untitled (17)På det svenska språket finns det endast ett ord för kärlek. En person kan säga till sin man eller fru: ”jag älskar dig” och använda samma ord för att uttrycka tillgivenhet till sina barn och till och med till en nära vän. Det grekiska språket talar emellertid om fyra former av kärlek:

Eros: Kärleken mellan två poler som fysiskt och personligt attraheras av varandra.

Philia: Kärleken till en vän.

Storge: Kärleken till en familjemedlem.

Agapé: Kärleken till Gud.

Självfallet menar vi även olika saker på det svenska språket när vi talar om att vi älskar en annan. Detta beror givetvis på kontext och vem det är vi tilltalar. Jag tänker inte uppehålla mig länge vid detta, då det ter sig som självklart för de flesta. Dit jag vill komma är att alla dessa fyra former av kärlek förutsätter frihet från tvång. Alltså: Kärleken måste ha Icke-våldsprincipen som grund och uppfattad på så sätt att våld och tvång går emot kärlekens väsen. Våldtäkt går emot den klassiska definitionen på eros eftersom eros uppfattas som två poler som ömsesidigt attraheras av varandra. Denna erfarenhet är inte endast kristen utan finns i alla de större andliga traditionerna, liksom i klassisk filosofi och litteratur. Homeros beskriver denna form av kärlek mellan Odysseus och hans fru Penelope som en ömsesidig längtan efter varandra över haven. Eftersom Odysseus ej gav tillbörlig agapé till Poseidon blev han hindrad av havets makter att återvända hem till Ithaca.

Den klassiska synen på kärlek innebär dessutom en form av självuppoffring för den man älskar. Tillsammans blir två personer som älskar varandra något mer än bara två individer. Kärleken förmår nämligen att transcendera egoismen. Man och kvinna blir till exempel en familj och deras förening blir något mer än två i det att föreningen leder till ett eller flera barn. Eros och erotik kan därför vara motsatta begrepp om erotiken inte leder till något vidare än den sexuella kontakten, vilket på latin kallas libido (d.v.s. den rent biologiska könsdriften). Eros innebär någonting mer än libido.

Även kärleken till barn förutsätter självuppoffring och avstående av egenviljan till förmån för den man älskar. Självklart kan man här hamna i en preferensutilitaristisk diskussion om att det är själviskt att värna den man älskar och härleda även dessa former av kärlek till olika uttryck för de själviska mål man vill uppnå och försvara. Det är dock inte vad jag avser att åstadkomma här och detta är en diskussion som ligger utanför ämnet. Man kan se det på detta sätt, men då blir också altruismen ett uttryck för en självisk måluppfyllelse.  Med avstående från egoism menar jag den drift som leder vissa föräldrar att ytterst ge sina liv för sina barn. Vi ser även detta i den kristna filosofin som förstår Kristi död som Guds offrande kärlek till människan och som för människan till en förståelse för vem Gud är. Agapen i kristendomen blir därför ett radikalt möte i tron på att det är Gud själv som blivit människa i Jesus Kristus och som offrar sig som människa för att förena människan med Gud.

Om tvång i form av våldtäkt, pedofili, incest och sadism inom erotiken strider mot eros och mot storge förstår vi även att erotik som skildrar detta faktiskt är motpoler till ett autentiskt eros. Motståndet i de flesta kulturer mot dessa bottnar också i en allmänmänsklig erfarenhet att våld och kärlek inte går ihop. Kärleken förutsätter Icke-våldsprincipen.

Och det är också här vi kommer fram till välfärdsstatens antimänskliga karaktär. Välfärdsstaten vill nämligen förena en humanistisk kärlek och omtanke till medmänniskorna med statens institutionaliserade tvångsapparat. Detta är således per konsekvens inget autentiskt uttryck för kärleken till sina medmänniskor. En person kan till och med hata den som han tvingas finansiera och ge sina pengar till.

Även tal om särskilda rättigheter dödar det autentiska mötet mellan människor, liksom genuina uttryck för kärlek. Det är till exempel ingen tillfällighet att en del av  av dem som tvingas att finansiera invandring- och flyktingmottagning inte har ett genuint intresse av detta, utan tvärtom kan hysa aggressioner mot dem som kommer hit. Och där staten går in och tar över relationen mellan flyktingen och den enskilde medborgaren motverkar staten paradoxalt nog en genuin integration. En genuin integration kan nämligen endast realiseras i mötet mellan två människor som är intresserade av att leva sida vid sida, kanske inte under samma hustak, men åtminstone i samma lokalsamhälle. Staten kan inte vara human eftersom tvång alltid strider mot humanitetens essens som är frivilligt utövad och accepterad philia – eller en svag form av philia som åtminstone bemöter andra med en grundläggande respekt. Jag tror på fri invandring i denna betydelse: att dem som vill leva tillsammans skall få leva tillsammans. Så motverkar friheten och kärleken också varje uttryck för rasism.

 

Kommentarer (20)

  • Dan

    2 år sedan

    Det var tänkvärda ord!

    Bör man inte till din fina lista lägga till caritá, kärleken till medmänniskan (eller är jag ute och cyklar?)

  • Halsingen

    2 år sedan

    Som född och uppvuxen inom frikyrkan tror jag det krävs en grundläggande uppgörelse med altruismen.

    Vid mina studier på Viebäcks folkhögskola i tonåren, ställdes jag i ämnet kristendomskunskap inför en fantastisk liten skrift av Margareta Melin: ”Att bejaka sig själv”, som även om den är utgiven av en svensk psalmdiktare och på EFS-förlaget egentligen bara är en upprepning av vad Ayn Rand skrivit om ”den goda egoismen”.

    http://mindyjoy.blogg.se/2014/april/bejaka-sig-sjalv.html

    Finns i övrigt inte, en historisk kontinuitet eller samband ända tillbaka i förkristen tid till ”Jantelagen” i de små nordiska järnålderssamhällena, som anses varit ett slags naturkraft som hållit samhällsmedlemmarna på plats?

    Se t.ex. Peter Englunds essä om detta, i ”Förflutenhetens landskap”?

    • Hans

      2 år sedan

      @Halsingen : Altruism, i den mån det är frivilligt, är väl alldeles utmärkt? Påtvingad altruism är naturligtvis högst problematiskt, och visst kan man diskutera kulturell påverkan (jag skulle t.ex. inte var så lycklig om hela samhället var en gigantisk asketisk sekt som förkastade allt bekvämare än en överrock och ett par trätofflor, till fördel för uppoffringar för andra), men på det hela ser jag inte problemet med altruism.

      Each to his own?

  • Uno Hansson

    2 år sedan

    Jag tror inte att det finns någon helt frivillig och genuin altruism, i betydelsen att offra sina egna intressen och sin egen tid, för att hjälpa andra. Den som delar med sig av sin egen tid och ork, måste åtminstone ha en genuin känsla och övertygelse att på något sätt samtidigt vinna något som inte just då, kan uppnås på annat sätt. Och i så fall blir det bara förvirrande att kalla denna kärlek och tolerans för altruism.

  • Marcus

    2 år sedan

    I fråga om egoism kontra altruism slår det mig ofta att debattörer snarare verkar vara oense i ord snarare än sak.

    Ej filosofiskt förstörda personer gör skillnad på människor som hjälper andra och människor som bara tänker på sig själva. Det gör de rätt i.

    En filosofiskt förstörd person kan sedan med rätta få tanken att hur man än vrider och vänder på sig så har man baken bak. Alltså, hur man än frivilligt agerar, måste man göra det i egenintresse, eller som vissa säger: Alla frivilliga handlingar är egoistiska. Hjälper vi någon, gör vi det för att uppfylla våra egna mål.

    Jamen! Säger jag då: Det är skillnad i karaktär på personer som finner glädje i att hjälpa andra och sådana som inte gör det. Må så vara att båda agerar i egenintresse, deras mål är ändå olika. Om du vill kalla båda för egoister, så gör det. Men då är vi bara oense i ord, inte i sak.

    Så om nu alla är egoister och äkta altruism inte finns, vad ska vi använda för ord för att skilja på dessa olika karaktärer? Mitt förslag är att lyssna på de filosofiskt oförstörda och inte göra saker svårare än de är. Egoism och altruism fungerar bra nog.

    • Dan

      2 år sedan

      @ Marcus

      Bra skrivet! Det är som om de som vill sudda ut gränsen mellan altruism och egoism inte riktigt förstår hur orden användes. Vissa människor gör saker för andra för att de tycker om att göra så. Visserligen är handlingen en belöning för dem själva men att säga att de är egoister är att missbruka språket.

      @ Nicodemus

      Hade varit skoj få en respons på min inlägg om caritá. Vad tycker du om det?

      Man kan också se allmänna ordningsföreskrifter som en manifestation av människokärlek. I ett totalt statslöst samhälle kanske någon får för sig att anlägga ett kärnkraftverk på ett ställe som många vill ha för andra ändamål. I en demokrati kan de rösta. En man en röst. Utan stat och demokrati är det pengar och råstyrka som gäller.

      Då lokala ordningsstadgor reglerar sådant som avträden är detta onekligen en godhjärtad omsorg om människor. Genom uppförandet av offentliga toaletter på strategiskt valda ställen skapar man en bättre stadsmiljö än att tvinga folk pissa mot husfasader d dyl.

      • Jonas Ek

        2 år sedan

        Dan, hur gick det till när kärnkraftverken uppfördes?

        Så anarki = pisslukt 😀

      • Dan

        2 år sedan

        @ Jonas Ek

        Jag är inte nihilist. Jag säger inte att allt går. Jag menar tvärtom att vi bör undvika kärnkraften och satsa på alternativa energikällor och ta fram ny teknik för att tillverka bränsle och för att rena gammalt. Kanske kan fossila bränslen fotfarande nyttjas om man renar dem bättre. Kan man ta tillvara koldioxiden och nyttja som ingrediens för plasttillverkning vore detta bra. Mycket innehåller ju plast. Dock bör plast fasas bort där det kan ske och ersättas av biologiskt nedbrutbara produkter. Kan företagen ta till sig detta har jag inte något emot att de sköter mycket som kanske idag sköts av andra.

  • Uno Hansson

    2 år sedan

    Om nu genuin altruism inte finns ( när någon kallade Jesus för ”Gode Mästare…” så svarade Jesus ”Varför kallar du mig för God?… Ingen är God… ingen enda utom Fadern…) så är det väl ett helt onödigt och förvirrande begrepp? Det räcker väl med att skilja på egoism och egenintresse/egennytta…

    • Dan

      2 år sedan

      Här, Uno, har vi något som säger att treenighetsläran är en senare påbyggnad. Den följer inte direkt av Jesu ord för då hade han rimligtvis formulerat sig annorlunda. Treenighetsläran kan förstås som ett sätt att säga att Jesus kommit långt i att förverkliga det Själv inom sig som är ”Gud själv”, inte ”jag själv” och att han satts upp som ett gränsvärde, en form för andra att växa in i och efterlikna.

  • Uno Hansson

    2 år sedan

    Det är kanske en generations-/kultur-fråga hur en reagerar på att bli kallar för egoist och jämförd med ”altruister”. När jag växte upp på 1930- och 40-talet, så fanns det inga curlingföräldrar, utan det var självklart att ”springa/cykla ärenden” åt alla möjliga äldre och gamla… och på samma sätt blev det när en blev pensionär… ”Du som är ledig och har bil, kan väl köra oss… hit eller dit…”

    • Dan

      2 år sedan

      @ Uno

      En distinktion är värd att lägga märke till: Den att företagare ofta beskylls för att vara egoister medan samma trista beskyllning inte slungas i ansiktet på anställda. I verkligheten kan emellertid företagaren vara djupt religiös, inte tjäna mycket på sin rörelse trots slit, medan den anställde både har hög lön och ett stort skrivbord och kanske bara tänker på sitt eget.

      • Göran

        2 år sedan

        Frågar man anställda hur det kommer sig att de inte själva startar eget företag svarar många att de inte vill ha det ansvaret. Att vara företagare är att ha och ta ansvar för inte bara sig själv utan även andra.

        Och helt som du skriver Dan är det företaget som är egoistisk, girigt, skiter i miljö och hälsa osv. utan reflektionen att företaget består av en massa människor

        Som ett försvar för de anställda har jag full förståelse för att de inte fritt kan hävda orättvisor på grund av att vi har politiker som skapar en otrygg arbetsmarknad genom att skapa onaturligt hög arbetslöshet.

      • Uno Hansson

        2 år sedan

        Det där att just företagare beskylls för att vara egoister är inget som jag känner igen i de kretsar där jag umgås; även detta är kanske en generationsfråga. Att så många i min generation röstade på socialdemokraterna, var nog mest för att den praktiska politiken var ganska så pragmatisk. Om jag minns rätt så blev skatten – ingen källskatt utan ”på heder och samvete” – knappast mer än ca 15 % en god bit in på 1950-talet! De flesta var nog ganska så stolta över – inte minst de stora och framgångsrika svenska företagen…

      • Dan

        2 år sedan

        @ Uno Hansson

        Vad var det som gjorde de stora svenska företagen så framgångsrika? Det var naturligtvis att man i Sverige under lång tid satsat på en skola åt alla. Inte minst på tekniska utbildningar, utbildningar som idag blir allt mindre populära hos ungdomen.

        Men utan en internationell efterfrågan hade det inte blivit stora företag av dessa företag! När man idag vill att mycket ska vara lokalproducerat är det naturligtvis bra att odlingsmark som är bra också användes för att odla upp saker. Men hur skulle det gå med det persiska hantverket att göra mattor om dessa ska produceras lokalt? En minskad efterfrågan skulle betyda ett lägre pris och massnedläggning. Detta hantverk bygger på att det finns en stor efterfrågan bortom det lokala produktionsområdet.

        Hur många leksaker kan inte en lastångare fyllas med? Att tro att det blir miljövänligt bara för att det är lokalproducerat kan vara att lura sig själv. Inte ens när 3D-skrivarna slår igenom på allvar kommer materialet som används för utskriften att vara lokalt producerat.

        Att lägga skatt på lastbilstrafik där det inte finns någon konkurrens är inte heller en bra metod. Det minskar möjligheten att bo utanför städerna. Istället borde man satsa på att ta fram ett miljövänligt bränsle till lastbilarna.

        Det du talar om socialdemokraterna och skattepolitiken var nog innan den stora förvirringen på 70-talet. Det var många socialdemokrater också som tyckte att skattepolitiken och en del annat, löntagarfonder, passerat gränsen för det acceptabla.

  • Nikodemus

    2 år sedan

    Caritas är ett latinskt ord för barmhärtighet, omtanke emedan jag utgår från de rikare, grekiska, begreppen. Så gjorde även de bildade romarna.

    Treenigheten står omskriven i Nya Testamentet och även enligt kristen tolkning, i Gamla Testamentet (Abrahams besök vid Terebinten i Mambre). Apostolisk kristendom säger att Gud själv blev människa i Jesus Kristus (inkarnationen), inte att en ”gud” realiserades inom människan Jesus.

    • Dan

      2 år sedan

      @ Nicodemus

      I Skapelsen blev Gud livet. Det är den underliggande filosofin. Så sa Al-Hallaj ”ana al-haqq” (= Jag är Sanningen”, ett av Guds namn) för att han hade skalat bort de yttre lagren av ego och nått ett stadium då blott Gud var, Gud i människan, realiserad i skapelsen.

      Vad Uno Hansson skrev var ju att någon sa till Jesus att han var god och Jesus svarade ”Varför kallar du mig god? Det är bara Gud som är god.” Med en utvecklad treenighetslära i NT hade dessa ord formulerats annorlunda. De är ett senare lager av metafysisk påbyggnad. Inget fel i det. De har likheter med Al-Hallaj åskådning.

      Precis som Jesus blev Mansur Al-Hallaj anklagad för blasfemi och korsfäst (efter att ha stympats).

      Vad gäller caritás så såg jag det begreppet som ett komplement du radade upp. Frågan är vad en grek skulle säga med meningen ”störst av allt är kärleken”. Är kontexten inte tänkt att vara religiös men medge en sådan tycks mig agape innebära att något byggs på meningen som ger den en färgad innebörd, låser fast den vid en religiös åskådning. Kanske säger greken idag ”love” eller använder flera ord för att översätta ett, något ju Erik Harmerén gjorde i sina översättningar av persisk poesi.

  • Nikodemus

    2 år sedan

    @Dan

    Du citerar en muslimsk teolog när du tolkar den kristna teologin. Det är klart att det blir missvisande.

    De första kristna hade en utvecklad Treenighetslära och hela det Nya Testamentet handlar essentiellt om uppenbarelsen av Treenigheten – från Kristi dop i Jordan där Treenigheten manifesteras, till berget Tabor, missionsbefallningen (gå ut och döp alla folkslag i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn) mm. Du borde kanske läsa Irenaeus som var direkt lärljunge till apostlarna (liksom apostlarna själva i Didache) som skriver utförligt om Treenigheten, åberopandes både Gamla och Nya testamentet. 🙂

    • Dan

      2 år sedan

      @ Nikodemus

      Jag nämnde Mansur Al-Hallaj just för att han utropade ”ana al-haqq” vilket tolkats som ”Jag är Gud” (eg ”Jag är Sanningen” men ”Sanning” är ett av Guds nittionio namn).

      Därtill: Varför inte läsa Koranen ocksp och inbegripa den i vad man menar med ”heliga texter”? Jag har själv provat detta och funnit, i likhet med en del kristna på Muhammads tid, att de går att förena. Jag talar nu inte om att man måste be på ett visst vis. Muslimernas sätt att praktisera sin religion får ses som en arabisk sed. I Iran är den inte identisk. Läser vi samman Koranen med Bibeln och tror på GT+NT+Koranen (och yoga och meditation som vägar för ”purification of the self”) kan vi be på annat sätt än den arabiska seden men det säger sig självt att den som verkligen går in för det kommer att anamma en praktik som fungerar för vardagen och då utgå ifrån en av de tre religionsyttringarna (”yttringar” då det är en religion).

      Tack för tipset om Irenaeus!

  • Nikodemus

    2 år sedan

    @Dan

    Jag har läst Koranen och noterat att Muhammed förde in vissa gammeltestamentliga berättelser i reviderad form och uteslöt andra, ändrade på Nya Testamentet och påstod samtidigt att han inte förkunnade något i strid mot de förra – vilket fick senare muslimska teologer (som såg motsägelserna) att hitta på att de förra hade korrumperats emedan Koranen var bäst för att den var senast. Alltså: först åberopar Muhammed GT och NT för att förklara Koranens sanning, senare påstår muslimska teologer att Koranen är mer sann än GT och NT och att de senare är korrumperade. Islam vilar således på en inkonsistens. Vad gäller yoga och meditation så finns motsvarande praktiker redan i den ortodoxa kristendomen som jag tillhör. Den som förnekar Sonen, förnekar också Fadern.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>