Per Bylund, Senior Fellow på Ludwig von Mises – institutet i Sverige, blev nyligen inbjuden att via en live webcast delta i University of Texas egna Mises Circle, som dagen till ära diskuterade Sverige under rubriken ”The Myth of Sweden”. Detta uppmärksammades dessutom i The Daily Texan.
Här nedan hittar ni videon:
Jag är rätt säker på att friskoler får gå med vinst i Sverige. Tror det i alla fall, på grund av allt tjafs det var i tv om det; att privata intressen tog ut en massa pengar i vinst som kom ifrån skattepengar, vi skolpengen.
Kul!
Men, lite fööör improviserat. En hel del av siffror, årtal och påståenden låg en bra bit från det man hittar om man tar reda på fakta. Ingen idé att gå in på detaljerna om det här.
Vi skulle behöva en faktagranskad sammanfattning som spräcker myten om Sweden. Kanske en wiki om saken för att samla inputs från alla som vill bidra?
@Egensinnig: Vilka siffror? Mig veterligen talade vi inte så mycket siffror utöver skattesatser (ca 35% kommunal, 33% arbetsgivareavgift, ca 60% för låginkomsttagare) och de stämmer fortfarande så vitt jag vet.
Apropå improviserat så är det precis vad det var. Jag hade grillats i jobbintervjuer hela dagen och hann precis till intervjun. Hann inte mer än gå på toa och slå på datorn innan det var dags.
Förresten… jag talade om statsskulden också, men de siffrorna kollade jag på konjunkturinstitutets hemsida för bara en månad sedan. Så vilka siffror menar du?
En wiki är en utmärkt idé. Någon som vet hur man gör?
Snarare 46% i a.g.a. och inkomstskatt (24%+22%). Kolla på ekonomifakta.se Därtill konsumtionsskatter, men momsen är 0% på hyra och 6% på mat, så det varierar mycket med livsstil.
”Lön” är ju inte ett ekonomiskt begrepp, utan ett rent juridiskt. Ingen betalar lönebeloppet och ingen får lönebeloppet. ”lön”+a.g.a. är det som betalas ut och ”lön”-skatt är det som betalas in. Låt oss kalla de ekonomiska beloppen för bruttolön och nettolön. A.g.a. är 31% av ”lönen” vilket blir 24% av bruttolönen. Kommunalskatterna hamnar på runt 22% av bruttolönen (upp till brytpunkten för statlig inkomstskatt).
Sen tror jag inte alls att skatterna sänktes under 1800-talet. De låg nog stadigt på ca 7% av BNP fram till 1910-talet. Tullar sänktes väl, men statens huvudsakliga intäkter under andra halvan av seklet kom av brännvin och järnvägar. Liberaliseringarna var genomgripande, men av mer kvalitativt än kvantitativt slag, som avskaffandet av skråväsendet.
Vad som borde nämnas om andra halvan av svenskt 1800-tal i Mises-sammanhang är vårt extremt lågreglerade bankväsende och den stabilitet och framgång som det medförde.
Vad som borde nämnas angående de senaste ca 7 årens s.k. ”avregleringar” är att offentliga utgifter ökat med ca 400 miljarder kr (motsvarande tio försvarsbudgetar). Angående friskola så är läroplan och lärarutbildning fortfarande dikterat av staten, det är bara lokalstädningen som är fri i friskolorna.
A-kassa på livstid fanns absolut inte före 1990-talet. Och bidrag var visst prövade, det finns inte mer kontroller eller särskilt annorlunda krav idag än då. Patientavgiften för läkarbesök på vårdcentral är 200 kr (ca $30) och då blir man bara remitterad till en specialistläkare vilket kostar 350 kr ($50). När jag besökte en privat specialistläkare i Schweiz så betalade jag mindre än så… Den stora subventionen är högkostnadsskyddet, ingen behöver betala mer än 1100 kr/år för läkarbesök eller 2000 kr/år för medicin.
O.s.v. Det är inget roligt att såga din intervju där. De som inte vet nånting om Sverige fick nog kvalitativ insikt i vilket fall. Men ta det som en varning om att vi behöver läsa på om det svenska systemet. Det vore väldigt tråkigt att se en representant för Misesinstitutet sågas hårt av en sosse för en massa faktafel i t.ex. en direktsänd TV-debatt en dag.
Egensinnig,
Även om det kanske inte är relevant slänger jag in den här ifall den har missats:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/skatt-ar-svenskens-storsta-utgift_7589034.svd
”En person med 25 000 kronor i lön bidrar med hela 17 200 kronor i skatt per månad har Institutet för Privatekonomi på Swedbank räknat ut.”
Mata in 25000 kr på ekonomifakta.se
Summa inkomstskatt blir 43%. Alltså, av varje hundralapp så sätter arbetsgivaren in 43 kronor på Skatteverkets konto och 57 kr på löntagarens. Sen är ju konsumtion m.m. högt beskattat, men det är fel att påstå att skatten på arbete skulle vara i stil med 60% (annat än på marginalen för de som betalar värnskatt).
Offentliga utgifter (stat+landsting+kommun) är groteska på ca 1 800 000 000 000 kr i år. Det är 200 000 kr/år per invånare! Det går till bidrag, löner, upphandlingar. och den siffran har ökat med ca 400 000 000 000 kr/år sen alliansregeringen tog över. Såna siffror borde man trycka på, istället för att ge sig in i snårskogen om det variabla grundavdraget för den kommunala inkomstskatten.
Statistik fram till för ett par år sen:
http://www.scb.se/Pages/ProductTables____160081.aspx
Nåja, man kan ju hitta fel om man vill hitta fel också. Det är ju det fina med statistik 🙂
En låginkomsttagare i Sverige betalar ca 60% i skatt – det var strax över 62% för några år sedan – enligt Skattebetalarnas uträkning. Det är inte bara löneskatter, utan totala skatter inklusive konsumtionsskatter (uttryckta i form av del av lönekostnad för arbetsgivare). Jag betalade, enligt liknande uträkning, ungefär 75% 2006. De övriga siffrorna handlade om skattesatser, där kommunalskatten ligger på runt 35%, arbetsgivaravgifter på ca 33% (var 33,33% när jag flydde landet, men jag har därefter sett 32% nämnas). Givetvis är skattesatserna innan eventuella avdrag och justeringar.
Vad gäller 1800-talet så sammanfattar Johan Norberg hur det såg ut i Den svenska liberalismens historia. Det skedde en hel del avregleringar, främst i form av avskaffade och sänkta handelshinder, monopol, samt stärkningar av äganderätten. Sänktes skatten? Kanske inte inkomstskatten, men övriga skatter sänktes tillsammans med andra handelshinder.
Den förändring av välfärdsstaten som skett är inte främst Reinfeldts förtjänst, utan är en förändring i synen på staten efter 1992 och i samförstånd mellan samtliga dåvarande riksdagspartier. Denna förändring inkluderar sådant som budgetdisciplin och att statliga budgetar inte får visa underskott, osv. I och med detta infördes gränser för a-kassa (som var statlig så) och andra förmåner; de var inte nödvändigtvis på livstid dessförinnan (a-kassa övergår ju i pension vid ca 65), men hade ingen bortre gräns på 3 år, eller vad det nu är som gäller, som folk faktiskt ”råkar ut för”. Inte heller satsade man några betydande resurser på att kontrollera eller beivra fusk, dubbelutbetalningar, osv. Välfärdsstaten var helt enkelt mycket mer generös under t ex 1980-talet än senare.
Vad gäller patientavgifter så sätts de så vitt jag vet på läns- eller ännu lägre nivå, så de varierar över landet. Siffrorna jag nämnde är en kombination av vad jag själv betalade fram till 2007 samt vad föräldrar, syskon och vänner säger sig ha betalat på sistone.
Det här med läroplaner är jag inte säker på. Visst är läroplaner nationella medan skolorna är kommunala (eller privata), men frågan jag fick handlade ju om huruvida skolor har frihet att erbjuda olika utbildning. Och jag diskuterade, om jag minns rätt, att det finns variation men att läroplanen slår fast att i alla fall kärnämnena ska läras ut.
Problemet med sådana här intervjuer är att det ska förmedlas en snabb bild av ”Sverige” som helhet på ett lättbegripligt sätt för en publik som inte har någon större förkunskap i ämnet. Visst ska siffror vara korrekta, men huruvida de verkligen är rätt beror ju på exakt vad det är man talar om: om man t ex talar om skatter eller patientavgifter så är frågan om man ska diskutera något slags nationellt genomsnitt eller hur det ser ut på något (mer eller mindre representativt) ställe i landet. Och vidare, ska man diskutera exakt hur systemet ser ut med t ex högkostnadsskydd och hur det fungerar eller ska man ge en bild av ”läget”? Att nämna att momsen är 25% är inte felaktigt men heller inte helt sant, eftersom det finns flera momssatser. Men även om momsen på vissa varor är noll så vore det fel att säga att ”momsen” är noll.
Det är samma problematik som när självgoda vänstermän diskuterar USA och ”vapen” – visst finns det massor av både vapen och våldsbrott i USA, men samtidigt så är brotten fler och grövre där vapen är förbjudna och vice versa. Är ett aggregat eller genomsnitt belysande för verkligheten?
Vi ska inte tjafsa skatter här, jag vill bara säga att när man uttalar sig i Mises namn så bör man vara extra noggrann med att ha rätt. Och varna för att saker och ting inte alltid är som vi tror. Arbete är med 43% inte högre beskattat än mycket annat, eller i en del andra länder. Så om man påstår det så får man lätt en knäpp på näsan. Bolagsvinstskatt+kapitalinkomstskatt ger ungefär samma siffra som skatt på arbete. Till skatter ska räknas statens övervinster från monopol. Den relevanta siffran borde vara offentlig sektors totala utgifter, och de övergår ju 50% av BNP:
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____308792.aspx
Vi borde som sagt långsiktigt bygga upp en samlad bild av vad som skiljer Sverige politiskt från andra länder, på både svenska och engelska. Detta för att knäcka myterna om ”lyckad socialism”. Sånt man kan ta upp:
– Aggregerade siffror om verkliga betalningar (inte %satser med massa undantag). Gärna utslaget per elev, bussbiljett o.s.v.
– Scenario av skatter och regleringar för en individ eller företag.
– Brister och höga priser t.f. regleringar (trafik, bostäder, el, vård o.s.v.)
– De delar av samhället som verkligen genererar välstånd.
Jag håller helt med dig om den ofantliga sektorns relevans i den här frågan. Storleken är dessvärre svårberäknad, precis som allt annat.
Vad gäller den svenska statens unika struktur så handlar det i mycket om att just individer (dvs främst anställda) beskattas medan juridiska personer, företag och organisationer, hålls under armarna. Det är väldigt tydligt i hur den svenska staten har angripit problem under i alla fall det senaste närmare seklet. Infrastruktur och utbildningssatsningar har varit helt och hållet för att understödja svenska företag, som – i alla fall de riktigt stora – inte betalar någon skatt på bolagsvinster. Bolag flyttar lättare (eller mer gärna) än människor, så det är väl ”smart” ur statens synpunkt. På pappret är beskattning av företagsdelen av ekonomin ungefär samma som beskattningen av inkomst av tjänst. Men riktigt så ser det inte ut i praktiken… Det är här det blir problem, för vad man ser blir en tolkningsfråga – och socialdemokrater i samtliga partier väljer att se den officiella statistiken men inte mycket utöver denna. Så på den fronten kan vi nog inte undvika kritik.
Men därmed inte sagt att vi inte bör hålla koll på siffrorna. Jag håller inte med dig om att det relevanta är inkomstskatter, utan jag håller med Skattebetalarna om att det är det totala skattetrycket som är relevant. Jag håller däremot helt med dig om det är en god idé att skapa en katalog över siffror som kan användas i liknande debatter. Den wiki som nämndes ovan är inte alls en dum idé.
Han han fel när det gäller pensionerna och sparade.
1.5% är den delen av pensionen man får välja själv var den ska placeras, övriga 98.5% ligger också placerat i aktier/obligationer genom dom olika AP fonderna.
I övrigt har svenskarna ganska dåligt med sparande och ser sina belånade bostäder som en typ av sparande, eftersom ”alla” går i tron att dom i framtiden ska kunna sälja sin bostadsrätt eller villa för fantasi priser på 10 tals miljoner eftersom priserna förväntas fortsätta stiga.
En till dimention av problemet är att man unga lever långt över sina tillgångar och utan marginaler. Man köper bostad när man är runt 20 och bara jobbat i något år osv. Dom privata skulderna ligger ju på 300-400% av BNP om jag inte minns fel..
En helt omöjlig uppgift du får igentligen Per, att summera den svenska modellen på en timme men det är svårt att se hur du kunnat göra det bättre.