Diskussionen som följde av mitt tidigare inlägg om Ron Paul visar med all önskvärd tydlighet hur infekterad frågan om etatism är bland libertarianer. Och då menar jag inte att libertarianer ogillar staten eller att man vill rulla tillbaka alternativt avskaffa den. Nej, det är frågan om etatism inom den så kallat libertarianska rörelsen.
Jag har tidigare skrivit om att vi gärna ser att minarkister och anarkister är nära bundsförvanter och att minarkismens idé helt enkelt är anarkism med ett pragmatiskt argument för en liten, ofarlig stat. Problemet är att den stora skiljelinjen inte går mellan ”lite” och ”mycket” stat utan mellan huruvida man vill ha en stat eller inte. Och detta handlar inte om att hävda någon slags ”renhet” eller att vara orealistiskt dogmatisk eller sekteristisk. Det handlar om vilken grundläggande idé man har, står för och har som ideal.
Det handlar om huruvida man ser skillnad på art och grad, eller om man tror att dessa är samma sak.
Problemet framträder med all önskvärd tydlighet när diskussionen handlar om partipolitik. För att exemplifiera: jag skrev i det tidigare inlägget att jag har mestadels positivt att skriva om kommunikatören Ron Paul men inget positivt att skriva om politikern Ron Paul. Diskussionen i kommentarerna handlar dock uteslutande om huruvida man ska förkasta eller stödja Ron Paul.
Det finns två grundläggande problem i detta och bägge följer direkt av att ha ett felaktigt och etatistiskt tänkesätt. Det ena handlar om oförmågan att skilja mellan sak och person, mellan kommunikatören och politikern, mellan princip och politik. Det etatistiska tänkesättet ser ogärna skillnad på dessa eller skapar en illusion om att skillnaderna är relativt små (och därmed överbryggliga). Det andra är nära besläktat med det förra och handlar om det felaktiga antagandet att det är riktningen snarare än målet som är det viktiga. Precis som jag nämnde i tidigare inlägg så lägger etatisten fokus på riktning och delmål snarare än vad det egentligen är man vill uppnå.
Men frågan är om det spelar någon roll. Kan vi inte för stunden komma överens och vänta med eventuella interna stridigheter tills den dag då vi har en minarkistisk stat och således praktisk-politiskt står inför valet om huruvida vi ska ha en (minarkistisk) stat eller ej? Svaret måste bli ett rungande nej.
Anledningen till detta är att frågan är felställd – den är ställd utifrån ett etatistiskt tänkesätt där man redan antagit att riktningen är det viktiga. Därmed har man accepterat den politiska logiken och nödvändigheten av kompromisser. Därmed måste man också (i alla fall om man vill vara överens inom ”rörelsen”) ha ett brett och detaljerat politiskt program som fastställer huruvida man ska föredra avskaffandet av skolverket framför privatisering av SJ. Eller en sänkning av skattesatsen med 5% eller legalisering av marijuana för medicinskt bruk.
Men troligare är att man har att ta ställning för frågor som om man ska vara för en nationell äldreomsorgspeng framför avskaffandet av maxtaxa på dagis.
Om man redan accepterat att riktningen är det viktiga så måste man göra sådana avväganden. Då måste man också argumentera för det ”minst dåliga” alternativet.
Frågan är uppenbar: det ”minst dåliga”? Och vad ligger fokus på om man fastnar i sådana pragmatiska kompromisser? Och i förlängningen: vad är syftet med engagemanget, rörelsen och idealet om det ska handla om kohandel och ”minst dåliga” alternativ? Faktum är att vi antagligen har olika preferenser och kommer att argumentera för olika lösningar som för tillfället ”minst dåliga”. Och då har vi redan förlorat. Vi har förlorat både trovärdighet, möjlighet till förändring och våra ideal.
Det ska erkännas att jag har ett personligt problem med anarkister som engagerar sig politiskt. Efter ett helt decennium inom partipolitiken vet jag ett och annat om hur politik blir till. Och jag vet vilka överväganden man tvingas till för att komma ”ett steg på vägen”. Politik leder alltid till att man måste offra sina ideal för ”segrar” på marginalen – vilka alltid innebär att man stödjer det ”mindre onda” (hur man än definierar detta): skolpeng framför att gå i närmaste skola; bibehållen skattesats framför skattehöjning; sammanslagning av nämnder för ökad ”effektivitet” framför bibehållen nämndstruktur; och så vidare.
I slutänden handlar det alltid om att politik korrumperar. Det politiska systemet varken syftar till eller stödjer en minskning av den politiska makten. Faktum är att alla incitament i systemet är för förändring i motsatt riktning: lösningen är alltid mer stat, mer makt och mindre frihet.
Den som inte håller med om ovanstående tänker nog att vi som libertarianer – etatistiska och anarkistiska – faktiskt inte sysslar med partipolitik. (I alla fall inte så mycket.) Så vi måste inte göra sådana överväganden. Men det är fel tänkt, faktum är att om man argumenterar för riktningen snarare än målet så gör man redan dessa överväganden. Och då har man redan kompromissat med sina ideal – man föredrar i praktiken ett litet steg i enlighet med ens personliga preferenser (”riktningen”) framför slutmålet (frihet). Då har man redan avsagt sig rätten att kritisera systemet (som man i argumentet redan accepterat), att stå utanför (eftersom man redan tänker inom ramen för det) och utmana status quo (eftersom man agerar inom det).
Det stora problemet är att kompromissa med sina ideal redan innan man börjar förhandla med motparten. Många begår detta misstag för att de fokuserar på det ”mindre dåliga” och ”riktningen” snarare än på vad de vill uppnå (t ex Ayn Rand var tydlig på denna punkt: att kompromissa är anti-life). Vad kan man hoppas att uppnå om man kompromissar med sina ideal redan innan man försöker åstadkomma något? Vad är det man tror kommer att bli resultatet av att ens libertarianska ideal reduceras till ett argument för skattefinansierad äldreomsorgspeng? Även om just du anser att ”riktningen” är den rätta, så har du just presenterat ett argument för och investerat tid, energi och kanske pengar i en etatistiskt politik. Och handen på hjärtat: på vilket sätt är du då libertarian?
Jag har under åtminstone 15 års tid upprepat samma åsikt: det finns inga kompromisser som leder till frihet. Frihet handlar inte om längden på de kedjor med vilka vi är fjättrade – att argumentera för en längre kedja innebär med logisk nödvändighet att kedjans vara redan accepterats. Jag ser inget radikalt eller frihetligt i detta; jag ser endast kapitulation och korruption.
Det handlar inte om att bevara någon slags ”renhet”, som vissa påstår. Det handlar om att inse vad det faktiskt är vad man säger. Och vad det därmed är man står för.
Hej HQ,
Om någon snor din cykel och säljer den till någon som köper den ”i god tro”, har den personen då rätt till att behålla din egendom, tycker du? Jag menar, om du vill ha den igen får du pröjsa för den, igen. Jag anser upphovsrättsbaserat material, som går att kopiera, ska kunna skyddas liksom fysiska föremål. Jag värnar om äganderätten. Bara för att någon annan, med ohederliga motiv eller ej, kommit över din egendom är den väl inte någon annans rätt att fortsätta utnyttja den, eller vad tycker du?
Liknelsen med mejl förstår jag inte. Mejl går vanligtvis mellan olika individer. Spammar du all personlig mejl du tar emot till hela din mejllista och publicerar dem offentligt?
Mejl är inte offentliga dokument, utan personlig kommunikation, anser jag. Mail anser jag inte vara upphovsrättsskyddat material, men det bör givetvis gå till berörda parter och inte spridas hur som helst. Så det är inget brott att vidarebefordra kopian till dem som är berörda. MEN utfall någon begår brott mot andra, anser jag det som en skyldighet att avslöja dessa, och då kan offentlig publicering vara ok. MEN skulle det sen visa sig att personen eller organisationen man misstänker faktiskt inte begått några brott alls eller inte det som de blivit anklagade för, anser jag att den som publicerade informationen har en skyldighet att dementera detta med lika stora rubriker som när det exponerades. Och om så inte görs får man anse att de är de som försöker smutsa ner någons rykte oförtjänt, både publiceraren och informatören, och båda får stå till svars för det, anser jag.
Jag tror inte det finns någon verklig frihet utan ansvar. Så länge vissa individer inte är kapabla eller vill ta ansvar för sina handlingar och inte ser skillnad på rätt eller fel agerande, ser jag inte din vision som genomförbar i verkligheten. Du måste ju få folket med dig också. Det betyder att du kommer att lyckas i den grad du kan lita på andra människor och att människor kan skilja på och hantera oärliga människor. Endast ärliga människor kan vara fria. Om du ger oärliga människor full frihet liksom för ärliga, kommer dessa att ta din frihet ifrån dig. Endast oärliga människor tar och inkräktar på andras frihet, och gör så till tidens ände, om du inte finner en fungerande metod och lösning på hur du hanterar dessa kriminella.
Hej HQ,
En matros som försöker styra Titanic och köra ner en burk ärtor i havet… Ha, ha ;-D
Du har humor, det är bra!
Tänk dig följande situation:
Någon snor din cykel och säljer den till en godtrogen köpare på Blocket. Vid ett senare tillfälle felparkerar denne nya ägare ”sin” cykel och den hamnar hos polisen. De upptäcker att DU är ägare till cykeln och hör av sig till dig, men den nya ägaren har också hört av sig och visar upp sitt kvitto för polisen. Polisen säger att du kan få tillbaka cykeln, om du betalar för den. Är detta rimligt att den som köpt en stulen cykel ska få behålla den och få pengar av dig för att du ska få tillbaka den, tycker du?
Min åsikt är att den som köper stöldgods, som man kan kolla om det är stulet eller ej, bidrar till brott, eftersom när nästa led inte ställs till svars öppnar det dörren för försäljning av stöldgods utan risk för att åka dit. När det bestraffas blir det svårare att tjäna pengar på stöldgods.
Är det skillnad på saker och upphovsskyddat material, tycker du?
När det gäller olovlig publicering av upphovsskyddat material blir det inte mer lagligt eller ok att fortsätta publicera det, efter att man fått veta att det är olovligt att publicera det. DÄREMOT, om någon publicerar kommunikation eller hemliga dokument som man anser är skadligt för andra, om de inte får veta sanningen, kan det publiceras enligt min åsikt. MEN visar det sig att man publicerat något som inte är sant eller som inte skadar eller kan skada andra, anser jag det rimligt att omedelbart dra in all vidare publicering av upphovsskyddat material, och ägarna till materialet ska kunna kräva skadestånd. Innan någon väljer att publicera något offentligt får den ansvarige utgivaren ta reda på fakta själv andra vägar eller välja på att lita på informatören, men också ansvara för att publicera den korrekta versionen, om tidningens presentation innehåller faktafel, och göra det med minst lika stora rubriker, inte någon liten skitdementi som ingen ser. Gör utgivaren inte detta, får man bedöma att utgivaren har ett intresse av att bära falsk vittnesbörd. Detta anser jag straffbart, för om inte har media som det praktiskt fungerar idag, möjlighet att skriva osanningar som allvarligt skadar individer och grupper.
Jag tror enbart att ärliga människor kan anförtros full frihet. Om du ger den kriminelle full frihet kommer denne att ta friheten ifrån den ärlige. Det är detta som sker idag i stor skala. Är huvudproblemet staten?
Staten är en del av problemet, men inte uteslutande problemet.
Jag ser det också som nödvändigt att kunna lita på andra människor. Ett samhälle och t.o.m. en familj bygger på ömsesidigt förtroende och samarbete. Om vi inte kan se skillnad på ärliga och oärliga människor, och om vi inte värnar om sanningen och rättvisa, kommer vi aldrig att vara fria. Enbart den kriminelle tar andras frihet. Förnuftiga människor kränker inte andra, men de är beredda att hjälpa vilken annan ärlig person som helst, att skydda dennes personliga frihet. Däri finns allmännyttan med överstatlighet, men enbart för att skydda individen mot kränkningar. En regering som inte respekterar det bör inte stödjas, men en som gör det bör. Ron Paul är denna individ som bör stödjas, enligt min mening.
Lösningen är att
Hej HQ,
En matros som försöker styra Titanic och köra ner en burk ärtor i havet… Ha, ha ;-D
Du har humor, det är bra!
Tänk dig följande situation:
Någon snor din cykel och säljer den till en godtrogen köpare på Blocket. Vid ett senare tillfälle felparkerar denne nya ägare ”sin” cykel och den hamnar hos polisen. De upptäcker att DU är ägare till cykeln och hör av sig till dig, men den nya ägaren har också hört av sig och visar upp sitt kvitto för polisen. Polisen säger att du kan få tillbaka cykeln, om du betalar för den. Är detta rimligt att den som köpt en stulen cykel ska få behålla den och få pengar av dig för att du ska få tillbaka den, tycker du?
Min åsikt är att den som köper stöldgods, som man kan kolla om det är stulet eller ej, bidrar till brott, eftersom när nästa led inte ställs till svars öppnar det dörren för försäljning av stöldgods utan risk för att åka dit. När det bestraffas blir det svårare att tjäna pengar på stöldgods.
Är det skillnad på saker och upphovsskyddat material, tycker du?
När det gäller olovlig publicering av upphovsskyddat material blir det inte mer lagligt eller ok att fortsätta publicera det, efter att man fått veta att det är olovligt att publicera det. DÄREMOT, om någon publicerar kommunikation eller hemliga dokument som man anser är skadligt för andra, om de inte får veta sanningen, kan det publiceras enligt min åsikt. MEN visar det sig att man publicerat något som inte är sant eller som inte skadar eller kan skada andra, anser jag det rimligt att omedelbart dra in all vidare publicering av upphovsskyddat material, och ägarna till materialet ska kunna kräva skadestånd. Innan någon väljer att publicera något offentligt får den ansvarige utgivaren ta reda på fakta själv andra vägar eller välja på att lita på informatören, men också ansvara för att publicera den korrekta versionen, om tidningens presentation innehåller faktafel, och göra det med minst lika stora rubriker, inte någon liten skitdementi som ingen ser. Gör utgivaren inte detta, får man bedöma att utgivaren har ett intresse av att bära falsk vittnesbörd. Detta anser jag straffbart, för om inte har media som det praktiskt fungerar idag, möjlighet att skriva osanningar som allvarligt skadar individer och grupper.
Jag tror enbart att ärliga människor kan anförtros full frihet. Om du ger den kriminelle full frihet kommer denne att ta friheten ifrån den ärlige. Det är detta som sker idag i stor skala. Är huvudproblemet staten?
Staten är en del av problemet, men inte uteslutande problemet.
Jag ser det också som nödvändigt att kunna lita på andra människor. Ett samhälle och t.o.m. en familj bygger på ömsesidigt förtroende och samarbete. Om vi inte kan se skillnad på ärliga och oärliga människor, och om vi inte värnar om sanningen och rättvisa, kommer vi aldrig att vara fria. Enbart den kriminelle tar andras frihet. Förnuftiga människor kränker inte andra, men de är beredda att hjälpa vilken annan ärlig person som helst, att skydda dennes personliga frihet. Däri finns allmännyttan med överstatlighet, men enbart för att skydda individen mot kränkningar. En regering som inte respekterar det bör inte stödjas, men en som gör det bör. Ron Paul är denna individ som bör stödjas, enligt min mening.
Hej igen.
Detta är svaret på ditt inlägg 06 februari 2012 kl. 11:37. Resten har jag inte ens läst ännu. Du skriver kanske snabbare än jag
Nej, du missar poängen igen. Det är klart anarkokapitalister är för äganderätt och naturligtvis ska cykeln återförenas med sin rättmätiga ägare. Tjuven är den som kommer att lida för sitt beteende. Det här är självklarheter och perifert till sakfrågan. Ideer, text, konst, bild och musik som sprids av människor ska inte vara en olaglig eller straffbar företeelse. Mitt exempel med email var ett försök att poängtera absurditerna i det du säger. Om det inte gick hem ska jag försöka vara mer tydlig. (spammar…. hahaha… )….
Upphovsrättskydd är ett påhitt av media industrin som ju har köpt sig politiker för att springa deras ärenden… Elementära saker som jag knappast behöver gå in på… men tänk nu efter,..om du ska göra kopiering olagligt då ska väl det även gälla matrecept, frisyrer, skosnören, Gene Simmons make-up och allt man säger eller skriver osv. i all oändlighet. Sen måste du ha tankepolis och ett enormt juridiskt system för att uppräthålla dessa lagar. Det är absurt och kan inte likställas med fysisk stöld av en individs egendom. Hur ska du ens kunna lära dig något? Behöver jag fortsätta?
När du pratar om ansvar och stå till svars så är det inte alls oförenligt med en fri värld då t.ex. någon som idkar utpressning för att dom vet något osmakligt om någon annan och sedan publicerar sin information kan bli utpekad som en omoralisk individ och kanske bli förnekad service i affären. Det här behöver man inga lagar för att kontrollera eller styra. Med frihet kommer ansvar och som Walter Block skriver så är det faktiskt enklare att försvara utpressarens agerande än skvallerbyttans. Skillnaden är ju faktiskt bara den att utpressaren ger personen med den osmakliga hobbyn ett val att hålla det hemligt medan skvallerbyttan inte har någon respekt alls och köper sig en megafon. Att yttra informationen i sig är ju inte olagligt …eller kanske det ska vara det…?
Ett resultat av detta i en fri värld är ju att den som hittar på och ljuger eller gör något osmakligt får ju leva med konsekvenserna av att människor vet om det… och det gäller agerandet av alla parter…Antingen tror man på yttrandefrihet eller så gör man det inte och då måste man ha klart för sig att någon annan bestämmer spelreglerna och så är vi där igen… korruption, hot om våld, hot om fängelse, böter (stöld) osv. En stat med andra ord….
Med frihet kommer ansvar, något annat har jag aldrig sagt. Men du kan inte forcera ansvar utan frihet…..det är totalt bak och fram. Varför skulle någon ta ansvar för någonting utan att först ha friheten att påverka slutresultatet?
Om du röstar till exempel, då avsäger du ditt ansvar för att styra dig själv och på köpet har du inget emot att andra tvingas lyda den som nu vinner sagda omröstning, och det spelar ingen roll vem som vinner. Din medverkan i systemet ger vinnarna rättigheten att härska över dig. Jag hoppas det här är lika enkelt att förstå som det är att förklara och jag hoppas du öppnar ögonen för din tro på att en högre makt kan göra något bättre än du själv.
Sen hoppas jag nu att du kan bekräfta att du läst artiklarna som jag länkat till annars kan jag inte annat än förmoda att du bloggar här för att försöka attrahera människor till farbror Hubbards lilla sekt…(i vissa länder får den tydligen inte kallas religion…tycker du det är rätt, du som tror att staten ska styra oss?).
Först kom inget, sen inget, sen allt!
Endast ett skulle publiceras. Om moderatorn behagar justera det, ta bort det första av de nästan identiska inläggen så blir det som avsett.
Har nu läst den senaste också men den tillför inga nya argument och jag har utförligt förklarat varför det du säger motstrider frhetliga argument. Nu hoppas jag att jag kan få några sakliga argument på varför det jag skrivit inte godtas av dig… och som sagt den där bekräftelsen inväntar jag med spänning….
HQ,
Jag förstår styrdilemmat, men om vi tar bort upphovsrätten och kanske även patent- och copyright, hur ska man kunna försörja sig på produkter man investerat massa energi i att sätta samman till en produkt, om vem som helst kan sprida materialet hur som helst? Ska man inte kunna försörja sig och tjäna på att ha skapa sådant material som andra vill ha?
Varför de nya inläggen inte tillför något nytt är kanske för att när jag publicerade inlägget från den 6 februari kl 11:37, så gick det upp i rök och såg ut som det inte publicerades. Sedan skrev jag om det och publicerade det, men det verkade inte heller att ha blivit publicerat, och sedan gör jag ett tredje försök, och då ser jag först att de två senaste identiska inläggen kommit med. Sedan ser jag att du kommenterat det första, som jag trodde gått upp i rök. Ja, ja, sånt händer.
Jag är glad att vi gjort ett litet framsteg.
Fri konkurrens betyder att om det finns en slant att tjäna så kommer någon erbjuda en produkt eller service till det priset marknaden är villig att betala. Det är mycket möjligt att Tom Cruise då får en välförtjänt lönesänkning….det kan vi bara gissa oss till. Jag personligen skulle gissa mig till att reklamintergrerad film skulle bli en stor inkomst källa…
Kanske teater skulle bli mer populärt också det är perfekt sen med alla arbetslösa politiker som letar efter jobb!
Jag kom att tänka på ett historiskt exempel, från Amerika…
Det finns ett folkslag som levat som du förespråkar, utan någon stat. Ett exempel är ursprungsbefolkningen i Amerika, indianstammarna. De hade denna frihet från statligt styre. Vad hände med dem?
Ingen stat, ingen samordning mot en yttre större fiende som inkräktar på individens mark och beslagtar den. Vad hände? Endast de nybyggare som spikat upp staket runt en mark och sedan försvarat den, har gått vinnande ur det mänskliga spelet om rätten till att vara någonstans. Det nya folket gick ihop och bildade stater, bl.a. för att skapa ett gemensamt skydd mot en yttre fiende. Nordstatare och sydstatare drabbade samman om makten. Men varför slöt sig folk till en ledare, i syd eller nord, varför inte stå som oberoende själv? Tror du dessa överlevde väl?
När folk är civiliserade nog att inte beslagta andras mark och ägodelar, då finns det hopp om frihet. Men som du säger, man måste ges frihet för att ta ansvar. Men om det ska fungera måste man också ta frihet från någon som tar andras frihet. Att välja en ledare gör man för att samordna sina krafter. Men man ska också kunna byta ut eller göra sig av med ledare som missbrukar sin makt. Det önskvärda var väl om man fritt kunde välja sin ledare eller om man inte vill stå samlad med någon annan som ledare. Människor tyr sig ofta till en ledare när uppgiften ter sig för stor för att jag själv ska lyckas lösa det. Ett sådant exempel är krig. Är du inte redan innan samordnad kan en främmande makt invadera dig och ta din just nyvunna frihet ifrån dig.
Det är inte staten som är huvudorsaken, som jag ser det, även om dagens maktapparat inte är önskvärd. Det är de individerna som styr staten och som är korrupta som tar vår frihet ifrån oss. Inte den som under en gemensam överenskommelse förespråkar staten som syfte att bevara individens frihet, och som faktiskt gör det till verklighet. Konstitutionen är nog det närmaste som funnits, av minimal fungerande samordnare av stater mot en yttre och inre makt, som jag känner till.
Nu har de indianer som finns kvar mindre reservat som de är utelämnade till. De samordnade sig inte, åtminstone inte förrän det var för sent. Har de kvar sin frihet, tycker du, och om inte, hur skulle de kunnat skyddat sig bättre mot inkräktare?
Har du historiska exempel som visar på annan utgång?
Och jag som trodde att Indianerna hade en stamkultur och samma premisser som du själv sätter upp för en stats nödvändighet och att Amerika koloniserades av dom gamla kolonialmakterna Spanien, Portugal, England och Frankrike.
Holland också
Den finns en person som argumenterar effektivt mot dina tankegångar att staten och personer inom den är någon slags lösning. Den personen är du själv: ”…även om dagens maktapparat inte är önskvärd. Det är de individerna som styr staten och som är korrupta som tar vår frihet ifrån oss.”
Jag hoppas du lyssnar på dig själv…
för jag kan inte säga det bättre.
jonas… du är guld.
Ditt exempel är ett ypperligt exempel på hur ett stat beter sig. I mångt och mycket hade de tidiga nybyggarna (individer) mycket för att handla och samarbeta med indianerna osv men när folk organiserade sig och gav makten till staten då skulle indianerna utrotas istället. I Australien t.ex. så var det staten som utlöste skottpengar på aboriginerna och detta var bara en mansålder sen.
Man kan inte skylla det faktum att individer blir kuvade eller slaktade av staten på att dom är individer och att dom inte organiserat sig själva i något försvar. Logiskt så måste man skylla sådana företeelser på de individer som organiserar sig själva i en stat och sedan TAR sig rättigheter och agerar utanför naturlagar…Dom tar sig rättigheter men INTE ansvar…..!!!!!
Jesper…återigen försöker du sätta kärran framför hästen och du kör i diket.
Tack detsamma HQ! Varsin ryggdunk var vi värda
Ok, vi verkar överens om att de tar sig rättigheter och inte ansvar. Så länge vissa tar sig dessa rättigheter riskerar vi bli kuvade av andra stater. Så, då återstår följande: Hur får du någon kriminell att sluta kränka andras rättigheter?
Ja den här sista frågan kan du egentligen klura ut själv om du läst inläggen och länkarna, men för att hjälpa dig på traven….: Lär sig barn från det dom ser oss vuxna göra eller från det dom hör oss säga? Vi får helt enkelt visa våra barn att vi inte accepterar stöld…eller våld.
..och om ser till vuxna som redan lärt sig att dom har rätten att leva på andras bekostnad (skattekonsumenter och byråkrater) så är dom egentligen ett steg värre än vanliga tjuvar. En tjuv kommer inte tilbaka stup i kvarten för att ta för sig mer och dessutom är dom inte så moraliskt korrumperade att dom inbillar sig att dom kan övertyga offret om att det dom gör är rättvist och moraliskt.
Sen finns det oerhört många sätt på vilka man kan uppmuntra människor att leva i fredligt samförstånd. Så fort kriminal skolan – staten försvunnit så kommer människor att förstå att det bästa sättet att uppnå personliga (och i förlängningen samhälliga) mål är genom samarbete och frivillighet. Ett samhälle behöver ingen stöld on ingen stat.