Demokratins baksida – Demokratiska myter, 9

Demokrati innebär frihet och tolerans

En av de mest långlivade demokratiska myterna är att demokrati är samma sak som “frihet”. För många människor hör “frihet och demokrati” ihop som stjärnorna och månen. Men faktum är att frihet och demokrati är varandras motsatser. I en demokrati måste alla underkasta sig statens beslut. Det faktum att regeringen väljs av majoriteten är irrelevant. Tvång är tvång, oavsett om det utförs av majoriteten eller en enstaka härskare.

I vår demokrati kan ingen fly undan de beslut som staten tar. Om du inte lyder kommer du att bötfällas, och om du vägrar att betala böterna kommer du i slutändan att hamna i fängelse. Det är såpass enkelt. Testa att inte betala dina trafikböter. Eller ännu värre, testa att inte betala din skatt. Det existerar ingen fundamental skillnad mellan demokrati och diktatur. För någon som Aristoteles som levde i en tid då demokrati inte hade hunnit bli helgonförklarad var detta uppenbart. Han skrev, ”Obegränsad demokrati är, precis som oligarki, ett tyranni spritt över ett stort antal människor”.

Frihet betyder att du inte tvingas göra det som majoriteten vill att du ska göra, utan du kan bestämma för dig själv. Som ekonomen John T. Wenders sa en gång i tiden, ”Frihet och demokrati är inte samma sak. Frihet kan inte mätas av möjligheten att rösta. Den kan mätas av de saker vi inte röstar om”.

Men i en demokrati är de saker vi inte röstar om väldigt få. Vår demokrati har inte givit oss frihet utan motsatsen. Staten har stiftat oräkneliga lagar som gör många frivilliga samhällsinteraktioner och relationer omöjliga. Hyresgäster och hyresvärdar är inte fria att ingå de kontrakt som de vill, arbetsgivare och arbetstagare kan inte komma överens om vilka löner eller arbetsvillkor som de vill, doktorer och patienter kan inte fritt bestämma vilka behandlingar eller vilken medicin de får använda, skolor är inte fria att lära ut vad de vill, medborgare får inte ”diskriminera”, företag får inte anställa vem som helst, folk är inte fria att arbeta med vad de vill, i många länder måste politiska partier bana väg för kvinnliga kandidaters kandidaturer, utbildningsinstitutioner påtvingas raskvoter, och listan fortsätter. Inget av detta har något som helst att göra med frihet. Varför tillåts inte folk komma överrens om vad som helst? Varför tillåts andra ha något att säga till om i överenskommelser som de inte är en del av?

Lagar som hindrar folks frihet att ingå i frivilliga avtal kanske gynnar vissa grupper men de skadar oundvikligen andra. Lagar om minimilöner gynnar vissa arbetare, men de skadar de som är mindre produktiva än minimilönen. Dessa människor blir för dyra att anställa och lämnas således arbetslösa.

På samma sätt gynnar lagar som hindrar folk från att få sparken vissa människor medan de avskräcker arbetsgivare från att anställa nya människor. Ju striktare arbetslagarna är desto större orsak har arbetsgivarna att frukta att de fastnar med folk som de inte kan bli av med när så krävs. Resultatet blir att de anlitar så lite folk som möjligt, även i bra tider. Återigen är detta särskilt skadligt för lågutbildad arbetskraft. Samtidigt gör den höga arbetslösheten att folk som har ett jobb är rädda för att byta karriär.

Även hyresregleringar gynnar befintliga hyresgäster medan de avskräcker hemägare från att hyra ut bostadsyta och investerare från att utveckla fastighetsprojekt. Således leder dessa lagar till bostadsbrist och driver upp hyrorna, vilket skadar de personer som letar efter någonstans att bo.

Eller ta de lagar som bestämmer produkters och tjänsters minimistandarder. Är inte ens dessa lagar gynnsamma? Nej, inte alls. Nackdelen med dessa lagar är att de begränsar tillgången, minskar konsumentvalet och höjer priserna (vilket återigen är särskilt skadligt för de fattiga). Till exempel driver lagar gällande bilars säkerhetsstandarder upp priserna och gör att de blir för dyra för de inom de lägsta inkomstgrupperna, som således förnekas möjligheten att själva bestämma vilken sorts risk de vill ta på vägarna.

För att inse varför sådana “skyddsregleringar” har allvarliga nackdelar, ponera att staten förbjuder försäljningen av bilar sämre än en Mercedes Benz. Skulle inte det innebära att alla körde de bästa och säkraste bilarna? Det är uppenbart att det endast är de som skulle ha råd med en Mercedes Benz som fortfarande skulle kunna köra. Eller ställ dig själv frågan: varför tredubblar inte staten minimilönen? Då skulle ju alla tjäna mycket mera pengar, eller hur? Ja visst, de som fortfarande skulle ha jobb. Men ingen annan. Staten kan inte utföra trolleritrick med sina lagar även om många människor tror det.

I en demokrati tvingas du inte enbart göra det som staten säger till dig, utan du måste i princip ha statens tillstånd för allt du gör. I praktiken tillåts individer fortfarande många friheter, med betoning på att de tillåts. Alla friheter som vi har i en demokrati blir vi tilldelade av staten, och de kan också tas ifrån oss när som helst.

Även om ingen frågar om tillåtelse från staten innan han tar en öl är detta medgivande likväl implicit nödvändigt. Vår demokratiskt tillsatta regering kan förbjuda öldrickande om den vill. Faktum är att detta redan har skett under förbudstiden. Nu för tiden måste du vara 21 år i USA för att ha rätt att dricka alkohol.

Andra demokratiska stater har liknande regler. I Sverige kan du enbart köpa alkohol i statligt ägda butiker. I många länder och stater är prostitution olagligt. Norska medborgare tillåts inte ens att ”köpa sex” utanför Norge. I Holland måste man ha statens tillåtelse för att bygga ett skjul eller för att ändra utseendet på sitt hus. Uppenbarligen är allt detta instanser av diktatur, inte frihet.

Det påstås ibland att majoriteten i västerländska demokratier inte kan göra vad som helst eller till och med att demokratier faktiskt i själva verket skyddar ”minoriteter”. Detta är en myt. Ja, det finns idag ett fåtal minoriteter som avnjuter särskilt statligt ”skydd”, som feminister, homosexuella, och etniska minoriteter. Andra minoriteter så som mexikaner, rökare, droganvändare, entreprenörer, nybyggare, kristna – kan inte lite på att de kommer att behandlas så förmånligt. Vissa minoriteters popularitet har mer att göra med mode än med demokrati.

Orsaken till att vissa minoriteter utelämnas eller behandlas fördelaktigt i en demokrati varierar. Vissa är väldigt högljudda och går omedelbart ut och protesterar på gatorna då deras ”rättigheter” (dvs. privilegier) hotas, till exempel vissa offentliganställda eller fackanställda, eller jordbrukare i Frankrike. Andra tas motvilligt om hand eftersom de antas reagera aggressivt då de måste följa lagarna, som fotbollshuliganer, eller etniska gäng, eller miljöaktivister. Om rökare, som en gång i tiden var en majoritet, hade reagerat våldsamt då deras friheter trampades ner skulle många anti-röklagar sannolikt inte ha gått igenom.

Poängen är att det inte finns något alls i det demokratiska systemet eller den demokratiska principen som garanterar minoriteters rättigheter. Demokratiprincipen i sig innebär just att minoriteten inte har några oförytterliga rättigheter. Parlamentet eller kongressen kan anta vilken lag som hest utan att ta hänsyn till minoriteterna. Och vad som är moderiktigt är i ständig förändring. Dagens skyddade minoritet kan vara morgondagens syndabockar.

Men har inte demokratier konstitutioner som skyddar folket från majoritetens tyranniska lagstiftning? I viss mån ja. Men lägg märke till att den amerikanska konstitutionen antogs innan USA var en demokrati. Och konstitutionen kan ändras av det demokratiska systemet om majoriteten vill det – och så har också ofta skett. Alkoholförbudet fixades genom ett författningstillägg. Inkomstskatten likaså. Själva existensen av författningstillägg visar att konstitutionen är under demokratisk kontroll, det vill säga majoritetens styre. Dessutom var den ursprungliga konstitutionen inte heller perfekt då den tillät slaveri.

Andra demokratiska länder har konstitutioner som i ännu mindre omfattning skyddar individuella friheter än den amerikanska konstitutionen. Under den holländska konstitutionen måste staten bidra med jobb, bostäder, uppehälle, sjukvård, omfördelning av rikedom, och så vidare. Denna konstitution ser mer ut som ett socialdemokratiskt valprogram än ett frihetligt manifest. I EUs konstitution står det att ”unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”. Dessa och andra artiklar i dokumentet ger de europeiska myndigheterna gott om spelrum för att reglera folk. Appropå det röstade befolkningen i Frankrike och Holland emot författningen, men den drevs igenom ändå.

Demokrati påstås dessutom ofta gå hand i hand med yttrandefrihet, men återigen så är detta en myt. Det finns ingenting i den demokratiska idén som har med yttrandefrihet att göra, vilket Sokrates blev varse om. Demokratiska länder har massvis med regler som begränsar yttrandefriheten. I Holland är det till exempel förbjudet att förolämpa drottningen.

I USA garanterar det första författningstillägget yttrandefrihet, med undantag för ”obsceniteter, förtal, uppvigling, samt trakasserier, priviligierad kommunikation, handelshemligheter, klassificerat material, copyright, patent, militärt agerande, kommersiellt tal såsom reklam, samt begränsningar som beror på tid, plats och uppträdande”. Det är en himla massa undantag.

Det som är viktigt att lägga märke till är dock att den amerikanska konstitutionen – och yttrandefriheten som kom med den – antogs innan demokratins ankomst. Orsaken till att folk i västerländska demokratier åtnjuter en mängd friheter är inte för att de är demokratier utan för att de har klassiskt liberala eller libertarianska traditioner som uppstod på 1600-talet eller 1700-talet, innan dessa länder blev demokratiska. Många människor i dessa länder vill inte ge upp dessa friheter, även om den frihetliga andan konstant urholkas av den demokratiska andan.

I andra delar av världen är folk mindre fästa vid individuella friheter. Många icke-västerländska demokratier visar väldigt lite respekt för individuell frihet. I demokratiska islamistiska länder som Pakistan har kvinnor väldigt lite frihet och inte heller finns det yttrandefrihet eller religionsfrihet. I dessa länder är demokrati ett rättfärdigande för förtryck. Om demokrati instiftades i absoluta monarkier som Dubai, Quatar eller Kuwait skulle detta sannolikt leda till mindre frihet snarare än mer. Palestinierna på Gazaremsan valde på demokratiska väg de fundamentalistiska, och inte särskilt frihetsälskande, Hamas (ett resultat som ironiskt nog inte accepterades av USA eller andra västerländska stater).

2 thoughts on “Demokratins baksida – Demokratiska myter, 9

  • Lär er från de framgångsrika. En gång för flera hundra år sedan var Kina en blomstrande och framgångsrik nation, och ledande i världen i teknologi, konst, och kultur. Byråkrati rev ner hela samhället. Nu bygger man om, långsamt och mödosamt, och Kina kommer av allt att döma att återta sin ledande position. År 1912 bildade man Republiken Kina, en full demokrati med yttrandefrihet. Resultatet blev att kanske 100 millioner människor dog under der följande 40 åren. Det samhälle man nu bygger grundas på folkstyre, folket väljer inte, men styr. Lokalt kan de kommuner som vill införa demokrati, man kan även själva bestämma formen för demokratin. De flesta väljer dock en traditionell modell, där man genom val tillsätter administratörer, som kan sparkas ut med omedelbar verkan om dom inte sköter sig. Sedan diskuterar de grupper med intresse i en fråga just sin fråga till man når enighet, eller i alla fall klar majoritet. Sedan får administratörerna i uppgift att genomföra beslutet. Till exempel, om barnfamiljerna i en kommun vill inrätta ett dagis, då samlas just företrädare för barnfamiljerna och diskuterar och kommer överens om hur, resten av befolkningen deltar inte. Sedan betalar barnfamiljerna själva för servicen. Med ett sådant system blir det inte heller något majoritetsförtryck, att majoriteten genom paketröstning beslutar för minoriteten. Kinas nya folkstyre under utveckling. Det tycks fungera, och skapar det fredliga och harmoniska samhälle Kina eftersträvar.

  • På radions ”Ring P1” i morse, 26 november, ringde det en person som sade att den globala uppvärmninge bara var en bluff och menade att de forskare som talar emot den inte får komma till tals.

    Programledaren replikerade på detta något i stil med: ”Men de forskarna är i minoritet. De forskare som hävdar en global uppvärmning är i majoritet.”

    Som sagt tidigare. Majoritet innebär inte rätt. Och som nämnt tidigare att majoriteten har haft fel i majoriteten av frågor.

    Ungefär. En maskinist kommer upp på däck på båten och skriker att det läcker in vatten. Kapten skickar ner tio blinda som kommer tillbaka och säger att de inte såg någon läcka. Kaptenen konstaterar att båten inte läcker eftersom tio säger så och bara en säger annat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *