska landskapen och regionerna formades inte av militärt våld eller av makthungriga kungahus, men av människors egna behov, av handelsutbyte och kulturella kontakter, d.v.s. som ett resultat av den logiska geografin.

    Det var med andra ord under påverkan av den logiska geografin som människor, under öppna och ganska obundna förhållanden utvecklade olika närings- och kulturmönster. Dessa formade i sin tur de kulturella gemenskaper som än i dag består i form av byar, kommuner, härader och regionala enheter.

    Som en kontrast till detta, se t.ex. debattartikeln Richard Jomshof vilken Nikodemus Ungh tar upp (en i de ”fyras gäng”, som styr SD) skrev för 28:e februarisällskapet, vilka samlas till fest vid Magnus Stenbocks staty för att fira erövringen och försvenskningen av Skåne:

    ”Magnus Stenbock i våra hjärtan

    Maria Winberg (fp) och Peter Ahlbom (v) angriper statyn över Magnus Stenbock i Helsingborg.
    Den osmakliga jämförelsen av Magnus Stenbock med Adolf Hitler tyder inte bara på okunskap, utan är också en djup skymf mot nazismens offer, precis som mot de svenskar och danskar som blödde sida vid sida under slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710. Om det är några som är historielösa så är det just Maria Winberg och Peter Ahlbom. De tycks inte vara medvetna om att det var en dansk invasionsarmé som Stenbock drabbade samman med för drygt 300 år sedan – en livegen sådan dessutom. Att man därför valde att hedra en sådan handling genom att resa en staty över Magnus Stenbock 1901 är därför inte konstigt. Det har dessutom visat sig att Magnus Stenbock var en mycket populär person bland invånarna i Skåne, inte minst genom sina framstående civila insatser.
    Att Maria Winberg lierar sig med en vänsterpartist har troligen sin förklaring i den stora erfarenhet av historierevisionism vänsterpartiet besitter. Värt att notera är också att vänstern har en gammal tradition av att ikonisera och uppföra monument över historiska gestalter vilka orsakat ofattbart lidande – här är jämförelsen med Adolf Hitler fullt gångbar.
    Magnus Stenbock och hans gärningar ska ses med sin tids ögon, sin historiska kontext. Magnus Stenbock handlade utifrån då gällande regler, normer och värderingar. T.o.m. självaste Hjalmar Branting sa: ”.icke behaga vi väl drifva höfligheten därhän, att icke hylla en svensk hjälte därför att det öfverfall han slog tillbaka utgick från visst icke det då i lifegenskap ännu trälande danska folket, utan från danska kungen och adeln. Är det deras känslor vi skola vara så ömma om?” Monumentet är inte bara en hyllning till en stor svensk fältherre som drev den danska invasionsarmén ut ur landet, utan manar också till eftertanke – att vi inte ska inte glömma krig och mänskligt lidande utan ständigt påminnas för att undvika det i framtiden.
    Kompanjonerna Winberg och Ahlbom tycks inte heller vara medvetna om att hela invigningen 1901 gick i försoningens tecken, med flera tal vilka lyfte fram samförstånd och fred. Vårt råd till dessa båda historielösa och okunniga politiker är därför; låt Magnus Stenbock vara ifred. Det finns fortfarande många helsingborgare och skåningar vilka bär hjälten Magnus Stenbock i sina hjärtan. ”

    Stenbocks antipati mot skåningarna redogjorde annars t.ex. historikern Jonny Ambrius för i samma debatt:

    http://nyhavnsleje.tripod.com/stenbock.html

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>