Idag, den 29 september 2013, skulle Ludwig von Mises ha fyllt 132 år. För att ära hans födelsedag publicerar vi idag en recension av Jörg Guido Hülsmanns magnifika biografi om Mises, skriven av Benjamin Juhlin.LastKnightBook

Jörg Guido Hülsmann hade bara tänkt skriva en kort biografi om Ludwig von Mises, men det blev ett 1000 sidor långt mästerverk vid namn “Mises: The Last Knight of Liberalism”. Boken presenterar ett flertal nya uppgifter som tidigare var okända och förklarar de intellektuella debatter Mises deltog i.

Hülsmanns berättelse börjar i Frankrike. Året är 1940 och den 59 år gamla Mises sitter på en buss med målet att fly Europa. Han är högt upp på nationalsocialisternas dödslistor. Inte bara för att han är en framstående intellektuell jude, han är även en hängiven motståndare av nationalsocialism och alla andra former av socialism.

Busschauffören stannar till i byarna för att fråga om nazisterna setts till. Om svaret är jakande tar han en annan väg. Mises och hans fru Margit lyckas klara sig undan med nöd och näppe.

Och med denna historia har Hülsmann fångat vårt intresse. De kommande tusen sidorna är måhända inte lika dramatiska, men lika intressanta. Vi får då lära oss om Mises uppväxt, om hans föräldrar och syskon, om hans relation till Margit (som accepterade hans frieri trots att han innan sagt att “jag studerar pengar men jag har inte mycket av dem”) och om hur Mises fiender i den österrikiska-ungerska byråkratin skickar honom till de värsta fronterna under första världskriget. Vi får en inblick i hur Mises måste ha känt sig efter det världskriget, ett krig som hade kunnat innebära slutet för den österrikiska skolan. När Mises kommer tillbaka har han klarat sig med en höftskada som orsakar honom mycket smärta, men han är vid liv. För de som var hans studenter före första världskriget är tillståndet värre, nästan alla är döda. Skolans grundare Carl Menger har varit pensionerad i många år och Mises lärare och vän Eugene von Böhm-Bawerk har dött av en blodpropp. Kvar är bara Mises. Efter ett tag börjar vi förstå Mises bedrift, från första världskriget till att han anländer till New York är det han allena som håller liv i den österrikiska skolan. När Mises 1949 publicerar Human Action så läggs skolan på en stabil grund men innan dess har den österrikiska skolans överlevnad varit helt synonym med hans överlevnad.

Nu kan det tyckas att Friedrich von Hayek glöms bort, men även om Hayek övertygades av Mises konjunkturcykelsteori och vidareutvecklade den (vilket han fick Nobelpriset för, ett år efter att Mises dött) så skiljde sig hans tankar om ekonomi ganska mycket åt från Mises. Hayek hade varit en student under Friedrich von Wieser medan Mises istället hade verkat i samma tradition som Wiesers svåger, Böhm-Bawerk. Förutom att skilja sig åt från varandra rent metodologiskt så avvek de österrikiska herrarna från varandra i värdefrågan på ett viktigt sätt. De hade helt olika teorier om värdeimputering. Wieser ansåg att pengar som spenderades på en viss vara var synonymt med värdet på varan, medan Böhm-Bawerk hävdade att pengapriser och värdet var helt olika. Detta får implikationer på andra områden och är en av förklaringarna till att Mises och Hayeks argument mot socialism skiljer sig så mycket åt (en skillnad Hayek aldrig förstod).

Hülsmann förklarar detta så tydligt och pedagogiskt att till och med en svensk nationalekonom skulle kunna begripa det. Det är enkelt att förstå, Hülsmann är en av Mises intellektuella arvtagare och kan Mises ämnen mycket väl. Hülsmann förstår dessutom engelska, franska och tyska vilket krävs för att på riktigt kunna förstå Mises.

Språkkunskaperna har också gjort att han kunnat identifiera en felaktig översättning. Mises verk “Der theorie der geldes und umlaufsmittel” har på engelska översatts till “The Theory of Money and Credit”. Men detta är en översättning som gör att man går miste om en viktig betydelse. Umlaufsmittel ska istället för kredit snarare förstås som “obackade pengar”. Alltså pengar som saknar säkerhet i form av en vara, pengar som man inte kan lösa in för en vara. Delarna i biografin om just den boken från 1912 är fenomenala och om man verkligen vill förstå boken så är Hülsmanns kommentarer nästan lika relevanta som boken i sig.

Något annat vi får förståelse för i boken är Mises personlighet. Murray Rothbards bild av Mises som en “söt gammal man” stärks av det Hülsmann berättar. Mises hade många vänner bland sina meningsmotståndare, huruvida de var för inflation eller var marxister spelade inte så stor roll för honom så länge man kunde diskutera med dem. Milton Friedmans påstående om att Mises skulle ha brutit med sin forne student Fritz Machlup bara för att Machlup uttalade sig kritiskt om guldstandarden ter sig märkligt gentemot denna bakgrund. Men när Hülsmann citerar Margit von Mises förstår vi brytningen. Friedmans bild visar sig vara felaktig, Mises stör sig på att Machlup helt byter åsikt utan att kunna motivera det och att han dessutom anför att alla som är för en guldstandard är det för att de tar hänsyn till särintressen. I ljuset av detta hade det verkligt upprörande varit om Mises inte bröt med Machlup.

Utöver den intellektuella och faktaspäckade kanonaden som levereras i boken delar författaren med sig av ett flertal roliga anekdoter. En består av ett brev där Mises beklagar sig över att hans teorier om inflation var korrekta då han hade varit en mycket rikare man annars. En annan om middagen då Mises träffade Margit första gången och att det är förvånande att han lyckades charma henne eftersom han ägnade hela middagen åt att diskutera ekonomi. Hayeks stöd till Mises tar sig också ett roligt intryck då Hayek ska överföra pengar till Mises efter andra världskriget, i ett läge då man inte får skicka pengar över Atlanten på grund av vissa krigsbestämmelser. Mises är i desperat behov av pengar eftersom att nazisterna frös hans pension och Hayek bestämmer sig för att skicka gamla upplagor av Adam Smiths “Wealth of Nation” och Jeremy Benthams böcker, böcker som Mises sedan kan sälja i USA för att få ihop lite pengar.

Allt som allt är boken Jörg Guido Hülsmann skrivit fantastisk. Det är så här en biografi ska vara.

Kommentarer (8)

  • Christian Strandh

    4 år sedan

    På Svenska tror Mises första verk skulle översättas ungefär ”Teorin om pengar och omloppsmedel” vilket jag tror skulle vara adekvat.

    Håller med om att Hülsmanns biografi är mycket värd att läsa och även trevlig att lyssna på.

    • Benjamin Juhlin

      4 år sedan

      Jag skulle personligen föredra ”Teorin om pengar och saklös valuta”, just för att understryka att den saknar uppbackning i form av en vara. Men jag är inte helt säker, det är en knivig översättning.

  • ”Umlaufsmittel” på tyska blir förstås ”omloppsmedel” på svenska. Men den engelska termen borde väl vara ”circulation media”?

  • PerKQ

    4 år sedan

    umlaufsmittel beskrivs bra i denna artikeln:
    http://www.mises.se/2012/04/06/ekonomisk-terminologi-umlaufsmittel/

  • Per-Olof Persson

    4 år sedan

    OT

    Krediterna kom före pengarna, enligt David Graeber i boken ”Debt: The First
    5,000 Years”.

    Graeber är antropolog och har inte hittat några bevis för att människor började med ren byteshandel, att man byte varor med varandra. Graeber menar att det finns vetenskapliga bevis för att människor som bodde nära varandra gav krediter. Betalningen skedde senare i form av en vara.

    Graeber menar också att det inte finns några säkra bevis för hur pengar uppkom. Men skriver en hel del om teorin att finansiera krig och att ta ut skatter. Det var förr i tiden svårt att föda en armé. Men om soldaterna fick mynt i lön, kunde soldaterna köpa sin egen mat. Om bönderna var tvungna att betala skatt i form av mynt var dessa angelägna om att sälja till soldaterna.

    Skapandet av mynt skedde för att kunna hålla igång en armé. Statsskulder är till väsentlig del krigsskulder och dollarn är idag uppbackad av militären, enligt Graeber. I äldre tider uppkom krediter pga förtroende, men idag uppkommer krediter pga hot om våld.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>