Rapport ifrån Anarki i Göteborg

Igår var jag inbjuden av ABF Göteborg för en diskussion om vad anarkism är. Tanken var att det skulle vara en form av samtal med två andra deltagare där publiken släpps in efter ca en timme. Evenemanget ägde rum på restaurang Trappan bredvid Folkets hus.

ABF Göteborg är mycket aktiva och har en lång lista av evenemang på sitt program i år. Stämningen var god och jag fick ett bra bemötande. Lokalen var fylld till bristningsgränsen så publiken bestod av minst 200 personer. Övriga deltagare var:
– Kajsa Ekis Ekman journalist, författare, mottagare av Jan Myrdals lilla pris – Robespierrepriset 2010, läs här vad hon skriver om att vara anarkist.
– Ann Ighe fil.dr. ekonomisk historia, redaktionen Ord&Bild

Samtalet hade nog underlättats lite om jag vetat om ifrån början att varken Kajsa eller Ann var anarkister. Rent allmänt så rådde även en del begreppsförvirring under samtalet om vad kapitalism var osv. Vi hade nog tjänat på att reda ut dessa begrepp först lite mer grundligt. Denna begreppsförvirring gjorde att jag själv hade lite svårt att navigera i diskussionen och förstod inte förrän på slutet att de inte förespråkade ett statslöst samhälle alls.

Det blev ett långt samtal så jag återger hur jag kom ihåg det så det är möjligt att jag missar någon aspekt.

En i publiken ville spela in samtalet men fick nej ifrån de andra deltagarna. Nu vet jag att det gjordes en inspelning ändå som jag får idag.

Samtalet började med en kort presentation där vi skulle beskriva vad anarkism var för oss. Jag beskrev kort att jag är anarkist för att jag tror på att lösa konflikter med fred och kärlek, inte med våld och hot. Jag menade även att vi äger oss själva och det vi producerar och inga ingrepp i detta kan motiveras.

Jag fick kritik för mitt påstående om att man ägde sig själv, de andra deltagarna höll inte med om att man kan äga sig själv. Jag fick inget bra svar på vem som då ägde oss, jag bara konstaterade att alternativen skulle vara att någon annan ägde oss och att vi var slavar eller att alla ägde en bit av oss. Inget av detta är så troligt. Jag tror att samtalet här hade underlättats om jag gått in på vad det innebär att äga och vad kontroll över ägande är. Det blev en utläggning om är det man som äger jaget eller tvärtom.

Jag menade även att vi behöver privat äganderätt för att undvika de konflikter som finns när saker ägs gemensamt. Om allt fanns i överflöd och vi levde i paradiset så skulle vi knappt behöva några normer för att undvika konflikter, men vi lever idag med knappa resurser och behöver normer och privat äganderätt för att undvika konflikter.

Kajsa kritiserade mig för att vara för fokuserad på staten och menade på att det är långt ifrån den enda maktfaktorn i dagens samhälle och pekade på privata företag. Förvisso sant men som jag sa så får storföretagen och bankerna sina privilegier ifrån just staten, på detta sätt är de gynnade och samarbetar med staten. Det är jag emot.

Jag fick även kritik för att min syn på äganderätten var för teoretisk och att de idag inte fanns någon ”orörd” mark att ta i anspråk. För mig är det dock viktigt med en grundläggande teori om vad rättmätig äganderätt är även om det i dagens samhälle inte alltid går att spåra.

Kajsa menade att vi är staten och att det då blev konstigt att kritisera staten. Min ståndpunkt var att vi absolut inte är staten. Vi är samhället och staten är en parasit på samhället eller en form av organiserad brottslighet. Jag tog även upp att de privilegier som monarker tidigare hade inte har försvunnit utan lever kvar i de demokratiska systemen.

Det blev även diskussion om varför vi inte kan äga allt gemensamt t.ex. bostäder. Min ståndpunkt var att visst kan vi ingå frivilliga avtal om att äga saker tillsammans men det måste vara just frivilligt.

Diskussionen kom sedan in på vad som kunde göras nu idag för att bekämpa kapitalismen och att det kapitalistiska systemet hade sugit ut jorden och miljön. Här blev diskussionen lite konstig då jag inte skrev under på problemformuleringen. Jag menade att det är omöjligt att kalla ett system kapitalistiskt som beslagtar stora delar av det vi producerar och kastar skattepengar på banker och bilindustrin. Definitionen för Kajsa verkade vara vem som äger produktionsmedlen och att jag skulle kalla det jag pratade om fri marknad istället för ren kapitalism.

Vi kom även in på förskolan där de övriga deltagarna menade att barn fostrades bäst av utbildade pedagoger. Jag höll som bekant inte med om detta, läs mer här och här. Jag menade att ingen är bättre lämpad att fostra sitt barn än dess föräldrar. Jag märkte att denna ståndpunkt inte var populär bland publiken och det uppstod ett lågmält buande. Jag fick även frågan om jag hade barn (ungefär som att man inte kunde ha den ståndpunkten när man har barn).

Samtalsledaren frågade även om inte det vi pratade om bara var en utopi som inte gick att uppnå. Här var vi överens om att även om man t.ex. inte tror att vi uppnår 0% kriminalitet så betyder inte det att vi inte ska kämpa för att uppnå det.

Någon gång i samtalet så pratades det även om att avskaffa pengar och gå tillbaka till byteshandel. Detta är ett exempel på hur mycket missförstånd det finns kring de ekonomiska bitarna och det hade varit intressant att få in det mer i diskussionen. Pengar är som bekant ett generellt medium för utbyte, avskaffar man pengar så avskaffar man även möjligheten för oss att handla med varandra.

Slutligen fick vi uppgiften att kritiskera någon ism och varför anarkism var bättre. Jag valde att kritisera spridandet av demokrati genom att bomba världen för att göra den säker demokrati och den Neokonservativa synen som startat krigen i Irak och Afghanistan och snart kanske Iran.

Efter detta startade frågorna ifrån publiken. Carl ifrån OFUSS ställde en bra fråga om hur deltagarna såg på om några valde att bryta sig ur svenska staten och ta en avlägsen plätt i besittning där de vill leva i fred. Varken Kajsa eller Ann förstod frågan först. Jag svarade självklart ”Kör hårt”. För att de andra skulle förstå så förtydligade jag frågan med att ”Skulle ni vilja följa efter och försöka driva in skatt och spärra in dem?”. Kajsa menade då att något måste samhället ha att säga till om här för tänk om de startade upp någon form av sekt där folk for illa. Min följdfråga var vem som ska bestämma detta? Är det när 51% tycker att det är fel? Jag fick inte något svar på den frågan.

I ett försök att förtydliga diskussionen så ställde en annan mises.se läsare två frågor:
1. Om deltagarna var för ett statslöst samhälle eller inte?
2. Vad deltagarna tyckte om mutualistiska lösningar där mindre kooperativ och andra startades där man då kunde äga och driva kollektivt tillsammans.

Mitt svar på fråga ett var såklart ja och även på fråga två så tror jag på fler privata alternativ men det är tyvärr för svårt idag. Här i slutet av samtalet framkom det att de andra deltagarna inte var för ett statslöst samhälle och även inte var så positiva till alternativ två, alltså var de inte ens socialistiska anarkister Proudhons tradition.

Jag fick även frågan vilka vi var som jag pratade om och hur vi skulle organisera oss. Med vi menar jag alla individer. Mitt svar på hur vi ska organisera oss är att det inte kommer att finnas ett sätt att organisera sig utan flera och alla kan välja det som passar dem bäst. En del kommer inte att organisera sig alls, det viktiga är att detta sker frivilligt.

Vi fick ge några avslutande tankar och jag vädjade till publiken att tänka efter hur de motiverar det våldsmonopol som existerar idag och att de skulle fundera på varför de stod bakom detta.

Som vanligt inser jag att det är en väldigt lång resa för de som hör de här tankarna för första gången. Jag tror att min ståndpunkt hade kommit fram bättre om man hade fått ge ett kortare anförande som inledning. En del saker hade jag kunnat göra tydligare och lyft fram på ett annorlunda sätt för att öka förståelsen så det ska jag fundera på och göra bättre nästa gång.

Däremot så gav en av de andra deltagarna kommentaren att det ”Var svårt att bli arg på mig” så jag lyckades med det viktigaste att föra fram mina argument på ett sätt som inte provocerar onödigt och inte bli arg. Om folk blir arga så slutar de oftast att lyssna. Samtalet var civiliserat och bra även om vi skulle ha behövt mycket mer tid för att bena ut varandras ståndpunkter.