Idag publicerar vi två kortare artiklar, den första från Patrick Barron och den andra från Frank Hollenbeck, om Schweiz beslut att lämna euron. – Redaktören


switzerlandJaså, du visste inte att Schweiz var en del av EMU? Du trodde kanske att de använde sin egen valuta, den schweiziska francen? Definitionsmässigt stämmer detta så klart. Inom sitt monopoliserade valutaområde, det vill säga Schweiz politiska gränser, är francen det lagliga betalmedlet. Den schweiziska centralbanken (SNB) har dock under tre års tid vidhållit en fast växliningskurs mellan franc och euro, där 1 euro gav 1.2 franc. Denna politik lobbades fram av den vanliga gruppen, dvs. exportörerna, eftersom de var rädda för att försäljningen till eurozonen skulle minska om francen blev dyrare gentemot euron. Denna policy innebar att det var den europeiska centralbanken, ECB, som bestämde Schweiz penningpolitik och omvandlade den schweiziska centralbanken till att inneha en rent administrativ roll. När francen ökade i värde gentemot euron, vilket betydde att köpare var villiga att acceptera färre än 1.2 franc per euro, tryckte den schweiziska centralbanken mer franc och köpte euros. Under de senaste tre åren har efterfrågan på schweiziska franc ökat hos de som innehade euro, vilket har inneburit att SNB balansräkning översvämmats av nya euroreserver. Men som alla nu vet har SNB övergett denna politik, och 1 franc växlas nu mer eller mindre mot 1 euro, vilket betyder att francen ökat cirka 20% i värde gentemot euron.

Så vitt jag vet har SNB inte förklarat varför de ändrade sin politik. Jag gissar att det har att göra med att de är rädda för att ECB kommer att skapa en massiv inflation genom nära förestående kvantitativa lättnader. Den schwiziska guldomröstningen som hölls den 30 november skulle ha krävt att SNB innehade en fast procent guldreserver. De stora politiska partierna och SNB gick samman för att motverka omröstningen, som slutade med ett nej. Eftersom Schweiz fortfarande hade kontroll över sin valuta var det relativt enkelt för dem att lägga in ett veto mot ECBs policy genom att helt enkelt överge samarbetet. Detta skickar tydliga signaler till resten av Europa om att det i alla fall finns ett land som inte är rädda för att återta full kontroll över sin egen valuta, och som inte heller är rädda för en temporär exportminskning. (Minskningen kommer att vara temporär eftersom importpriserna kommer att sjunka och euroanvändarna kommer att ha en massa värdeminskade euros, och således vara villiga att betala mer för den schweiziska francen).

Lärdomen är klar och tydlig. Om Schweiz kan ta kontroll över sina pengar, då kan andra euro-nationer göra det också. Denna process kanske kommer att ta längre för andra länder, eftersom de måste ge ut sin egen valuta igen och omvandla sina bankkonton till den lokala valutan, men det är möjligt. Det finns redan rapporter om att den danska centralbanken funderar på att överge samarbetet, som för tillfället är fastställt på 7.5 kronor per euro. Om inte allt rasar samman för Danmark eller Schweiz kanske fler länder följer.

Vågar någon säga D-mark?


Du kan ha en valuta med en fast växlingskurs eller så kan du ha en oberoende valutapolitik. Men du kan inte ha båda två samtidigt. Den schweiziska regeringen valde till slut att ge upp och bestämde sig för att kontroll över valutan var viktigare än att ha en fast växlingskurs gentemot euron. Bara minuter efter beskedet att man skulle låta valutan flyta steg francen med 30% i värde.

Schweiz etablerade en fast växlingskurs gentemot euron på 1.2 franc i sepetmber, 2011, mitt under den pågående europeiska finanskrisen. För att hålla detta samarbete vid liv har SNB tvingats köpa massiva mängder euros med nytryckta franc, som de omgående konverterade till eurostatsobligationer. Detta har fått förödande konsekvenser för penningmängden. M1 i Schweiz har ökat med över 20 procent under de senaste tre åren och nästan 130 procent sedan 2008. SNBs balansräkning ökades med nästan 50 procent sedan växlingskursen instiftades. Givetvis ledde detta till  prisökningar och det har gjort att hus i Schweiz nu är ännu dyrare.

Varför ha en fast växlingskurs?

En av orsakerna till att SNB etablerade en fast växlingskurs var för att de trodde att deras valuta var övervärderad, något som orättvist nog skadade exportörerna. Givetvis är själva termen ”övervärderad” en laddad term. Det är marknaden som bestämmer bytesvärdet. I en kapitalistisk ekonomi sätts pris genom tillgång och efterfrågan på en sådan nivå att alla som vill sälja hittar villiga köpare. Byteskursen bestäms alltså av tillgången och efterfrågan. Ingenting, och detta inkluderar valutor, är under- eller övervärderat.

Även uppfattning om att det skadade exportörerna är suspekt. Exportörerna har en massa finansiella produkter att tillgå för att bemöta riskerna med utländska valutor, även i det långa loppet. Dessutom är det så att en exportör importerar mycket av det som används i produktionen. Globaliseringen har tvingat många exportörer att söka jorden runt efter resurser. En värdeökning påverkar således exportörernas vinster mindre, eftersom den inte enbart minskar exportörens inkomst utan den minskar även hans importerade produktionsmedel.

SNB borde ha varit mer orolig över penningmängdens stabilitet. De borde aldrig ha sysslat med en penningpolitik som gynnade en grupp i samhället, det vill säga exportörerna, på bekostnad av en annan grupp, det vill säga konsumenterna.

Det SNB nu gjort är faktiskt att skada exportörerna eftersom de fattade sitt beslut väldigt hastigt och utan förvarning. När ett land har en fast valutakurs väljer många exportörer att bortse från att skydda sig mot risken med utländska valutor. Värdeökningen av francen tog de flesta exportörerna på sängen eftersom de litade på att penningpolitiken skulle hållas fast. SNBs drag kommer att stå vissa exportörer dyrt. Vissa kanske till och med kommer att gå i konkurs.

Exportörerna tvingas nu ta till drastiska åtgärder för att möta den plötsliga förändringen, istället för de inkrementella justeringar som de skulle ha använt sig av om valutan var flytande. Det är klart och tydligt att den schweiziska centralbanken förmodligen gjort mer ont än gott, på det stora hela. Är det någon som är förvånad?

Vi måste hela tiden ha i åtanke att alla åtgärder kommer att ha vinnare och förlorare. Schweiziska konsumenter kommer att gynnas av lägre priser. Inhemska firmor som importerar sina produktionsmedel och som säljer på den inhemska marknaden kommer också att gynnas.

Kostnaden av en fast valutakurs

Teoretiskt sett skulle Schweiz kunnat behålla den fasta valutakursen. Det enda de behöver göra för att hindra valutan från att öka i värde är att trycka pengar, trycka pengar, och trycka mer pengar. Givetvis har detta penningtryckande konsekvenser. Med det senaste beslutet har nu Schweiz äntligen korsat floden Rubicon. Det finns ingen återvändo. De har gjort det tydligt för alla spekulanter att det finns en smärtgräns, eller snarare en monetär expansionsgräns, som schweizarna inte är villig att överträda. Alla försök att åter instifta en fast valutakurs skulle innebära ett givet drag för alla spekulanter.

Genom att koppla samman din valuta med en granne som är större, låter du väsentligen din granne bestämma din penningpolitik. Dubais dirham hade en fast växlingskurs gentemot dollarn, och de importerade också USAs överdrivna penningpolitik vilket ledde till samma fastighetsbubbla i Dubai som i USA. Med andra ord, om du har en fast valutakurs måste du följa din större grannes oansvariga penningpolitik.

Med en ökad sannolikhet för att ECB kommer att bryta mot Mastricht-avtalet och börja köpa statspapper, bestämde sig Schweiz till slut för att det fick vara nog. Det talas nu om att ECB kommer att köpa statspapper värda mer än en biljon euros. För att behålla växlingskursen skulle Schweiz varit tvungna att öka sin penningmängd med samma procent, vilket skulle ha varit en oansvarig penningpolitik att föra för ett sådant litet land.

Schweiz gjorde rätt i att överge den fasta växlingskursen. De borde nu koncentrera sig på att göra sig av med större delen av sina EU-skulder. En storm är på väg, och Schweiz står inte längre vid sidan om och ser på.


Artiklarna har översatts från engelska av Joakim Kämpe.

Etiketter: ,

Kommentarer (2)

  • Dan

    2 år sedan

    Det torde vara uppenbart för även icke särskilt insatta personer att det för Schweiz uppkomna läget INTE infunnit sig om landet haft euro. Vad skulle det finnas för poäng i att växla euro mot euro?

  • Göran

    2 år sedan

    Undrar vad som händer då en euro är lika med en dollar? EU:s riksbank verkar ha som mål att trycka så mycket euro att nyss nämnda förhållande uppstår.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>