Ett av de största missförstånden bland libertarianer och inom libertariansk teori är att man måste vara tolerant för att vara libertarian. Ofta hör jag libertarianer säga att:
1. Det är bara vi libertarianer som är för öppna gränser, homosexuella, invandrare, ett mångkulturellt samhälle osv.
2. Högern och vänstern vill begränsa detta på något sätt och libertarianer är det enda “toleranta” alternativet.

I denna artikel kommer jag att förklara att:
1. Det finns inget krav på att vara tolerant som libertarian och att detta inte står i motsats till libertariansk teori.
2. De som hävdar att man måste vara tolerant som libertarian saknar en grundläggande förståelse för äganderätten och libertariansk teori.

Grunderna inom äganderätt

Först måste vi definiera vad det är för grundläggande äganderätt som jag pratar om. Jag går inte in på alla detaljer här utan vill bara lägga grunden som behövs för att förstå resten av artikeln. Grunden är att vi äger oss själva. Om person A inte äger 100% av sin kropp och alla varor som han har tillägnat sig genom produktion eller som han har fått i gåva så finns det bara två alternativ:
1. Antingen anses en annan person B vara ägaren av person A och hans egendom.
2. Både person A och B är lika stora delägare i varandras kroppar och egendom.

I alternativ ett så är person A person B:s slav och blir exploaterad av person B. Person B skulle äga person A och hans egendom. Men person A skulle inte äga person B och hans egendom. Med den här regeln skulle vi ha två klasser av människor exploatörerna (B) och de exploaterade (A) för vilka olika lagar skulle gälla. Denna regel blir inte universell och giltig för alla.

I alternativ två så finns ett universellt delägarskap där kravet på lika rättigheter är uppfyllda. Men det här alternativet har andra problem. För varje aktivitet som en person vill utföra så måste han använda knappa resurser (åtminstone sin kropp och platsen man står på). Men om all egendom är kollektivt ägd av alla så kan ingen vid vilken tid eller plats som helst någonsin göra något om han inte har alla andra delägares samtycke. Detta är inte fysiskt och praktiskt möjligt och mänskligheten skulle dö ut relativt omgående.

Det enda logiska alternativet är att vi äger oss själva. Detta gäller även ägandeskap i externa objekt. Ta exemplet med en skulptör som skapar en staty. Vem kommer att äga statyn? Alternativen liknar de föregående:
1. Skulptören ”skaparen” av statyn är den rättmätige ägaren.
2. En annan person eller grupp är den rättmätige ägaren.
3. Den ”kommunistiska” lösningen att varje individ i hela världen har en varsin lika del i skulpturen.

Det är väldigt få som skulle förespråka alternativ 2 eller 3 eftersom varje person har rätt till sin egen kropp och om han måste använda och transformera naturliga resurser för att överleva så har han även rätt att äga frukterna av sitt arbete.

Så ägandeskapet i det du producerar fungerar på samma sätt som när du blandar ditt arbete med naturliga resurser och transformerar den. Viktigt att förstå att vi egentligen inte skapar något utan transformerar redan existerande objekt.

När det gäller ägandeskap till land så är ägaren den som först använder marken och skapar varaktigt och objektivt avtryck, en objektiv länk till resursen som är den rättmätiga ägaren. Om den rättmätige ägaren inte skulle vara den första användaren, vem skulle det vara då? Den andra användaren? Mer om vem som är den rättmätige ägaren här.

I ett fritt samhälle med äkta äganderätt så har vi alltså en absolut rättighet till vår egendom. Det står oss helt fritt att exkludera och inkludera personer ifrån att beträda vår mark eller att använda vår egendom.

Rättigheter och personlig etik

När vi pratar om rättigheter så är det viktigt att vi definierar vad det är. När vi pratar om rättigheter här så menar vi individens rättigheter till sig själva och materiella objekt. Vi menar alltså att det är en persons fulla rättighet att göra vad han vill med sin person, han har rätt att inte bli ofredad eller att med våld bli förhindrad att utöva denna rättighet. Men när det gäller vad som är moraliskt eller omoraliskt att göra när man utövar sina rättigheter så kommer man in på personlig etik snarare än politisk filosofi.

Jag kan välja att gå igenom livet och alltid endast gynna mig själv (vilket sällan brukar vara ett framgångsrecept). Utifrån andra personers subjektiva personliga etiska måttstock så kan detta anses vara förkastligt men jag har fortfarande rätt att göra detta val.

För att ta ett praktiskt exempel så ska vi titta vidare på det man kallar ”invandring”. En del ser ”invandring” som en frälsning och en del ser på det som något dåligt. Invandring är i själva verket ett exempel på ett statsmisslyckande och ett problem skapat utav stater. I dagens samhälle diskuteras invandring i ett flertal sammanhang.

Invandring i ett fritt samhälle

Vad skulle då hända med invandring i ett fritt samhälle baserat på äkta äganderätt? Svaret är att det skulle vara ett icke problem och tvärtom skulle det med stor sannolikhet vara lättare att etablera sig på en ny geografisk plats.

I ett fritt samhälle baserat på äkta äganderätt så skulle det endast existera privat egendom (hit räknar jag även egendom som frivilligt ägs kollektivt av någon form av sammanslutning). Det skulle alltså inte existera någon allmän egendom.
.
Som arbetsgivare skulle du kunna anställa vem du vill utan att någon annan skulle kunna inskränka denna rättighet. Du skulle inte som idag vara beroende av att staten godkänner din blivande medarbetare och ger honom visum och inresepapper. Självklart måste din blivande medarbetare ordna boende och annat i och med att all egendom är privat.

Tidigare i historien så har det var något helt naturligt att omlokalisera sig till nya geografiska områden, arbeta där och följa de lokala lagarna för just det området eller den staden. Resandet var inte inskränkt lika kraftigt som det är i dagens samhälle.

I olika bostadsområden skulle olika sammanslutningar kunna ställa de krav de tycker är lämpliga på de boende i området. Vi skulle få se sammanslutningar vars invånare endast bestod av vita, judar, muslimer, katoliker, tyska, svarta osv. Alla skulle här kunna välja att inkludera och exkludera vilka människor de vill.

Många tycker att detta är trångsynt och helt förkastligt. Det kan man fortfarande tycka och fortsätta att fredligt argumentera för vinsterna av utbyte och att bo nära andra kulturer. Men rätten och argumenten saknas totalt för att tvinga in folk i sammanslutningar.

Som affärsägare skulle du ha rätt att inkludera och exkludera vem du så önskar i din affär eller galleria. Troligtvis skulle de flesta affärsägare välja att inkludera och ha incitament att inkludera så många som möjligt om de vill maximera sin försäljning och vinst.

Även enskilda organisationer och sammanslutningar skulle kunna arbeta för att behålla och hjälpa vem de vill. Situationer som idag då en hel by kämpar för att en familj ska få stanna men blir överkörd av staten. Detta visar på ett oerhört engagemang att hjälpa andra precis som jag skrivit om i artikeln ”De utslagna”.

Bara för att man inte vill bo granne med någon så är inte det samma sak som att det inte finns incitament att bedriva handel. På detta sätt har man bedrivit handel i alla tider mellan kulturella områden utan att man för den sakens skull varit tvungna att bo dörr i dörr.

Thomas Woods har som bekant blivit anklagad för att vara en del av League of the South i södra USA. Han har besvarat denna kritik på ett mycket bra sätt här. League of the South har kritiserats för att vara en rasistisk organisation när de i själva verket har fokuserat på att bevara Anglo-Keltisk kultur. Thomas Woods kritiker har på grund av detta krävt att han ska ta avstånd ifrån League of the South. Woods svarar retoriskt på denna kritik att han ser ingen anledning till att han som är armenier och inte ens Anglo-Keltisk, att alla grupper förutom den Anglo-Keltiska ska ha rätt att bevara sin kultur?

Det är snarare tvärtom just vår särart som har ökat vårt intresse för handel mellan kulturer. Om alla hade samma förutsättningar, naturresurser och kulturer skulle vi kunna isolera oss helt och intresset för handel skulle vara mycket lägre. Så är bekant inte fallet.

Vilka öppna gränser?

Idag pratar många liberaler och libertarianer om att de förespråkar öppna gränser. Vad menar man som libertarian om man är för öppna gränser? Även om man då är klassisk liberal? Ska den minimala staten äga mark och bostäder? Hur minimal blir den då? Frågan blir vems privata egendom det blir fri lejd till? Som Robert Higgs uttrycker det:

Libertarianska anarkister förespråkar inte öppna gränser, vi förespråkar inga gränser. Nationella gränser är avgränsande linjer dragna och upprätthållna av de organiserade kriminella gäng kända som nationsstater. Inga stater, inga gränser. Punkt. Självklart existerar det gränser etablerade av ägare till privat egendom, men det är en helt annan sak. – Robert Higgs

Som bekant behövs heller ingen nationsstat för att bevara lokala kulturer. Den kultur som finns och har funnits i t.ex. Sverige skulle fortsätta att existera trots att det inte existerade ett pennstreck på en karta.

Om ni vill ha ett modernt exempel på vad nationsstaterna har ställt till med så lyssna på Mustafa Aykols berättelse om när Turkiet bildades.

Invandring i dagens samhälle

Om vi kommer till frågan hur mycket eller lite invandring vi ska ha i dagens samhälle så är det lika intressant att diskutera för mig som att vi ska ha procentsats x eller y. Stöld är fortfarande stöld oavsett hur stor den är. Jag försöker lägga så lite energi som möjligt på att fundera på vad bytet ska användas till, det finns tillräckligt många politiker redan som vill slåss om bytet. Jag vill inte legitimera stölden genom att föra denna diskussion.

Som liberal kan man åtminstone försöka vara logisk konsekvent, om det inte är rätt att stjäla och använda pengarna till x i Sverige hur kan det plötsligt bli ok att använda pengarna y till Sverige?

Den verkliga skiljelinjen står mellan skattekonsumenter och skatteproducenter, detta är den enda egentliga motsättning som finns. Jag är emot stöld och för att eliminera alla skattekonsumenter och skatteproducenter så att vi istället får en värld med fredligt samförstånd och frivilla transaktioner.

Det finns alltså inget krav på att man är tolerant som libertarian, om man inte förstår detta så har man bara demonstrerat att man inte förstått de grundläggande principerna bakom äganderätt. Utifrån äganderätten har vi rätt att exkludera och inkludera vem vi vill.

De problem som i dagens samhälle omgärdar ämnen som öppna gränser, homosexuella, invandrare, ett mångkulturellt samhälle blir bara ett problem när statens våldsmakt ska användas för att staka ut riktningen. I ett fritt samhälle baserat på äkta äganderätt så är detta inte ett problem.

Jag kan bara konstatera att dagens invandring är inhuman, godtycklig och saknar några synbara kriterier. Dagens invandring förnedrar och bryter ner människor i stora getton med små möjligheter till ett värdigt liv.

Invandring i ett fritt samhälle är en icke fråga, i dagens samhälle är det ett exempel på ett statsmisslyckande och ett problem som har skapats av stater.

Kommentera på bloggen.