Detta är första delen av en omprövning av Frankfurtskolan. Del 2 finner man här:

Farväl till ”kulturmarxismen” del 2

Det finns ett ideologiskt och etiskt problem med begreppen västmarxism/ kulturmarxism och det är att begreppen associeras med ideologier som ligger långt utanför den libertarianska synen på icke-våld. Begreppen används dessutom ofta i en statsnationalistisk retorik som jag inte kan acceptera som frihetlig. Faktum är att begreppet kulturmarxism används idag för att söka rent konspiratoriska samband om hur vissa grupper skall skaffa sig herravälde och dominans. Därmed motverkar begreppet kulturmarxism den kritik som vill kritisera idéerna bakom 60- och 70-talens vänsterrörelser.  Av denna anledning kommer jag att sluta att använda begreppen som samlingsnamn för de idéer som Frankfurtskolan förfäktade och enbart referera till Frankfurtskolans idéer som just Frankfurtskolan. Frankfurtskolans idéer har haft en intellektuell påverkan på europeisk vänster. Bland annat märks detta i den samling som gavs ut i Sverige under namnet Kritiska Studier. Dock handlar dessa idéer inte om någon konspiration utan om ett försök till en allvarlig marxistisk kritik av de ekonomiska och sociala strukturer som hindrar mänsklig emancipation. Det är idéerna som här är relevanta för analys, inte vilka som kläckt idéerna. Faktum är att en del av dessa teorier och idéer dessutom är förenliga med en libertariansk samtidskritik och jag tänker då framförallt på Adornos och Horkheimers: ”Upplysningens Dialektik” – en bok vars kritik av det radikala upplysningsparadigmet flera kulturkonservativa libertarianer kan känna sig hemma med. Andra teorier som ligger längre ifrån mig själv rör exempelvis Reichs och Marcuses teorier om sexualitet.

Det är även felaktigt att associera Frankfurtskolan med postmoderna teorier. Även om man i vissa fall kan se en påverkan, så handlar det om teorier som också vänder sig emot Frankfurtskolans syn på exempelvis värderingars genealogi. Jürgen Habermas som är en arvtagare till Frankfurtskolans teorier har utvecklat en diskursetik som uppenbarligen har influerat hans lärjunge Hans Hoppe. Ändå drar de olika slutsatser av denna diskursetik.

Jag beklagar faktiskt djupt att jag i tidigare inlägg inte varit mer stringent i min analys av Frankfurtskolans arv och att min kritik av Frankfurtskolan inte också tagit upp de idéer som varit positiva för västerländsk debatt. Jag får försöka utveckla detta i en analys av Adornos: ”Upplysningens Dialektik” – en bok som hjälpt mig att förstå de ”hårda upplysningsidealen” som även Adorno förkastade.  Med detta lilla förklarande inlägg tar jag ny sats mot framtiden. / Nikodemus Ungh

Kommentarer (26)

  • M

    2 år sedan

    Hur menar du att kulturmarxistisk samtidskritik är förenligt med libertarianism? Jag förstår att libertarianer skrev boken ”Upplysningens Dialekti”, men det betyder inte att boken är libertariansk av sin natur. Jag tror att det är fel att göra det antagandet.

    Libertarianism är främst en ideologi som handlar om allas rätt till frivilligt utbyte. Det säger t.ex. ingenting om ett universitet måste lära ut transsexualitet och homosexualitet – det är irrelevant från en libertariansk ståndpunkt.

  • Rör

    2 år sedan

    Ett förvirrat inlägg. ”Frankfurterskolan” eller Institutet för social forskning som dom själva kallar sig förfäktar naturligtvis (i all väsentlighet)ideér som med rätta kan benämnas just ”kulturmarxism”. Vad komma härnäst? Kommer Mises-Institutet sluta använda termer som ”kommunism” och ”stalinism” bara för att andra grupper än just libertarianer använder sig utav dom?

  • Sverigevän

    2 år sedan

    Alltså, har du blivit hotad eller vad handlar det om? Inte bara ”tar du avstånd” från helt relevanta begrepp, du gör dessutom en helomvändning och förklarar att många av deras idéer faktiskt är ganska bra…

    • Nikodemus

      2 år sedan

      Sverigevän

      Det är helt enkelt fråga om att jag inte längre har ett dikotomt, svartvitt, perspektiv på de alla de intellektuella bidrag som kom från Frankfurtskolan. En del av deras samtidskritik var faktiskt bra. Startskottet blev en bok jag läste för en tid sedan om Jürgen Habermas samtal med den förre påven Benedictus XVI och i vilken Habermas varnade för att sekulariseringen spårat ur. Om man dessutom exempelvis läst Upplysningens Dialektik eller den Endimensionella Människan så ser man flera saker där som kan användas för en kulturkritik även idag. Min kritik av Frankfurtskolan och den kritiska teorin associerade felaktigt alla deras bidrag till det som idag kallas politisk korrekthet. Jag övertog alltför okritiskt den paleokonservativa amerikanska högerns terminologi och begreppsapparat. Faktum är att deras egna analyser av kulturell hegemoni mycket väl kan användas för att förklara den makt som idag försvarar ”Crony Capitalism” som ju även vi kritiserar på Mises.se. Tidigare har jag enbart fokuserat på sambandet mellan 68-vänsterns idéer och arv och hur samma generations inträde på kulturredaktioner mm runtom i vårt land förde med sig en vänstervåg. Även om det finns en sådan påverkan, handlar det inte om en ”konspiration”. Det handlar om idéer som haft mindre respektive större påverkan. Alltså kan jag inte längre försvara den teori som övertolkar vissa aspekter av Frankfurtskolan för att bygga en konspiratorisk halmgubbe.

  • steffo

    2 år sedan

    Vilket ord tycker du att man ska använda istället då är min fråga? Jag tycker att det finns en viss poäng i att ha ett ord för just den typen av vänstermänniskor (som någon sorts kontrast till arbetarvänstern) oavsett vad Frankfurtskolan tyckte och tänkte.

  • Igelkotten

    2 år sedan

    Jag måste säga att jag tycker det är djupt besvärande att språkrör för en ”frihetsrevolutionär” ideologi väljer att sluta använda vissa begrepp, i första hand, för att personer av andra ideologier använder samma begrepp. Nu kanske det är en långdragen liknelse, men om extremvänstern kallar kallar en spade för en spade, vad ska då libertarianerna kalla den?

    • Hans

      2 år sedan

      @Igelkotten : Å ena sidan bör man skydda sina begrepp. Å andra sidan bör man veta när begreppen har tillräckligt radikalt ändrat mening att de inte längre säger det man önskar kommunicera. Jag tror det är upp till var och en att bedöma vart gränsen går.

      Men att dylikt händer är inget nytt – en gång i tiden kunde man använda begreppet ”ny-liberal”, då det betydde en nyväckt rörelse för klassisk liberalism. Nuförtiden betyder ”ny-liberal” att man är för att lägga ut statlig verksamhet på entreprenad, och att ”valfrihet” är det viktiga och inte att sluta beskatta befolkningen. Därför kallar vi oss inte ny-liberaler. Eller inte jag, i alla fall.

  • Nikodemus

    2 år sedan

    Det finns dem som använder kulturmarxism i syfte att peka på etniska teorier och undermedvetna konspirationer, t.ex. Kevin McDonald. Det är också så begreppet uppfattas av många idéhistoriker idag. Då jag istället ämnar kritisera idéer och peka på hur vissa idéer påverkar politiska uppfattningar i nuet, blir således begreppet missvisande då det associeras med andra ideologier som rättfärdigar kränkningar av individer på grund av ras, kön, sexuell läggning och religion – kränkningar som jag tar avstånd ifrån som libertarian då jag tror på alla individers lika rätt till liv och frihet.

    Föremålet för min kritik av Frankfurtskolans idéer har varit att peka på statens och det politiska systemets totalitära praktiker av social ostracering och intellektuell likriktning. Mitt syfte har varit att öppna debatten för en friare diskussion om exempelvis genusvetenskapens vetenskapliga grunder och dess inflytande som statsideologi. Det har inte varit att skuldbelägga en viss grupp eller att peka på något annat än vissa vänsteridéers dominans över svensk debatt. Därför slutar jag att använda begreppen.

    • Klas

      2 år sedan

      På svenska wikipedia beskrivs kulturmarxism som en högerextrem konspirationsteori. Medan Frankfurtskolan har en mer avslappnad artikel. Kulturmarxistsidan på wikipedia hade ändrats ett något neutralare språkbruk under 2015. Och diskussionsfliken är kilometerlång. Så begreppet är kontroversiellt och befinner sig i flux.

      Det är synd att det inte går att använda begreppet kulturmarxism eftersom jag tycker det beskriver vad som är så konstigt i media och den allmänna diskussionen. Har för mig att rättvisepartiet socialisterna eller någon sådan organisation beskriver sig själv som kulturmarxistisk så det kanske ger med sig så småningom.

      Jag brukar nöja mig med att nämna kritisk teori och politisk korrekthet. De är ju snarare taktiker än någon ideoloi? Och det är ju det som gör åtminstone mig förbannad, den låga nivån på det offentliga samtalet och att folk ständigt kommer undan med tankekedjor som är korta som, tja, tankekedjor som bara har ett led och litar på de här taktikerna och sentimental gapighet för att täcka upp den skriande bristen på kvalitet.

  • Nils Dacke

    2 år sedan

    Det bästa sättet att bemöta antisemiterna är väl att peka på att judar (här i bemärkelsen kulturell/etnisk bakgrund) är minst lika överrepresenterade på vad man väl kan kalla den ”andra sidan”? von Mises, Rothbard, Hayek, de bägge Friedmans, med många flera. Av nu levande kända libertarianer så är det väl inte så många som har judisk bakgrund, men Stefan Molyneux har åtminstone påstått sig ha en mor som växte upp ”in a very jewish community”.

    • Hans

      2 år sedan

      @Nils Dacke : Jag vet inte om det är någon mening med att bemöta anti-semiter, för det brukar finnas ganska lite att bemöta. Som österrikiskt lagd så är aggregeringar av individer till generaliserade kollektiv bland de saker man irriterar sig mest på.

      – Nationalekonomer aggregerar individer för att bevisa att man kan manipulera ekonomi.

      – Anti-semiter aggregerar individer för att bevisa att andra människor är ondskefulla och konspirerar mot dem.

      Det tidigare är irriterande och leder till ekonomiska dumheter. Det senare är grovt upprörande och leder till bra mycket värre saker än ekonomiska dumheter. Klarar man inte av att skilja på individer och grupper så kanske man skall ta och fundera över vad man ägnar sig åt för typ av resonemang egentligen. Knappast ett resonemang som någon här skulle acceptera.

      • Per

        2 år sedan

        Menar ni då att Kevin Macdonald är antisemit? Nils Dacke, och Hans?

        Ni borde verkligen ta och läsa hans böcker. ”Kritikkulturen”, ”Att förstå det judiska inflytandet” osv. Finns att hitta gratis på svenska på nätet till och med. Nej, han pratar inte om hela folkgruppen judarna som ett kollektiv, och anklagar inte dom kollektivt för något. Han pekar dock på ett grupper och rörelser av individer som starkt identifierar sig som judar, och som jobbar för vad de anser är judiska intressen har stor makt och inflytande i väst, speciellt i USA och att dessa intressen krockar med klassik västerländsk kultur, kristendom osv, och att detta är ett problem.

        Han är samtidigt noga med att förklara att dessa rörelser står inte alla judar bakom, faktum är att de flesta judar inte ens känner till dom eller har med dom att göra argumenterar Macdonald för. Tex så pratar Macdonald om hur kommunismen i Sovjet fram till Stalin (innan Stalin började rensa ut dessa), dominerades av judar (som identifierade sig starkt som judar och som arbetade för vad de såg som sina intressen och som krockade med ryssarnas intressen), men är även noga med att poängtera att de flesta judar samtidigt var antikommunister och inte alls intresserade av revolution och konflikter. (Detta om judars dominans i Sovjet pratade även en viss Klaus Bernpaintner om i ett avsnitt av Radio Mises. Ska han också klassas som antisemit i sådana fall? Jag tycker det inte i alla fall.)

        Jag tycker Macdonald mfl anklagas grundlöst för att vara antisemiter. Beror väl i och för sig på hur man definierar antisemitism, men jag trodde det handlade om att dra alla judar över en kam, att påstå att hela det judiska folket är på ett viss sätt, och har en viss gemensamt agenda, som de vore en individ utan några som helst skillnader. Så som man lärde ut i Nazityskland osv, det var antisemitism. Men jag tycker inte alls att det är det som Macdonald sysslar med, även om han anklagas för det. Klart hans kritiker vill få folk att tro det, så att folk inte ska läsa honom och bara avfärda han som ”antisemit”, ”nazist” osv.

        I alla fall är det så jag uppfattat det. Jag har läst ”Kritikkulturen”, var i och för sig flera år sedan nu, men har lyssnat på alla radiointervjuer och filmer som gjorts med honom, och tycker inte alls att det kan klassas som antisemitism.

        Men rätta mig om ni tycker jag har fel.

        Mvh Per

      • Nikodemus

        2 år sedan

        Per

        Då en idédiskussion leder bort från idéerna är den inte längre värd att hålla fast vid då den flyttar fokus från vad som sägs till vem som säger det. Problemen med MacDonalds resonemang är just att han inte kritiserar vad som sägs lika mycket som att han är intresserad av att knyta frågan om vem/ dem som säger eller uttrycker idéerna och koppla denna grupp samman med förstörelsen av västerländsk kultur. Konsekvensen blir en kollektiv skuldbeläggning av judar som grupp, även om man inte teoretiskt påstår att man har en sådan avsikt. Detta är inte bara felaktigt utifrån det faktum att flera judar gick i opposition mot dessa idéer och att själva metodologin med att se på etniciteter som företrädare för vissa idéer är felaktig. Jag har dessutom påpekat detta tidigare i kommentarerna till artikelserien. Resonemanget leder till att ett begrepp som ”kulturmarxism” förlorar sin grund i en diskursiv kritik och kopplas samband med kollektivistiska begrepp om etnicitet.

        Den som studerat 1900-talets historia vet att några av marxismens främsta kritiker just råkat vara av judisk härkomst. En av dessa var Ludvig von Mises som var klassisk liberal och därtill österrikisk patriot som blev adlad av det Habsburgska kungahuset. Ett annat känt namn är Murray Rothbard.

        När jag nyligen läste om Teodor Adornos: ”Upplysningens Dialektik” såg jag därutöver ett starkt försvar för just de mjuka västerländska upplysningsidealen. En annan känd medarbetare i Frankfurtskolan, Eric Fromm, försvarade de kristna idealen i boken: ”Att ha eller att vara” där han idealiserade den ursprungliga kristna församlingen. Frankfurtskolans teoretiker var därtill ingen ideologiskt sammansvetsad grupp och de hade flera dispyter sinsemellan.

        Min kritik av Kritisk Teori handlar om en kritik av vissa aspekter av denna teori som påverkade 60-talets vänstervåg – i synnerhet Herbert Marcuses: ”Eros and Civilization”. Jag kritiserar även Adornos analys av familjen. Samtidigt kan jag tillstå att det finns mycket bra också i dessa teorier exempelvis kritiken av hur stat och kapitalintressen som använder staten samverkar för en kulturell hegemoni, samt hur den hårda upplysningen medfört ett samhälle som fjärmat människan från sitt eget vara till fokus på vad han har och äger (Fromm). Jag finner även Habermas senare försvar av fredens ideal hos Kant och diskursetik vara användbara för syftet att öppna samtalet om vissa frågor som rör friheten i vår egen kultur.

      • Hans

        2 år sedan

        ”Han pekar dock på ett grupper och rörelser av individer som starkt identifierar sig som judar, och som jobbar för vad de anser är judiska intressen har stor makt och inflytande i väst, speciellt i USA och att dessa intressen krockar med klassik västerländsk kultur, kristendom osv, och att detta är ett problem.”

        Det är här problemet ligger, skulle jag vilja påstå. Vem är detta ett problem för, och vad skall någon göra åt det? Vill man förhindra en grupp från att agera i sitt egenintresse? Vill man förhindra att individer agerar i sitt egenintresse? Skall grupper hållas till svars för att de sätter sin egen grupp framför andra? Vad gäller politisk inflytande går det alldeles utmärkt att kritisera, men då kritiserar man politiker, oavsett etnisk/kulturell tillhörighet.

        Ett libertarianskt svar på problemet är f.ö. relativt simpelt – människor vars värderingar man inte uppskattar slutar man att ha samröre med. Men när någon kallar en grupp människor för ett ”problem” så brukar det sällan vara vad som åsyftas. För övrigt så förstår jag inte varför det skall vara ett problem för ”västerländsk kultur” eller ”kristendomen” att det finns folk som har andra gruppintressen. Resonemanget insinuerar ett von-oben-perspektiv där det finns ett västerländskt ”vi” som alla tillhör, förutom vissa judar som då tydligen konspirerar genom att ha starka interna gruppintressen. De typen av resonemang har vi historiskt sett flera gånger.

        Västerländsk kultur, liksom kristendom, är en rörelse byggd från botten, och inget som vare sig kan byggas eller ”skyddas” från ovan. Som libertarian är jag därtill tvungen att påpeka att förstörandet av traditioner och kultur härstammar från den centraliserade statsmakten, och inte någon minoritet med interna preferenser (undantag kan naturligtvis ges om minoriteten kommer ridandes med sablar, eller körandes i pansarvagnar, men det är knappast det vi diskuterar)

        Så på fråga om McDonald är antisemit så är jag tvungen att svara – vet ej, jag känner inte karln. Hans resonemang ger jag dock inget för, och sedan får var och en besluta vad de tycker att resonemanget implicerar.

  • Nikodemus

    2 år sedan

    Tja, vad ska man kalla den borgerliga södermalmsvänstern för? Varför inte champagnevänster? Jag har större behållning av att läsa klassiska marxister, ni vet sådana som verkligen hade en ekonomisk övertygelse.

  • Nikodemus

    2 år sedan

    Här på Mises.se försvarar vi i första hand ekonomisk teori enligt den Österrikiska skolan och en libertariansk politisk filosofi. Kulturella analyser är inte lika relevanta om de inte rör just hur vissa idéer påtvingas människor. Målet för en libertariansk kulturkritik är att öppna debatten och diskussionen.

    Det är allt.

  • Patrik

    2 år sedan

    Tråkigt. Jag hoppas att du inte har utsatts för påtryckningar. Jag har länge misstänkt att organisationer som t.ex. EXPO börjar att intressera sig för ”kulturliberaler” av den typ som (paleo)libertarianer ofta är.

    Kulturmarxism är därutöver en väldigt väl passande beskrivning på denna ideologiska strömning. Om du vill ha alternativa begrepp så tror jag att nymarxism eller det lite längre icke-materiell marxism kan fungera väl.

    Det viktigaste är dock att du inte slutar med att kritisera kulturmarxismen, då det är den strömning som utgör den största frihetsfienden idag.

    • Nikodemus

      2 år sedan

      Patrik

      Jag har inte utsatts för påtryckningar. En anledning till att jag själv kallade Frankfurtskolan för ”västmarxism” var för att ”kulturmarxism” begreppet associerades med Breivik och dithörande människosyn. Paul Gottfried, som är paleokonservativ, var min initiala inspiration för att börja studera Frankfurtskolan och via honom läste jag även Martin Jay, history of the Frankfurtschool” och William Lind. Idag ser jag att jag inte varit tillräckligt stringent i min analys av Frankfurtskolan och att jag själv gått in i en intellektuell förenkling och för svepande analyser. I övrigt kan du se mina svar i denna tråd. Och då jag inte längre kan stå bakom dessa begrepp och dessa förenklingar så får jag kritisera idéer som idéer, utan förenklade analogier till 60-talets diskurser. Den stora utmaningen idag är inte Frankfurtskolan och vänstern utan postmodernismens nihilism.

  • Veritophilia

    2 år sedan

    Vad man vill kalla den idéströmning som ofta betecknas som kulturmarxism är en trivial fråga. Det viktiga är att idéerna som termen berör inte avfärdas som en konspiration av dess propagandister. Tillika är det ytterst viktigt att idéer som genusteori, postmodernism, queerteori, vithetsstudier och postkolonial teori o.s.v. inte skyddas från kritik via de halmgubbar och ad hominem attacker som vänstern alltid har varit mästare på.

  • Benjamin Juhlin

    2 år sedan

    Med reservation för att jag bara snabbt läst in mig på ämnet så tycker jag det är bra att man slutar använda begreppet. Inte för att man behöver vara rädd för att använda begrepp som andra använder på ett annat sätt (jag kallar mig exempelvis libertarian trots att ett flertal personer av någon konstig anledning tror att det är samma sak som liberal), men för att det är en felaktig teori. Den tillskriver vissa judiska tänkare ett inflytande de inte har haft.

    Det vi libertarianer vänder oss emot är istället den politiska korrektheten, en kultur som utvecklats för att kväva alla typer av samtal som kan få folket att vända sig emot makten.

    • Veritophilia

      2 år sedan

      Denna ”politiska korrekthet” är dock en essentiell del i den idégrupp som ordet ”kulturmarxism” åsyftar. Det är exempelvis oförnekligt att kulturmarxismen trots allt är ett sätt att försöka föda marxismens totalitarism på nytt genom en omtolkning av ortodox marxism (som visade sin ondska i Stalin, Mao och Pol Pot) i nya termer.

      Idégruppen är trots allt en avkomma av marxismen. Därmed är den per definition också antilibertariansk och totalitär i sin verkan. Hela idén bakom marxismen, vare sig den är ortodox eller postmodern, är statligt styrande över människors liv och egendom.

      Efter att ha sagt detta så instämmer jag även att ordet kulturmarxism är problematiskt.
      Jag brukar själv använda ordet ‘postmodernism’ istället då denna term bättre omringar idérörelsen som har gett upphov till postkolonial teori, vithetsstudier, genusteori o.s.v. Att påpeka att dessa läror har ett gemensamt ursprung är definitivt INTE en konspiration utan ett oförnekligt faktum. Ej heller är problematiken i dessa läror en antimodern nyfascistisk reaktion (eller något liknande) utan en giltig intellektuell hållning.

      Vad som möjligen kan anses vara en konspiration är om man ifrån detta börjar tala om att det finns en hemlig agentur som försöker ta över världen.

    • Patrik

      2 år sedan

      Det finns olika sorters friheter. De personer som i Sverige brukar kalla sig för liberaler värderar ekonomisk frihet och det som benämns ”livsstilsliberalism”. Det senare innebär individuella – icketraditionella – val vad gäller saker som t.ex. sexualitet och familjekonstellationer.

      Synen på livsstilsliberalismen är inte unik för liberalen, utan samma syn delas även av vänstern. Och har du som individ inte större frihetslängtan än så så blir din konflikt med vänstern endast kring den ekonomiska friheten. Du förstår därmed heller inte problematiken med kulturmarxismen då den erkänner – ja till och med påbjuder viss livsstilsliberalism.

      Om du utöver ovanstående har en större frihetstörst. Om du vill ha full andlig frihet för dig själv och för din familj, och kanske till och med önskar bygga ett samhälle med likasinnade så utgör staten och kulturmarxismen motståndarna. Staten är såklart den som utgör det rent praktiska hindret, men kulturmarxismen utgör den ideologiska motståndaren i och med sin starka kollektivism och sina kulturimperialistiska krav på ”värdegrund”.

      Det är viktigt att namnge motståndaren, även då – som i detta fall – då motståndaren ogillar detta.

      Huruvida kulturmarxismen har ett visst etniskt ursprung eller inte kan jag däremot tycka är sekundärt*. Oavsett om fängelsedirektören är jude eller vit europé så är jag lik förbannat inlåst.

      * Kevin MacDonald tycker jag själv inte att man kan avfärda, däremot många av hans mer vildvuxna uttolkare. Som frihetlig anser jag dock att det är idéer och inte etniska grupper som utgör motståndaren.

  • be_free

    2 år sedan

    Tack Mäster Nikodemus,

    Min värld är åter i balans. Jag var ursprungligen mycket entusiastisk inför dina analyser av Frankfurtsskolan, men efter att jag började översätta din artikelserie och synade källorna och ursprungstexterna lite närmre, och hittade andra videoserie och artikelserier som erbjöd en snarlik analys varav en del kom ifrån källor som har en ganska rutten människosyn, så kändes västmarxismenkritken helt plötsligt oanvändbar och mycket riktigt väldigt konspiratorisk.

    Jag ser framemot dina nya insikter och utvecklingar inom detta område och uppskattar högeligen din ärliga transparens.

    • Dan

      2 år sedan

      @ bee_free

      Marx och Engels är tungrodda med sina teorier men ingen kan tvivla på att det ligger tänkande bakom. Vad gäller Frankfurtsskolan känns det som om de börjat skriva alldeles för tidigt, eller att de borde ha skrivit om sin framställning. Det ena radas lätt på det andra.Ord, ord, ord.

      Jag säger inte att man inte kan få något ut av läsningen. Det får jag ofta då jag läser något som jag inte håller med om.

      Att påstå något är att kunna bli emotsagd, är vad vi lär oss av detta. Wittgensteins uppfattning att varom man inte kan tala därom måste man tiga tycks för sträng. Wittgensteins två skolbildningar, den logiska empirismen och den oxfordska språkfilosofin gäller ju också mest formella saker. Så fort man säger något som inte gäller formen för samtalet kan man bli motsagd.

      Istället för att bereda så mycken plats åt Frankfurtskolan borde Nokodemus Ung gett plats åt paret Friedman med son, Hayeck, Nozick -och varför inte Mises?

  • Dan

    2 år sedan

    Så är de liberalt sinnade undanträngda att man t o m på en sajt som denna ägnar mer tanke åt vänstersvammel än vad liberaler som Locke, Mill, Smith, Friedmans, Hayeck m fl skrivit.

    Ni kallar folk för etatister och socialister bara för att de, likt Mises och Friedman, anser en stat nödvändig, åtminstone i viss utsträckning, men ändå ägnas mycket tid åt svammel som man borde göra bäst att inte läsa alls.

  • Hans

    2 år sedan

    Det slapp av misstag igenom lite skit genom kommentars-modereringen. Redaktionen ber om ursäkt för det. Kommentarer som var svar på den kommentaren har dessvärre även följt med i papperskorgen.

    Till folk som författar kommentarer som ni borde veta att vi inte vill ha här : Skärpning! Ta det någon annan stans, eller ännu hellre inte alls.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>