Demokratins baksida – Demokratiska myter

Myt 1 – Varje röst räknas

Detta hör vi alltid i valtider. Påståendet att din röst verkligen räknas. Det är sant – för en på hundra miljoner (om vi talar om det amerikanska presidentvalet). Men om det inflytande du har beträffande processens resultat motsvarar 1 på 100 miljoner, eller 0,00001 %, har du i praktiken inget inflytande alls. Chansen att din röst avgör vem som vinner valet är astronomiskt liten.

Och det är faktiskt ännu värre, eftersom din röst inte är för en specifik policy eller ett specifikt beslut. Det är en röst på en kandidat eller ett politiskt parti som fattar beslut å dina vägnar. Men du har inget som helst inflytande när det kommer till vilka beslut som denna person eller detta parti tar! Du kan inte kontrollera dem. I fyra år kan de besluta vad de vill och det finns inget som du kan göra åt saken. Du kan bombardera dem med e-post, falla på knä framför dem, eller förbanna dem – men det är de som beslutar.

Varje år tar staten många tusentals beslut. För någon som kan göra vad som helst som de vill utan att rådfråga dig har din enstaka röst överhuvudtaget ingen som helst mätbar inverkan på något beslut.

Din röst är vanligtvis inte ens ett verkligt val. Det är mer en indikation på en vag preferens. Det finns knappast en person eller ett politiskt parti som du håller med om i alla frågor. Anta att du inte vill att dina pengar skall spenderas på utlandsbistånd, eller på kriget i Afghanistan. Du kan då rösta på ett parti som motsätter sig det. Men detta parti kanske också stöder en höjning av pensionsåldern, vilket är något som du råkar motsätta dig.

Efter att ett parti eller en person som du kanske har röstat på har valts bryter de dessutom alltför ofta sina vallöften. Vad kan du göra då? Du borde kunna stämma dem för bedrägeri men det kan du inte göra. Det bästa som du kan göra är ett rösta på ett annat parti eller en annan kandidat efter fyra år – med precis lika lite resultat.

Att rösta är en illusion om inflytande i utbyte mot en förlust av frihet. När Thomas eller Jenny går till valurnorna tror de att de påverkar vilken riktning som landet borde ta, och i en väldigt begränsad omfattning stämmer det. Samtidigt bestämmer 99,9999 % av väljarkåren vilken riktning som Thomas och Jennys liv borde ta. På detta sätt förlorar de mycket mer kontroll över sina egna liv än de tjänar i inflytande över andras liv. De skulle ha mycket mer ”inflytande” om de fick göra sina egna val, till exempel om de fick bestämma själva vad de spenderade sina pengar på utan att först vara tvungna att betala hälften av sin inkomst till staten i form av diverse skatter.

Eller för att ta ett annat exempel: i vårt demokratiska system har folk väldigt lite direkt kontroll över hur deras barn utbildas. Om de vill förändra undervisningsmetoderna och ha mer inflytande än just via röstsedeln måste de gå med i eller starta en lobbygrupp, eller petitionera för politiker, eller organisera protester vid regeringsbyggnader. Det finns föräldraorganisationer som försöker att påverka utbildningspolitiken på detta sätt. Det tar en massa tid och energi och har nästan ingen som helst effekt. Det skulle vara mycket enklare och effektivare om staten inte skulle ha något som helst med utbildning att göra, och lärare, föräldrar, och studenter tilläts fatta sina egna beslut, både individuellt och tillsammans.

Givetvis uppmuntrar den styrande eliten kontinuerligt folk att rösta. De betonar alltid att folk, då de röstar, faktiskt har något att säga till om beträffande statens politik. Men det enda som spelar roll för dem är att ett högt valdeltagande ger dem en förtroendestämpel, en moralisk rätt att styra över folk.

Många människor tror att det är en moralisk plikt att rösta. Det påstås ofta att om du inte röstar har du ingen rätt att ha något att säga till om i offentliga debatter eller klaga över politiska beslut. Trots allt röstade du ju inte, så din åsikt räknas inte längre. Folk som påstår detta kan uppenbarligen inte föreställa sig att det kan finnas vissa människor i världen som vägrar skriva under på den illusion av inflytande som demokrati säljer. De lider av Stockholmssyndromet. De har börjat älska sina tillfångatagare och inser inte att de ger upp sin självständighet för den makt som politiker och administratörer har över dem.

14 thoughts on “Demokratins baksida – Demokratiska myter

  • Ännu värre, OM en valutgång osannolikt nog skulle hänga på en enda röst, så är sannolikheten hög för omval! Många skulle inte acceptera en sån valutgång, vinnaren skulle få låg legitimitet. Minns rösträkningen i Florida år 2000, och då hängde det ändå på ett par hundra röster. Plötsligt blev valsedlarnas utseende avgörande. I Sverige skulle tolkningen av handskrivna valsedlar överskugga den enda röstens övervikt. Så det är inte bara osannolikt att din röst räknas, det är omöjligt.

  • Demokrati är inte ett problem i sig om man kopplar demokrati att var underställd mänskliga rättigheter.
    Man kan enkelt sätta upp elektroniska system så att man röstar via en browser
    Theory and Practice of Cryptography
    http://www.youtube.com/watch?v=ZDnShu5V99s

    Då kan man ha mera direkt demokrati som minskar korporativismens makt.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Direkt_demokrati

    Svensk demokrati:
    47% skattetryck
    Schweizisk direkt demokrati
    29% skattetryck

    De har högre lön med. Det medför att de har dubbelt så mycket pengar att hantera själva varje månad.

  • PerKQ
    Representativ demokrati skapar förvisso gott om möjligheter för ”lobbyism” och korporativism oavsett valutgång, som inte finns i en direkt beslutande folkomröstning. Men, det är fortfarande demokrati. Och problemet med att din röst inte spelar någon roll, såsom beskrivs här, gäller lika mycket för direktdemokrati.

    Att Schweiz socialiserats i mindre grad än Sverige, beror nog främst på att det är ett förbund av 23 kantoner och stark lokalpatriotism överlag. I små stater finns (som Hoppe beskrivit) ett större behov av öppenhet utåt, och dessutom mindre avstånd mellan politik och medborgare. Inslaget av direktdemokrati är snarast en orsak av det, än tvärtom. Men centralbanken finns ju på förbundsnivå och den för en katastrofal penningpolitik nu. Schweiz har i hög grad ”försvenskats” politiskt det senaste dryga decenniet med FN-medlemskap, reducerad banksekretess, EU-anpassningar, avskaffad koppling mellan franken och guldreserven, massiv bidragsinvandring m.m.

  • På tal om folkomröstningar så tas aldrig hänsyn till hur många som röstade av antalet röstberättigande. Ta t.ex. folkomröstningen om EU-medlemskap. Det var 52,3 % för och 46,8 % emot. Nu säger alla EU-anhängare att en majoritet av svenskarna ville vara med i EU.

    Men eftersom valdeltagande var endast 83,3 % som röstade var det egentligen bara 43,5 % som röstade för EU-medlemskap. Således en minoritet av antalet röstberättigande.

    Utifrån detta kan man ta beslut att råna Sveriges skattebetalare på 20 miljarder kr som var avgiften till EU på den tiden.

    Nu kan man undra hur det kommer sig att folk inte bryr sig om detta i större utsträckning. Förmodligen det som artikeln tar upp, att folk helt enkelt inser att det inte spelar någon roll vem som styr i Riksdagshuset.

  • Håller med Göran, det är de som inte bryr sig (om politik) som är realistiska och rationella! Jag bryr mig ju, men vad har jag för nytta av det, vad åstadkommer jag med det? Ingenting.

    Hur svårt det är att påverka någonting politiskt tycker jag illustreras av förre Center-ledaren Thorbjörn Fälldin. Hans hjärtefråga var att lägga ned kärnkraften. En petitess i det enorma politiska fältet. Han ledde det största borgerliga partiet. Han var statsminister. Han fällde t.o.m. en borgerlig regering för kärnkraftsfrågan. Men han misslyckades med att nå sitt mål i denna enda lilla fråga, kan vi ju konstatera nu över 30 år senare. Även ledande politiker är maktlösa när det gäller att påverka politikens innehåll. De bara följer strömmen.

    (När det folkomröstats och beslutats om att lägga ned kärnkraften så rullade demonstranterna ihop sina banderoller och gick hem. Då satte lobbyisterna igång! Det finns i en representativ demokrati ett stort utrymme mellan beslut och handling.)

  • Vad gäller det sista stycket, om att man inte skall uttala sig om man inte röstat. Det är faktiskt tvärtom. Om man gett någon annan sin röst har man väl inte längre kvar sin egen = man skall inte uttala sig utan gilla leken man gett sig in i (lär man sig ofta redan som sexåring i förskolan). Den som inte lämnat ifrån sig sin röst har sin kvar, och kan kommentera, gnälla och berömma.

    Den som röstat har gett bort sin röst genom att ge en symbolisk ”in blanco sedel” till någon, att föra ens talan under en mandatperiod, utan att man rådfrågas mer eller att de kan ställas till svars, inte ens om det startas krig eller tas andra beslut som påverkar oönskat och/eller negativt.

    Ärligt talat, demokrati är inte så mycket att hänga i julgranen om man i praktiken bara bytt ut en kungaätt – som regererat i 100 år, mot ett eller två partier – som regerat i 100 år. Dessutom har man ingen påverkan på vem som blir statsminister, högsta hönset. Vem som blir det väljer andra åt en – de kan dessutom få för sig att byta mitt i mandatperioden!

    När 349 personer sitter i riksdagen och slaviskt trycker på ”Bifall/Avslag/Avstår” enligt direktiv, kan man lika gärna skära ner dem till 8 personer, dvs partiledarna, och spara massa pengar. Då det dessutom är poppis att outsourca public service funktioner – för att spara pengar – börja då med regering och riksdag. Det skulle väl skötas mycket bättre av privata (vinst)intressen!

    Till sist, vi lever inte i en demokrati. Vi lever i ett konungadöme med vissa republikanska inslag. Krasst sett är vi undersåtar enligt det tidigare och inte medborgare enligt det senare. Folket tar inga beslut, folket väljer vilka som skall ta beslut. Det är inte demokrati i min värld, borde kallas något annat. Semi-demokrati, halvdemokrati, quasidemokrati, pseudo, skugg. Partidemokrati… Democrazy på engelska.

  • Representativ demokrati, kallas det.
    Och så värst republikanska är vi väl inte när vi inte har någon maktdelning alls. Numera är ju inte ens kommunerna självständiga från Riksdagen de facto. Nåja, vi är överens om problemet, vad det ska kallas kan man dividera om.

  • Sen väljs ju inga amerikanska politiker utöver presidenten på fyra år (och presidenten har ganska lite beslutande makt). Senatorerna väljs på sex år och representanterna på två år.

  • ”Håller med Göran, det är de som inte bryr sig (om politik) som är realistiska och rationella! Jag bryr mig ju, men vad har jag för nytta av det, vad åstadkommer jag med det? Ingenting.”

    Hehe, jag önskar ibland att jag hade fungerat annorlunda och haft förmågan att kunna ignorera saker och ting som jag anser vara orätt eller alternativt att jag inte hade den kognitiva förmåga som krävs för att göra annat än att blint dyrka övermakten. Visst vore det skönt att vara både idiot och religiös, tänk så lycklig man skulle vara hela tiden.

    Jag kommer inte ihåg om det tagits upp ännu, men om vi bortser från omöjligheten med att ens legitimera majoritetens diktatur så har vi även problemet med indoktrineringen som sker i skolan samt medias inflytande på folkets förvirrade sinnesvärld. Dessa två faktorer gör tillsammans demokratin – oavsett om den ens gick att legitimera – till en gigantisk illusion. Demokrati är rentav farligare än en ren diktatur, för i en diktatur så vet i alla fall oftast folket om att de blir våldtaget av överheten. I en demokrati så medför illusionen av makt som demokratin för med sig att folket blir pacificerat och accepterar förtrycket genom att ständigt påtala att ”vi lever ju faktiskt i en demokrati” och att det därför bara är acceptera den rådande ordningen.

    Jag skiter i om det är en person eller hundra miljoner som rånar eller hindrar mig från att göra någonting, någonting blir inte mer legitimerat eller rätt bara för att det stöds av fler människor. Jag kommer ihåg när jag gick i fjärde klass när vi fick en fråga av läraren om hur vi trodde att storleken på en TV-skärm mättes. Ungefär halva klassen trodde att det var på bredden och den andra halvan av klassen på höjden, jag var ensam om att svara att den mättes på diagonalen – resultaten skrevs upp på tavlan så jag kommer ihåg det väldigt tydligt. Jag hade såklart aldrig fått lära mig det, men jag kunde snabbt komma fram till att det var det mest logiska då jag visste att TV-apparater varierar i format vilket skulle göra de två övriga måtten väldigt opassande. Socialistiska vanföreställningar dominerar på ett liknande sätt världen, men det förändrar inte det faktum att socialism är ett värdelöst system för att skapa välstånd.

    Av praktiska skäl så kan demokratiska beslut vara lämpliga i frivilliga sammanslutningar – som även författarna nämner – men inte när det gäller beslut om andra människors friheter och egendom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *