Både Aftonbladet och SvD har idag stora rubriker (på webben) med citatet ”Bankerna sätter vilka räntor de vill”, som länkar till en artikel på E24. Artikeln handlar om hur bankernas ut- och inlåningsräntor inte precist följer riksbankens styrränta. Det är förvisso precis sådana artiklar som näringslivsmedia ska syssla med, för sådan information gör det lättare för bankkunder att göra fördelaktiva val. Men givetvis hävdas också i artikeln att statliga SBAB är den enda bank som, om man läser mellan raderna, är rättskaffens.

Det finns emellertid två stora problem med citatet som annonserar artikeln: det är både självklart och samtidigt helt felaktigt. Men man behöver vara ekonom för att inse varför (och vi har tidigare bortom allt rimligt tvivel fastställt att ekonomi- och näringslivsjournalister inte har en susning om ekonomi). Låt oss se till hur vi med förvissning kan säga att citatet är både självklart och fel.

Det är självklart. Tänk er en artikel som med stora rubriker rapporterar att de har siktat två systrar i 10-årsåldern som säljer lemonad på trottoaren. De har satt sitt pris själva och hela grannskapet är förfasade över tilltaget. Nej, det verkar inte stämma riktigt. Tänk om artikeln istället handlat om en 16-åring som knackat dörr i grannskapet och säger sig villig att klippa gräsmator, men inte är villig att godta vilket pris som helst – han har ett standardpris som han erbjuder. Grannarna är upprörda och kräver ny lag. Nej, det verkar inte heller stämma.

Givetvis måste flickorna få sätta pris på lemonaden själva – vem skulle annars göra det? Och samma sak med den gräsklippande tonåringen. Varför skulle någon annan ha rätten att bestämma hur mycket han ska få för sitt arbete? Det vet och bestämmer han bäst själv.

Varför inte bankerna? Det är väl självklart att en skogaholmslimpa på ICA eller Coop säljs till det pris som handlarna bestämt – och som därför står på prislappen.

Det är fel. Vi kan egentligen glömma att det är intuitivt att man sätter priset själv på det man säljer (oavsett om det är produkter eller arbete). För ekonomiskt sett är det felaktigt. Förvisso väljer ICA-handlaren vilket pris han trycker på prislapparna (och han gör det kanske t o m beräknat som pålägg på inköpspriset), men det står inte säljaren fritt att välja ett pris. Om det vore så, ja då skulle ju alla välja att sälja till helt orimliga priser. Varför sätter inte flickorna ett pris på 1500 kr per glas lemonad?

Svaret är ju att det inte finns någon som vill köpa lemonad för 1500 kr glaset. Det är helt orimligt. Men 150 då? 20? 5? Flickorna är i praktiken ”utlämnade” till att sätta ett pris som kunderna är villiga att betala; om de sätter för högt pris så säljer de ingenting, om de sätter ett för lågt pris så säljer de omedelbart slut på hela lagret. Svårigheten är att ”gissa rätt” på det pris som är så högt som möjligt samtidigt som man säljer slut på allt – det är detta som är det så kallade ekvilibriumpriset: det finns inga fler glas lemonad att sälja för det priset och det finns heller inga fler kunder villiga att betala det priset. Tillgång och efterfrågan går jämnt upp och ”tar ut varandra”.

Hur är det relevant för bankerna? Jo, för att bankerna precis som flickorna eller tonåringen är helt utlämnade till vad kunderna är villiga att betala (i form av ränta på lån och saldon på konton). Om de sätter inlåningsräntan för lågt kommer folk att flytta eller ta ut sina pengar; om de sätter den för högt kommer fler att sätta in de besparingar som ligger i madrassen (eller minskar inköpen för att ta fördel av räntan). Det är ingen momentan process, utan är något bankerna blir varse om de gissat fel – efter hand. Och det betyder förluster.

Det är av den anledningen det är lite skrämmande att SBAB sätter andra priser än alla andra banker, för SBAB är statligt. Med andra ord: om SBAB går med förlust måste underskottet täckas av ägarna – skattebetalarna. Och frågan är om vi tror att alla banker gissat fel och bara SBAB gissat rätt…?

Men faktum är också att det inte är så att bankerna gissar priset (räntan) endast mot bakgrund av riksbankens för dagen satta räntenivå. För att inte gå med förlust sätter de ett pris baserat på riksbankens ränta och deras förväntningar om framtiden. Om riksbanken sänker räntan men ingen bank gör detsamma, då betyder det att de tror – på fullaste allvar – att räntan snart går upp igen, att vi drabbas av inflation som äter upp intäkter, eller något i den stilen. Det är inte ett 1:1-föhållande mellan riksbankens ränta och bankernas räntor på lån och sparande.

Kommentarer (2)

  • steffo

    3 år sedan

    Tack för ännu en välskriven artikel. Det här är en viktig punkt att trycka på. Vad många människor felaktigt har fått för sig är att det finns två olika varianter av ekonomier. En som man menar styrs av folket via staten och en som i folkmun kallas kapitalism och styrs av företag (ber om ursäkt om jag använder begreppet felaktigt här, men det är åtminstone det sättet som många människor ser på det). Jag tror att det är viktigt att med den här sortens exempel visa att på en fri marknad är det varken staten eller företagen som bestämmer, utan att det är konsumenterna som gör det. På det sättet är den fria marknaden det i särklass mest demokratiska alternativet av alla.

    Även om jag inte håller med misesfolket om allt så är texterna alltid mycket spännande just för att de luckrar upp så mycket felaktigt tänkande man tidigare haft med sig från unga år utan att ens reflektera över det.

    Jag tror att anledningen till att människors sätt att se på ekonomin bygger på sådant som printats in genom hela utbildningsväsendet. Världsbilden utgår hela tiden ifrån socialismen. Där är folkets företrädare liksom per automatik staten och allt som inte styrs på det sättet är ”kapitalism” där företagen ställer villkoren, vare sig det handlar om fri marknad eller den varianten av staten-och kapitalet-ekonomi som vi i en del sammanhang har idag.

    Med risk för att flumma iväg här så tror jag att det är precis likadant med höger-vänsterskalan. En skala som i verkligheten inte ens existerar men som ger vänstern en möjlighet att klumpa ihop alla sina motståndare oavsett var de står politiskt och kalla dem höger. Etatisterna kan genom sina institutioner (tänker framförallt på hela skol-och utbildningsväsendet) plantera in den här sortens i grunden mycket felaktiga verklighetsbilder på människor redan från unga år. Det är just den här sortens artiklar som behövs för att ändra på det.

    Thumb up 0

  • Emanuel Palm

    3 år sedan

    Bra artikel!

    Thumb up 0

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>