Demokratins baksida – Demokratiska myter, 13

Det finns inget (bättre) alternativ

Om du säger att du är emot demokrati tror folk omedelbart att du är för diktatur. Men det är nonsens. Diktatur är inte det enda alternativet till demokrati. Alternativet till att köpa en bil på demokratisk väg är inte att en diktator köper bilen åt dig, utan att du köper den själv.

Winston Churchill sa en gång att “demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats”. Med andra ord har demokratin sina problem, men det finns inget bättre system. I sin välkända bok “Historiens slut och den sista människan” skrev Francis Fukuyama till och med att den västerländska liberala demokratin var det mänskliga styrelseskickets slutliga form. Tydligen kunde ingenting bättre existera.

På detta sätt förhindras all kritik av demokrati i ett tidigt stadie. Det påstås att demokratin “står över politiska partier och ideologier”, och att på grund av denna gudomliga status är ett annat eller bättre alternativ omöjligt att föreställa sig. Men detta är ren och skär propaganda. Demokrati är en specifik form av politisk organisation. Det finns absolut ingen anledning att anta att det är den bästa formen. Vi använder inte demokrati när det gäller vetenskap, vi röstar inte om vetenskapliga sanningar, utan det finns goda anledningar till att vi använder logik och fakta. Med andra ord finns det ingen anledning att ta för givet att demokrati nödvändigtvis är det bästa politiska systemet.

Varför skulle inte folk kunna organisera sig själva annorlunda än i en nationalstat, där ”folket” styr? Till exempel i mindre samhällen? Men idéer om decentralisation möter starkt motstånd från våra demokratiska ledare, och de görs till och med omöjliga. Om nu demokrati verkligen var ett såpass bra system borde ju folk ges möjligheten att frivilligt ansluta sig – eller träda ur – en demokratisk nation, eller hur? Och med tanke på den välsignelse som demokrati medför borde ju folk stå i kö för att gå med. Men så är inte fallet. Det finns inte ett enda demokratiskt land, inklusive USA, där stater eller regioner tillåts att träda ur.

Faktum är att trenden i demokratiska länder är den rakt motsatta, mot mer och mer centralisering. Europa håller till exempel gradvis på att förvandlas till en demokratisk superstat. Med det tvivelaktiga resultatet att tyskar nu kan bestämma hur grekerna borde leva sina liv och vice versa. I denna megademokrati har länder möjlighet att tynga ner invånare i andra länder med konsekvenserna av den egna kortsiktiga ekonomiska politiken – precis som folk i en nationaldemokrati kan leva av sina medmänniskor. Vissa länder slösar pengar – de sparar inte, skämmer bort sina tjämstemän med generösa pensionsavtal, skapar skulder som de aldrig kommer att kunna betala – och om de får tillräckligt många EU-länder att hålla med kan de tvinga skattebetalarna i bättre styrda länder att betala räkningarna. Detta är den demokratiska logiken på europeisk nivå.

Ju större den demokratiska staten är, och ju mer heterogen befolkningen är, desto fler konflikter kommer att uppstå. De olika grupperna i en sådan stat kommer tveklöst att använda den demokratiska processen för att plundra och störa andra människor så mycket som möjligt för egen vinning. Ju mindre de administrativa enheterna är, och ju mer homogen befolkningen är, desto större chans att demokratins överdrifter förblir begränsade. Folk man känner eller identifierar sig med är man mindre benägen att förtrycka eller stjäla ifrån.

Av denna orsak vore det en bra ide att ge folk möjligheten till ett “administrativt utträde”. Om New Hampshire tilläts träda ur USA skulle det finnas mycket större frihet att organisera saker där annorlunda än till exempel i Kalifornien. Delstaten skulle till exempel kunna införa sitt eget skattesystem som gynnade entreprenörer och arbetstagare. Regioner skulle konkurrera med varandra och lagar skulle hamna mer i linje med vad folk verkligen ville. Folk skulle kunna “rösta” med sina fötter genom att flytta till en annan stat. Regerandet skulle bli mycket mer dynamiskt och mindre byråkratiskt. Regioner skulle lära sig av varandra eftersom de skulle ha möjlighet att experimentera med olika sorters politik.

Välfärd för de fattiga skulle, till exempel, kunna organiseras mycket bättre på lokal nivå. Lokal kontrol förhindrar missbruk och är den bästa garantin för att de som verkligen behöver hjälp får det, och att pengar inte slösas på snyltare. Nedmonterandet av den nationaldemokratiska välfärdsstaten är också viktigt för att kunna uppnå en lyckosam integration av minoriteter. I dagsläget försörjs många invandrare av välfärdsstaten. Det är den typen av invandrare som folk inte vill ha. Men de flesta har inget emot invandrare som kan ta hand om sig själva och som är villiga att smälta in.

Förresten sa Churchill också att “det bästa argumentet mot demokrati är ett fem minuters långt samtal med genomsnittsväljaren”.

7 thoughts on “Demokratins baksida – Demokratiska myter, 13

  • ”Regioner skulle lära sig av varandra eftersom de skulle ha möjlighet att experimentera med olika sorters politik.”

    Precis det avsade vi oss när vi gick med i EU.

  • Demokrati är trots allt den bästa diktaturen. Då man ändå har möjlighet att byta ut diktatorn ibland. Äganderätten är även starkare i demokratier.

    Klassiskt liberala personer är de enda som kan sätta upp reglerna för när
    medborgerliga rättigheter står över de demokratiska besluten.

  • Den bästa diktaturen är väl en som i det dagliga livet inte lägger sig så mycket i folks liv. Till exempel en diktator som tar ut 1% skatt och för övrigt mest spelar golf är mycket bättre än nuvarande demokratur som pressar pengarna och blodet ur skattesubjekten (som Skatteverket kallar oss).

  • PerKQ,

    Jag skulle gissa att många av staterna i början av listan helt enkelt inte har råd att suga ut folket mer än vad de gör. Och de som är välmående har väl till stor del byggt sitt välstånd genom att locka till sig utlänningar genom att ha just låga skatter och fria ekonomier?

    Klaus,

    Problemet för den golfspelande diktatorn är att han löper en större risk att väcka våra nedärvda cro-magnon-insinkter till liv som säger åt oss att: ”där är en fiende – döda honom!”. Han blir lätt att identifiera som parasit. Och kommer antagligen störtas (om han inte frångår sitt koncept om small-government och istället upprättar en polisstat) och ersättas av ett system där de styrande inte är lika uppenbart frånskilda folket.

  • Tillägg… Eller upprätta en adel för att på så sätt sprida makthavandet på en större andel av befolkningen. Men då blir det också fler parasiter och högre skatter.

  • ”Man måste ibland erkänna att låg skatt är inte allt här i livet.”

    Tar du dig en titt på Hong Kong och Taiwan så lär de fortsätta att ha låg skatt och kommer säkert vara de två mest framgångsrika kapitalistiska staterna medan resterande går under med deras välfärd.

    Kan en ekonomiskt växande land som Vietnam bara lära sig att inte expandera en välfärd till abnorma nivåer kommer även det att vara ett av de mest framgångsrika länderna i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *