Demokrati är nödvändigt för att kunna leva tillsammans i harmoni

Folk tror ofta att konflikter kan undvikas genom att beslut fattas demokratiskt, eftersom det påstås att om alla bara skulle följa sina egna ingivelser skulle man ju inte kunna leva tillsammans i fred.

Detta stämmer kanske när en grupp människor måste bestämma om de vill gå på bio eller till stranden. Men de flesta frågor behöver inte beslutas demokratiskt. Faktum är att demokratiskt beslutsfattande oftare skapar, snarare än undviker, konflikter, på grund av att i en demokrati så görs alla möjliga personliga och samhälleliga frågor till kollektiva problem. Genom att tvinga folk att lyda de demokratiska besluten leder demokrati till att relationerna mellan folk blir antagonistiska, inte harmoniska.

Till exempel beslutas det “demokratiskt” vad barn måste lära sig i skolan, hur mycket pengar som ska spenderas på äldreomsorg, hur högt biståndet ska vara, huruvida rökning på krogar ska tillåtas, vilka TV-kanaler som får bidrag, vilka medicinska behandlingar man har rätt till, hur höga hyrorna borde vara, huruvida kvinnor ska tillåtas bära slöjor och huvuddukar, vilka droger som folk tillåts ta, och så vidare. Alla dessa beslut skapar konflikter och spänningar. Dessa konflikter kan på ett enkelt sätt undvikas, genom att låta folk fatta sina egna beslut och ta ansvar för konsekvenserna.

Anta att vi demokratiskt beslutade hur mycket och vilken sorts bröd som bakades varje dag? Detta skulle leda till en oändlig lobbyverksamhet och kampanjande, och eviga tvister, möten och protester. De som stödjer vitt bröd skulle se på de som förespråkade fullkornsbröd som sina politiska fiender. Om ”fullkornarna” lyckas uppnå en majoritet kommer alla brödsubventioner att gå till fullkornsbröd, och det vita brödet kanske till och med förbjuds. Och vice versa, så klart.

Demokrati är som en buss full av människor som tillsammans måste besluta var föraren skall köra. De progressiva röstar för San Francisco, de konservativa föredrar Dallas, libertarianerna vill åka till Las Vegas, de gröna vill åka till Woodstock och resten vill åka till tusentals olika platser. Till slut kommer bussen fram till en plats dit nästan ingen ville. Även om föraren inte har något som helst egenintresse och noggrant lyssnar till vad hans passagerare vill kan han aldrig tillfredsställa alla deras önskemål. Han har endast en buss och det finns nästan lika många önskningar som det finns passagerare.

Detta är också orsaken till varför politiska nykomlingar som i början hyllas som frälsare i slutändan alltid gör folk missnöjda. Ingen politiker kan uppnå det omöjliga. ”Ja, vi kan!” slutar alltid med ”Nej, det kan vi inte”. Inte ens den visaste personen i världen kan uppfylla motsägelsefulla önskemål.

Det är ingen slump att många politiska diskussioner mellan folk ofta är så känslomässiga. Faktum är att många människor föredrar att inte tala om politik när de umgås socialt. Detta på grund av att de vanligtvis har olika uppfattningar om ”hur man bör leva”, och i en demokrati måste dessa uppfattningar på något sätt förenas.

Lösningen på bussproblemet ovan är enkelt. Låt folk själva få bestämma vart de vill åka och med vilka. Låt folk själva få bestämma hur de vill leva sina liv, låt dem lösa sina egna problem, bilda sina egna grupper. Låt dem besluta själva vad de vill göra med sina kroppar, sinnen och pengar. Många av våra politiska ”problem” skulle då magiskt försvinna.

Men i en demokrati händer själva motsatsen. Systemet uppmuntrar folk att förvandla sina individuella preferenser till kollektiva mål som alla måste följa. Det uppmuntrar de som vill åka till plats Z till att försöka tvinga andra i samma riktning. En särskilt olycklig konsekvens av det demokratiska systemet är att det får folk att bilda grupper som av nödvändighet kommer att komma i konflikt med andra grupper, eftersom det endast är när du är en del av en tillräckligt stor grupp (eller röstgrupp) som det finns en chans att dina idéer kan förvandlas till lag. Således vänds de gamla mot de unga, jordbrukare mot stadsfolk, invandrare mot medborgare, kristna mot muslimer, troende mot ateister, arbetsgivare mot arbetstagare, och så vidare. Ju större skillnader mellan folk desto sämre kommer relationerna att vara. När en grupp tror att homosexualitet är en synd och en annan skriker efter mer homosexuella förebilder i skolorna och i utbildningsmaterialet kommer de oundvikligen att hamna i konflikt med varandra.

Nästan alla förstår att den religionsfrihet som utvecklades för några århundraden sedan var en bra idé som minskade de sociala spänningarna mellan religiösa grupper. Katoliker kunde inte längre bestämma över protestanters liv, eller vice versa. Men idag verkar få människor vara kapabla att förstå att spänningar uppstår när arbetstagare, genom vårt demokratiska system, kan bestämma hur arbetsgivare borde driva sina företag, när de unga tvingas betala för de gamlas pensioner, när banker kan få medborgare att betala för dåliga investeringar, när hälsodårar kan tvinga på sina idéer på folk, och så vidare.

Dessutom hjälper det om du lyckas framställa din grupp som svag, missgynnad, eller diskriminerad. Det ger dig ett extra argument som du kan använda dig av för att få statliga bidrag, och det ger staten ett argument som de kan använda för att rättfärdiga sin existens och dela ut bidragen i den ”sociala rättvisans” namn.

Som den amerikanska författaren H. L. Mencken sa, ”Det som människor värderar i denna värld är inte rättigheter utan privilegier”. Detta gäller för många grupper i samhället och är ganska uppenbart i en demokrati. Där en gång i tiden kvinnor, svarta och homosexuella slogs för frihet och lika rättigheter kräver deras moderna representanter oftare privilegier som kvotering, positiv särbehandling, och anti-diskrimineringslagar som begränsar yttrandefriheten. De kallar detta för rättigheter men eftersom dessa rättigheter endast gäller särskilda grupper är de i själva verket privilegier. Verkliga rättigheter, som yttrandefrihet, gäller alla. Privilegier kan endast gälla för särskilda grupper. De baseras på våld, eftersom de endast kan ges genom att andra tvingas betala för dem.

En annan taktik för att få fördelar och privilegier av de demokratiska systemet är genom att presentera det du kämpar för som nödvändigt för att rädda samhället från någon sorts katastrof. Om vi inte räddar klimatet, eller Euron, eller bankerna, kommer samhället att kollapsa, det kommer att bli kaos, och miljontals kommer att lida. H. L. Mencken såg även igenom detta och skrev att ”uppmaningen att rädda mänskligheten är nästan alltid en falsk fasad för strävan att regera över den.”

Notera att folk i en demokrati inte behöver backa upp det de säger med sin egna pengar. De kan försvara olaglig invandring om de råkar leva på en plats där de inte störs av den. De kan rösta för subventioner till orkestrar eller museer som de själva inte skulle betala dyra biljetter för att besöka, fullt medvetna om att subventionskostnaderna kommer att bäras av andra.

Sådana människor uppvisar ofta en sorts moralisk överlägsenhet. ”Vi vill inte marknadsutsätta konsten”, utropar förespråkaren av konstsubventioner. Vad han egentligen menar är att han inte vill att detta ska ske, och han tycker att resten av samhället måste betala för hans preferenser.

“Vi” är det mest missbrukade ordet i en demokrati. Förespråkare för en särskild sak säger alltid ”vi vill något”, ”vi måste göra något”, ”vi behöver något”, ”vi har rättigheter”. Som om alla naturligt håller med. Vad de egentligen menar är att de vill något, men de vill inte själva ta ansvaret för det. Folk kommer att säga att ”vi måste hjälpa den tredje världen”, eller ”vi måste kriga i Afghanistan”. De säger aldrig ”jag kommer att hjälpa den tredje världen, är det någon som vill hjälpa till?”, eller ”jag kommer att kriga mot talibanerna”. Demokrati erbjuder således ett bekvämt sätt att flytta sitt personliga ansvar till andra. Genom att säga ”vi” istället för ”jag” bärs 99.999 % av bördan upp av andra.

Och politiska partier tillgodoser mer än gärna detta. De lovar (explicit eller implicit) sin väljarkår att bördan av deras önskemål kommer att bäras av resten av folket. Således säger vänstern ”rösta på oss, för vi kommer att ta pengar från de rika och ge till dig”. Högern säger till folk, ”rösta på oss, för vi kommer att finansiera kriget i Afghanistan med pengar som vi tar från folk som motsätter sig det”. Alla av dem säger till bönderna ”rösta på oss, så ser vi till att dina jordbrukssubventioner kommer att betalas av icke-bönder”.

Är detta ett system av goodwill och solidaritet, eller ett antisocialt och parasitiskt system?

Demokratins påstådda solidaritet är i grund och botten baserad på våld. Men påtvingad solidaritet är motsägelsefullt. För att solidaritet ska vara på riktigt måste det vara frivilligt. Du kan inte säga att någon som blir rånad på gatan visar solidaritet med rånaren, oavsett hur nobla rånarens motiv är.

Faktum är att de som använder det demokratiska system för att påtvinga solidaritet kan göra detta eftersom de inte behöver betala för det själva. Notera att de aldrig förespråkar att en liknande omfördelning av välstånd bör utföras på en global nivå. Om det är rätt att dela med sig med de mindre lyckligt lottade, varför inte utöka välfärdsprogrammet till hela världen? Varför inte skapa social rättvisa globalt? Uppenbarligen förstår de västliga omfördelningsförespråkarna att en global omfördelning skulle minska deras inkomst till ett par tusentals dollar om året. Men givetvis har de inget emot att ”dela rättvist” med rikare människor.

Om du vill ge bort dina pengar krävs det inte att majoriteten stödjer detta. Det räcker med frihet. Du är fri att öppna upp din plånbok och ge hur mycket du vill. Du kan donera till en välgörenhetsorganisation eller möta likasinnade människor och ge tillsammans. Det finns inget som rättfärdigar att du tvingar alla andra att göra samma sak.

Kommentarer (12)

  • Göran

    4 år sedan

    Enligt min mening är människan egoistisk i grunden. Det är inget fel i det. Ser man inte till sina egna behov i första hand, så kommer man inte att ha resurser att hjälpa andra. Naturligtvis kan en individ prioritera något högre än sitt eget behov vid en speciell situation, t.ex. ge den sista brödbiten till sina barn än till sig själv.

    Det leder till solidaritet som jag anser uppstå när mina egoistiska behov sammanfaller med en annan människa eller en grupp av människor med samma behov som mina. Rent egoistisk tar jag tillfället i akt eftersom jag vet att mitt egoistiska behov lättare kan uppfyllas om fler ropar efter samma behov.

    Det blir svårt att hävda en solidaritet eftersom den som efterropar den samtidigt inte är solidarisk med mig. Om mina resurser, som vi säger är knappa, ska omfördelas innebär att solidaritet inte visas med min situation. Det går knappast att dra en gräns för när solidaritet ska visas utefter mina resurser.

    Solidaritet kan inte diskuteras om man inte samtidigt blandar in ”bidragstagarna” av solidaritet. Hur använder de bidragen och vad gör de för att minska behovet av att få bidrag? Om de inte minskar behovet trots att de kan, kan vi då säga att de är solidariska?

    Kan vi inte säga: Var och ens plikt är att sträva efter så hög inkomst som möjligt och de som inte gör det är osolidariska.

    Solidaritet behöver inte heller vara riktad mot mindre bemedlade utan används även när mindre bemedlade ska stödja något ”större”.

    Slutsats i min värld. Solidaritet är bara ett uttryck för hyckleri.

  • Svanberg

    4 år sedan

    Som jag tidigare har påpekat så är det alltid en fantastisk känsla att läsa en text där man själv kan skriva under på varenda stavelse.

  • Per Bylund

    4 år sedan

    Jag kan bara hålla med Svanberg. Underbar text. Borde läsas av alla svenska socialdemokrater (och då menar jag oavsett vilket socialdemokratiskt parti man tenderar att rösta på, från moderaterna till vänsterpartiet).

  • PerKQ

    4 år sedan

    Det verkar som artikelserien om demokratins myter fortsätter på
    Svenska Dagbladet.

    Bortom Demokrati – Demokratiska myter, 8
    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/demokrati-hjalper-inte-mot-korruption_7636864.svd

  • Göran

    4 år sedan

    Citat från artikel jag hittade på Dalademokraten:

    ”I början av veckan kom en attitydundersökning från Göteborgs universitet som visar att var femte svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst och var fjärde tycker inte det är så viktigt att få leva i en demokrati. Nästan var tredje tycker det vore bra eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare istället för demokrati.

    Detta är en helt ny trend som inte kunnat ses tidigare. Forskarna har sökt förklaringar till attitydförändringarna i sådant som den rådande ekonomiska krisen, invandring från icke-demokratiska länder eller att det skulle handla om ansvarslös ungdomlig radikalism. Men istället fann de att det svikande stödet för demokrati starkast var kopplat till skolans avreglering de senaste decennierna.

    Enligt forskaren Staffan I. Lindberg anser en stor grupp av ungdomarna att de befinner sig i ett system som dömer ut dem på förhand, och att detta system skapats medvetet av demokratiskt valda politiker – så vad har de för nytta av demokratin? Den har betytt att de inte har någon chans att ta sig fram i livet.”

  • Göran

    4 år sedan

    För att kommentera mitt eget inlägg med citatet om ungdomars attityd till demokrati.

    Man skyller på avregleringen av skolan. Underförstått så ska det väl betyda ”privata vinster i välfärden”.

    I princip betyder kanske avregleringen att nu kan vem som helst undervisa eleverna, men själva undervisningen är inte avreglerad utan den är fortfarande styrd av godtycke från Riksdagshuset. Ta bara allt tjat om att svenska elever presterar dåligt i matematik. För den stora massan har det ingen betydelse om de matas med en massa matematik eller har världens bästa matematiklärare. Det som är viktigt är att de elever som har fallenhet för matematik får världens bästa lära och jättemycket stimulans för sitt intresse för matematik. De eleverna behöver gå i speciella matematikskolor där de bästa barnen i matematik går. Elittänkande. Ja, men det är ändå så ett teknologiskt samhälle fungerar. Utan elit i olika ämnen kan det teknologiska Sverige läggas ner.

    Eller, bara för att citera Richard Branson: ”Tänk om skolorna kunde lära ut något som barnen verkligen har nytta av.”

    Sedan undrar jag om demokrati och samma förutsättningar för alla är något som hör ihop?

  • norpan

    4 år sedan

    PerKQ, angående artikeln i svd, det är mycket bra i den och sen i ett andetag säger han:
    ”Inte heller en mindre offentlig sektor, som många nationalekonomer ser som ett sätt att minska korruptionen, är en effektiv medicin enligt Bo Rothstein. Snarare är sanningen den motsatta, menar han, och påpekar att han och några kolleger snart släpper en uppsats med namnet ”Big government is good government” som illustrerar just det sambandet. I ett land där invånarna betalar väldigt lite i skatt, bryr sig invånarna av naturliga skäl inte lika mycket om korrumperade makthavare. Men när skatten blir högre blir sambandet mellan den egna plånboken och korruptionen tydligare.”

    Man baxnar. Utan övermakt, vad finns det att korrumpera? En fri marknad går inte att korrumpera, eftersom mutor på en fri marknad inte är mutor utan helt enkelt högre priser.

  • PerKQ

    4 år sedan

    Norpan en forskare måste leva med. Därför varvar han äkta forskning med kvasiforskning som kan finansiera hans liv.
    Det är viktigt att man har empati för honom.
    //Per

  • Göran

    4 år sedan

    Angående artikeln i SvD. De verkar vara hel inriktad på korruption där pengar överförs. Det finns något som kallas för vänskapskorruption. Jag skulle även vilja införa kollegial korruption eller klubbkorruption.

    Med kollegial korruption eller klubbkorruption ser jag det som när folk i sin egen intressesvär tar hand om pengarna. Carl Bildt t.ex. lär knappast bli kompis med invånarna i en liten by någon stans i Afrika. Han lär väl sitta på fina hotell och prata med respektive lands företrädare, dvs. den lilla klubben av ”statsmän”. Skulle Carl Bildt hoppa över denna lilla klubb när bistånd ska ges till ett land? Nej. Pengarna kommer att förmedlas via den lilla klubben. Detta ser jag som ett större problem än att en underbetald statstjänsteman vill ha en liten slant för ett godkännande på en blankett.

    Hela FN är en sådan liten klubb. Hur ska de kunna bekämpa korruption när hela dess verksamheten bygger på korruption och egna intressen.

  • PerKQ

    4 år sedan

    Korruption finns inte på en fri marknad med fria individer.
    När man utser representanter som ska företräda fria individer så uppstår korruption direkt.Representanten är en fri individ med fria val med andras pengar.

    Ibland utser man en representant som ska efterfölja ett regelverk och dela ut tillstånd till ofria individer.
    De individerna som kan betala för sig får tillståndet och har därmed köpa sinn frihet.
    Representaten är nöjd och glad för att han har fått lön från de ofria individerna och lön + muta från den fria individen.

  • Göran

    4 år sedan

    Ja, det ligger mycket i det PerKQ. Så fort det blir någon form om kontrollmakt så uppstår nog korruption. Det behöver inte ens vara så att representanten ska välja mellan två individer utan helt enkelt så att representanten kan dela ut förmån till sig själv.

    Låt säga att representanten har fått förtroende att förvalta pengar åt andra och att dessa pengar ska gå till verksamhet så gynnar alla. Representanten kan då se till att pengarna i första han används till något som gynnar alla, men i första hand gynnar representanten. Representanten vill ha något, men måste samtidigt erbjuda alla andra samma sak. Representanten vet att alternativ A är bäst ekonomiskt men alternativ B är bättre för representantens intressen och väljer alternativ B.

  • Mikael

    4 år sedan

    Totalt out of topic men detta måste noteras:
    http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/05/en-losning-pa-skuldkrisen/

    100% reserv? Är han galen? Vart skulle presstödet komma ifrån om man inte lånade ut flis till ingen kostnad..? Sedan ger han cred till chicago skolan. Och IMF..?! Men att dom diskuterar det. Lustig tid man lever i.

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>