Demokratins baksida – Demokratiska myter, 5

Myt 5 – Demokrati leder till välstånd

Många demokratiska lander är rika och därför tror ofta folk att demokrati är nödvändigt för att uppnå välstånd. I själva verkat är det tvärtom. Demokrati leder inte till välstånd, det förstör det.

Det är sant att många västerländska demokratier är rika. I andra delar av världen ser du inte samma samband. Singapore, Hong Kong och en mängd Gulf-stater är itne demokratiska men rika. Många länder i Afrika och Latinamerika är demokratiska men inte rika, annat än en liten elit. Västerländska länder är inte rika på grund av demokrati utan snarare trots demokrati. Deras rikedom har att göra med den frihetliga tradition som karakterisierar dessa länder, och som ett resultat av detta har staten ännu inte total kontroll över dessa ekonomier. Men denna tradition försvagas kraftigt av demokrati. Den privata sektorn utarmas kontinuerligt, en process som hotar att förstöra det fantastiska välstånd som har byggts upp i väst under århundraden.

Välstånd skapas överallt där individuella rättigheter är tillräckligt skyddade – speciellt beträffande äganderätt. Uttryckt annorlunda skapas välstånd varhelst människor har möjligheten att äga frukternna av sitt eget arbete. Under sådana omständigheter motiveras människor att arbeta hårt, ta risker, och att använda de tillgängliga resurserna på ett effektivt sätt.

Å andra sidan, om folk tvingas att ge ifrån sig frukterna av sitt eget arbete till staten – vilket delvis är fallet i en demokrati – då är de mindre motiverade att göra sitt bästa. Vidare kommer staten oundvikligen att använda dess resurser ineffektivt. Trots allt behövde inte (de demokratiska) ledarna arbeta för dessa resurser – och de har mål som skiljer sig väldigt mycket åt från de som producerade dem.

Hur fungerar detta i en demokrati? Du kan jämföra det med en grupp bestående av tio personer som äter på en restaurang och i förväg bestämmer att dela jämnt på notan. Eftersom 90 procent av notan kommer att betalas av andra är alla motiverade att beställa dyra maträtter vilket de inte hade gjort om de hade varit tvungna att betala notan själv. Och eftersom individuellt sparande bara gynnar spararen med 10 procent har ingen något incitament att vara sparsam. Resultatet är att totalnotan blir mycket dyrare än om alla hade betalat för sig själva.

Inom ekonomi kallas detta fenomen för “allmänningens tragedi”. En allmänning är en del land som är kollektivt ägd och som används av flera olika lantbrukare. De lantbrukare som delar en allmänning har ett naturligt incitament att låta sina kor beta så mycket som möjligt (på de andras bekostnad) och har inga incitament att avlägsna sina kor i tid (eftersom landet då skulle betas bart av de andra lantbrukarnas boskap). Således, eftersom marken ägs av alla och ingen blir resultatet att marken betas mer än den tål.

Demokrati fungerar på samma sätt. Medborgarna uppmuntras att skaffa sig fördelar på andras bekostnad – eller att lägga över sina bördor på andra. Folk röstar på politiska partier som låter andra betala för deras personliga önskemål (gratis utbildning, högre välfärdsförmåner, subventioner för barnavård, mer motorvägar, och så vidare). I fallet med middagen behöver saker och ting inte spåra ur alltför mycket eftersom folk i mindre grupper är mer återhållsamma av den sociala kontrollen, men i fallet med miljoner av väljare i en demokrati bryter det samman.

Politiker väljs för att manipulera detta system. De administrerar de ”offentliga” tillgångarna. De äger dem inte själva så de behöver inte hushålla med dem. Tvärtom har de alla incitament att spendera så mycket som möjligt så att de kan hyllas för det som de gör och lämna räkningarna till sina efterföljare. Trots allt behöver de göra väljarna nöjda. Det är viktigare för dem än vad som är i landets långsiktiga intresse. Resultatet är ineffektivitet och slöseri.

Politiker är inte enbart starkt benäga att spendera för mycket utan de har också ett incitament att ta så mycket som möjligt för sig själva medan de fortfarande har kontroll över de ”offentliga medlen”. För när de inte längre innehar ett ämbete kan de inte längre tillskansa sig rikedom lika enkelt.

Detta system är katastrofalt för ekonomin. Just hur katastrofalt har folk ännu inte insett till fullo. Notan för den demokratiska köplustan som våra regeringar sysslat med återstår till största del fortfarande att betalas.

De enorma statsskulderna är ett resultat av de enorma budgettunderskotten som – inte oväntat – nästan alla demokratiska länder lider av. I USA har man förlorat så mycket kontroll över den demokratiska måltiden att statsskulden nu uppgår till mer än 14000 miljarder dollar; ungefär 50000 dollar per capita. I de flesta europeiska länder är situationen densamma. Den holländska statsskulden steg till 380 miljarder euros vid slutet av 2010, eller nästan 25000 euros per capita. Dessa skulder måste betalas tillbaka någon gång, av skattebetalarna, som redan hostar upp en massa pengar enbart för att betala räntan på skulden. I Holland var räntan på statsskulden ungefär 22 miljarder 2009, vilket är mer än det som spenderades på försvar och infrastruktur. Detta rena slöseri med pengar är ett resultat av det tidigare slöseriet med skattebetalarnas pengar i det förflutna.

Men det är ännu värre. Våra demokratiska politiker samlar inte bara in skatter som de sedan slösar bort, de har också lyckats ta kontroll över vårt finansiella system – våra pengar. Genom centralbanker som Federal Reserve och den Europeiska Centralbanken bestämmer våra regeringar vad som utgör pengar (”lagliga betalningsmedel”), hur mycket pengar som skapas och injiceras i ekonomin och hur hög räntan är. Samtidigt har de kapat den länk som brukade finnas melan papperspengar och underliggande värden, så som guld. Hela vårt finansiella system – inklusive alla våra sparpengar och pensionsfonder, alla de pengar vi tror att vi äger – baseras på fiatpengar som ges ut av staten.

De fördelar som våra regeringar får av detta system är uppenbara. De har en ”penningkran” som de kan sätta igång så fort de vill. Ingen absolut monark i det förflutna har någonsin ägt något liknande! Demokratiska ledare kan helt enkelt ”blåsa upp” ekonomin (och fylla sina egna skattkistor) om de vill öka sin popularitet. De gör detta genom centralbanken, som i sin tur använder privata banker för penningskapandeprocessen. System har skapats på ett sådant sätt att privata banker får ett speciellt tillstånd att låna ut en multipel av pengarna som deras klienter deponerar (fractional reserve banking). Således injiceras mer papperspengar, eller elektroniska pengar, i ekonomin genom diverse trick.

Detta har ett flertal negativa konsekvenser. Till att börja med minskar pengars värde. Denna process har reda pågått ett århundrade. Dollarn har förlorat 95 procent av sitt värde sedan det amerikanska centralbankssystemet skapades 1913. Det är därför vi medborgare märker att produkter och tjänster blir dyrare och dyrare. På en verkligt fri marknad har priser en tendens att kontinuerligt sjunka som ett resultat av produktivitetsförbättringar och konkurrens. Men i vårt statligt manipulerade system där penningmängden konstant ökar går priserna upp hela tiden. Vissa människor gynnas av detta (det vill säga de som har stora skulder, som staten själv), andra får det sämre, som de som lever på en fast pension eller har sparade pengar.

Den andra konsekvensen är att alla de nya pengarna som blåser upp ekonomin ger bränsle åt den ena artificiella boomen efter den andra. Således hade vi en fastighetesboom, en råvaruboom, en aktiemarknadsboom. Men alla dessa mirakel baseras på varm luft – alla dessa uppgångar visar sig vara bubblor som spricker förr eller senare. De inträffade enbart eftersom marknaderna överflödades med billiga krediter och alla deltagarna kunde dra på sig stora skulder. Men sådana festligheter kan inte fortsätta för evigt. När det blir uppenbart att skulderna inte kan återbetalas exploderar bubblan. Det är på detta sätt som lågkonjunkturer uppkommer.

Myndigheterna svarar vanligtvis på dessa lågkonjunkturer på det sätt vi har kommit att förvänta oss att demokratiska politiker ska göra, nämligen genom att skapa ännu mer artificiella pengar och blåsa in ännu större mängder i ekonomin (hela tiden ges givetvis den ”fria marknaden” eller ”spekulanter” skulden för de kriser som uppstår). De gör detta eftersom väljarna förväntar sig det från dem. Väljarna vill att festen ska fortsätta så långt som möjligt – och politikerna uppfyller vanligtvis deras önskningar eftersom de vill bli återvalda. Den amerikanska författaren och politikern Benjamin Franklin såg detta problem redan på 1700-talet. ”När folket upptäcker att de kan rösta till sig pengar kommer detta att innebära republikens slut”, skrev han.

Att använda sig av tryckpressen ger vanligtvis en viss tröst – men det är alltid tillfälligt. Just nu verkar vi ha nått en punkt där inga nya bubblar kan skapas utan att hela systemet förstörs helt och hållet. Myndigheterna vet inte längre vad de ska göra. Om de fortsätter att skapa pengar finns risken att de skapar en hyperinflation, som i 1920-talets Tyskland eller mer nyligen i Zimbabwe. Samtidigt vågar de inte sluta blåsa upp ekonomin, eftersom detta skulle kasta in ekonomin i en lågkonjunktur och det gillar inte väljarna. Kort sagt verkar systemet var låst. Staterna kan inte längre upprätthålla den illusion som de har skapat men de kan heller inte överge den.

Så vi ser att demokrati inte leder till välstånd utan till konstant inflation och lågkonjunktur, och den instabilitet som dessa för med sig. Vad är alternativet? Lösningen på den demokratiska köplustan är att återställa respekten för privat egendom. Om alla lantbrukare ägde sin egen bit land skulle de vara måna om att ingen överbetning skedde. Om alla medborgare fick behålla frukten av sitt eget arbete skulle de säkerställa att inga resurser slösades.

Detta betyder också att det finansiella systemet måste ryckas ur politikernas händer. Det monetära systemet, precis som alla andra ekonomiska aktiviteter, borde åter bli en del av den fria marknaden. Alla borde kunna ge ut sina egna pengar eller acceptera dem i vilken form de än vill. Den fria marknadsmekanismen kommer att säkerställa att inga fler bubblor skapas – i alla fall inte lika stora som vi har haft då staten har manipulerat vårt finansiella system.

För många människor kanske ett sådant fritt monetärt system låter skrämmande. Men historiskt var det en regel snarare än ett undantag. Och det kanske hjälper att komma ihåg att våra rikedomar – det fantastiska välstånd vi just nu avnjuter – i slutändan inte består av något annat än de verkliga varor och tjänster som vi producerar och har producerat tillsammans i egenskap av produktiva medborgare. Varken mer eller mindre. Alla trick och synvillor som våra demokratiska regeringar tar sig till med kan inte ändra detta faktum.

43 thoughts on “Demokratins baksida – Demokratiska myter, 5

  • Men du vet du vad, jag ser ett samband här! En konspiration illusion! Ett samband!

    Auktoritär vänster och höger är illusioner som påpekats på den här sidan, Fascism och Kommunism är samma sak!

    ”För många människor kanske ett sådant fritt monetärt system låter skrämmande. Men historiskt var det en regel snarare än ett undantag. Och det kanske hjälper att komma ihåg att våra rikedomar – det fantastiska välstånd vi just nu avnjuter – i slutändan inte består av något annat än de verkliga varor och tjänster som vi producerar och har producerat tillsammans i egenskap av produktiva medborgare. Varken mer eller mindre. Alla trick och synvillor som våra demokratiska regeringar tar sig till med kan inte ändra detta faktum.”

    Frihetlig vänster och höger är illusioner!

    Och den frihetliga vänstern brukar beskyllas för att göra förenklingar och vara naiv. Jesus.

  • Erik. Jag är lite oklar på din illusion. Jag tror de flesta som läser på mises.se är väl medvetna om vilka politiska ideologier som befinner sig på vänsterskalan, dvs. att socialism, kommunism, facism och nazism befinner sig där och alltid har gjort det.

  • Intressant artikel med analysen är för negativ för demokratin.

    Det bästa som har hänt mänskligheten är de medborgerliga rättigheterna
    med äganderätten som pricken över i:et.

    Det näst bästa som har hänt mänskligheten är demokratin som står under de mänskliga rättigheterna generellt och äganderätten speciellt.

    Naturligtvis är direkt demokrati bättre än indirekt demokrati. Vem behöver ett korruptionsled egentligen.

    I praktiken så lever demokratin, äganderätten och de mänskliga rättigheterna i symbios som en stabil tripod. Om man tar bort en av dem så faller de andra snabbt.

    Man kan se på dessa kartorna:
    http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=File:Democracy_Index_2011_green_and_red.svg&page=1

    http://www.worldmapper.org/display.php?selected=169

    Korrelationen mellan kartorna kan man inte bortse ifrån.
    Om man inte menar att demokrati gynnar välstånd så bör man komma med en bra teori som förklarar korrelationen.

  • Det skulle vara intressant att se de där kartorna med en period av tio år sedan sekelskiftet 1900.

    Sedan skulle det vara intressant att se välståndskartan omritad på sådant sätt att man inte använder BNP som måttstock eftersom den tar med den offentliga sektorn.

    Mänskliga rättigheter, äganderätt och även yttrandefrihet ska inte blandas ihop med demokrati. De står över alla politiska system. De är något varje människa ska värna om oavsett politisk eller religiös uppfattning.

    Välstånd kommer inte ur politik. Demokratin håller på att köra hela välståndet i botten. Med demokrati kan du ta bort mänskliga rättigheter, äganderätt och yttrandefrihet. Och fort går det också.

    Det är nog så att ett starkt välstånd har gjort att dagens demokrati har kunnat utvecklas till det som den är idag, samtidigt som den kommer att stjälpa oss tillbaka till fattigdom.

  • PerKQ:

    Har du ens läst de tidigare delarna (introduktionen och del 1-4)?

    Saker som påverkar välstånd är följande:
    *Trygghet för investeringar, dvs frånvaron av sociala oroligheter. Investeraren vet att området imorgon inte kommer att drabbas av ett inbördeskrig.
    *Graden av ekonomisk frihet
    *Naturtillgångar
    *Människors personliga preferenser, hur mycket vill de arbeta, hur innovativa är de, etc.

    Göran:

    Väl talat.

  • Svanberg det låter bra:

    ”Trygghet för investeringar, dvs frånvaron av sociala oroligheter.”
    Dämpar en demokrati sociala oroligheter – svaret är ja.
    Är det generellt tryggare att investera i en demokrati – svaret är ja.
    Har demokratiska stater generellt större grad av ekonomisk frihet? – Svaret är ja.

    Har det demokratiska Norge förvaltat sinna olja bättre än Iran och Libyen?
    – Svaret är ja

    Är människor som lever i demokratier i snitt mer innovativa än människor som lever i diktaturer? – Svaret är ja

    Det verkar som vi är överens.

  • PerKQ! Det problem med demokrati som många här på mises.se inser är långtidseffekterna av den. Det handlar inte om att jämföra demokrati med t.ex. socialismen eller diktatur. Det vi kan slå fast tycker jag är att alla är olämpliga.

    Vid en jämförelse kan man se olikheter, fördelar och nackdelar. Ur det kan man dra en vinnare. Det är var det att vi ska således kora en vinnare ur pest och kolera.

    Det romerska imperiet kan nog anses långt mycket mer framgångsrikt än vad världen under 1900-talet har varit. Men det var demokratin som blev dess fall till slut.

    Vad som händer nu är ett romersk fall igen, fast bra mycket snabbare.

    Jag tycker dina analyser är lite för enkla. De stämmer bra, men vi måste skrapa lite på ytan till orsakerna. Några enkla synpunter:

    ”Dämpar en demokrati sociala oroligheter – svaret är ja.”

    Demokratin och politikernas ”käbbel” lever i stort på sociala oroligheter. Vad arbetar dagens politiker i stort med? Lova större social trygghet, lägre arbetslöshet och stabilare ekonomi. Men det är politikerna som skapar social oro, arbetslösheten och den ekonomiska instabiliteten, vilket de kan göra just genom demokratiska val. Den social stabilitet som vi i demokratiska länder kan uppleva är just att vi tror att vi kan påverka beslut och tror dogmatiskt på våra politiska ledare.

    ”Har det demokratiska Norge förvaltat sinna olja bättre än Iran och Libyen?”

    Låt oss vänta och se hur det står till med deras förvaltning efter den jättestora ekonomiska kris som kommer inträffa inom sisådär 2-5 år. Då kan vi se hur mycket det har kvar av sina investeringar. Observera att investeringarna är politiskt styrda, så effektiviteten eller skickligheten kan vi nog räkna som väldigt låg. Tyvärr, kommer detta även inträffa med alla pensionsfonder i Sverige. Det är för övrigt ett annat ämne – en gigantisk stöld av folkets surt förvärvade pengar.

    ”Är människor som lever i demokratier i snitt mer innovativa än människor som lever i diktaturer?”

    Detta är det lite svårt att sia om. Att t.ex. arabländerna inte spottar ur sig innovationer kan kanske bero på andra saker än just det inhemska politiska systemet. Det kan kanske även beror på yttre påverkan såsom handelshinder från demokratiska länder. Innovationer skapas när det finns förutsättningar för handel. Ta bara hela Afrika som är hårt handelskontrollerade av västvärlden. Vi öser bidragspengar över dem men låter dem samtidigt inte handla med oss. Det skapas direkt inte några större förutsättningar för innovationer.

    Men förmodligen har du helt rätt PerKQ med det lilla undantaget att demokratin håller på att förstöra innovationskraften.

    Demokratin kan vara kanske vara bra i ett kort perspektiv som ett första led till något bättre. Men alla demokratiförsök hitintills har lett till politisk och ekonomisk kollaps.

  • Har tyvärr inte så mycket tid över numera då jag som självanställd jobbar 80 timmars veckor men jag har undrat om PerKQ fortfarande står och stampar på samma ställe… och svaret tycks ju vara…. Ja.

    Det kan väl inte vara så svårt att begripa att människors innovationskrafter och i synnerhet realisereingsmöjligheter av desamma är djupt hämmade av demokratiska bestämmelser som bygger trösklar, främjar korruption och odlar orättvisor. Snälla berätta sedan hur man mäter och identifierar aggregerat av innovationsförmågor … och kära nån; var du får alla dina åsikter ifrån?

  • Göran även jag ser många brister med demokratin och framför allt att den degenererar in i korporativismen. Det betyder inte att jag ger upp de demokratiska grundprinciperna.
    http://wiki.sobr.se/tiki-index.php?page=Demokratins+grundprinciper

    Alla imperier kollapsar till slut inifrån, så även det västliga imperiet.

    HQ nej jag stampar inte på samma ställe. Jag är klokare nu än för 3 månader sedan. Österikisk ekonomi är verkligen ett system som får alla pusselbitar att falla på plats. De anarkistiska tankarna på finns där men är inte den enda logiska vägen i ôsterikisk ekonomi.

  • PerKQ

    Jag vill ju inte vara en paragrafryttare, men det finns inget politiskt i österrikisk ekonomi och således heller inte några anarkistiska tankar.

    När man analyserar olika ekonomiska händelser ur ett österrikiskt perspektiv blir kausalsambandet mellan olika typer av problem (konjunkturcykler, obalanser, förvrängningar etc.) och statliga interventioner väldigt tydligt, men där tar analysen slut.

    Huruvida de påstådda fördelarna med statlig intervention uppväger nackdelarna är en värdeladdad diskussion, vilket gör att den snabbt hamnar utanför nationalekonomins gränser. Den handlar om vad som är bra och dåligt. Här går åsikterna isär ganska ordentligt, även bland ekonomer.

    Anarkism handlar om ideologi och det är att ta ett par steg längre. Den diskussionen handlar mer om moral och vilka rättigheter individer har, huruvida staten är legitim eller inte osv. Det har väldigt litet med ekonomi att göra. Visserligen kan anarkisten hävda att statliga interventioner leder till en massa ekonomiska problem, men det är underordnat. Den verkliga invändningen mot staten är den kränkning som statens existens per automatik utgör och den invändningen står sig oberoende av ekonomiska argument.

    Att österrikare tenderar vara minarkister och anarkister (eller vice versa) förklaras bland annat av det faktum att de anser att konjunkturcykler, inflation, förvrängningar av prismekanismen, handelshinder etc. är dåliga saker. På basis av österrikisk ekonomisk analys ser de problemen som statliga interventioner leder till, problem de inte vill ha. Därför förespråkar de minimal stat eller ingen stat alls.

    Att den insikt som österrikisk ekonomisk analys ger ofta leder till en negativ inställning till staten är ingen slump, men som Walter Block brukar påpeka så kan man vara österrikare fast man är en hängiven etatist. Just pga att vara österrikare inte har något med politiska värderingar eller ideologier att göra, inte mer än att vara darwinist.

  • Kaj, du sammanfattar allt väldigt bra.

    Men jag vill då lägga till att :

    Poltiska värderingar och ideoligier påverkas naturligtvis av ekonomisk grundförståelse och det är bra.

    Det är däremot ett problem att nationalekonomin påverkas av ideologier och politiska värderingar.

    Alla vet att de flesta på mises.se även är anarkister, men det finns även några minarkister med.

    Jag förstår nu varför det är logiskt att vara anarkist, Minarkist är dock en mera pragmatisk hållning som är lättare att sälja in i resten av befolkningen, dvs de 99% som lever i mörker,

  • PerKQ! Det är just majoritetsbesluten över minoriteten som gör en formulering av vad demokrati är för något som gör demokratin mer eller mindre värdelös.

    Den representativa demokratin är direkt förkastlig, skadlig och farlig. Det går inte att låta någon representera dig när den som ska representera dig inte ens behöver bry sig om dig. Så fungerar det i Sverige. Vi tror att vi röstar på ett parti. Sedan består partiet av ett antal personer som driver sina högst personliga frågor utifrån deras intressen som de vill att andra människor ska följa.

    Om vi skulle gå över till någon form av direktdemokrati där vi kan rösta i varje fråga har vi fortfarande dilemmat att en majoritet kan ta sig rätten att förtrycka en annan del av folket.

    Ett problem vid röstning i alla s.k. demokratiska församlingar är hur man ska bedöm de som inte röstar. T.ex. har Sveriges röstberättigade befolkning inte röstat ja till att vara medlem i EU. Ändå säger alla politiker att Sveriges befolkning röstade ja.

    Ta bara den lilla bostadsrättsföreningen där jag sitter i styrelsen. Vid årsmöten kommer styrelsen på tre personer och några till. Nu fungerar demokratin på sådant sätt att de som kommer får bestämma över de som inte kom. Kan man säga att de som inte kommer stödjer alla beslut som tas på årsmötet? Eller är det så att de motsäger sig alla beslut? Vid mötet fattas beslut på majoritet av de närvarande, men fortfarande är det en pytteliten minoritet som bestämmer.

    Det är just nämnda förhållande som utnyttjas i en demokrati och gör den direkt olämplig.

    Bäst exempel på hur dålig demokrati kan vara är att studera den s.k. arabiska våren. Folket störtar en diktator och inför en demokrati som direkt börjar förtrycka värre än diktatorn gjorde. En diktator kan man störta, men hur störtar man en demokrati?

  • Jag har tyckt att de tidigare inläggen varit bra. Däremot tyckte jag inte att detta var särskilt bra. Till att börja med så är det en massa empiri i början, vilket vi som österrikare vet inte är särskilt användbart för att bevisa nåt. Dessutom är den ryckt ur sitt sammahang, om man gör en heltäckande analys så har demokratier högre BNP och tillväxt (Haerpfer democratization).

    För mig bevisar det dock inte nåt dels eftersom BNP inte säger nåt om att det som efterfrågats producerats, utan också för att jag som österrikare håller det som en teoretiskt omöjligt att nåt annat än en fri ekonomi skulle kunna publicera det människor ville ha.

    Översättningen har jag inga anmärkningar på, det var mer innehållet i texten.

  • Demokrati är en beslutsmodell för dem som har makten. De som har makten tar sinna beslut oavsett modell. Det brukar vara ungefär samma personer som tar besluten oavsett vilken modell man officiellt använder. Det bästa är ju att alla individer sköter sig själv utan att kränka andra individer.
    I en begränsad värld är det dock lätt att trampa någon på tårna. Om den som blir trampad vänder andra kinden till så är allt bra. Om man fortsätter att trampa på individer så tröttnar de och tar till vapen.
    Sedan är runddansen igång. Männsklighetens konfliktlösnings traditioner är väldokumenterad och en ganska underhållande läsning.

    Inget tyder på att våld kommer vara ett effektivt sätt att få igenom sinn vilja även i framtiden även om vi lever i den fredligaste delen av världen i den fredligaste tiden i männsklighetens historia.

  • Jag tror, som några andra i tråden, att det är felaktigt att ett demokratiskt system generellt sätt skulle missgynna ekonomisk utveckling och den medborgerliga friheten. Ett rent demokratiskt styre, i betydelsen obegränsad folkmakt, är inte eftersträvansvärt. De flesta framgångsrika och moderna demokratier har dock inte ett system som är präglat av en obegränsad folkmakt.

    Sverige och andra framgångsrika demokratiska stater begränsar de folkvalda representanternas handlingsutrymme. Grundlagar eller konstitutioner sätter ramarna för vad de demokratiska valda representanterna får besluta om. Domstolsväsendet är också i regel en självständig institution hårt bunden att följa nedskrivna och oskrivna regler som vaktslår om den medborgerliga friheten. Även om folkopinionen är att en brottsling ska straffas med döden så står det i strid med den svenska rättsordningen att utmäta ett sådant straff. Det finns också lagar som skyddar äganderätten som begränsar de folkvaldas möjligheter att förtrycka enskilda individer ekonomiskt sett.

    Högst i den juridiska normhierarkin står också i moderna liberala demokratier olika typer av rättighetskataloger som skyddar individens/medborgarens rättigheter. Dessa rättigheter utgör ett skydd mot den ohämmade folkmakten och förhindrar kränkningar av enskilda medborgare eller minoritetsgrupper. En ohämmad folkmakt är inte eftesträvansvärd. Vissa saker ska folkvalda representanter aldrig tillåtas besluta om. En i demokratisk ordning vald regering skulle rent hypotetiskt, i folkviljans namn, kunna börja terrorisera en viss grupp eller enskild individ om de folkvaldas handlingsutrymme inte var beskuret. En demokratisk vald regering som exempelvis skulle börja föfölja och döda vissa misshagliga samhällselement agerar moraliskt klandervärt oavsett om de har brett förankrat demokratiskt stöd för detta eller inte.

    Notera dock att ovanstående extremexempel på vad en obegränsad folkmakt skulle kunna ha till konsekvens inte förekommer i liberala demokratier. Vilka liberala och ekonomiskt framgångsrika demokratiska regeringar kan ni ge exempel på som sanktionerat grovt förtryck av eller t.o.m. mord på en viss grupp av medborgare? USA och några andra liberala demokratier tillämpar förvisso dödsstraff för vissa grova brottslingar. Det är något jag vänder mig emot då jag av princip är emot alla former av fysisk bestraffning av brottslingar. Det räcker med att inskränka deras rörelsefrihet på längre eller kortare tid (beroende på brottets svårhetsgrad).

    De flesta rika diktaturer baserar sin rikedom på utvinning av någon värdefull naturresurs. Det är fallet med de rika diktaturer vi återfinner i mellanöstern. Rikedomen är helt baserad på oljeutvinning och denna oljeutvninning sker inom ramen för statsägda företagskoncerner. I dessa stater, vill jag bestämt hävda, innebär statens kontroll över naturresurserna och att de icke-valda ledarna baserar statens finansiering, inte på skatter utan på vinster från de statsägda företagen, att friheten blir beskuren för medborgarna. Jag tror inte för en sekund att det Saudiska kungahuset, i allians med wahabitiska religiösa ledare, skulle kunna upprätthålla de frihetsbegränsningar som är så påtagliga där om de inte kunde muta medborgarna med oljepengar. De saudiska makthavarna köper i princip folkets samtycke till sitt styre genom att de kan använda sina ansenliga inkomster från oljan till att bygga infrastruktur och förse befolkningen med treenigheten gratis skola, vård och omsorg. Saknade regimen dessa mutmedel och behövde finansiera statens utgifter genom beskattning skulle den strikta reglementeringen av hur man får klä sig, vad man får dricka samt vad man får tycka och tänka inte vara möjlig.

    Folk som är mätta, har gratis tillgång till sociala nyttigheter som utbildning, vård och omsorg gör inte uppror lika gärna som fattiga och ofria människor. Människor som inte deltar till statens finansiering bryr sig också mindre om vad staten gör med sina medel. I USA brukas ofta devisen ”no taxation without representation”. Detta går i korthet ut på att de människor som finansierar staten faktiskt också kräver att utse representater för att sköta förvaltningen av de insamlade skattemedlen. Genom att vi som skattebetalare får utse våra representanter och kan rösta bort personer som dåligt representerar våra intressen förhindras mycket av det värsta förtryck som förekommer i diktaturer.

    Det finns bara ett fåtal stater där den medborgerliga friheten är stor samtidigt som statens styrelseskick inte är utpräglat demokratiskt. Lichtenstein har exempelvis placerat avsevärd makt hos sin monarki och detsamma gäller för Monaco. Dessa stater är trots att de inte är demokratier mycket frihetliga och folket förtrycks inte av staten på olika sätt där. Men i de allra flesta fall så förtrycks folket hårt också i rika diktaturer. Saudiarabien är ett klart exempel på detta. Också Qatar, Kuwait m.fl. är ofria länder trots deras stora rikedom. Ofriheten är starkt kopplad till att de har ett odemokratiskt styre. Ryssland är också ett exempel på ett land där de politiska makthavarna, genom sin finansiering av staten med naturresurser som olja och naturgas, kan begränsa friheten för medborgarna. Folk accepterar förtryck och ofrihet i högre grad om de i vart fall får det bättre rent ekonomiskt.

    Ibland händer det att diktatoriska ledare faktiskt uträttar frihetliga reformer utan något starkt folkligt förankrat stöd för det. Turkiets landsfader Kemal Attaturk är ett exempel på en icke-demokratiskt vald ledare som genomförde många frihetliga reformer. Jag misstänker att Turkiets import av västerländsk lagstiftning inte skulle blivit lika omfattande om dessa lagstiftningsakter skulle ha blivit föremål för en folkvald församlings kritiska utvärdering. Under Augusto Pinochets styre i Chile genomfördes en politik som i flera avseenden var vidrig ur frihetlig synpunkt (statsanställda mord på oppositionella och ett omfattande förtryck). Andra reformer utförda av samma regim, vad jag tror i vart fall, har dock långsiktigt varit till gagn för Chile. Inflationsbekämpningen, införandet av ett långsiktigt hållbart pensionssystem och en allmänt sett bättre,ur liberal synpunkt, ekonomisk politik än den hans demokratiskt valda föregångare förde. Vissa menar att Salvador Allende var en auktoritär marxist som skulle lett Chile från demokrati till diktatur om han fått fortsätta sitt styre. Jag är för dåligt historiskt påläst för att kunna uttala något definitivt om detta. Däremot hade Salvador Allende ungefär samma folkliga mandat att styra Chile som det Adolf Hitler erhöll i demokratisk ordning. Båda två hade ca 30 % av väljarnas stöd för sin politik.

    Den iranska kungamakten, också ofta missbrukad, var dock en betydligt progressivare kraft än dagens teokratiska diktatur är. Om jag förstått saken rätt så inspirerades den iranska kungen i sina reformer till stor del av vad Attaturk genomfört i Turkiet. Nu är Turkiet inget mönsterland direkt. Men ur frihetlig synpunkt ett betydligt mer progressivt land än Iran är det ju utan tvekan. I Iran utmanade den reforminriktade monarkin på flera sätt traditionella religiösa eliter. Revolutionen där, till en början ett brett folkligt uppror i vilket flera disparata grupper med helt sinsemellan olika politiska mål deltog i, blev dock till vad den blev eftersom de traditionella religiösa eliterna var den bäst organiserade revolutionära kraften. Så upprättades dagens islamistiska diktatur i Iran. Här i Sverige träffar man ofta på revolutionens förlorare. Dels har vi en grupp monarkistiska iranska medelklasselement här i landet. De stödde den förlorade kungamakten och är därför omöjliga i hemlandet. Vi har också en annan av revolutionens förlorare här i Sverige. De kommunistiska och socialistiska revoltörerna som förlorade revoltörernas interna maktkamp om vad som skulle vara revolutions slutliga syftemål.

  • Ett litet tillägg:

    Den muslimska världen, som jag försökt lära mig något litet om, skiljer sig i ett avseende väsentligt från västerlandet. Det jag nu säger utgår ifrån ett historiskt förhållande som den konservativa filosofen Roger Scruton framhållit som en förklaring till varför den muslimska världen tycks ha det så svårt att odla en demokratisk och frihetlig kultur. Scruton framhåller att en viktig förklaring till detta är att Islam, till skillnad från kristendomen, uppstod i ett politisk vakuum. När Jesus framträdde på den historiska scenen gjorde han det i ett samhälle som ingick som en del av det romerska riket. För Jesus, och alla kristna, är det därför naturligt att förhålla sig till den världsliga makten. Det finns en Gud och religiösa regler att förhålla sig till. Men samtidigt måste de troende också förhålla sig till den världsliga makten, kejsardömet, och dess anspråk på makt och inflytande.

    Kristendomen uppträder först som en sekt för att sedermera bli statsreligion i det romerska riket. Påven i rom är ursprunglingen denna religions högsta företrädare och främsta uttolkare av den kristna trons innebörder. Troende katoliker anser att sedan Jesus kommit ut ur bilden tog hans lärjunge Petrus över som trons fackelbärare. Han var den första påven och dess främsta auktoritet för uttolkning av den kristna läran. All påvar sedan dess följer således i succesion från Petrus och fram till idag. Alla som står under påven i den kyrkliga hierarkin förhåller sig till påvens auktoritativa tolkning av den kristna tron.

    Och påvarna har givetvis alltid tvingats att förhålla sig politiskt till sin omgivande miljö och den världsliga makterna anspråk på laglydnad och medborgerlig pliktuppfyllelse. Med tiden har en balans uppstått mellan å ena sidan kyrkan och å den andra sidan den världsliga makten. I icke-katolska länder har kyrkan institutionellt underordnats statsmakten. Och statsmakten har då kunnat påverka den kristna trons former mycket påtagligt.

    Islam i kontrast till detta uppstår i ett politiskt vakuum. Profeten Muhammed är inte bara en religionsgrundare utan också en statsman. I religionen finns ett slags rättsordning inbakad. En annan viktig skillnad är att Islam är en institutionellt sett svag religion. Det finns inte någon motsvarighet till en påve eller ärkebiskop inom Islam. Den rättsordning som ingår som en del av religionen anses också precis som allting annat i religionen vara kommande direkt från Gud (Allah) och vara evigt giltiga. Svaga institutionella former och detta att det finns vissa element i relgionen som påminner om rättsregler gör att det blir svårare att mota bort extremism.

    Det finns inte någon hög auktoritet som med självklarhet kan slå ned på och säga att vissa tolkningar av religionen är felaktig. När det osmanska riket existerade hade dock en viss maktbalans mellan världsliga makthavare och religiösa lärde uppstått. Men när detta välde brakade samman gav det utrymme för religiöst ortodoxa grupper att göra sig mer breda. Wahabiterna, som står för en ultraortodox tolkning av Islam, är en stark maktfaktor i Saudiarabien. De har sitt ursprung i en perifer och historiskt obetydlig fundamentalistisk grupp som uppstod i mitten på 1700-talet i dagens Saudiarabien.

    De skillnader som finns i den historiska tillkomstmiljön för dessa två religioner gör enligt Scruton Islam till en religion som lättare kan kapas av fundamentalister än kristendomen. När statsmakten i muslimska länder går för hårt i klinsch med religionen uppstår ofta den situationen att renläriga grupper ifrågasätter statsmaktens agerande. Om de kan beslå statsmakten med att stifta lagar i strid med de religiösa rättsreglerna förklarar dessa grupper att statsmakten är illegitim. Islam var då religionen grundades en progressiv kraft. Den förbättrade situationen för kvinnor och andra förtryckta jämfört med hur situationen var på 600-talet i dagens Saudiarabien och i andra regioner där religionen först utbredde sig. Men idag är det inte särskilt progressiva rättsregler som man kan utläsa i koranen. Dock lyckas benhårda ortodoxa grupper faktiskt få gehör för att de ska praktiseras. Därför har vi den absurda situationen att människor idag döms enligt 1400 år gamla rättsregler i samhällen som i många andra avseenden är moderna.

    Denna kulturella faktor ska också vägas in i bilden av varför situationen i också rika muslimska länder ser ut som den gör. Det har det svårare att införa en strikt rationalistisk och sekulär rättsordning än vad som är fallet i många västerländska/kristna stater.

  • PerKQ:
    ”Inget tyder på att våld kommer vara ett effektivt sätt att få igenom sinn vilja även i framtiden”
    Det fungerar ju fint för makthavarna i Sverige. Just för att de flesta föredrar att vända andra kinden till mot makten. I vår tid har makthavarna upptäckt att ”demokrati” fungerar bättre som ursäkt för förtryck än ”av Guds nåde”, men inget har förändrats i sak. En liten grupp makthungriga parasiter använder våld för att leva på oss andra.

  • Anonym väldig bra inlägg som sammanfattar demokratins heliga allians med de mänskliga rättigheterna. Även tilläget med islam är mycket bra.

    Oldimer jag skriv fel,det ska vara:
    ”Inget tyder på att våld inte kommer vara ett effektivt sätt att få igenom sinn vilja även i framtiden”.

    Det är väl det som skiljer anarkisten från minarkisten.
    Anarkisten kan inte godta att någon bestämmer över en annan individ med våld.

    Minarkisten tror inte på människans förmåga att lösa konflikter utan våld.
    Om man sätter upp att konflikter i värsta fall ska lösas med våld så är en
    nattväktarstat svaret. Nattväktar staten har ju den förmågan att vara starkast i en region. Det medför att invånarna i regionen undviker att i olika konstellationer lösa konflikter med våld.
    Mvh
    Per

  • Och eftersom den demokratiska staten är så fantastisk så behöver den heller inte tvinga kvar sina medlemmar och dess egendom i gemenskapen 🙂

  • Anonym! Intressanta inlägg. Men jag skulle vilja att du försökte pröva
    dina påståenden lite. T.ex. skriver du att Sverige har grundlagar som förhindrar viss politiska beslut. Problemet är bra att de lagarna kan ändras. Det finne inte en enda lag i Sverige som inte kan ändras till folkets nackdel. En grundlag är bra en lag som är lite mer omständlig att ändra på än andra lagar.

    Det finns således inga lagar i Sverige som t.ex. garanterar en äganderätt. Och även om det t.ex. finns lagar om tvångsövertagande av egendom, för att skydda äganderätten, så kan äganderätten t.ex. överskridas med hjälp av beskattning. Finns det några lagar som begränsar beskattning.

    Så fort som ett ägande beskattas är äganderätten satt ur spel. Vad händer om du inte betalar skatten? Ska ett ägande t.ex. kräva en inkomst av något slag? Det innebär t.ex. att en gravt handikappad människa som inte kan arbeta har en sämre äganderätt än andra människor. Innebär arbetslöshet att äganderätten samtidigt ska begränsas.

    Allt ovan kan tillägnas demokrati. Och gör inte misstaget att jämföra pest och kolera; demokrati och diktatur.

    I USA väljs en president av folket men det är inte folket som bestämmer vem som ska bli president. Det är pengar som bestämmer vem som ska bli president. De stora företagen i USA lägger ner mer pengar på lobbying än vad de betalar i skatt. Ja, folket får väl välja i s.k. demokratiska val, men det är inte folket som bestämmer enligt definitionen av demokrati – folkstyre.

    Är det omöjligt att se likheten mellan en diktaturs mutning av medborgarna genom att naturtillgångarna användas som mutor med fri sjukvård osv. och med t.ex. Sverige där vi också mutas med välfärd och mindre sociala skillnader.

    Man kan fråga sig vad som händer i Saudiarabien när pengarna tar slut? Man kan även fråga sig vad som händer i Sverige när demokratin (läs politikerna) har kört hela näringslivet i botten.

    Att tro att vi i Sverige har någon garanterad pension lär bli ett smärtsamt uppvaknande om några år. När hela världen går in i en depression lär vi nog inte ha några pengar att betala ut pension med. Vad händer när börsen kommer att göra den största dykningen sedan dess grundande? Våra pensionsfonder kommer inte att bli mycket värda.

    Och allt är skapat i demokratisk anda upprätthållet av mutor i form av löften till folket.

  • ”Anonym! Intressanta inlägg. Men jag skulle vilja att du försökte pröva
    dina påståenden lite. T.ex. skriver du att Sverige har grundlagar som förhindrar viss politiska beslut. Problemet är bra att de lagarna kan ändras. Det finne inte en enda lag i Sverige som inte kan ändras till folkets nackdel. En grundlag är bra en lag som är lite mer omständlig att ändra på än andra lagar.”

    Detta är ett helt riktigt konstaterande Göran. Men även om man leker med tanken att en rättighetskatalog ges ett absolut skydd, d.v.s. man gör det omöjligt för den demokratiskt valda församlingen att ändra konstitutionen eller grundlagen, så ändrar detta ingenting i sak. Ett frihetligt samhälle vilar ytterst på en frihetlig anda och kulturmliljö. Om de människor som bor i ett samhälle inte har frihetliga normer och värderingar kommer det inte, långsiktigt, att hjälpa att statens institutioner syftar till att upprätthålla friheten.

    Demokratiskt valda ledare kan ändra grundlagar och konstitutioner om de får tillräckligt starkt stöd för detta. I ett samhälle där de folkvalda inte kan ändra en konstituion eller statens grundlagar, och om tankeklimatatet i staten förbyts till att vara icke-frihetligt, så kan man ändå förkasta alla lagar och skydd för de medborgerliga friheterna genom att göra revolution.

    I grund och botten är det således kulturklimatet som är det väsentliga. Om man har ett frihetligt kulturklimat i ett demokratiskt samhälle kommer de medborgerliga friheterna och rättigheterna att kunna bestå. Om kulturklimatet ändras så kommer inte de medborgerliga friheterna och rättigheterna att kunna bestå. Det är således egentligen på detta kulturella plan som det egentlingen bestäms vilket slags samhälle vi lever i.

  • Tillägg:

    Jag ska göra ett förtydligande. Min tro är att en demokratisk och frihetligt samhälle faktiskt måste föregås av en förändring i kulturklimatet. Om vi tar en titt på Afghanistan där USA nu försöker etablera en demokratisk stat så går det inte direkt lysande. Anledningen till detta är att landet saknar de institutionella och kulturella förutsättningarna för att ett demokratiskt styre ska fungera. I landet är utbildningsnivån låg idag. Befolkningen som lever där är, utanför de urabana centrumen, knutna till lokala eliter som är präglade av ett religiöst-filosofiskt tänkande som inte alls är förenligt med ett demokratiskt och frihetligt styre.

    I Sverige var de flesta människor vid demokratins genombrott läs- och skrivkunniga. Sverige hade ett utvecklat skolväsende och hade under en ganska lång tid genomgått en stark ekonomisk utveckling. Basen för demokratiseringsprocessen var en liberal och socialdemokratisk rörelse. Den konservativa rörelsen i Sverige var inte heller alls så konservativ som många av utvecklingsländernas konservativa krafter är idag.

    De organiserade konservativa i Sverige vid tiden för demokratins genombrott fruktade framförallt att en demokratisering skulle undergräva skyddet för äganderätten. Det var ju därför som man först införde ett system där bara personer som uppnått en viss inkomstnivå gavs rösträtt. När rösträtten sedan blev allmän, så visade det sig att de konservativas värsta farhågor inte besannades. Äganderätten undergrävdes inte av den socialdemokratiska och liberala demokratiska rörelsen på det sätt som de konservativa hade trott. På bara något decennium började därför också de konservativa i Sverige att stödja det demokratiska styrelseskicket.

    Den vanliga historieskrivningen i Sverige är att Socialdemokraterna uträttat allt gott för folket. Men sanningen är att den opposition som fanns mot Socialdemokraterna, främst den konservativa rörelsen, genom sin existens och sitt ganska starka folkliga stöd bidrog till socialdemokratins reformation. I Sverige var socialdemokratin på grund av denna opposition tvungen att reändra den politik som i sitt urspungling var revolutionärt marxistisk. Den första socialdemokratiska statsministern, Hjalmar Branting, var tillhörig den ekonomiska överklassen i Sverige. Han gick i samma skolklass som kung Gustsv V. Det blev ingen revolutionär omgestaltning av det svenska samhället. Det blev istället bara ett stort antal socialpolitiska reformer signerade av Socialdemokraterna. Konservativa, i samarbete med alla mellanliggande politiska rörelser som exemåelvis bondeförbund och liberaler, tog udden av socialismens mest extrema uttryck.

    Viktigt är således, för att ett demokratiskt styrelseskick ska fungera, att de instituionella och kulturella förutsättningarna finns för detta. Om ekonomin är kaosartad, utbildningsnivån låg, det kulturella klimatet helt motsatt allt som har med frihet och utveckling att göra, då går det åt helvete också om folket får välja sina representanter.

  • Lysande analys Anonym.
    Det du ska fundera på är hur korporativismen sakta äter sig in i demokratin i Sverige och Usa.
    Företag i sammarbete med staten är kanske den mest destruktiva kraften som finns. Det finns ingen kritisk debatt om detta. Banknäringen är idag helt i statens händer eller är det staten som är i banknäringens händer.

  • ”Det du ska fundera på är hur korporativismen sakta äter sig in i demokratin i Sverige och Usa.
    Företag i sammarbete med staten är kanske den mest destruktiva kraften som finns. Det finns ingen kritisk debatt om detta. Banknäringen är idag helt i statens händer eller är det staten som är i banknäringens händer.”

    En välartikulerad debatt om detta saknas. Men på det kulturella planet finns det ju en viss kritik. Blå tågets, eller Ebba Gröns lightversion, av ”Den ena handen vet precis vad den andra gör” har väl de flesta politiskt engagerade någon gång skrålat med i. En, förvisso vänsterpräglad, kritik av korporativismen är det väl om något:

    http://www.youtube.com/watch?v=sTAvm_Fk09M

  • ”Och eftersom den demokratiska staten är så fantastisk så behöver den heller inte tvinga kvar sina medlemmar och dess egendom i gemenskapen”

    Jonas, jag tror helt klart att det är dålig politik att hålla samman folkgrupper som har vitt skilda identiteter inom ramen för samma stat (under förutsättning att de inte är mer olika varandra än att de själva tycker det går bra). Att nya nationer bildas brukar ofta resultera i att uppslitande inbördeskrig slutar. I sådana fall kan den, vad jag tycker, instinktiva driften att förhindra en utbrytning och nybildning av en stat vara direkt destruktiv. Samtidigt kan en alltför frikostig attityd till nybildning av stater leda till krig mellan stater. Det sker om den utbrytarstaten i sin utbrytningsprocess exempelvis lägger beslag på merparten av de värdefulla naturresurserna eller exempelvis en hel kustremsa. Att enskilda individer bryter sig ur staten och bildar sin egen har jag svårt att se som rimligt och praktiskt möjligt…

  • Nej det är lugnt, jag vill inte bilda en egen så du slipper oroa dig för formaliteterna, jag vill bara träda ur er sekt tack 🙂

  • En vänsterpräglad, kritik av korporativismen har ingen trovärdighet.Ja Ebba Grön och Blå tåget var inne på rätt spår, men hadde stora problem då vänster anarkismen inte såg värdet i äganderätten.

    Peter Schiff och Ron Paul gör ett bra jobb i USA annars är det påfallande hur tyst det är i media.

  • Många intressanta analyser, men själva grundproblematiken runt demokratin kvarstår ju.

    Oavsett om vi alla fick vår egen drömvärld realiserad imorgon så kan det fortfarande ske en kommunistisk revolution som upprättar ett helvete på jorden om en vecka. Jag håller därför med anonym om att det helt enkelt är kultur- och tankeklimatet som måste förändras och framöver bevaras och upprätthållas av frihetligt sinnade män och kvinnors intellektuella gärningar och detta oavsett om vi lever i en demokrati eller ej.

  • Nja. Det stora problemet finansiellt är att staten INTE skapar pengar själva, utan att de överlåtit det på vinstdrivande banker. Staten lånar pengar istället för att skapa pengar själv. Här är den stora ineffektiviteten. Banker har ju inga incentiv att se till något annat än sin egen vinst.

    Angående artikelns huvudämne (demokrati) är vi överens.

  • Juste Peter, då kan ju staten även upphöra med alla direkta skatter och bara söka medel genom pengaskapande, smidigt och enkelt, som anarkist är jag helt för ditt förslag!:)

  • Peter:

    incentiv = incitament?

    Så du ser inga problem med att staten har möjligheten att inflatera penningmängden hur mycket de vill, samtidigt som de med våld tvingar människor att använda samma valuta?

  • Det bästa skyddet mot både inre och yttre hot, revolution och ockupation, är att inte har någon stat att ta över. Finns det ingen polis, inga domstolar, inga fängelser, utan alla dessa verksamheter sköts privat och segmenterat och med konkurrens, så räcker det inte att skjuta regeringschefen och sätta sig själv som överbefälhavare.

    Tänk om Ryssland skulle få för sig att köra sina ROLO-fartyg till Sveriges kust och landstiga. Vi skulle vara ockuperade på nolltid, så centraliserad som vår maktstruktur är. Jämför det med ett samhälle där varje bostadsområde hade sitt eget försvar, antingen via egna vapen eller via något samarbete med andra. HUr skulle man kunna hålla ett sådant samhälle ockuperat?

  • Vi hade heller inte kunnat bli ockuperade om vi inte hade förstört hela försvaret och skaffat kärnvapen ur terrorbalanssyfte.

    Att vapenlagarna måste bli mer frihetliga är däremot viktigt, det avskräcker en ockupant att veta att han när som helst riskerar att få skallen avblåst om han börjar förtrycka lokalbefolkningen.

  • Jonas Ek//
    Prexis. Förutom att man slipper ”statsskuld” har man då möjlighet att minimera skatteuttaget.

    Svanberg//
    Nej? Har mer problem med bankkarteller och flytande internationell rovfinans..

    Generellt tror jag att man ser mer av omgivningen om man inte stirrar så hårt på den (teoretiskt) ritade kartan. Teori är bara ett tankestöd.

  • Svanberg//
    Skulle dessutom stå att banker har samma möjlighet (inflatera penningmängd). Skillnaden är att det sker bakom lyckta styrelsedörrar.

  • Peter, minimera skatteuttaget? Varför ens ha ett litet skatteuttag när staten kan trycka sina egna pengar?

    Svanberg, om jag får välja mellan ingen stat och kärnvapenbestyckad stat är valet enkelt 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *