Demokratins baksida – Demokratiska myter, 12

Vi är alla demokrater

Om demokratin inte lyckas med att ge folk det de verkligen vill ha, hur kan det komma sig att de flesta likväl stöder den? Är inte varje rättänkande medborgare en demokrat, även om han emellanåt klagar lite på staten?

Nåväl, det kan diskuteras. Huruvida folk verkligen tror på något beror inte på vad de säger utan på vad de gör när de är fria att välja. Om någon tvingas äta kyckling varje dag och säger att han älskar kyckling är det inte särskilt övertygande. Det är endast övertygande om han har valet att inte äta kyckling. Det samma gäller för demokrati. Demokrati är tvång. Alla måste delta. Individer, byar, städer, landskap, delstater måste alla underkasta sig och ingen tillåts träda ur. Skulle folk flytta till en annan stad som ligger 30 kilometer bort om den hade lägre skatter och mindre inkräktande byråkrati, även om de inte tilläts rösta där? Många skulle säkert göra det. Många människor röstar redan idag med sina fötter och flyttar till rika regioner över hela världen där det finns väldigt lite demokrati, eller till och med ingen alls.

Den som i en demokrati säger att han stöder demokrati låter som en medborgare i forna Sovjetunionen som säger att han hellre skulle köpa en Lada även om han hade möjligheten att köpa en Chevrolet eller Volkswagen. Är det möjligt? Ja visst, men inte sannolikt. Precis som den sovjetiske medborgaren som inte hade något val annat än att köpa en Lada, har vi inget val förutom demokrati.

Faktum är att många rättänkande demokrater onekligen skulle vara överlyckliga att undkomma de åtgärder som de själva påstås ha valt genom att rösta. Om de hade ett val, skulle folk verkligen frivilligt betala sin socialförsäkringsskatt till staten utan att veta om staten infriade sina löften när de pensionerade sig? Hur många statstjänster av låg kvalitet och höga priser skulle de frivilligt välja att betala för om de själva kunde välja hur de ville spendera sina pengar?

Den amerikanska ekonomen Walter Williams insåg det faktum att vi generellt inte vill att våra individuella beslut ska fattas demokratiskt. Han skrev, ”för att visa på hur anstötligt demokrati och majoritetsstyre är för frihet behöver du bara fråga dig själv hur många av dina livsbeslut som du önskar fattades på demokratisk väg. Vad sägs om vilken bil du kör, var du bor, vem du gifter dig med, om du ska ha kalkon eller skinka på julbordet? Om dessa beslut fattades på demokratisk väg skulle det inte upplevas som personlig frihet utan som tyranni. Är det inte precis lika mycket tyranni att på demokratisk väg bestämma om du ska köpa en sjukförsäkring eller lägga undan pengar till pensionen? Både för oss själva och för våra medmänniskor över hela jorden borde vi förespråka frihet, inte den sortens demokrati som vi har idag där kongressen kan göra vad som helst om de får en majoritet bakom sig”.

Det faktum att många demokratianhängare i själva verket inte alls tror på de idéer som de förespråkar blir uppenbart då vi tittar på demokratiska politikers och statstjänstemäns skenheliga beteende. Alltför ofta lever de inte som de lär. Tänk på de socialistiska politiker som kritiserar företagsledares höga löner och som sedan börjar jobba inom näringslivet då de drar sig tillbaka från politiken. Eller de politiker som förespråkar multikulturalismens välsignelser men som lever i helt vita grannskap och som skickar sina barn till vita skolor. Eller politiker som röstar för krig men som aldrig skulle kunna tänka sig skicka sina egna barn för att utkämpa dem.

Det finns flera orsaker till att folk påstår sig stöda demokratin även om deras beteende visar på motsatsen. Först och främst är det förståeligt att folk tillskriver det nuvarande politiska systemet vårt relativa välstånd. Vi har det ganska bra och vi lever i en demokrati, således måste demokrati vara ett bra system, resonerar de. Men detta är felaktigt. Jämför det med vad vissa apologeter för Sovjetunionen sa om Lenin och Stalin. Visst, dessa diktatorer må ha begått illdåd men folk borde ändå vara dem tacksamma eftersom Sovjetunionen under deras styre industrialiserades och alla försågs med elektricitet.[1] Men Ryssland skulle ändå ha elektrifierats och industrialiserats under 1900-talet, även om varken Lenin eller Stalin hade funnits. På liknande sätt kan inte de framsteg som har åstadkommits i vårt samhälle tillskrivas vårt politiska system. Titta på Kina.[2] Den kinesiska ekonomin har växt otroligt snabbt, men landet är inte en demokrati. Välstånd beror på den mängd ekonomisk frihet som finns och till vilken grad äganderätten skyddas. Det har inte att göra med mängden demokrati.

En annan orsak till att folk ofta stöder vårt system har att göra med att de har svårt att föreställa sig hur deras liv skulle se ut om de fick behålla alla sina intjänade pengar och inte tvingades betala skatter. Man kan se de ”fria” motorvägar som man kör på men man kan inte se det nya sjukhuset som hade kunnat byggas av samma pengar. Inte heller kan man föreställa sig den semester man hade kunnat ta om man inte hade tvingats att betala för krigsinsatser i andra länder. Än mindre synliga är de innovationer som hade uppkommit om inte staten hade lagt sig i ekonomin. På den fria marknaden skulle ny och livsräddande läkarvård utan tvekan ha utvecklats som idag kvävs av byråkratin.

Det verkar ofta som om staten magiskt tillhandahåller många saker utan kostnad, men det finns ett dolt pris som måste betalas: alla de möjligheter – tjänster, produkter, uppfinningar – som inte skapas eftersom staten har tillskansat sig de medel som krävs. Folk ser endast det som trollas fram ur statens hatt, men inte vad som stoppas i den.

Det finns även en tredje orsak till varför vi inte alls tror att vi alla är demokrater, nämligen det faktum att vi konstant blir intalade att vi är det. Våra skolor, media, politiker, alla hävdar de att det enda alternativet till demokrati är diktatur. Om demokrati tillskrivs denna gudomliga ställning, som det yttersta skyddet mot ondska, vem vågar då vara emot demokrati?


[1] Reds. anm., för ett nutida svenskt exempel på detta se ex. Åsa Linderborgs huvudlösa krönika, ”Muren föll och jag gick sönder” där hon skriver ”Östtyskarna har återförenats med sina släktingar, men till priset av förlorad social trygghet och ett stort bakslag för de kvinnor som tidigare haft egen inkomst, dagis och ”generös” aborträtt”.

[2] Reds. anm., eller Singapore och Hong Kong.

3 thoughts on “Demokratins baksida – Demokratiska myter, 12

  • Kina är inte en demokrati i svensk mening, men däremot har man utvecklat ett mycket starkt folkstyre. Ingen påtvingas demokrati, men varje kommun har rätt att själv välja sitt styrskick, och då en del väljer att regelbundet rösta fram ledare, väljer de flesta den traditionella kinesiska folkstyret, som innebär att de som har intresse i en fråga samlas och diskuterar, kanske på webben, frågan tills en klar majoritet har uppnåtts, vanligtvis 2/3. Sedan ges i uppdrag till politikerna att genomföra beslutet. Därmed uppnår man även att undvika det majoritetsförtryck som denna artikel beskriver. Liknande system existerar även i Hong Kong och Singapore. Den personliga friheten i Kina är mycket stor, inklusive personlig ekonomisk frihet. Man har rätt att spara till sin pension som man själv beslutar, pensioner beskattas inte alls, äldre organiserar sig ofta i kollektiv, och för de som inget har gör staten och kommunerna minimum arrangemang med husrum, mat och kläder. Länder som Sverige med ett påtvingat demokratiskt enpartisystem har mycket att lära. Kanske vi skulle skriva en artikel om detta system, som är visa överlägset det svenska.

  • @Rolf
    Begreppet demokrati i svensk mening har i stora delar reducerats till att legitimera en nomenklatura och att slippa ta ansvar.

  • Riktigt trevligt att ni lägger upp denna bok 🙂 Har blivit sugen på att inhandla den, var köper man den enklast/bäst?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *